Nu lägger jag ner det här

Dax för sängen nu om jag ska orka upp imorgon.
Kan bli massor av intressanta inlägg att skriva efter vår intensiva helg i storstan eller annars blir det idétorka.
Återstår att se på måndag eller söndag.
Tur kanske att jag börjar med att jobba kväll på måndag om jag behöver varva ner.
Att hålla ihop en familj med 5 barn och göra alla nöjda är en konst.
Sov gott och ha en trevlig helg. Det ska jag i alla fall ( både sova gott och ha en trevlig helg)

Stockholm nästa

Imorgon åker vi. Hela familjen ska klämma in sig i bilen och åka till Stockholm.
Det kommer bli en aning trångt. Sju personer (varav endast två är småbarn) ska in i våran ford galaxy. Dessutom packning till alla sju med.
Tur det bara är tre dar så vi inte behöver massor kläder.
Vi har försökt att inte bestämma allt i förväg så vi får se lite vad vi känner för att göra när vi väl är där.
Det svåra är att göra alla nöjda.
Två vuxna, tre tonåringar och två småbarn. Alla har olika intressen och alla ska känna att dom får ut nåt av helgen.
Vi tar det som det kommer. Vi ska bara umgås och ha trevligt.
Inga kompisar, inga datorer och nästan ingen tv bara familjen.



"Röjeri"

Vi satt nyss och åt glass och jordgubbar.
Nicko:- Kan vi ta med datan i bilen när vi åker imorgon?
Jag:- Varför då? Du har ju inget bredband där i alla fall.
Nicko:- Vad gör det då? Jag kan ju spela röj i alla fall.
Fabian:- Vad är röj?
Emil:- Amen!! Vet du inte vad Röjeri är eller????!!! Det är ju dit man åker med lastbil och tömmer ut mjölken ur kossorna. Sen häller man upp den i hinkar.

Choffe är trög

Vi hade ätit middag förut allihop.
Choffe till Fanny:- Ska vi åka och köpa en mjukglass?
Jag:- Men jag har köpt bigpackglass och jordgubbar.
Choffe:- Vadå för glass?
Fanny:- Sån vaniljglass.
Choffe:- Vadå? Sån på pinne eller?
Jag:- Nej glass och jordgubbar på tallrik.
Choffe:- Jaha jag trodde du menade cornetto.

Ibland är han inte den smartaste i familjen.

Nicko är hos doktorn

Han hade ett inplanerat besök till en av doktorerna han träffar. I normala fall brukar jag skicka ut Ronnie till macken när det är dax för läkarbesök men idag tänkte jag att det kunde va bra om Ronnie kom dit nån gång.
Jag har ju lite kontrollbehov med såna här saker så det var inte ett självklart beslut.
Jag sa till Nicko igår att pappa skulle följa med honom till doktorn.
Nicko:- VA! Ska inte du följa med?!
Jag:- Nej jag vet inte men tror du inte det skulle va bra om pappa gjorde det så han får höra vad dom säger nån gång? Det är naturligtvis du som bestämmer. Om du vill att jag följer med så gör jag ju det.
Nicko:- Nej nej jag blev bara så förvånad. Han har ju aldrig följt med innan. Det är nog bra att han gör det.
Nicko verkade nöjd när chocken släppt. Om jag ska va ärlig så är det helt och hållet mitt fel att Ronnie missar alla möten för det är jag som inte släpper ifrån mig dom. Det får väl bli den här dan som allt vände. Jag får ge ifrån mig min fullbokade almanacka till Ronnie. Alla möten är nu honoms.

Choffe fick vg på sitt nattduksbord

Han ringde mig igår och ville jag skulle komma och hämta bordet på skolan.
Jag tycker ärligt talat att hans lärare var snål med betyget. Han förtjänade faktiskt ett mvg på det arbetet.
Jag är i och för sig partisk men jag kunde inte hitta ett enda fel på den. Jag är stolt över honom.
Jag ska försöka lägga in en bild nån dag.

Min lediga dag i går var inte bortkastad

Jag var ju inte helledig direkt men jag gick hem vid halv två istället för halv åtta. Det gör en väsentlig skillnad. Jag hann med massor av tråkiga saker hemma så idag när jag kommer hem slipper jag känna mig stressad över hur det ser ut hemma.
På fredag åker vi till Stockholm över helgen så då måste klädhögen vara tvättad så vi har nåt att ta på oss.
Jag tror hela familjen ser fram emot och behöver den här helgen. När vi är hemma så är det så mycket som stör med alla kompisar och sönernas flickvänner. Det ska bli skönt att bara vara vi ett par dar.
Det enda vi har planerat än så länge är naturligtvis gröna lund. Resten tar vi som det kommer.
Vi ska bara sova äta och ta dan som den kommer i tre dar.
Det är tur jag har Ann-Kari och Annett som håller ställningarna här på macken så vi kan koppla av.

Varför gör man en bebis illa?

Jag läste i gårdagens tidning nu på morgonen. Det stod om en bebis på fem veckor som pappan hade skakat ihjäl! Hur i h-vete kan man skaka en bebis?!
Tydligen var det inte ovanligt heller för det fanns till och med ett namn på det. Det var den näst vanligaste dödsorsaken bland spädbarn.
Mitt första barn var ett kolikbarn så jag vet absolut att det är fruktansvärt påfrestande när dom skriker dygnet runt men att skaka honom tyst skulle jag aldrig ha gjort. Jag grät av trötthet och jag vet inte hur jag egentligen orkade ibland men man älskar ju barnet så mycket att man gör det inte illa. Inte om man är normal i alla fall.
Det underliga var att barnet som skakades ihjäl var inte ens ett ovanligt skrikigt barn. Det var pappan till barnet som hade åkt iväg med henne över dagen (dom bodde tydligen inte ihop). Eftersom han inte träffade barnet så ofta kan han omöjligt ha varit så trött på henne att det var orsaken.
Vissa människor är en gåta. Hoppas han får ruttna i fängelset och att dom tappar bort nyckeln.

Emil blev kär i en rosa sparkcykel

Ann-Karis flickor hade fått varsin rosa sparkcykel med lysande bakhjul.
Emil var helt salig.
Emils väldigt generösa pappa var naturligtvis tvungen att säga till Emil att "imorgon kan vi köpa en sån till dig".
Vi tänkte att det måste ju finnas en likadan fast blå.
Idag fick Emil följa med ut till macken när jag jobbade mina två timmar. Han hade ju absolut inte glömt pappas löfte om en sparkcykel så jag tyckte han kunde förtjäna den åtminstone.
Jag gav honom en påse och sa att han kunde plocka skräp från backen utanför så han fick jobba ihop till sparkcykeln.
Emil var inte sen med att nappa på erbjudandet. Ett par minuter senare hade han fyllt första påsen med skräp och var inne efter en ny. Snabb som han kan va ibland så fylldes även påse nr 2,3,4 och 5 snabbt med. Till slut tog han med en säck ut istället.
Sammanlagt fick han ihop en halv säck med skräp.
Det var väldigt bra jobbat.
Efter jobbet åkte vi till leksaksaffären för att handla sparkcykel. Då visar det sig att denna fina cykel fanns endast i rosa.Den är helrosa med massor av söta blommor på.
Jag trodde att det skulle bli pinsamt för honom att åka på en tjejcykel men inte då. Jag vet ju att Emil alltid varit lite förtjust i tjejsaker. Han önskade sig en barbie för ett par år sen och på dagis gick han ofta i princessklänning och högklackat. Jag trodde bara att han växt ifrån det nu när han börjat skolan.
Emil hade inte alls växt ifrån rosa. Han älskar sin rosa sparkcykel med blommor på. Han har åkt på den hela dan.

Vi var hos Ann-Kari igår

Hon fyllde 30 år igår så vi var bjudna på mat hos henne igår kväll. Grillat, potatissallad och tårta efter. Det var jätegott och trevligt. Tiden går ju fort när man har roligt så klockan blev lite för mycket.
Vi slängde in alla barn i bilen vid elvatiden.
Jag hade lämnat min bil på macken så den skulle jag hämta upp på hemvägen. Som tur var åkte inte Ronnie bara därifrån när han lämnat av mig. När jag vred om nyckeln startade inte bilen.
Första tanken var att jag glömt stereon på. Det är i såna fall inte första gången jag gör det.
Av nån underlig tillfällighet råkade Johan med kompis dyka upp då så alla killar försökte med gemensamma krafter putta igång bilen. Till slut fick det bli startkablar och då hoppade den igång som om ingenting hade hänt.
Klockan var halv tolv när barnen kom i säng. Dom små var riktigt trötta så jag lovade dom att jag skulle ringa skolan och säga till att dom skulle komma senare idag eftersom jag började elva.

Idag gick vi upp lite senare och det första jag kände när jag vaknade var en fruktansvärd huvudvärk. Jag har jobbat rätt många dar i sträck så mitt hem har blivit lite eftersatt. I helgen satte jag knappt min fot hemma mer än att sova och igår åkte vi direkt till Ann-Kari från jobbet.Ingen annan har förbarmat sig över tvätt och disk medan jag jobbat. Tvätthögen är enorm och disken var grotesk. Det var nog det som framkallade huvudvärken.
Jag ringde Annett och frågade om hon kunde jobba nåra timmar åt mig. Hon kunde komma efter sitt prov vid ettiden så då lättade värken betydligt. Det innebar bara två timmars jobb.
Vid tio i elva satte jag mig i bilen för att åka och byta av Ann-Kari men när jag vred på nyckeln sa det bara klick. Den här gången vet jag att jag inte glömt stereon så det innebar att gårdagens tömda batteri inte var mitt fel.
För en gångs skull var det inte jag.
Nu har jag nytt batteri i bilen så jag hoppas den startar vid kvart i sju imorgon bitti.
Horst ställde upp på att skjutsa mig till jobbet och Svenne fixade batteriet. När Annett kom skjutsade Ronnie hem mig så allt löste sig ganska smidigt trots allt.

Jag träffade knappt mina barn på mors dag

När jag åkte till jobbet sov alla och när jag hade stängt strax efter åtta var jag så trött att jag inte orkade åka hem till tvätt och städning så jag valde att gå på bio istället.
När jag sen kom hem vid elva sov småbarnen.
Dom stora barnen satt uppe fortfarande. Koffe hade tänkt att snickra en trapp till altan som överraskning på mors dag men vi hade tydligen inte bra verktyg till det. Men tanken värmde.
När jag gick in till sängen låg det en teckning på min kudde.
Fabian och emil hade målat bokstäver och klippt ut och sen tejpat upp dom på ett papper som det stod grattis på mors dag och godnatt på. Egentligen var det bara fabian som gjort den men eftersom inte Emil hann göra nåt så var storebror snäll och skrev med honoms namn också.
Det är sånt alla mammor vill ha på mors dag eller hur?

På tal om Ann-Kari

Hon hade 30årsfest igår. Vid tolvsnåret började smsen droppa in. Det var mycket fyllesms. Som god arbetskamrat svarade jag på dom första men till slut blev hon mer och mer onykter så då la jag ner det.
Idag visade det sig att hon inte ens minns vad vi skrev!
Här sitter man mitt i natten och svarar artigt på fyllesvammel och så minns hon det inte ens!

Och Ann-Kari som klagade på huliganer

Förra gången Ann-Kari jobbade helg pratade jag med henne och då hade hon haft en busslast med fotbollshuliganer här på macken.
Då skulle hon ha varit med mig idag. Jag hade också en busslast med huliganer.
Enda skillnaden var att mina kom från PRO och medelåldern var cirka 70 år men ändå.

Jag blev erbjuden avlösning

Min personal som jobbade igår erbjöd sig att ta några timmar åt mig ikväll. Det var riktigt surt att tacka nej. Att stå här en hel helg kan va lite påfrestande ibland. Jag skulle haft en ledig dag igår eftersom det är min helg men det blev inte riktigt så. Den ena personalen fyller 30 och skulle ha fest (grattis i förskott). Det händer ju bara en gång var tionde år att man fyller jämt så det är ju självklart.
Den andra tjejen har skola på fredagar och det är ju ingen nyhet direkt. Dessutom hade hon tre viktiga prov och det vill jag inte hon ska missa.
Än så länge är det lugnt. Jag är inte ett dugg trött. Jag har massa energi kvar att ge.
Det tog flera timmar innan jag smsade ett nej tack till avlösningen. Jag är en fruktansvärt velig person men till slut var jag tvungen att ta ett beslut. Tänk om jag ångrar mig i kväll.

Jobbhelg

Jag jobbar hela den här helgen. imorse när jag åkte ut till macken stod polisen och hade blåskontroll.
Jag har ju absolut inga problem med såna kontroller eftersom jag aldrig dricker men jag undrar hur många som får ont i magen när dom närmar sig polisen och saktar in.
En lördagmorgon är det säkert en del som tog ett par öl igår kväll som anser att det är lugnt idag att köra bil.
Personligen skulle jag aldrig sätta mig och köra om jag tagit nån alkohol överhuvudtaget dan innan. Kanske på kvällen i så fall men jag är för feg för att chansa.
Jag har ju fem barn som kan behöva bli skjutsade eller hämtade när som helst och en firma som är öppen 7 dar i veckan så jag kan bli tvungen att åka till jobbet med kort varsel. Det är inte så konstigt då att jag aldrig dricker kanske.
Dessutom har jag ett tillräckligt intressant liv utan alkohol med.

Småbarnen är på "grönt veckoslut"

Alla skolor i kommunen verkar ha planerat in Gamleby på schemat idag.
En gång om året anordnas det en helg i Gamleby där barnen får komma och klappa djur och köpa glass och rida hästar.
Mina barn har tjatat om den här dan hela veckan. Det var väldigt viktigt vilken matsäck dom skulle ha med och hur mycket pengar.
Igår bestämde vi att det fick bli 100 kronor var. Dom letade fram sina plånböcker och stoppade ner pengarna, vi lagade kalla pannkakor, köpte dricka och fika.
Imorse hade ju naturligtvis fabian slarvat bort sin plånbok! Han har varit smått hysterisk. Mina barn kan inte leta heller. Dom tittar på ett ställe och finns den inte där så är den borta. Man kan ju inte lyfta på nåt eller titta på fler ställen utan ett ställe och finns den inte där så tjuter vi.
Plånboken låg under en handduk så det löste sig till slut.
Jag avundas inte all skolpersonal som ska hålla reda på sina klasser idag. Det kommer att krylla av barn.
Bara tanken på att hålla reda på 23 barn bland hundratals.

Det är rätt kul ibland när folk handlar "vuxentidningar"

En del som vill ha en porrtidning eller porrfilm lägger helt ogenerat upp den på disken som vilken tidning som helst men en del tycker det är riktigt genant. Dom flesta tycker nog det.
Oftast står dom länge och väl och "tittar" på veckotidningarna under och låtsas inte om att det är hyllan ovanför dom är intresserade av utan hemmets veckotidning. Sen tittar dom sig omkring tills det är så tomt det kan bli och då sliter dom snabbt ner den utvalda tidningen och rusar fram till disken. Oftast har dom förberett sig med en Aftonbladet som dom lägger porrtidningen i.
Dom lägger fram den hopvikta dagstidningen med porrtidningen i mitten. Tittar åt alla håll så ingen ser och sen lyfter dom försiktigt på ena sidan så man kan "pipa" på den lite snabbt.
Det är snabb betalning som gäller. Ber man om en krona eller så som är ojämt blir dom nervösa för då tar det lång tid att behöva leta i fickorna efter växel.
Oftast vill dom gärna ha en påse ifall dom stöter på nån utanför.
Det roliga är att medelåldern på porrköparen är cirka 50 år så dom borde väl kunna stå för sitt läsande och filmtittande.

Min son är konstig

Koffe är 17 år och går på gymnasiet.
Nyss fick jag ett sms där han skriver att han gått med i facket!
Jag blir inte förvånad av vad nån gör i vår familj men att gå med i facket när man har två år i skolan (minst) kvar och dessutom inte vet inom vilket område man till slut kommer att jobba?!
Det är mycket företagsamt av honom i alla fall.
Jag vet dom som istället har svårt att motivera sina ungdomar att gå med i facket fast dom har jobb så det problemet verkar jag ju inte få.
Han kanske kan bli nåt stort inom fackvärlden efter skolan.


Var hos frissan igår

Jag skulle klippa mig och färga håret.
Jag hade lovat mig själv att inte röra luggen. Jag hade ju äntligen fått ut den till under hakan men när jag satt där så blev jag impulsiv och hörde mig själv säga att " klipp den kort det växer ut igen".
Typiskt mig. Nu sitter jag här med kort lugg och ångrar mig.
Jag skulle färga håret med och tänkte slå till med lite sommarblont.
Jag blev mer än sommarblond. Jag är kritvit!
Jag lät henne dessutom klippa upp håret mer än jag nånsin gjort. Med mitt tjocka vågiga hår så ser det snarast ut som en hjälm. Nu sitter jag alltså med en stor vit hjälm på huvet med kort lugg.
Jag kommer säkert att vänja mig men just nu tvivlar jag.
Det roligaste kommer bli utväxten sen när mitt mörka hår kommer fram ur det blekta. Jaja den dan den sorgen. Då får jag väl färga till nåt annat.

Kära tonåringar

Kim har gått och blivit kär. Jättemysigt förvisso men det är inte lätt att få hem honom på kvällarna nu.
Igår började vi ringa hem honom vid tio och till slut dök han upp vid tolv med ett fånigt leende på läpparna.
Jag hotade med att han skulle få gå upp vid sex med mig och åka med ut till macken så han fick känna på hur trött jag skulle få va hela dan p.g.a honom men det fanns inte en chans att få upp honom.
Ikväll får det nog bli tjejförbud så jag får sova.
Det var inte den första vaknatten den senaste veckan sen dom började träffas kan jag säga.
Det är jättemysigt med nyförälskelse men inte när det går ut över min natt sömn.

Jag blev nerröstad

Det blev ingen lack på bordet. Det fick bli vaxolja. Jag formligen dränkte bordet i olja igår. Det sög åt sig hur mycket som helst så det behövdes tydligen.
Dessutom var jag och inhandlade underlägg. Jag har klargjort för dom att gud nåde den som så mycket som äter ett russin utan underlägg i fortsättningen.
Ska bli spännande att se om det går att lära gamla hundar sitta.

Igår kom nya köksmöblerna

Dom gjorde sig jättebra i mitt kök.
Jag är helnöjd!
Tyvärr måste jag nog förstöra bordet lite grann med lack. Som bordet är nu så är det oljad ek. Det är jättesnyggt men väldigt opraktiskt med alla barn som inte torkar bort oboyfläckar och vattenringar efter sig.
Jag kommer gråta blod om det blir märken som aldrig går bort så vad gör man. Ronnie trösta mig med att vi kan slipa bort lacken när barnen flyttat hemifrån men eftersom jag vet hur jag funkar så har jag antagligen ett nytt bord innan dess eller annars har jag massa barnbarn som ska ställa oboyglas där.

Vilken uppmärksam medmänniska jag är

Jag hade ínte mycket kunder nu på morgonen.
Jag tittade ut på stora vägen och såg en ambulans med blåljus. Automatiskt följde jag den med blicken och såg att den svängde in här på macken.
Det visar sig att det är en bil några meter ifrån mig där en man tydligen behövde hjälp och jag har inte sett nånting.
Bilen måste ju ha stått här i alla fall tio minuter och jag har inte lagt märke till nånting! Vilken uppmärksam medmänniska man är då!

Det påminde mig om en gång när Emil och jag satt på en bänk i stan på sommaren och åt en glass. Helt plötsligt hörde vi en brandbil och Emil blev helt eld och lågor. Det var ju jättespännande tyckte han. Efter den kom räddningsbil och ambulans.
 Alla bilarna körde upp bredvid bänken där vi satt och då som först upptäckte jag att det stod ett antal människor runt en tjej som låg på bryggan. Tjejen var blöt så troligtvis hade dom simmat i efter henne i vattnet.
 Vi hade suttit på bänken jättelänge så jag kan inte fatta att jag inte varken såg eller hörde nåt. Helt ofattbart! Folk kan med andra ord drunkna jämte mig utan att jag ens lägger märke till det. Jag är faktiskt inte en nonchalant människa så jag fattar inte hur det här går till?!

Ronnie jobbar fortfarande

Stackarn. Om jag kunde mecka skulle jag hjälpa honom.
På så sätt är det lättare för mig att va ledig. Jag kan alltid sätta in nån personal i kassan men Ronnie har ju ingen att bli avlastad av.
Vi har ätit glass och kollat tv. Vi har det nästan oförskämt bra.
Jag tänkte jag skulle lägga mig jättetidigt hela helgen så kanske jag är utvilad på måndag.
Läsa och vila en hel  helg.

Jag tog ledigt idag

Jag har varit utmattad under en längre period nu så jag unnade mig en ledig dag.
Jag har sovit och läst i sängen till tolv och sen har jag knappt gjort nåt mer än att slappa.
Jag har lite dåligt samvete för min man bara. Jag vet att han har jobb upp över öronen och då känns det inte bra att inte göra nånting.
Känner att jag borde städa och kanske fixa mat och åka med till honom.
Det är inte rättvist om han ska komma hem till ett stökigt hem efter en jobbig dag.
Jag ska snart ta tag i det.

Jag mötte Nickos lärare han har på resursen

Hon var jätteirriterad på honoms klasslärare. Hon tyckte att allt tjafs omkring honom handlar om att lärarna inte förstår honom inte att han inte fungerar i klassen.
Hon menade på att allt ska göras på deras sätt. Om Nicko utifrån sina förutsättningar väljer att lösa en uppgift på sitt sätt så duger det inte. Huvudsaken är väl ändå att han gör uppgifterna?
Ett exempel hon gav var häromdan när dom fick i uppgift att "göra ett eget land". Nicko valde att döpa det till Nickotopia och där fanns det både hajer och dinosaurier och allt möjligt. Agneta sa att det var en fröjd att se hur mycket energi han la ner på uppgiften. Visst den ena ideen var underligare än den andra men det var ju hans fantasiland och han gjorde ju upgiften.
Sen kommer läraren och talar surt om för honom att "lägga av att larva sig och ta uppgiften på allvar"!
Det var ju det han gjorde på sitt sätt. Vad gör det om hans land innehåller hajar och dinosaurier? Han gjorde uppgiften med glädje och framför allt han gjorde den. Det slutade med att Nicko blev besviken och inte ville fullfölja uppgiften.
Att Nicko inte skulle få följa med på klassresan var hon oxå riktigt sur på. Hon hade igår varit hos rektorn och talat om för honom att det var hans skyldighet att se till att få fram resurser så att hela arbetslaget kunde följa med. Hon talade om för honom att det var diskriminerande att utesluta ett barn på grund av att han har ett handikapp.
Otroligt skönt att någon står på hans sida. Det känns bra.

Dagen igår var intensiv

Jag skulle va ledig för att skolan hade stängningsdag.
Jag började dagen vid halv nio med ett möte på soc med Kim. Två timmar långt.
Efter det hade Kim träff med sin kontaktperson så jag åkte hem och städade lite innan jag hämtade honom och skjutsade ut honom till macken en timme senare.
Jag åkte till banken och gjorde lite jobbärenden och sen hade jag en träff med Alexandra ( tjejen som bor i en annan fosterfamilj).
Vi träffades två timmar och sen var det dax för kvartsamtalet på Nickos skola.
Från skolan blev det att köa på apoteket i en halvtimme och sen hem.
Medan familjlen åkte cross städade jag och lagade mat som vi åt när dom kom hem.
Jag kände att jag fick mycket gjort som jag haft dåligt samvete för så det kändes bra

Kvartsamtalet var intressant

Normalt sett ska ett kvartsamtal ta max en halvtimme men vårat tog en och en halv timme.
Jag är inte förvånad. Det var inte mycket av den tiden som gick åt till att diskutera hans studieresultat utan det var hans senaste upptåg som skulle ältas.
För ett par dar sen körde han med en kompis moped utan hjälm på skoltid. Det var ingen lång tur eller snabbt men ändå. Sånt tolereras inte.
Igår hade han ett nytt "busstreck". Han hade rullat in sin kompis i toapapper i omklädningsrummet! Kompisen var naturligtvis med på noterna så dom var väl nöjda och glada men städerskan som fick städa upp både torrt och blött papper över hela skolan var mindre nöjd. Dom kunde ju inte nöja sig med att göra det här och sen ta bort toapappret och kasta det och lugnt återgå till sin lektion. Nej naturligtvis var dom tvungna att springa över hela skolan med pappret också.
Nicko är numera stammis hos rektorn. Som tur är kallar han honom inte för kompis längre för det kan man ju absolut inte göra.
Ja vad säger man?
Som vanligt försöker jag se det positiva i allt. Han har ju i alla fall inte varit elak mot någon. Han är ett väldigt påhittigt barn min kära Nicko.
Läraren undrade hur vi ska kunna förhindra sånt här i framtiden. Jag vet faktiskt inte riktigt. Kanske får bli övervakade toabesök hädanefter så han inte kan komma åt toapapper mer eller tilldela alla barn en flik toapapper var innan toalettbesök. Tål att tänkas på.
Skämt åsido jag tycker i alla fall synd om städerskan som fick ta upp skräpet efter dom det är absolut inte ok av grabbarna.

Övrig om hur skolan går vet jag inte så mycket om. Vad jag förstod blir han regelbundet utkörd från lektionerna för att han "låter". Nicko har ju muntliga tics. Han kan ärligt talat inte hjälpa att han låter ibland, men jag kan absolut tänka mig att han också låter för att han vill va klassens clown vid vissa tillfällen.
Efter detta möte kände jag mig bara helt tom. Det känns som att hela valsen från förra skolan börjar om igen.
Jag vet att Nicko har en del skuld i det hela. jag vet också utav fakta att han långt ifrån är den enda dom har problem med i den klassen men han är den som hela tiden åker ut. Han har ju "resursen" att gå till men det har ju inte dom andra så läraren kan ju skicka iväg honom.
Det är ett privilegie för Nicko att ha "resursen" att gå till men han ser det tyvärr inte så utan han känner sig utpekad som "särbarnet" varje gång det händer.
Jag bad lärarna att antingen höja toleransnivån på Nicko till samma nivå som dom håller på dom andra barnen. Ge honom lika många chanser som dom. Eller sänk toleransnivån på dom andra så alla som inte sköter sig åker ut och inte bara Nicko.
Det lär bli fler mail, telefonsamtal och möten den här terminen.

Saker som inte står i min almanacka glömmer jag bort

Jag har full koll på mitt liv genom min almanacka men om det inte står där har jag inte en chans att komma ihåg det.
Igår vid fem på eftermiddan ringde barnens fröken till jobbet.
Camilla:- Jag vill bara påminnna om att det är ju stängningsdag på skolan på onsdag och du har ju inte anmält fritis så barnen är ju lediga då?!
Jag:- Oj! Nu på onsdag? Hade jag nog missat. Hoppsan! Men det får lösa sig.
Camilla:- Dessutom är det sista dagen idag att lämna in semesterschemat för i sommar om ni ska ha fritis då.
Jag:- Ajdå! Jag som stänger ikväll och pappret ligger hemma. Kan jag faxa in nåt eller så?
Camilla:- Nej vi säger så här, om du lovar att Fabian tar med sig pappret imorgonbitti så får du dispens till dess men sen är det kört!
Jag:- Ok tack "pust" jag lovar.

Igår kväll vid halv elva kom jag på schemat och satte mig att skriva.
Jag kom faktiskt ihåg konstigt nog att skicka med schemat med Fabian. Sen ringde min telefon vid nio.

Nu var det Jessica på skolan:- Ja hej det är jessica här. Det där schemat som du skulle fylla i.
Jag:- Ja det skickade jag med Fabian.
Jessica:- Ja men det var bara för vecka 28 till 31. Det andra pappret glömde du.
Jag:- Ajdå. Var det ett papper till.
Jessica:- Ja men har du tiderna där för dom sitter och planerar sommaren nu så jag kan ta tiderna på telefon.

Jag har ingen koll på papper. Jag är alla pappersmänniskors mardröm.

Imorgon är det kvartsamtal

Den här gången med Nickos lärare.
Kan bli spännande.
Jag har fått omdömena hemskickade i förväg för att veta lite vad som kommer att komma upp. Många av ämnena har faktiskt gått riktigt bra men NO ämnena är väl lite si och så med.
Det har ju inte varit lätt för honom dom sista två åren så jag ställer inga jättehöga krav på honom. Jag är glad så länge han mår bra i alla fall.
Efter den pärsen Nicko gått igenom så prioriterar man om lite. Visst är det viktigt med skolan men den psykiska hälsan ligger nog överst på min lista. Jag är stolt över honom.

Jag tycker inte om kunder som gnäller på minsta sak

Ganska många gånger på en sommar har jag kunder som gnäller på glassarna.
Idag hade jag en kille ( cirka 25 år gammal) inne som köpte en daimstrut. När han öppnade glassen såg han att nedersta biten på struten var av. Daimstruten har en pappersstrut utanpå den egna struten så även om kexstruten är av så är det ju inget som stör. Den droppar ju inte igenom pappret och innan man är nere på sista tuggan där så är ju ändå glassen slut.
Av nån underlig anledning anser ändå kunderna att glassen är värdelös då.
Kunden:- Jag byter den här glassen. Den är av!
Jag:- Ja men du har ju en papperstrut utanpå så det är nog ingen fara.
Kunden:- Men jag vill ju inte ha en trasig glass. ( som en tjurig femåring med nerdragna mungipor)
Jag:- Glassen ska väl ändå inte hel ner i magen.
Kunden tog glassen men såg jättesur ut. Jag brukar inte orka tjafsa med dom men jag kan ju inte slänga helt ok glassar bara för ett skönhetsfel hela tiden.
En gång hade jag en kund som kom in med en 100grams chokladkaka som han köpt och ville byta den för den var av!!
Hade han tänkt att svälja den hel eller?

Småbarnen började på fotboll igår

Det har varit ett himla liv om denna fotboll. Naturligtvis kunde man inte träna fotboll i vanliga gympaskor så i fredas var vi tvungna att åka till Team Sportia och köpa varsitt par fotbollskor. 350 kr var!
Avgiften på fotbollskolan var 250 kr var.
Igår bestämde dom sig för att självklart måste dom ha fotbollstrumpor och benskydd med så det ska vi köpa nu i veckan. Fotbollstrumpor 79 kr var och benskydd vet jag inte än vad dom kostar.
Hoppas nån av dom blir fotbollsproffs och kan betala tillbaka alla skor och strumpor deras mamma kostat på dom.
Det är ju kul att dom har ett intresse förutom data i alla fall så då får det kosta lite.

Helgen gick fort

Vi har tillbringat 90% av vår vakna tid på våran nya altan.
Den blev jättebra. Det är ju inte riktigt färdigt men det viktigaste är ju gjort.
När alla dörrarna är stängda på natten är det grymt varmt där inne på morgonen så Koffe som har sitt rum där får bastu i sommar.
Vi har grillat både fredag och lördag.
I fredas kom Nina och Pär. Det är inte ofta vi träffas men alltid lika roligt när det blir av.

I går låg jag i sängen till fyra på eftermiddan. Jättetrött och slö. Kunde inte ta mig upp och bli pigg hur jag än försökte.


Kunden som skulle på date

Damen som skulle på date var här igår och avlade rapport.
Det hade gått jättebra.
Dom hade funnit varndra med en gång. Idag skulle han komma igen. Det var jätteroligt att det gick så bra för henne. Hoppas på en bra fortsättning för henne nu. Jag håller tummarna.

Jag har en väldigt omtänksam vän i Åsa

Förut vid tjugo över åtta ringde det i min mobil.
Det var Åsa som ville varna mig för att det stod poliser med hastighetskontroller i stan.
Mycket fint av henne.
Tur man har vänner som bryr sig om en eller hur?
Jag hade nog inte haft råd med två böter den här månaden.

Min man kan när han vill

Igår bestämde sig Ronnie för att golvet på altan skulle bli klart.
Han slutade vid sex och åkte direkt till Byggmax och köpte golvet. Ett klickgolv som såg ut som klinkers.
När jag kom hem vid åtta var han i full gång.
Vid tio tog helt plötsligt foamen som man har under slut efter halva golvet. Då tyckte jag att "vad synd men då får du väl fortsätta imorgon då". Inte då. Ronnie ringde sin bror som hade mer så han åkte dit och hämtade.
När jag gick och la mig låg han fortfarande på alla fyra och la golv.
Imorse var jag spänd på att se resultatet och får se att allt golv är lagt utom ett par skivor på slutet. Det visar sig att golvet tog slut.
Jag kan bara tänka mig hur irriterad han var mitt i natten när han bara hade en liten snutt kvar och inget golv.
Stackarn.
Det blev fint i alla fall.

Man ska ju bli piggare med solen eller?

Vad jag har förstått så är man tröttare på vintern när det är mörkt men jag blir bara tröttare och tröttare.
Jag hinner ingenting och livet bara rinner ifrån mig. Ständigt trött hur mycket jag än sover.
Jag har kanske inte fått hela soldosen än då.
Varje morgon när jag vaknar dyker alla dagens måsten upp i huvet och varje kväll när jag tittar på klockan och ser att den är typ halv tolv får jag panik. Då känner jag att "NEJ det kan inte va slut på dan jag är ju inte klar än!"
Alla har 24 timmar på dygnet men jag måste verkligen va dålig på att planera mina eftersom dom aldrig räcker till.
Det blir bättre bara jag får tillbaka lite energi igen.

Vi hade en kund här på macken förut

Hon brukar komma ibland men det är ingen som varken Ann-Kari eller jag brukar prata jättemycket med.
Idag stod hon och pratade om allt möjligt tills hon plötsligt säger:- Vet ni vad jag ska göra idag? Nu tycker ni säkert att jag är konstig?! Jag ska på date idag.
Det visade sig att hon var strax över 60 och hade varit ensam i 13 år. Hon har gått ut på datan och varit inne på en dejtingsida och hittat en man i sin egen ålder som hon skulle träffa idag.
Hon sa att hon kände sig pirrig som en tonåring. Gulligt! Hoppas det går bra för henne. Hon hade bekymmer om vad hon skulle ha för kläder och vad dom skulle prata om och om man ska krama om varann på första dejten och allt annat som man oroar sig för vilken ålder man är i.
Hon kommer in imorgon och lämnar rapport. Ska bli spännande.

Det var inte min morgon idag

Jag skulle börja elva idag så jag såg fram mot att få sova till halv åtta eftersom småbarnen skulle till tandläkaren vid halv nio och Nicko började vid nio.
Vid halv sju började Nickos alarm ringa! Jäkla unge! Den enda som vaknar av alarmen hos oss är jag så han stängde naturligtvis inte av det. Vid sju började Ronnies så då svor jag rejält. Så gick det med min "sovmorgon".
Jag masade mig upp och väckte hela familjen. Nicko skulle på utflykt med skolan så när jag åkte med småbarnen körde vi ifatt honom på väg till kompisen som skulle skjutsa honom på moped. Jag stannade och erbjöd honom skjuts vilket gjorde att jag tog en annan väg än jag tänkt.
När jag släppt av honom och åkte mot tandläkaren fick jag syn på en poliskontroll. Försent! Dom klockade mig i 60 kilometer på 50sträcka.
Det var bara att stanna och erkänna sina synder.
Jag hade redan insett att jag kört för fort så jag protesterade inte. Jag skämtade med polisen för att lätta upp stämningen.
Polisen:- Det gick lite fort där borta.
Jag:- Ja jag vet.
Polisen:- 60 kilometer. Det är 10 för fort. det måste tyvärr bli böter på det.
Jag:- Ja visst det är jag medveten om.
Polisen:- 2000 kr är det i böter vid tio kilometer över.
Jag:- Självklart. Jag hade ändå för mycket pengar så det är bra att jag fick nåt att lägga dom på hahaha.
Polisen fattade naturligtvis att jag skojade men när vi åkte därifrån hörde jag fabian från baksätet.
Fabian:- Men mamma om du har för mycket pengar kan du inte ge dom till oss barn istället då?

Jag vet att jag gått upp i vikt

Jag är inte blind så jag har faktiskt lagt märke till min viktuppgång alldeles själv så det är ingen nyhet.
Förut kom en stamkund in. Hon pratade ett par ord och lagom när hon skulle gå så vände hon sig om igen och plötsligt sprack hon upp i ett stort leende. Hon kom fram till mig och la handen på min mage.
Hon:- Nej men vad har vi här då?
Jag förstod ju att hon trodde jag var gravid.
Jag:- Det är bara fett så det är ingen risk.
Hon:- Är du säker på det?
Jag:- Ja det är jag.
När hon gick var hon knallröd i ansiktet så det var nog pinsammare för henne än för mig. Kanske dax att ta tag i det här med vikten snart.

Kvartsamtal

Det gick bra med Koffes kvartsamtal. Dom kurser som var avslutade hade han fått 2 g och 2 vg så det är skapligt med tanke på all frånvaro han har och obefintlig läxläsning.
Koffe har läshuvud men han utnyttjar det inte. Det är synd för han skulle kunna ha jättebra betyg om han bara ville.
Jag kan väl ändå förstå att man är skoltrött efter alla dessa år i skolan.
Det roligaste var ändå att han har sagt till läraren att han inte kunnat lämna in sina läxor för att han har så mycket hushållsarbete hemma. Mina barn som knappt plockar bort sin tallrik till diskbänken. Han är rolig min son. Visst han är den som hjälper till mest om jag ber dom men det händer sällan att jag ber om hjälp.
Dessutom skulle jag få se möblerna han byggt men då visar det sig att barstolen han gjort har han sålt till Davids pappa så det enda han hade kvar till sin mamma var en pall. Allvarligt! Davids pappa får en barstol och hans mamma en pall! Vart är rättvisan?

Jag är inte piggare idag

Igår kväll var jag på bio med alla tonåringarna. Vi såg 27 dresses. Det blev den sena visningen så vi kom inte hem förrän vid halv tolv. Efter bion skulle jag skjutsa hem Fanny och Alexandra med kille och dom bor åt varsitt håll naturligtvis.
Mina grabbar var med på noterna med en gång när det vankades bio men när vi kom dit och dom såg att det var sån där kärlekstjafs dom skulle se började dom snegla åt Iron man istället. Alla som stod i kön skulle på Iron man utom vi så vi hade biosalongen för oss själva.

Tyvärr har det blivit alldreles för lite sömn en lång period nu så det känns som jag går på halvfart just nu. Vare sig jag ska öppna eller stänga måste jag ju ändå gå upp tidigt eftersom barnen ska till skolan och på helgerna är det cross på lördan och skjutsa Kim till jobb på söndan så det finns inte en enda morgon i veckan som jag kan sova utan att bli väckt av klocka. Om jag bara kan lära mig att komma i säng på kvällen istället men det är inte lätt.

Idag är jag trött

Jag visste igår att det skulle bli problem idag att gå upp men jag kom ändå inte i säng. När väl alla småbarn sover och Alexandra och hennes kille åkt vill jag ju umgås lite med mina tonåringar och min man. Sen tar det ett tag till innan jag har kommit till ro så jag kan sova.
Jag kom inte i säng förrän ett och sen vände och vred jag på mig ett bra tag så när klockan ringde vid sex var jag illamående av trötthet.

I eftermiddag ska jag på kvartsamtal med Koffes lärare. Kan nog bli spännande efter vad jag hört. Jag hade en mamma till en av Koffes klasskompisar inne på macken för ett par dar sen. Hon frågade om jag varit på kvartsamtal än och när jag sa nej skrattade hon och sa att dom hade fått ha ett ordentligt samtal med sin son efter deras möte och efter vad hon visste skulle nog vi bli tvungna till det med. Ska bli spännande att se vad för hemska saker han kan ha hittat på. Det kan ju va lika fruktansvärda saker som Nicko hade gjort när han blev inkallad till rektorn häromdan.
Han hade gjort det stora misstaget att säga "Tjena kompis" till rektorn när han mötte honom i korridoren. Det var ju naturligtvis helt oförlåtligt! Inte kan man kalla sin rektor för kompis heller!! Vad tänker han på pojken?!
Han blev inkallad till rektorn och blev uppläxad. Ett sånt beteende fick han veta att det var inte acceptabelt. Rektorn talade om för Nicko att dom är inte och kommer aldrig bli kompisar. Det var ju himla bra att han klargjorde det för honom så han inte går omkring och tror att hans bästis är rektorn.

Jag såg ett program förut

Det går nån frågelek eller vad det är på femman söndagar och torsdagar som heter sanningens ögonblick.
Personen i stolen har vid ett tidigare tillfälle fått svara på typ 50 frågor om sig själv med lögndetektor på sig. Sen väljs ett antal av dom frågorna ut och personen ska inför vänner och familj svara på frågorna igen. Personen måste svara sanningen om man vill vinna pengar för lögndetektorn har gjort så dom vet om man ljuger.
Killen idag fick frågan om han varit otrogen mot sin tjej. Tydligen hade han det för  han svarade ja och den stackars tjejen visste ingenting. Hon började gråta och var helt chockad. Sen kom frågor om han ville gifta sig med henne och om han skulle bli glad om hon blev gravid och sånt. Han svarade ja på alla såna frågor och betygade att han älskade henne.
Om jag hade haft en sån hemlighet som en otrohet skulle jag absolut inte ställa upp på ett sånt program där min respektive får det slängt i ansiktet framför kameran. Undrar om det förhållandet överlevde den smällen. Varför utsätter man sig för sånt bara för pengar?

Vilken dag!

Jag har haft massor med kunder. Den bästa dagen hittills i år. Benen och fötterna värker men på ett bra sätt.
Alexandra (tjejen som brukar va här ibland) hörde av sig och ville komma till oss ikväll med sin nya kille. Jag kunde som vanligt inte säga nej trots att jag är helt slut så dom var här tills nyss.
Det är jättekul att hon träffat en kille men han var inte speciellt trevlig tycker jag. Såg mest sur ut hela tiden. Jag såg inte så mycket som ett leende på hela kvällen.
Känns kanske som att Alexandra tar första bästa chans till ett "normalt" liv utanför vårdsvängen hon varit inne i sen barnsben. Hon har planer på att flytta ihop och skaffa barn med honom efter bara en vecka. Skulle va bra för den tjejen att lära sig stå på egna ben först.
Instinktivt gillade jag inte killen men jag kan ju ha fel. För hennes skull hoppas jag det.

Ronnie, Daniel och Kim har byggt på altangolvet hela dan. Dom har kommit jättelångt. Isoleringen är klar och golvspånet ligger så nu är det bara att skruva dit golvet. Jag är imponerad.
Det ska bli riktigt skönt med en färdig altan.

Jag borde gå och lägga mig nu men det känns inte som jag hunnit "landa" efter den här dan än. Att ha så otroligt mycket folk omkring som jag haft hela dan kräver en stunds ensamhet för att varva ner.
När jag kom hem hade jag alla här hemma omkring mig ( inklusive Alexandra och pojkvän) så jag längtar för en gång skull efter en halvtimmes lugn.
Dax att sova nu då. Vi hörs kanske imorgon om jag har tid lust och ork. Natti natti.


Varför kan vissa skälla på vem som helst?

Jag jobbar i kassan på en bensinmack jag är faktiskt inget allmänt klagoplank.
Nyss kom det in en mycket otrevlig man med ett volvokort i handen. Han hade tankat för 35 kr.
Han:- Det här kortet funkar inte ute i automaten! Varför?!
Jag drog kortet och kassan visade att kortet var spärrat. Jag kan inte se av vilken anledning.
Jag:- Kortet är spärrat. Varför vet jag inte. Det kan va fel kod eller så.
Han:- Jag har inte tryckt fel kod! Jag har ju använt kortet tidigare idag!
Jag:- Ja då vet jag inte men det är spärrat i alla fall så det kan inte gå igenom.
Han:- Ja men då får du väl ringa till dom!
Jag:- Det är lördag så det är inget öppet. Du får ringa Volvo på måndag.
Han:- Jamen vad ska jag göra då? Du får köra kortet manuellt!
Jag:- Det går inte dels är alla volvokort spärrade så det inte går och sen är det ju spärrat av nån anledning med.
Han:- Vad ska jag göra då?! Ja då får jag väl ta det på ett annat kort då!! Fan!!

Jag vet fortfarande inte vad problemet var. Vi snackar om 35 kr och jag kan inte hjälpa att hans kort inte funkar. Hur kan han tycka det är ok att ta ut all sin ilska på ett kassabiträde? Pucko!

Fabian ska på kalas idag

Kalaspappan är så omtänksam. Han har ringt flera gånger för att fråga om Fabian får äta korv och hamburgare, glass och godis. Han frågar hur det fungerar med insulinet och vad han ska göra om nåt händer osv.
Jättekul med föräldrar som har koll och vill veta. Det känns tryggare för mig att lämna honom på kalas när man vet att föräldrarna som ska ta hand om honom är medvetna om att han har diabetes.


Linköping

Efter doktorn var Jessica och jag med småbarnen i Linköping. Vi åkte först till Busfabriken. Barnen lekte oavbrutet i tre timmar. Ljudnivån var enorm!! Varenda unge var ledig idag så det var fullt. Alla fyra barn var genomsvettiga  och nöjda efteråt.
Sen åkte vi till Ikea. Vi åt mat och handlade lite. Rättare sagt Jessica handlade och jag tittade. För en gång skull hade jag inte en enda pryl från Ikea.
Innan hemfärd gick vi bort till skoaffären. Ta tre betala för två. Perfekt. Fabian och Emil hittade varsitt par med sandaler till sommaren och ett par tygskor till Emil. När vi kom fram till kassan hade dom "fejk foppatofflor" för 79 kr. Det var bara att lämna kön och prova skor igen.
Dom hittade varsitt par. Eftersom det var tredje paret gratis var jag ju tvungen att ta ett tredje par. Jag frågade killarna vem av dom som behövde två par mest och Emil tyckte självklart att han hade störst behov. Jag letade snabbt upp ett par 31or till och ställde mig i kön (Jessica var skapligt trött på att vänta då).
Fabian blev då dösur för hur orättvist skulle inte det här bli då? Skulle Emil få 4 par skor och han bara 2 då?
Vi fick gå ur kön igen och rota igenom skorna efter ett par 35or istället. Naturligtvis verkade alla barn ha 35 så det fanns inga. Jag tog Emils igen och ställde mig i kön.
Fabian gav sig inte utan han rotade som en galning genom alla skor tills han hittade ett par röda. Dom satt fast med snören i varann i en enda stor klunga så han kunde inte få loss dom själv. Det blev till att lämna kön för tredje gången och hjälpa honom.
Till slut blev det i alla fall väldigt rättvist. Tre par skor per barn!

Imorse var jag med Emil hos doktorn

Emil opererade ena ögat för ett och ett halvt år sen. Han har grå starr och fick därför operera bort linsen i det ögat och få en konstgjord. Sen dess går han på stadiga kontroller för att se så han får tillbaka den syn han kan få med linsen.
Han har fått byta glas i glasögonen med jämna mellanrum vartefter synen blir bättre.
Linsen dom satt in gör att han kan se en del på långt håll men inte mycket på nära håll.
För ett tag sen tyckte Ronnie och jag att Emils öga såg annorlunda ut. Det såg ut som en mörk skugga under pupillen.
Idag blev det ny undersökning som inplanerat och då fick vi det tråkiga beskedet att skuggan vi sett var grå starr igen!!
Jag trodde inte man kunde få starren tillbaka om man opererat sig men så väl var det inte. Läkaren sa att om vi har tur så blir det inte mer än det är nu men fortsätter det växa blir det operation igen. Med den här familjens tur kan jag säga att stackaren antagligen ligger på operationsbordet snart igen.
Det var en smärre chock för ingen har nånsin sagt att det här kunde inträffa. Vi har väntat oss att andra ögat ska bli angripet men inte det här.
Stackars Emil.

Ronnie håller på att bygga på altangolvet

Han har hjälp av Jörgen. Mycket bra men tyvärr är Fabian, Emil och Ellen helt galna här inne. Hade inte Ellen varit här skulle jag slängt dom i säng men det går ju inte nu. Efter att ha jobbat en hel dag och städat lagat mat och bakat bröd när jag kom hem är inte mitt tålamod på topp.
Barnen springer runt och leker kull. Dom slänger sig i soffan och min säng, skriker kull och jagar varandra över hela vardagsrummet.
Det är kul att dom har roligt ihop i alla fall.

Det gick bra på restaurang

Visst dom var inte jättelugna men för att va Fabian och Emil var det förvånansvärt lugnt.
Maten var underbar och stämningen perfekt.
Koffes fest avlöpte skapligt utan nåt förstört eller sönderslaget.Enda problemet var att Koffe kom hem på natten och var alldeles för full. Han var inte så farligt onykter när dom gick hemifrån vid tio men jag vet inte vad som hände sen.
Jag får väl hoppas att han har hemsk huvudvärk idag för det förtjänar han.

RSS 2.0