fyrbarnsmor

Jag har haft ont i min handled ett tag men inatt vakande jag med riktig SMÄRTA. Jag blev helt klarvaken och det tog några sekunder innan jag fattade vad det var.

Jag hatar verkligen snö och nu har jag väldigt mycket att hata med andra ord. Hela den här dagen har vi halkat omkring. Lastbilar har kört fast lite överallt och vi blev skickade till ett hemstäd ute i skogen. Där var det inte skottat utan vi fick pulsa i snö som gick över knäna på oss. Man fick ta sats och lyfta knäna högt och springa så gick det men sen var vi blöta resten av dan.
I lördags när vi la oss var det lite lagom med snö men under natten fick vädergudarna fnatt totalt och vräkte ner snö över oss. Dessutom var han som plogade inte på sitt bästa humör. Han plogade en sträng i mitten och lämnade en och en halv meter vall som var nästan en meter hög på sina ställen.
Snön vägde bly så inte ens snöslungan rådde på den. Ronnie åkte och hämtade traktorn och plötsligt blev han väldigt populär bland alla grannar som ville ha hjälp med sin snö. Tyvärr var det inte alla som var lika glada i att bidra till dieseln utan dom bara gick inte till sig utan att fråga ens. Hoppas Ronnie kommer ihåg vilka dom var nästa gång han hämtar traktorn.
Jag och barnen bakade julgodis hela dan. Eller rättare sagt så bakade jag julgodis för barnen gav upp efter 10 minuter. Det blev 5 olika sorters godis och till sist blev det lussebullar också som jag tog med till jobbet idag.
Nu hoppas jag bara att det inte kommer mer snö för den här vintern men det är väl för mycket begärt förstås.

Var kommer all denna snö ifrån? Jag lovade barnen att vi ska göra lite julgodis idag men frågan är om vi ens kommer till affären.
Plogbilen var här nån gång i natt och plogade upp en jättevall utanför och han som körde var nog full eller trött eller nåt för för han har kört en meter utanför staketet så det är helt omöjligt att skotta bort allt nu. Dessutom har det hunnit snöa massor till efter dom plogat så vägbanan är inte körbar än i alla fall.
Det är vid såna här tillfällen jag blir påmind om varför jag hatar vintern så mycket.
Jag hade dessutom planer på att ta mig ner till stan på julskyltning idag och leta efter vinterjacka men dom planerna blir nog också lagda på is ( eller snö rättare sagt ).
Det ser ut att bli en dag i soffan med mysbyxor och en bok istället. Vilken tur att jag jobbar så nära att jag kan gå till jobbet imorgon ifall dom inte plogat då.

Idag hade jag fullt julstök hemma. Imorgon är det ju första advent så en del julpynt och gardiner åkte upp och lussekatter är bakade.
Vi fusktände första adventsljuset ikväll när vi tittade på toy story 3 och åt av bullarna och då slog det mig att det är 8 år sen jag tog mig tid att fira jul på riktigt.
Under åren när vi hade macken så hade jag alla mina tankar och all kraft där. Emil kom ibland in med nåt julpynt som han fått av grannen eftersom hon tyckte så synd om honom när han sa till henne att "min mamma hatar nog julen för vi har inte en tomte hos oss". Varje år slängde vi fram granen och tomtarna i panik kvällen innan julafton. Nu i efterhand kan jag tycka att det är hemskt sorgligt men just då orkade jag inte.
December på macken var hemska månader för oss. Det skulle inventeras på det gamla hederliga sättet med papper och penna och räkna varje skruv och det skulle beställas in extra varor som skulle passa julkunder som är på genomresa.
Nu lite mer än ett år senare kan jag se tillbaka och förstå att jag var oerhört pressad. Macken var öppen 365 dagar om året så jag var ständigt beredd. Allt kan hända och då menar jag verkligen ALLT. Jag gick inte en meter utan mobilen och planerade alltid in hur jag skulle lösa eventuell sjukfrånvaro om vi skulle iväg. Ibland kändes det som ett fängelse . Tyvärr gick nog macken före barnen ibland. Alla barnen lyckades hinna med varsin längre sjukhusvistlese under mackenåren och det jag kommer ihåg mest av det är planerandet mellan Ronnie och mig hur vi skulle lösa det med jobbet och barn hemma och barn på sjukhus.
Jag var så uppe i varv i flera månader efter nedläggningen förra året att det känns inte som jag landat förrän nu. Jag börjar nog hitta mig själv igen och identifierar mig inte lika mycket med mitt jobb som då. Då stod och föll jag med macken. När dom la ner macken så la dom ner en bit av min själ samtidigt. En bit av mig dog den 12 augusti förra året när jag låste macken för sista gången men jag har läkt nu.
Ronnie och jag pratade till och med om att göra pepparkakor och julgodis med barnen innan jul. Jag vill kompensera dom för alla jular som jag och macken tog ifrån dom.
Jag ångrar inte macken men jag ångrar att jag lät den ta så mycket ifrån mina barn. Det är år som jag aldrig får tillbaka.

Emil har sett fram mot den här dagen med stor spänning. Igår när jag kom från jobbet hade han till och med städat sitt rum alldeles själv.
Han hade bestämt att han skulle baka schackrutor som han skulle bjuda sitt främmande på idag så det blev ett av projekten mellan tårtbottenbak och matlagning.
När han skulle skära upp kakorna råkade jag titta bort så dom råkade bli lite väl stora men det blir nog gott. I receptet stod det att det skulle bli 50 kakor men Emil lyckades bara få ut 20 så varje kaka är med andra ord som 2,5 kakor.
Vid 7 ville han gå och lägga sig så att morgonen kom så snabbt som möjligt. Det har aldrig varit så lätt att lägga Emil innan.
Emil hade redan listat ut att han antagligen skulle få en BMX och igår försa han sig. Han frågade mig om jag hade köpt ett lås också till cykeln eftersom han ville ta den till skolan. Vilken cykel? frågade jag då och då kom han på sig och var snabb att säga : Jag menar om ni skulle ha köpt nån cykel till mig.
När jag gick upp imorse för att väcka alla syskon och Ronnie så hörde jag Emil ropa på mig från sin säng : När kommer ni och sjunger egentligen?!!
Frågan är hur länge han hade legat där och väntat på att få höra oss komma.
Att det kan vara så roligt att fylla 9 år. Jag var inte alls lika förväntansfull när jag fyllde 37.

Jag ser bara min man vid middan nu för tiden och ibland inte ens då. All tid han har hemma tillbringar han i sitt nya garage.
På plussidan ligger väl att:
¤Jag får välja kanal själv på tvn.
¤Jag kan ligga och läsa tills jag vill släcka.
¤Jag har honom på tryggt avstånd om jag ändå behöver honom till nåt.
¤Jag har en lycklig man dom gånger jag ser honom.
Minussidan måste vara:
¤Jag har ingen mage att lägga ner huvet på när jag ser på tv.
¤Jag har ingen att diskutera  mina tankar omkring programmen jag ser.
¤Jag får själv ta alla duster med barnen på kvällarna när dom inte vill gå och lägga sig.
Jag verkar få vänja mig vid att vara gräsänka åtminstone tills nyhetens behag lagt sig.
Nu ska jag se klart på House som jag själv valde på tvn och sen gå och lägga mig och läsa en stund i min bok tills jag känner för att släcka.

Jag skulle byta hemtelefon från telia till tre eftersom vi har alla mobiler där. Allt lät vettigt och bra och dom skulle fixa allt.
En månads uppsägningstid sa tre att jag hade ochdärför skrev dom abonemanget till den 25 oktober.
Strax därefter fick jag ett brav från telia där det står att jag har 3 månaders uppsägning. Ingen fara skedd tänker jag och ringer tre och ber dom skjuta på det 2 månader till.
Ronnie kommer sen på plötsligt en dag at vårat bredband går genom telefonjacket så vi måste ringa dom också.
I förrgår ringde jag därvför till dom och dom fixade oss ett abonnemang hos dom också för 20 kronor i månaden för att vi ska kunna behålla vårat bredband. Vi kommer fortfarande att tjäna på att byta från telia till tre i alla fall så det var ok.
När jag får min mobilräkning och kollar igenom den idag upptäcker jag att dom tagit betalt för mitt hemtelefonnummer från den 1 oktober även att dom inte ska göra det förrän 25 december.
Jag ringer då telia för att höra med dom vad det exakta datumet är för nummerflytten är så jag vet när jag pratar med tre.
Tjejen jag pratar med då säger att tre har dragit tillbaka uppsägningen. Så istället för att bara flytta fram den så sa dom upp den men betalt tar dom ändå för en tjänst jag inte har.
Då ringer jag tre och killen jag pratar med där måste vara dum i huvet eller nåt.
Enligt honom ska jag själv säga upp mitt abonnemang och det enda han kan göra är att lägga in 3 månaders fritt abonnemang hos dom från och med i dag.
Det var då jag surnade till rejält.
Jag sa till honom att: Jag ska inte ha fritt från och med i dag och 3 månader framöver Du ska ta bort det som ligger på min räkning från den 1 oktober och tills nu och sen efter det ska det vara fritt i 3 månader. Jag tänker inte betala ett öre på ett abonnemang som jag inte har och som jag inte bett om när ni klanatat till det.
Då säger idioten att i så fall får jag ringa dom varje månad tills abonnemanget är klart för att få krediterat.
Varför i helvete ska jag ringa dom en gång i månaden när dom själva strulat till det? Varför ska jag bli lidande? Och varför ger jag mig på att byta abonnemang när jag vet att det aldrig funkar som dom säger utan det strular jämt?
När ska jag lära mig att även om telia är dyrast så är det minst strul?
Efter jag lagt på med tre ringde jag upp telia igen för att säga upp mitt abonnemang och då blev hon jag prata med lite förvånad och sa att det kan inte jag säga upp utan det måste nya telefonbolaget göra. När jag förklarade alla turer för henne frågade hon om jag verkligen ville byta till dom.