Dagen börjar närma sig sitt slut
Jag har jobbat sen imorse men det har gått fort idag.
Lagom med kunder och lagom att göra.
Nyss var Ronnie här en sväng med Fabian, Emil och en kompis till Emil.
Dom sprang runt som vilddjur och hade en enormt hög volym så jag fick ryta i åt dom så fort inga kunder var kvar att dom inte fick sätta sin fot i butiken mer.
Ronnie sa till dom att vänta utanför. Som om dom killarna kan stå snällt och vänta. Nej dom sprutade vatten på varandra och skrek mer än dom hade gjort inomhus.
Till slut sa jag till Ronnie att ta sina barn och gå härifrån så jag kan sköta mitt jobb. Nu har jag lugn och ro igen.
Hur gör man för att få snälla och artiga barn?
Det var ju faktiskt inte mina barn som lät mest. Det var ju kompisen som var den värsta av dom och honom har inte jag uppfostrat så det kan inte bara va jag som misslyckas med det.
En kvart med dom killarna var jobbigare än att jobba dom andra 12 timmarna.
Lagom med kunder och lagom att göra.
Nyss var Ronnie här en sväng med Fabian, Emil och en kompis till Emil.
Dom sprang runt som vilddjur och hade en enormt hög volym så jag fick ryta i åt dom så fort inga kunder var kvar att dom inte fick sätta sin fot i butiken mer.
Ronnie sa till dom att vänta utanför. Som om dom killarna kan stå snällt och vänta. Nej dom sprutade vatten på varandra och skrek mer än dom hade gjort inomhus.
Till slut sa jag till Ronnie att ta sina barn och gå härifrån så jag kan sköta mitt jobb. Nu har jag lugn och ro igen.
Hur gör man för att få snälla och artiga barn?
Det var ju faktiskt inte mina barn som lät mest. Det var ju kompisen som var den värsta av dom och honom har inte jag uppfostrat så det kan inte bara va jag som misslyckas med det.
En kvart med dom killarna var jobbigare än att jobba dom andra 12 timmarna.
Jag hade ledig fredag igår
Jag brukar vara ledig fredan innan det är min helg.
Jag tillbringade hela förmiddan i telefon.
När jag hade hämtat barnen på skolan var det dax för håltagning på lilla Emils öra.
När han satt i stolen och väntade på att Morgan skulle komma med "pistolen" som man gör hål med så kunde han inte sluta le. Han ville hålla mig i handen hela tiden men kunde knappt sitta still av förväntan.
Han gned sina händer mot varandra hela tiden och log och vände sig spänt om för att se om pistolen var färdigladdad snart.
Morgan berättade för Emil hur det skulle gå till och visade hur pistolen fungerade. Emil tittade knappt utan satt bara och vred sig som en mask av glädje.
Morgan sa till Emil att han skulle räkna till tre och sen kommer det ett litet stick.
Morgan räknade: Ett, två, tre!
Emils leende stelnade till nåra sekunder efteråt och han såg smått chockad ut. Han tittade på mig och sa bara: AJ!, en gång sen kom leendet tillbaka igen.
Hela eftermiddagen fick han gå runt och visa upp sitt öra för alla som ville se men han var noga med att ingen fick röra för det hade Morgan sagt.
Nu väntar han bara på att dom här 8 veckorna ska gå så han får ta bort läkningsörhänget och kan köpa sig ett Zlatanörhänge istället.
Jag tillbringade hela förmiddan i telefon.
När jag hade hämtat barnen på skolan var det dax för håltagning på lilla Emils öra.
När han satt i stolen och väntade på att Morgan skulle komma med "pistolen" som man gör hål med så kunde han inte sluta le. Han ville hålla mig i handen hela tiden men kunde knappt sitta still av förväntan.
Han gned sina händer mot varandra hela tiden och log och vände sig spänt om för att se om pistolen var färdigladdad snart.
Morgan berättade för Emil hur det skulle gå till och visade hur pistolen fungerade. Emil tittade knappt utan satt bara och vred sig som en mask av glädje.
Morgan sa till Emil att han skulle räkna till tre och sen kommer det ett litet stick.
Morgan räknade: Ett, två, tre!
Emils leende stelnade till nåra sekunder efteråt och han såg smått chockad ut. Han tittade på mig och sa bara: AJ!, en gång sen kom leendet tillbaka igen.
Hela eftermiddagen fick han gå runt och visa upp sitt öra för alla som ville se men han var noga med att ingen fick röra för det hade Morgan sagt.
Nu väntar han bara på att dom här 8 veckorna ska gå så han får ta bort läkningsörhänget och kan köpa sig ett Zlatanörhänge istället.
Jag gjorde ett misstag igår som inte får hända
Fabian skulle ta sitt långtidsverkande insulin igår kväll.
Han kommer in med sin spruta och det visar sig att jag glömt hämta ampuller till den.
Ronnie och Fabian har samma sorts insulin men olika sprutor så jag säger då till Fabian att använda pappas spruta istället.
Samtidigt som Fabian tar sin spruta bär jag in Emil för att han ska kissa. När jag kommer ut till vardagsrummet igen säger Fabian att han kom precis på att det nog är så att med pappas spruta går det 2 enheter på varje hack och i så fall har Fabian vridit upp 20 enheter istället 10. Siffrorna är borta på sprutan så vi kan inte tyda vad det står så jag ringer Ronnie och frågar.
Inte nog med att Fabian hade rätt angående enheterna utan dessutom har vi lyckats ta en spruta som inte Ronnie använt på minst ett år. En ampull får aldrig vara mer än en månad gammal och den här var alltså ett år minst!
Med andra ord så har Fabian fått i sig dubbel dos av ett år gammalt insulin.
När Fabian förstår vad som hänt börjar han storgråta av rädsla. Jag blir också livrädd och ser en insulinkoma framför mig men inför honom försöker jag behålla lugnet och ringer sjukhuset.
Medans jag sitter i telefonkö till sjukhuset så ger jag Fabian oboy och banan och chokladboll så att insulinet har nåt att jobba med så länge annars hade det kunnat bli ett snabbt sockerfall och ambulans.
Sköterskan som jag först pratar med tar oss på stort allvar och skickar oss med en gång vidare till akuten och där får jag prata med en underbar barnläkare.
Det han själv inte kan om diabetes tar han snabbt reda på och han tar sig verkligen tid att fråga om allt.
Han säger slutligen att vi själva får välja på om vi vill ha Fabian hemma och kolla hans blodsocker hela natten minst en gång i timmen eller om vi vill lägga in honom.
Jag tar beslutet att vi själva kollar honom och sätter klockan med en timmes mellanrum.
Doktorn säger att jag inte ska anklaga mig själv för det som hänt och berömmer mig för att jag hade pressat upp blodsockret i förebyggande syfte. Han lovar att ringa på morgonen om vi inte behövt höra av oss under natten för att följa upp hur det gick.
Ronnie och jag har turats om hela natten med att kolla blodsocker och mata i honom choklad och bananer när det har behövts.
Nu är Fabian vaken så då är det lättare för honom själv att känna när han sjunker så nu är faran över.
Doktorn höll vad han lovade och ringde för att kolla läget förut.
Det har varit svårt att sova nånting alls inatt för jag var livrädd att det skulle hända nåt men allt gick bra och Fabian vaknade och var glad imorse och verkade ha glömt rädslan från igår.
Han kommer in med sin spruta och det visar sig att jag glömt hämta ampuller till den.
Ronnie och Fabian har samma sorts insulin men olika sprutor så jag säger då till Fabian att använda pappas spruta istället.
Samtidigt som Fabian tar sin spruta bär jag in Emil för att han ska kissa. När jag kommer ut till vardagsrummet igen säger Fabian att han kom precis på att det nog är så att med pappas spruta går det 2 enheter på varje hack och i så fall har Fabian vridit upp 20 enheter istället 10. Siffrorna är borta på sprutan så vi kan inte tyda vad det står så jag ringer Ronnie och frågar.
Inte nog med att Fabian hade rätt angående enheterna utan dessutom har vi lyckats ta en spruta som inte Ronnie använt på minst ett år. En ampull får aldrig vara mer än en månad gammal och den här var alltså ett år minst!
Med andra ord så har Fabian fått i sig dubbel dos av ett år gammalt insulin.
När Fabian förstår vad som hänt börjar han storgråta av rädsla. Jag blir också livrädd och ser en insulinkoma framför mig men inför honom försöker jag behålla lugnet och ringer sjukhuset.
Medans jag sitter i telefonkö till sjukhuset så ger jag Fabian oboy och banan och chokladboll så att insulinet har nåt att jobba med så länge annars hade det kunnat bli ett snabbt sockerfall och ambulans.
Sköterskan som jag först pratar med tar oss på stort allvar och skickar oss med en gång vidare till akuten och där får jag prata med en underbar barnläkare.
Det han själv inte kan om diabetes tar han snabbt reda på och han tar sig verkligen tid att fråga om allt.
Han säger slutligen att vi själva får välja på om vi vill ha Fabian hemma och kolla hans blodsocker hela natten minst en gång i timmen eller om vi vill lägga in honom.
Jag tar beslutet att vi själva kollar honom och sätter klockan med en timmes mellanrum.
Doktorn säger att jag inte ska anklaga mig själv för det som hänt och berömmer mig för att jag hade pressat upp blodsockret i förebyggande syfte. Han lovar att ringa på morgonen om vi inte behövt höra av oss under natten för att följa upp hur det gick.
Ronnie och jag har turats om hela natten med att kolla blodsocker och mata i honom choklad och bananer när det har behövts.
Nu är Fabian vaken så då är det lättare för honom själv att känna när han sjunker så nu är faran över.
Doktorn höll vad han lovade och ringde för att kolla läget förut.
Det har varit svårt att sova nånting alls inatt för jag var livrädd att det skulle hända nåt men allt gick bra och Fabian vaknade och var glad imorse och verkade ha glömt rädslan från igår.
Tandläkarbesök
Bantning är inte bra. Det har jag alltid sagt och igår fick jag det bevisat.
Jag skulle tugga i mig en sån där bantningsbar som jag köpt på apoteket och bet av halva min tand.
Det var verkligen halva tanden som försvann utan att överdriva.
Just på den sidan som jag redan dragit ut flera tänder också så jag vägrar att göra mig av med fler där.
Tanden är redan rotfylld så den gör inte ont men däremot var den vass som ett rakblad så jag ringde tandläkaren imorse och fick en akuttid för att lägga i en provisorisk fyllning tills på tisdag då den ska lagas på riktigt.
Jag fick en tid vid tio och dom lovade att det inte skulle ta mer än tio minuter eftersom jag var tvungen att vara på jobbet senast elva idag. Ann-Kari skulle iväg på ett möte så jag fick inte bli sen.
Dom hade rätt i att det bara tog tio minuter men tyvärr kom jag inte in förrän efter halv så det körde ihop sig i alla fall.
När jag kom satt det en man där som hade frågor angående sitt kvitto och det tog tjugo minuter innan han gick och sen satte sig sköterskan i telefon för att utreda kvittot ytterligare. Annars hade jag fått komma in i tid.
Nu har jag inget val än att äta pulver till på tisdag om jag inte vill tappa fyllningen innan dess.
Puréer, pulver och potatismos blir veckans mat.
Jag skulle tugga i mig en sån där bantningsbar som jag köpt på apoteket och bet av halva min tand.
Det var verkligen halva tanden som försvann utan att överdriva.
Just på den sidan som jag redan dragit ut flera tänder också så jag vägrar att göra mig av med fler där.
Tanden är redan rotfylld så den gör inte ont men däremot var den vass som ett rakblad så jag ringde tandläkaren imorse och fick en akuttid för att lägga i en provisorisk fyllning tills på tisdag då den ska lagas på riktigt.
Jag fick en tid vid tio och dom lovade att det inte skulle ta mer än tio minuter eftersom jag var tvungen att vara på jobbet senast elva idag. Ann-Kari skulle iväg på ett möte så jag fick inte bli sen.
Dom hade rätt i att det bara tog tio minuter men tyvärr kom jag inte in förrän efter halv så det körde ihop sig i alla fall.
När jag kom satt det en man där som hade frågor angående sitt kvitto och det tog tjugo minuter innan han gick och sen satte sig sköterskan i telefon för att utreda kvittot ytterligare. Annars hade jag fått komma in i tid.
Nu har jag inget val än att äta pulver till på tisdag om jag inte vill tappa fyllningen innan dess.
Puréer, pulver och potatismos blir veckans mat.
Festmåltid
Jag festar till det med en påse pulver med chokladsmak och ett äpple till middag idag.
Mina planer för den här veckan var att börja träna igen på måndan och dra ner på kaloriintaget.
Träningen gick ju inte så bra eftersom jag är sjuk men kalorierna kan jag i alla fall kontrollera.
Att bara äta pulver klarar jag inte igen men jag byter ut en del mål ibland när jag inte har nåt bra att äta så att jag inte blir frestad att ta godis istället.
Lunch har jag ätit som vanligt så jag svälter inte mig själv. Livet blir bara så mycket tråkigare utan fikabröd och godis men det är inte så mycket roligare att stå och titta i sin garderob och inte ha några kläder i lagom storlek heller för att man är för tjock så om jag får välja mellan två onda ting så får det bli godsakerna som får väljas bort.
Jag får väl se hur länge jag kan hålla mig den här gången.
På radion förut idag var det en tjej som pratade om att hon var tvungen att frossa varje dag för annars blir hon undernärd. Varför fick inte jag hennes ämnesomsättning för?
Mina planer för den här veckan var att börja träna igen på måndan och dra ner på kaloriintaget.
Träningen gick ju inte så bra eftersom jag är sjuk men kalorierna kan jag i alla fall kontrollera.
Att bara äta pulver klarar jag inte igen men jag byter ut en del mål ibland när jag inte har nåt bra att äta så att jag inte blir frestad att ta godis istället.
Lunch har jag ätit som vanligt så jag svälter inte mig själv. Livet blir bara så mycket tråkigare utan fikabröd och godis men det är inte så mycket roligare att stå och titta i sin garderob och inte ha några kläder i lagom storlek heller för att man är för tjock så om jag får välja mellan två onda ting så får det bli godsakerna som får väljas bort.
Jag får väl se hur länge jag kan hålla mig den här gången.
På radion förut idag var det en tjej som pratade om att hon var tvungen att frossa varje dag för annars blir hon undernärd. Varför fick inte jag hennes ämnesomsättning för?
Jag vill bara veta
Kan jag få veta av er som läser om det verkligen är svårare att se texten nu när jag ändrade till rosa?
Min pappa säger att det är jättesvårt att läsa men det kan ju va han som inte kan koncentrera sig när det är fjollfärger i bakgrunden.
Han kanske är färgblind eller nåt. Selektiv färgblind kanske så att han sorterar bort all information som kommer med rosa färger.
Jag vet inte.
Jag själv tycker inte det blev nån skillnad men det kan va intressant att se om det finns fler som är som min pappa eller om han är unik.
Jag vore tacksam för kommentarer angående det här fallet så jag vet om jag ska göra honom till viljes och byta tillbaka.
Min pappa säger att det är jättesvårt att läsa men det kan ju va han som inte kan koncentrera sig när det är fjollfärger i bakgrunden.
Han kanske är färgblind eller nåt. Selektiv färgblind kanske så att han sorterar bort all information som kommer med rosa färger.
Jag vet inte.
Jag själv tycker inte det blev nån skillnad men det kan va intressant att se om det finns fler som är som min pappa eller om han är unik.
Jag vore tacksam för kommentarer angående det här fallet så jag vet om jag ska göra honom till viljes och byta tillbaka.
Jag har ingen röst idag
Jag är hur hes som helst. Inget halsont alls och inte snorig utan bara röstlös med rethosta. Feber kommer och går med jämna mellanrum men den kan man hålla nere med tabletter men rösten kan jag inte göra nåt åt.
Tur att det inte är mitt i sommaren när jag har kunder hela tiden för jag har lite svårt att prata för mycket just nu.
Rethostan höll mig vaken halva natten och varje gång jag vaknade hörde jag Nicko hosta på samma sätt från sitt rum.
Jag mår ändå mycket bättre än vad jag gjorde i söndags kväll och i måndags så jag är tacksam för det.
För att vara jag så var det ändå en ovanligt lång influensa. Mina brukar hålla i sig ett par timmar men den här varade i flera dar.
Emil är lycklig nu
Han har velat ta hål i sitt öra ända sen november men hans tråkiga pappa har sagt blankt nej. Han säger att det är fjolligt. Emil har varit helt förtvivlad och tjatat med jämna mellanrum.
När vi var hos frisören häromdan med Fabian hade dom örhängen där och frisören råkade påpeka att det ena paret av dom var väldigt populära bland pojkar för att dom såg likadana ut som Zlatans.
Emil blev helt salig. Klart att han vill ha ett likadant örhänge som Zlatan! Han var tvungen att sjunga "ingen kickar fotboll som han, ZLATAN JAG SÄGER ZLATAN" med väldigt hög röst för att betona hur mycket han tyckte om Zlatan.
Egentligen vet inte Emil riktigt vem Zlatan är men låten om honom har han lärt sig utantill.
Hade dom sagt där och då att det fanns tid för att ta hål på en gång så hade jag nog struntat i Ronnie och låtit honom göra det men det fanns inte just då utan vi skulle bli tvungna att boka en tid. Ronnie hade en klipptid senare samma dag så jag sa till Malin som klipper oss att hon kunde prata lite för Emil och kanske visa honom vilket snyggt örhänge han vill ha och hon lovade att göra sitt bästa.
När Ronnie kom hem ville han inte överhuvudtaget diskutera det ens trots att Emil bad på sina bara knän. Jag tyckte att han var lite tjurskallig men jag tänkte att om han bara får smälta det lite till så kanske.
Flera gånger på kvällen tog Emil upp ämnet men Ronnie var fortfarande benhård.
Dagen efter pratade Ann-Kari och jag om det och hon sa til lhonom att han var larvig som inte lät Emil ta ett ynka hål som ändå växer igen om han ångrar sig och helt plötsligt visar det sig att Ronnie i själva verket redan har gett med sig och beställt en tid till håltagning!
På fredag ska Emil få ta sitt efterlängtade hål och jag behöver kanske inte säga hur lycklig han blev när jag berättade det för honom.
Han gav upp ett glädjetjut och kramade mig och sin fröken på skolan.
Nu får jag hoppas bara att det inte gör för ont på fredag. Det är väl tur kanske att det bara är ett öra i alla fall.
När vi var hos frisören häromdan med Fabian hade dom örhängen där och frisören råkade påpeka att det ena paret av dom var väldigt populära bland pojkar för att dom såg likadana ut som Zlatans.
Emil blev helt salig. Klart att han vill ha ett likadant örhänge som Zlatan! Han var tvungen att sjunga "ingen kickar fotboll som han, ZLATAN JAG SÄGER ZLATAN" med väldigt hög röst för att betona hur mycket han tyckte om Zlatan.
Egentligen vet inte Emil riktigt vem Zlatan är men låten om honom har han lärt sig utantill.
Hade dom sagt där och då att det fanns tid för att ta hål på en gång så hade jag nog struntat i Ronnie och låtit honom göra det men det fanns inte just då utan vi skulle bli tvungna att boka en tid. Ronnie hade en klipptid senare samma dag så jag sa till Malin som klipper oss att hon kunde prata lite för Emil och kanske visa honom vilket snyggt örhänge han vill ha och hon lovade att göra sitt bästa.
När Ronnie kom hem ville han inte överhuvudtaget diskutera det ens trots att Emil bad på sina bara knän. Jag tyckte att han var lite tjurskallig men jag tänkte att om han bara får smälta det lite till så kanske.
Flera gånger på kvällen tog Emil upp ämnet men Ronnie var fortfarande benhård.
Dagen efter pratade Ann-Kari och jag om det och hon sa til lhonom att han var larvig som inte lät Emil ta ett ynka hål som ändå växer igen om han ångrar sig och helt plötsligt visar det sig att Ronnie i själva verket redan har gett med sig och beställt en tid till håltagning!
På fredag ska Emil få ta sitt efterlängtade hål och jag behöver kanske inte säga hur lycklig han blev när jag berättade det för honom.
Han gav upp ett glädjetjut och kramade mig och sin fröken på skolan.
Nu får jag hoppas bara att det inte gör för ont på fredag. Det är väl tur kanske att det bara är ett öra i alla fall.
I lördags kväll
Då fick jag en toppenidé medan vi stod och målade våran köksvägg.
Jag tyckte det skulle vara perfekt om vi kunde åka till Linköping på söndag förmiddag och köpa mitt vitrinskåp som jag ville ha till köket.
Ronnie nappade på min idè men först var jag tvungen att baka semlebullar innan jag la mig eftersom jag hade lovat min mamma och moster att ha hembakta semlor till dom på eftermiddagen.
Jag tog ut sista plåten med bullar vid tolv och ställde sen klockan på 8 så vi skulle komma iväg tidigt.
Som vanligt funkade inte min tidsplanering som jag ville.
Vi kom iväg vid halv elva men Choffe och Fanny var barnvakt till småkillarna så Ronnie och jag fick åka alldeles själva.
Vi hade en och en halvtimma på oss i Linköping och det flöt riktigt bra.
Ronnie hann till och med med att gå en snabbis på Biltema.
Halv fyra var vi hemma och främmandet kom en kvart efter.
Jag hade känt mig lite underlig hela dan men hade inte haft tid att känna efter varför men när alla hade åkt hem upptäckte jag att jag hade feber.
Jag blir ju aldrig sjuk!!
Det är inte likt mig. Jag la mig med filt och täcke och varma kläder och tyckte synd om mig själv i soffan en stund. Efter en timme gav jag upp och mosade i mig panodil. När dom hade gått ut i kroppen blev jag mirakulöst frisk. Ända tills måndag morgon. Då var jag sjukare än nånsin.
När jag hade skjutsat mina barn till skolan på måndan gick jag och la mig igen under täcket med kläderna på och sov. Choffe väckte mig strax innan ett och jag kände mig fortfarande helrisig.
Jag hämtade grabbarna på skolan vid halv två. Jag hatar att vara sjuk så jag bestämde mig för att det skulle va slut på självömkan så jag släpade in kartongerna med vitrinskåpet som jag skulle montera i köket och satte igång.
Det tog mig två timmar att montera skåpet och då var jag helt slut. I friskt tillstånd hade jag gjort det på en halvtimme. Jag kände mig svimfärdig flera gånger men har man satt fan i båten får man ro han iland så det var bara att slutföra det jag påbörjat.
Nu har jag ett vitmålat kök och ett nytt vitrinskåp.
Det var med en kort sammanfattning mina två lediga dar. Jag har med andra ord tillbringat två dar med frossa och feber under ett täcke med lite inslag av försök till ett normalt liv ibland.
Idag är jag inte speciellt frisk heller men med tabletter får det gå. Jag slutar ju vid ett så det är inte så länge kvar.
Jag tyckte det skulle vara perfekt om vi kunde åka till Linköping på söndag förmiddag och köpa mitt vitrinskåp som jag ville ha till köket.
Ronnie nappade på min idè men först var jag tvungen att baka semlebullar innan jag la mig eftersom jag hade lovat min mamma och moster att ha hembakta semlor till dom på eftermiddagen.
Jag tog ut sista plåten med bullar vid tolv och ställde sen klockan på 8 så vi skulle komma iväg tidigt.
Som vanligt funkade inte min tidsplanering som jag ville.
Vi kom iväg vid halv elva men Choffe och Fanny var barnvakt till småkillarna så Ronnie och jag fick åka alldeles själva.
Vi hade en och en halvtimma på oss i Linköping och det flöt riktigt bra.
Ronnie hann till och med med att gå en snabbis på Biltema.
Halv fyra var vi hemma och främmandet kom en kvart efter.
Jag hade känt mig lite underlig hela dan men hade inte haft tid att känna efter varför men när alla hade åkt hem upptäckte jag att jag hade feber.
Jag blir ju aldrig sjuk!!
Det är inte likt mig. Jag la mig med filt och täcke och varma kläder och tyckte synd om mig själv i soffan en stund. Efter en timme gav jag upp och mosade i mig panodil. När dom hade gått ut i kroppen blev jag mirakulöst frisk. Ända tills måndag morgon. Då var jag sjukare än nånsin.
När jag hade skjutsat mina barn till skolan på måndan gick jag och la mig igen under täcket med kläderna på och sov. Choffe väckte mig strax innan ett och jag kände mig fortfarande helrisig.
Jag hämtade grabbarna på skolan vid halv två. Jag hatar att vara sjuk så jag bestämde mig för att det skulle va slut på självömkan så jag släpade in kartongerna med vitrinskåpet som jag skulle montera i köket och satte igång.
Det tog mig två timmar att montera skåpet och då var jag helt slut. I friskt tillstånd hade jag gjort det på en halvtimme. Jag kände mig svimfärdig flera gånger men har man satt fan i båten får man ro han iland så det var bara att slutföra det jag påbörjat.
Nu har jag ett vitmålat kök och ett nytt vitrinskåp.
Det var med en kort sammanfattning mina två lediga dar. Jag har med andra ord tillbringat två dar med frossa och feber under ett täcke med lite inslag av försök till ett normalt liv ibland.
Idag är jag inte speciellt frisk heller men med tabletter får det gå. Jag slutar ju vid ett så det är inte så länge kvar.
Sverige har fått en ny hjälte
En vardagshjälte har upptäckts långt upp i kallaste Sverige.
Han är min idol för idag.
Gå in här och se vad en liten handlare gör för att försöka kämpa mot den stora stygga staten.
Jag tror säkert att staten i slutändan kommer att stoppa honom för i det här landet är det helt omöjligt att anpassa situationer efter hur varje unikt fall ser ut utan samma regler ska gälla alla vare sig det gäller Stockholm eller en liten ort med 500 invånare.
Alla lagar och regler som blir till här i Sverige är helt och hållet anpassade och utprovade för att passa Stockholmarna.
Jag antar att det är meningen att vi alla ska flytta dit kanske. Tyvärr finns det inte bostäder och jobb åt alla där men utanför storstan är det snart omöjligt att leva i alla fall så vad gör man?
Jag hejar på Roger i alla fall.
Heja Roger!!!
Förresten så har jag kommit på en ny lag som staten kan fundera på nu när dom ändå har kommit igång med att lagstifta allt.
Dom borde skaffa en lag om att alla handlare som säljer mer än kanske 50 liter mjölk om dan måste erbjuda ekologisk mjölk med.
För att utveckla det ytterligare kan man också gå vidare med att alla bokhandlare tex. som säljer mer än 50 böcker av en speciell titel måste kunna erbjuda den i pocket med.
Det finns massor av saker man kan lagstifta om när jag tänker efter. Jag ska nog bli politiker som nästa jobb.
Han är min idol för idag.
Gå in här och se vad en liten handlare gör för att försöka kämpa mot den stora stygga staten.
Jag tror säkert att staten i slutändan kommer att stoppa honom för i det här landet är det helt omöjligt att anpassa situationer efter hur varje unikt fall ser ut utan samma regler ska gälla alla vare sig det gäller Stockholm eller en liten ort med 500 invånare.
Alla lagar och regler som blir till här i Sverige är helt och hållet anpassade och utprovade för att passa Stockholmarna.
Jag antar att det är meningen att vi alla ska flytta dit kanske. Tyvärr finns det inte bostäder och jobb åt alla där men utanför storstan är det snart omöjligt att leva i alla fall så vad gör man?
Jag hejar på Roger i alla fall.
Heja Roger!!!
Förresten så har jag kommit på en ny lag som staten kan fundera på nu när dom ändå har kommit igång med att lagstifta allt.
Dom borde skaffa en lag om att alla handlare som säljer mer än kanske 50 liter mjölk om dan måste erbjuda ekologisk mjölk med.
För att utveckla det ytterligare kan man också gå vidare med att alla bokhandlare tex. som säljer mer än 50 böcker av en speciell titel måste kunna erbjuda den i pocket med.
Det finns massor av saker man kan lagstifta om när jag tänker efter. Jag ska nog bli politiker som nästa jobb.
Jag hade ingen målad vägg när jag kom hem
Ronnie hade massa annat att styra med så han har planerat in målandet idag.
Jag får ta tag i det själv annars imorgon när jag är ledig.
Igår när jag kom hem beställde vi pizza och kollade på lets dance. CarlJan är fortfarande en märklig man, Kitty är extremt jobbig och Blondinbella skulle inte ha åkt ur om hon bara hade låtit bli att öppna munnen. Hon har den klart jobbigaste rösten jag hört nånsin och lite "dum blondinattityd" ovanpå det gör ju inte saken bättre.
Det var med andra ord inga större överraskningar annars i lets dance. Dom som har visat sig kunnat dansa i dom tidigare programmen var fortfarande duktiga och dom andra var som dom var.
Nu är jag på jobbet och tyvärr ser jag inte skymten av kunder än. Det spöregnar ute och är allmänt grått och trist så jag lär inte få många som kommer och går i det vackra vintervädret för att köpa dagstidningen idag som det annars brukar va gott om på helgerna.
Jag får ta tag i det själv annars imorgon när jag är ledig.
Igår när jag kom hem beställde vi pizza och kollade på lets dance. CarlJan är fortfarande en märklig man, Kitty är extremt jobbig och Blondinbella skulle inte ha åkt ur om hon bara hade låtit bli att öppna munnen. Hon har den klart jobbigaste rösten jag hört nånsin och lite "dum blondinattityd" ovanpå det gör ju inte saken bättre.
Det var med andra ord inga större överraskningar annars i lets dance. Dom som har visat sig kunnat dansa i dom tidigare programmen var fortfarande duktiga och dom andra var som dom var.
Nu är jag på jobbet och tyvärr ser jag inte skymten av kunder än. Det spöregnar ute och är allmänt grått och trist så jag lär inte få många som kommer och går i det vackra vintervädret för att köpa dagstidningen idag som det annars brukar va gott om på helgerna.
Ronnie lurar sina barn
Jag pratade med Ronnie i mobilen när han kom och skulle hämta grabbarna på skolan förut. Jag hörde Emil komma springandes mot Ronnie.
Emil: PAPPA PAPPA!!! Ska vi åka cross nu?!?!
Ronnie ( med ironi): VA! Cross?? Ska vi åka cross??
Emil (som verkar va döv eller nåt): JA!! Fabian Fabian!! Vi ska åka cross!!! Pappa säger att vi ska åka cross nu!!
Jag: Hahaha. Ja krångla dig ur det här nu du.
Sen la jag på och lät honom lösa det själv.
Emil: PAPPA PAPPA!!! Ska vi åka cross nu?!?!
Ronnie ( med ironi): VA! Cross?? Ska vi åka cross??
Emil (som verkar va döv eller nåt): JA!! Fabian Fabian!! Vi ska åka cross!!! Pappa säger att vi ska åka cross nu!!
Jag: Hahaha. Ja krångla dig ur det här nu du.
Sen la jag på och lät honom lösa det själv.
Jag är sugen på Ullared
Ena stunden känns det som en toppenidé att åka till Ullared men sen när jag kommer på hur långt det är och att jag egentligen inte behöver så mycket och sist men inte minst så är det inte ens rätt säsong nu.
Jag har ju vinterkläder så det räcker men det är ju så kul att gå i den där enorma affären och handla. Risken är bara att jag handlar saker jag inte behöver om jag kommer dit så jag får vänta tills barnens garderober gapar tomma.
Jag får åtminstone lugna mig tills det är dax för sommarkläder.
Hade jag bott i närheten av Gekås skulle jag vara där varje helg.
Resan dit brukar alltid gå bra. Då är man förväntansfull och dessutom har jag alltid nån annan som kör så jag kan slappa men hem är det segt. Då är allt handlat och man vill bara hem och packa upp.
Som liten kompromiss är det i alla fall Linköping inbokat med Ann-Kari på sportlovet men det kan ändå inte ta bort ullaredsbegäret.
Benjamin Button
Vi var ju som sagt på bio igår kväll.
Benjamin Button nånting hette den. Tre timmar lång nästan.
Jag vet inte vad jag ska säga om den faktiskt.
Det var definitivt en helt ny typ av film. Annars kan filmteman många gånger bli väldigt uttjatade.
Den här handlade om en bebis som föds som gammal man och sen medan alla andra blir äldre och äldre blir han yngre istället så han åldras baklänges.
Nåt som kändes lite underligt bara var att i andra filmer får man liksom se en period i huvudrollernas liv men här följde man Benjamin från början till slut.
Det blev lite onödigt långt kan jag tycka.
Jag är lite kluven till filmen. I det stora hela var den intressant men det var nånting i den som jag inte gillade riktigt.
Sevärd var den trots allt.
Benjamin Button nånting hette den. Tre timmar lång nästan.
Jag vet inte vad jag ska säga om den faktiskt.
Det var definitivt en helt ny typ av film. Annars kan filmteman många gånger bli väldigt uttjatade.
Den här handlade om en bebis som föds som gammal man och sen medan alla andra blir äldre och äldre blir han yngre istället så han åldras baklänges.
Nåt som kändes lite underligt bara var att i andra filmer får man liksom se en period i huvudrollernas liv men här följde man Benjamin från början till slut.
Det blev lite onödigt långt kan jag tycka.
Jag är lite kluven till filmen. I det stora hela var den intressant men det var nånting i den som jag inte gillade riktigt.
Sevärd var den trots allt.
Jag fick ett ryck igår
Jag hatar min gula vägg i köket. Den är ful!
Igår fick jag nog och åkte och köpte vit färg att måla över tapeten med. Det gick inte så jättebra för mig om jag ska va ärlig. Jag vill spara bården så jag måste tejpa försiktigt på kanterna på den och måla runt omkring och när jag sen skulle ta rollern till dom stora ytorna så skvätte det vit färg över hela mig.
Naturligtvis måste det ju va för att det är en skitroller ju.
Jag bad ronnie fixa en ny roller till han kom hem.
Ann-Kari och jag gick på bio lagom när Ronnie kom innanför dörren.
När jag kom hem tre timmar senare stod färgen och rollern på trappan.
Ronnie hade försökt måla lite men tydligen var det inte min roller det var fel på utan färgen.
Dessutom var den klarvit och det skulle vara lite gräddigare vit så det blev till att åka och köpa ny färg idag.
Jag skulle egentligen jobba heldag idag men Ronnie sa att han skulle åka ut och öppna så jag kunde köpa färgen först.
Jag tolkade det som att jag skulle komma så fort som färgen var inhandlad. När jag gled in med bilen vid tio så ansåg jag därför att jag var sen men Ronnie ifrågasatte vad jag gjorde här redan.
Han schasade iväg mig igen och sa att han skulle jobba halva dan åt mig så det blev en tidig lunch på mcDonalds med Ann-Kari och Agnes.
Nu är jag i alla fall här igen. Mätt i magen och med fyra liter gräddvit färg.
Har jag tur så kanske Ronnie målar klart allt medans jag jobbar.
Kan jag ha sån tur måntro?
Mitt favvojobb kom nu
Man har olika saker på jobbet som känns roligare elelr tråkigare än andra.
En av dom roligaste jag vet är när tidningarna kommer.
Tänk att få bli tidningsansvarig på typ Kvantum eller nåt.
Jag har inte en aning om vad som egentligen är så kul med just den uppgiften men jag har alltid tyckt om tisdagar och torsdagar bara för det.
Ann-Kari är inte lika förtjust i tidningarna som jag är. Jag vet inte vad som är hennes favvo. Det kan va tisdagarna när pallen med spolarvätska kommer eller onsdagar med axfoodleverans.
Jag vet inte riktigt men jag får nog ta reda på det så jag kan lämna pallarna till henne om det är det som är hennes favvo. Jag vill ju ha nöjd personal ju.
Nu ska jag leta fram en kartong och öppna mina tidningsbuntar.
En av dom roligaste jag vet är när tidningarna kommer.
Tänk att få bli tidningsansvarig på typ Kvantum eller nåt.
Jag har inte en aning om vad som egentligen är så kul med just den uppgiften men jag har alltid tyckt om tisdagar och torsdagar bara för det.
Ann-Kari är inte lika förtjust i tidningarna som jag är. Jag vet inte vad som är hennes favvo. Det kan va tisdagarna när pallen med spolarvätska kommer eller onsdagar med axfoodleverans.
Jag vet inte riktigt men jag får nog ta reda på det så jag kan lämna pallarna till henne om det är det som är hennes favvo. Jag vill ju ha nöjd personal ju.
Nu ska jag leta fram en kartong och öppna mina tidningsbuntar.
Jag är på jobbet nu
På datan har jag mix megapol på medans jag jobbar.
Idag har dom CarlJan Grankvist (tror jag det stavas) i studion.
En mycket märklig man kan jag tycka.
Dom enda ämnen han fastnar vid är när det kommer upp champagne, ostron eller annan delikatessmat på tal. Han nämnde även sin son CarlJohan. Jag har sett den pojken på bild en gång. Han var en kopia av sin far i en minimodell.
När vi satt och tittade på lets dance i fredags så frågade Ronnie mig vad CarlJan är känd för men jag kunde faktiskt inte komma på det.
Jag vet att jag mycket väl känner till honom men jag vet inte varför eller vad han har uträttat.
Märklig man.
Idag har dom CarlJan Grankvist (tror jag det stavas) i studion.
En mycket märklig man kan jag tycka.
Dom enda ämnen han fastnar vid är när det kommer upp champagne, ostron eller annan delikatessmat på tal. Han nämnde även sin son CarlJohan. Jag har sett den pojken på bild en gång. Han var en kopia av sin far i en minimodell.
När vi satt och tittade på lets dance i fredags så frågade Ronnie mig vad CarlJan är känd för men jag kunde faktiskt inte komma på det.
Jag vet att jag mycket väl känner till honom men jag vet inte varför eller vad han har uträttat.
Märklig man.
Torsdag morgon idag
Jag skrev ingenting alls igår. Jag loggade in en gång men hur mycket jag än försökte kunde jag inte komma på nåt att skriva om.
Jag har väl ett tråkigt liv kanske eller dålig fantasi eller båda delarna.
Igår eftermiddag var Nicko och jag hos doktorn och bytte hans medicin.
Den han har haft nu har funkat ganska bra eller rättare sagt Nicko fungerar bra med sin medicin i kroppen men han har en del biverkningnar som vi förhoppningsvis kan bli av med nu.
Nicko, jag och Ronnie tog oss en lunch efter doktorn men Ronnie och jag fick sitta själva och äta. Lukas och två tjejer satt på corner när vi kom in och får Nicko välja mellan sina föräldrar och sina kompisar så har vi tydligen inte mycket att komma med.
När vi hade hämtat småkillarna satte jag mig en stund vid datan och laddade in en ny bok i min mp3. Det blev Pigge Werkelins bok 10.31 i kao lakh (tror jag den heter och stavas).
Jag grät! Jag grät floder!
Barnen tittade på mig när jag stod och lagade mat och tårarna rann konstant.
Så fruktansvärt sorgligt!
Jag blev deprimerad för hela kvällen.
Innan jag la in den boken hade jag precis avslutat sjöjungrun med Camilla Läckberg och den var också lite jobbig på slutet med jobbiga beskrivningar som fick mig att må lite dåligt.
Jag får hitta en rolig bok efter det här.
Jag har väl ett tråkigt liv kanske eller dålig fantasi eller båda delarna.
Igår eftermiddag var Nicko och jag hos doktorn och bytte hans medicin.
Den han har haft nu har funkat ganska bra eller rättare sagt Nicko fungerar bra med sin medicin i kroppen men han har en del biverkningnar som vi förhoppningsvis kan bli av med nu.
Nicko, jag och Ronnie tog oss en lunch efter doktorn men Ronnie och jag fick sitta själva och äta. Lukas och två tjejer satt på corner när vi kom in och får Nicko välja mellan sina föräldrar och sina kompisar så har vi tydligen inte mycket att komma med.
När vi hade hämtat småkillarna satte jag mig en stund vid datan och laddade in en ny bok i min mp3. Det blev Pigge Werkelins bok 10.31 i kao lakh (tror jag den heter och stavas).
Jag grät! Jag grät floder!
Barnen tittade på mig när jag stod och lagade mat och tårarna rann konstant.
Så fruktansvärt sorgligt!
Jag blev deprimerad för hela kvällen.
Innan jag la in den boken hade jag precis avslutat sjöjungrun med Camilla Läckberg och den var också lite jobbig på slutet med jobbiga beskrivningar som fick mig att må lite dåligt.
Jag får hitta en rolig bok efter det här.
Läxor hos oss funkar inte
Fabian har läsläxa varje dag. Nu menar jag verkligen varje dag. Även på helger.
Igår jobbade jag kväll och då har jag en förmåga att glömma bort läsandet. Fabian är ett väldigt ärligt och plikttroget barn så när jag sa att du får läsa dubbelt imorgon och skriva att du gjorde det idag så höll han på att storkna.
Så kan man ju absolut inte göra! Det är ju att ljuga ju!
Klockan var lite för mycket och jag var lite för trött för att ta läxorna vid den tiden så efter lite kompromisser kunde han gå med på att läsa på morgonen och skriva kvällen före.
Jag ställde klockan på en halvtimme före men inte kom jag upp när jag skulle i alla fall.
Tio minuters läsning var allt vi hann.
Det får bli lite fusk ikväll trots allt.
Enda lösningen om vi ska komma ihåg det blir väl att ta 3,5 timmars läsning på en gång varje vecka så vi har det gjort sen.
Emil slipper läxor för tillfället medans han går i specialklassen. För hur länge det nu varar. Snart får han väl läsa ikapp alla läxor som han sluppit den här tiden.
Igår jobbade jag kväll och då har jag en förmåga att glömma bort läsandet. Fabian är ett väldigt ärligt och plikttroget barn så när jag sa att du får läsa dubbelt imorgon och skriva att du gjorde det idag så höll han på att storkna.
Så kan man ju absolut inte göra! Det är ju att ljuga ju!
Klockan var lite för mycket och jag var lite för trött för att ta läxorna vid den tiden så efter lite kompromisser kunde han gå med på att läsa på morgonen och skriva kvällen före.
Jag ställde klockan på en halvtimme före men inte kom jag upp när jag skulle i alla fall.
Tio minuters läsning var allt vi hann.
Det får bli lite fusk ikväll trots allt.
Enda lösningen om vi ska komma ihåg det blir väl att ta 3,5 timmars läsning på en gång varje vecka så vi har det gjort sen.
Emil slipper läxor för tillfället medans han går i specialklassen. För hur länge det nu varar. Snart får han väl läsa ikapp alla läxor som han sluppit den här tiden.
Frukostsällskap hade jag imorse
Åsa behövde en paus från städandet för att äta frukost så hon gav av sin dyrbara tid till mig.
Jag hade kunnat tänka mig en lyxig macka ute nånstans men hon kom hem till mig och antagligen var det tur för hade jag hamnat på ett konditori så hade det inte slutat med en smörgås.
Så nu blev det torra ostmackor istället.
Jag antar att det var det trevliga sällskapet som lockade henne. Vem skulle inte vilja komma hem till en trevlig Jessica som går omkring oborstad i håret och med mysbyxor och som står och steker lunch? Man måste va riktigt gamla och stabila vänner för att återkomma en andra gång sen.
Nu återstår det bara att se om hon återkommer eller om vänskapen inte höll för chocksynen av ovårdad kompis och torra ostmackor.
Det är i nöden som vänskapen prövas har jag hört.
Jag hade kunnat tänka mig en lyxig macka ute nånstans men hon kom hem till mig och antagligen var det tur för hade jag hamnat på ett konditori så hade det inte slutat med en smörgås.
Så nu blev det torra ostmackor istället.
Jag antar att det var det trevliga sällskapet som lockade henne. Vem skulle inte vilja komma hem till en trevlig Jessica som går omkring oborstad i håret och med mysbyxor och som står och steker lunch? Man måste va riktigt gamla och stabila vänner för att återkomma en andra gång sen.
Nu återstår det bara att se om hon återkommer eller om vänskapen inte höll för chocksynen av ovårdad kompis och torra ostmackor.
Det är i nöden som vänskapen prövas har jag hört.
Jobbardag igen
Jag hade en ledig helg nu i helgen.
Lördagen ägnade jag åt att gå runt hemma i mysbyxor hela dan och plockade, städade och pysslade hemma.
Söndagen blev det bowling med barnen. Vi fick även med oss grannens lilla Hannes. Han är tre år och det där med att kasta ett bowlingklot i den åldern visade sig inte va så lätt. Han rullade klotet så hårt han kunde och nästan varje gång blev det rännan. Klotet rullade så sakta att det knappt orkade ända fram men han var superlycklig i alla fall och Fabian och Emil bråkade om vem som skulle hjälpa honom.
Ronnie och Koffe hade en egen bana och Ronnie blev totalt utklassad. Även Fabian och Emil vann stort över Ronnie. Den enda som hade sämre resultat än honom var Hannes.
Efter bowlingen tog vi en mjukglass på mcDonalds.
Det blev en social helg. Vi umgicks mycket med barnen och det är precis så jag vill ha mina lediga helger.
Nicko var i och för sig lite tråkig. Han lanade som vanligt med kompisarna så att avbryta dataspelandet för att bowla med familjen var inte att tänka på.
På lördan fick vi i alla fall ut Nicko och hans kompisar ur datans värld flera gånger. Vi började med jättemysig frukost med färska frallor o annat på morgonen, sen blev det potatismos och fiskpinnar vid middagen och fika på kvällen.
Alla gångerna stannade killarna kvar i flera minuter extra innan dom rusade in i datadimman igen.
Bara det håller sig till helgerna så får jag väl stå ut. Jag tycker inte det är jättebra att dom är så beroende av data men samtidigt finns det värre saker dom kan hitta på så får man välja mellan två onda ting så är jag glad att dom inte ränner ute hela nätterna på helgerna istället.
Sockertarmen gör sig påmind idag med besked
Att det ska va så förbannat svårt.
Jag vill inte ha nåt godis men hjärnan och magen bara skriker efter choklad.
Jag är lite dr Jekyll och mr Hyde. Ena sidan av mig säger att jag inte vill ha godis, att jag ska motionera och äta nyttigt. Den andra sidan är inte lika snäll mot mig. Den skriker efter godis, hamburgare, pizza och en slöstund i soffan istället för hurtiga långpromenader och frukt och grönsaker.
Vilken sida jag lyder beror helt och hållet på vilken som skriker högst.
Just nu känns det som att den onda sidan är på väg att få nåt slags övertag.
Jag kommer med ursäkter som att det gör inget om jag syndar lite grann för vi ska säkert ändå till Jimmy på söndag och äta kakor så då är det ändå förstört och jag kan ju alltid börja om på måndag igen.
Sen kommer min bra sida och tänker att om jag nu ändå ska ta en kaka på söndag så behöver jag ju inte förstöra dagen idag med och dessutom kan jag nöja mig med en kaka och då är det inte kört då heller.
Ok vad säger ni är jag schizofren eller är det normalt att föra såna tankedialoger med sig själv?
Jag vill inte ha nåt godis men hjärnan och magen bara skriker efter choklad.
Jag är lite dr Jekyll och mr Hyde. Ena sidan av mig säger att jag inte vill ha godis, att jag ska motionera och äta nyttigt. Den andra sidan är inte lika snäll mot mig. Den skriker efter godis, hamburgare, pizza och en slöstund i soffan istället för hurtiga långpromenader och frukt och grönsaker.
Vilken sida jag lyder beror helt och hållet på vilken som skriker högst.
Just nu känns det som att den onda sidan är på väg att få nåt slags övertag.
Jag kommer med ursäkter som att det gör inget om jag syndar lite grann för vi ska säkert ändå till Jimmy på söndag och äta kakor så då är det ändå förstört och jag kan ju alltid börja om på måndag igen.
Sen kommer min bra sida och tänker att om jag nu ändå ska ta en kaka på söndag så behöver jag ju inte förstöra dagen idag med och dessutom kan jag nöja mig med en kaka och då är det inte kört då heller.
Ok vad säger ni är jag schizofren eller är det normalt att föra såna tankedialoger med sig själv?
Fabian fyller år om en månad
Jag har inte en aning vad jag ska köpa till honom.
Vi har varit inne på en cykel men när man kommer upp i hans storlek som han behöver nu så är dom flesta cyklarna med massor av växlar och ingen fotbroms och det anser inte jag man är mogen för när man går i tvåan.
Den han har nu är det inte ens växlar på.
Det ser lite löjligt ut när han cyklar på sin cykel nu när han växt ur den men jag vet inte om jag är beredd att släppa honom i trafiken med så mycket att hålla reda på när han ska hitta både handbroms och rätt växel.
För övrigt står det helt still. Det var ju nyss jul så han har fått allt han önskat sig redan.
Problemet med Fabian är att han inte leker och inte gillar kläder.
Hos Emil går det alltid hem med lite bilar eller lego och dom stora gillar kläder men Fabian är mittemellan.
Det blir till att grunna en hel del till tror jag.
Vi har varit inne på en cykel men när man kommer upp i hans storlek som han behöver nu så är dom flesta cyklarna med massor av växlar och ingen fotbroms och det anser inte jag man är mogen för när man går i tvåan.
Den han har nu är det inte ens växlar på.
Det ser lite löjligt ut när han cyklar på sin cykel nu när han växt ur den men jag vet inte om jag är beredd att släppa honom i trafiken med så mycket att hålla reda på när han ska hitta både handbroms och rätt växel.
För övrigt står det helt still. Det var ju nyss jul så han har fått allt han önskat sig redan.
Problemet med Fabian är att han inte leker och inte gillar kläder.
Hos Emil går det alltid hem med lite bilar eller lego och dom stora gillar kläder men Fabian är mittemellan.
Det blir till att grunna en hel del till tror jag.
Det blir tidigare och tidigare till sängs
Igår kväll tänkte jag att nu ska jag äntligen sova ut ordentligt så jag blir riktigt pigg.
Jag älskar att sova och det skulle va så skönt att nån gång vakna innan klockan och känna sig hundra procent utvilad.
Jag la mig vid tio i nio igår. Jag hann knappt innanför dörren.
Jag har aldrig förstått hur barn kan se det som en bestraffning att gå och lägga sig.
För en gångs skull vaknade jag faktiskt före klockan.
Efter att ha sovit länge nu i två nätter i rad så blir det väl att jag aldrig kommer att kunna somna ikväll men det är det värt för att känna sig helt utvilad en dag.
På tal om annat så hade jag en medelålders man här inne nyss. Han kom in och gick med små små myrsteg och frågade om han fick låna toaletten innan han handlade. Det tog en evighet för honom att korsa butiken för att komma till toan.
När han kom ut därifrån gick han helt normalt.
Snacka om att han hade kris stackarn.
Jag som trodde han var handikappad men det var tydligen bara magproblem.
Jag älskar att sova och det skulle va så skönt att nån gång vakna innan klockan och känna sig hundra procent utvilad.
Jag la mig vid tio i nio igår. Jag hann knappt innanför dörren.
Jag har aldrig förstått hur barn kan se det som en bestraffning att gå och lägga sig.
För en gångs skull vaknade jag faktiskt före klockan.
Efter att ha sovit länge nu i två nätter i rad så blir det väl att jag aldrig kommer att kunna somna ikväll men det är det värt för att känna sig helt utvilad en dag.
På tal om annat så hade jag en medelålders man här inne nyss. Han kom in och gick med små små myrsteg och frågade om han fick låna toaletten innan han handlade. Det tog en evighet för honom att korsa butiken för att komma till toan.
När han kom ut därifrån gick han helt normalt.
Snacka om att han hade kris stackarn.
Jag som trodde han var handikappad men det var tydligen bara magproblem.
Teknikens under
När jag kom till jobbet och skulle starta kassadatan så hände det ingenting på skärmen när jag tryckte enter.
Jag kollade så att datan var påslagen och tryckte på försök på avochpåknappen på skärmen.
Då gick den igång.
Problemet nu är att den har blivit så pass psycho att varje gång den slocknar måste jag trycka av och på men man ser knappt vad det står för det är helt mörkt. Jag får kisa och chansa lite.
Jag undrar för vilken gång i ordningen nån av datorerna eller skärmarna på macken går sönder nu.
Skitkvalitet dom köper in. Eller annars så är det jag som får måndagsexemplaren.
Jag kollade så att datan var påslagen och tryckte på försök på avochpåknappen på skärmen.
Då gick den igång.
Problemet nu är att den har blivit så pass psycho att varje gång den slocknar måste jag trycka av och på men man ser knappt vad det står för det är helt mörkt. Jag får kisa och chansa lite.
Jag undrar för vilken gång i ordningen nån av datorerna eller skärmarna på macken går sönder nu.
Skitkvalitet dom köper in. Eller annars så är det jag som får måndagsexemplaren.
Orättvis arbetsfördelning
Jag har nästan inga kunder alls och börjar bli lite smått uttråkad medan min man har så mycket att göra att han inte hunnit med att äta lunch än.
Kunde jag mecka skulle jag byta med honom men jag är värdelös med skruvmejsel.
Det är kul att han har jobb men det är alltid allt eller inget. Periodvis har han knappt ett enda jobb och nästa dag kan allt ramla in med en gång så han inte hinner med istället.
Jag får gå en snabbkurs som bilmekaniker.
Hmm jag kanske skulle ta och värma hans mat och stå bredvid honom och mata medan han meckar. Det skulle kanske se lite annorlunda ut med frun med skeden i högsta hugg och Ronnie som skruvar med oljiga händer samtidigt som jag skrapar bort lite mat med skeden från kinden. Jag ser hela bilden framför mig och det känns frestande men jag misstänker att Ronnie i det irriterade skick som han är idag inte skulle uppskatta den hjälpen.
Det är nog lika bra att inte störa honom mer än nödvändigt.
Jag bävar för att gå ut och säga till honom om en timme att det är dax att hämta barnen bara för det kommer inte bli populärt.
Kunde jag mecka skulle jag byta med honom men jag är värdelös med skruvmejsel.
Det är kul att han har jobb men det är alltid allt eller inget. Periodvis har han knappt ett enda jobb och nästa dag kan allt ramla in med en gång så han inte hinner med istället.
Jag får gå en snabbkurs som bilmekaniker.
Hmm jag kanske skulle ta och värma hans mat och stå bredvid honom och mata medan han meckar. Det skulle kanske se lite annorlunda ut med frun med skeden i högsta hugg och Ronnie som skruvar med oljiga händer samtidigt som jag skrapar bort lite mat med skeden från kinden. Jag ser hela bilden framför mig och det känns frestande men jag misstänker att Ronnie i det irriterade skick som han är idag inte skulle uppskatta den hjälpen.
Det är nog lika bra att inte störa honom mer än nödvändigt.
Jag bävar för att gå ut och säga till honom om en timme att det är dax att hämta barnen bara för det kommer inte bli populärt.
Jag börjar bli orolig för framtiden utan barnen
Allt jag gör är för mina barn skull. Dom är mitt allt. Jag har aldrig tidigare riktigt förstått att dom faktiskt ska flytta hemifrån en vacker dag.
Nu börjar Choffe närma sig artonårsdagen och helt plötsligt känns det som att det närmar sig med stormsteg.
Om ett och ett halvt år har han gått ut gymansiet och då vet jag inte vad som kommer efter det.
Han kanske söker vidare nånstans dit han måste flytta eller så kan det hända att han får jobb.
Vad ska jag göra när killarna flyttar från mig? Jag kommer att gråta oavbrutet i veckor när barnen tar sina kartonger och går ifrån mitt hem.
Jag skulle kunna tänka mig att ha dom i den här åldern och stanna dom resten av deras liv. Jag är ju så nöjd med dom som dom är.
Alla fyra är inne i en jätterolig period i livet och jag älskar varje dag med dom.
Jag får köpa en herrgård med massa rum så får alla sonhustrur och barnbarn bo med oss där.
Usch jag får panik när jag tänker på att Ronnie och jag kommer sitta helt själva utan dom i vårat hus. Inte för att jag inte vill va själv med Ronnie men barnen är ju en del av oss och dom hör hemma där.
Alla fem killarna i mitt liv!
Jag är lite kluven
Jag har gnällt ett tag på att vi aldrig tar oss tid att umgås med våra vänner.
Igår fick jag ett sms av Ann-Kari som undrade om vi ville komma till dom imorgonkväll efter jobbet.
Min första reaktion var att självklart ska vi det men jag tänkte att det är lika bra att prata med Ronnie först så jag inte lovar för mycket.
Ronnie som är en mycket mer tänkande och förutseende människa än impulsiva mig påpekade att visst skulle det va trevligt men frågan är hur pigga vi kommer att vara.
Jag vet att han har rätt. Jag ska jobba heldag imorgon och jag har jobbat i 7 dar i sträck så känner jag mig själv rätt kommer jag sitta och somna och gäspa oavbrutet som ett miffo hela kvällen och det är kanske inte så socialt.
Jag har i normala fall problem att hålla mig vaken längre än tio men en fredagskväll är värre än nåt annat om den inte infaller på min lediga dag.
Jag tackade tyvärr nej men jag får hoppas att dom inte gav upp hoppet om oss för det utan att vi kan ta det en annan gång.
Problemet för Ann-Kari och mig är att om jag slutar tidigt och vill umgås med henne så är det hon som slutar sent eftersom det bara är vi två som turas om med att hålla macken öppen.
Det gör att vi bara kan träffas efter halv åtta varje dag i veckan.
Vi får hitta en dag när alla är pigga och glada.
Igår fick jag ett sms av Ann-Kari som undrade om vi ville komma till dom imorgonkväll efter jobbet.
Min första reaktion var att självklart ska vi det men jag tänkte att det är lika bra att prata med Ronnie först så jag inte lovar för mycket.
Ronnie som är en mycket mer tänkande och förutseende människa än impulsiva mig påpekade att visst skulle det va trevligt men frågan är hur pigga vi kommer att vara.
Jag vet att han har rätt. Jag ska jobba heldag imorgon och jag har jobbat i 7 dar i sträck så känner jag mig själv rätt kommer jag sitta och somna och gäspa oavbrutet som ett miffo hela kvällen och det är kanske inte så socialt.
Jag har i normala fall problem att hålla mig vaken längre än tio men en fredagskväll är värre än nåt annat om den inte infaller på min lediga dag.
Jag tackade tyvärr nej men jag får hoppas att dom inte gav upp hoppet om oss för det utan att vi kan ta det en annan gång.
Problemet för Ann-Kari och mig är att om jag slutar tidigt och vill umgås med henne så är det hon som slutar sent eftersom det bara är vi två som turas om med att hålla macken öppen.
Det gör att vi bara kan träffas efter halv åtta varje dag i veckan.
Vi får hitta en dag när alla är pigga och glada.
Pigg och glad
Jag la mig tidigt igår så jag skulle va utvilad idag.
Inte en minut framför tvn i soffan blev det utan när jag hade lagt barnen och gjort det jag skulle blev det bums i säng.
Jag låg och läste till tio och släckte sen.
Jag vaknade pigg som en lärka.
Det är underbart att gå upp på morgonen och inte känns sig trött och grinig ett par timmar.
Jag skjutsade barnen och sprang in på affären och köpte rågmjöl.
Sen ägnade jag min dyrbara tid som jag har innan jobbet med att baka och laga mat.
Jag tycker ärligt att det är kul att va i köket ibland och idag var det en sån dag.
Resultatet blev en makaronipudding, fyra limpor och en gulaschsoppa.
Jag hann till och med med att bädda om sängarna och hänga en tvätt medan jag väntade på att få plocka ut brödet ur ugnen.
Det enda jag inte hann var att äta frukost men jag tog med en limpa till jobbet så Ronnie har till sin soppa med så jag har tagit igen frukosten nu. Jag lär nog inte svälta ihjäl i alla fall så det hade inte gjort nåt om jag hade hoppat över den idag.
Tyvärr blev det ingen promenad idag men jag kan ärligt säga att jag hade nog inte tagit nån i alla fall även om jag inte hade pysslat hemma.
Jag är fruktansvärt frusen av mig och det vill till mycket för att jag ska gå ut frivilligt i minusgrader. Igår var det riktigt skönt att gå men idag skulle jag ha frusit ihjäl och då hade jag behövt åtminstone en timme i badkaret för att tina upp efteråt.
Ronnie hade tid hos tandläkaren imorse. Han är den enda i vår familj som är livrädd för tandläkaren så han har byggt upp lite oro inför idag men han visste att det till att börja med bara var undersökning.
Jag kan föreställa mig lättnaden hos honom när det konstaterades att han inte hade några hål.
Inte en minut framför tvn i soffan blev det utan när jag hade lagt barnen och gjort det jag skulle blev det bums i säng.
Jag låg och läste till tio och släckte sen.
Jag vaknade pigg som en lärka.
Det är underbart att gå upp på morgonen och inte känns sig trött och grinig ett par timmar.
Jag skjutsade barnen och sprang in på affären och köpte rågmjöl.
Sen ägnade jag min dyrbara tid som jag har innan jobbet med att baka och laga mat.
Jag tycker ärligt att det är kul att va i köket ibland och idag var det en sån dag.
Resultatet blev en makaronipudding, fyra limpor och en gulaschsoppa.
Jag hann till och med med att bädda om sängarna och hänga en tvätt medan jag väntade på att få plocka ut brödet ur ugnen.
Det enda jag inte hann var att äta frukost men jag tog med en limpa till jobbet så Ronnie har till sin soppa med så jag har tagit igen frukosten nu. Jag lär nog inte svälta ihjäl i alla fall så det hade inte gjort nåt om jag hade hoppat över den idag.
Tyvärr blev det ingen promenad idag men jag kan ärligt säga att jag hade nog inte tagit nån i alla fall även om jag inte hade pysslat hemma.
Jag är fruktansvärt frusen av mig och det vill till mycket för att jag ska gå ut frivilligt i minusgrader. Igår var det riktigt skönt att gå men idag skulle jag ha frusit ihjäl och då hade jag behövt åtminstone en timme i badkaret för att tina upp efteråt.
Ronnie hade tid hos tandläkaren imorse. Han är den enda i vår familj som är livrädd för tandläkaren så han har byggt upp lite oro inför idag men han visste att det till att börja med bara var undersökning.
Jag kan föreställa mig lättnaden hos honom när det konstaterades att han inte hade några hål.
Jag flåsade mig ut på en promenad idag
Jag har länge försökt framkalla nån slags motivation till att försöka förbättra min usla kondition.
När jag hade skjutsat ungarna till skolan imorse la jag mig på soffan i datarummet o kollade på andra avenyn.
När avsnittet var slut var klockan strax innan tio och jag tvingade på mig vantar och tog mitt brev som jag skulle posta och gick bort till posten och sen en omväg hem.
Jag gick i så rask takt som jag kunde i en halvtimme.
Första kvarten gick det alldeles utmärkt men sen undrade jag vad jag gett mig in på.
Min kondition är verkligen usel.
Jag har förvandlats till en soffpotatis.
Nu får det bli ändring på det här.
Raska promenader är det minsta man kan begära så latmasken ska drivas ut ur min kropp från och med nu.
Att dra ner på socker, sluta med cocacola och försöka förbättra min kondition låter väl som rimliga mål som jag ska kunna hålla utan att ge upp. Eller??
När jag hade skjutsat ungarna till skolan imorse la jag mig på soffan i datarummet o kollade på andra avenyn.
När avsnittet var slut var klockan strax innan tio och jag tvingade på mig vantar och tog mitt brev som jag skulle posta och gick bort till posten och sen en omväg hem.
Jag gick i så rask takt som jag kunde i en halvtimme.
Första kvarten gick det alldeles utmärkt men sen undrade jag vad jag gett mig in på.
Min kondition är verkligen usel.
Jag har förvandlats till en soffpotatis.
Nu får det bli ändring på det här.
Raska promenader är det minsta man kan begära så latmasken ska drivas ut ur min kropp från och med nu.
Att dra ner på socker, sluta med cocacola och försöka förbättra min kondition låter väl som rimliga mål som jag ska kunna hålla utan att ge upp. Eller??
Allt flyter
Var på bio igen ikväll.
Ann-Kari och jag var och såg "Allt flyter".
Den var sisådär. Ingen höjdarfilm kanske.
Vi behövde inte trängas i salongen i alla fall för vi var helt ensamma så då kunde vi bre ut oss och jag fick prata hur mycket jag ville.
Ibland slutade Ann-Kari svara mig.
Jag vet inte vad det betyder. Kan det va så att hon tröttnade på att höra mig eller var hon så djupt inne i filmen att inget annat hade betydelse omkring henne?
För första gången nånsin gick jag på bio utan en enda sak att äta på. Det kan va därför jag hade ett ovanligt stort behov av att prata istället.
Jag hade inte så stora förväntningar på filmen innan men jag hade nog trott att den skulle va lite roligare än så här.
Nu har jag i alla fall sett den så nu behöver jag inte undra mer.
Ann-Kari och jag var och såg "Allt flyter".
Den var sisådär. Ingen höjdarfilm kanske.
Vi behövde inte trängas i salongen i alla fall för vi var helt ensamma så då kunde vi bre ut oss och jag fick prata hur mycket jag ville.
Ibland slutade Ann-Kari svara mig.
Jag vet inte vad det betyder. Kan det va så att hon tröttnade på att höra mig eller var hon så djupt inne i filmen att inget annat hade betydelse omkring henne?
För första gången nånsin gick jag på bio utan en enda sak att äta på. Det kan va därför jag hade ett ovanligt stort behov av att prata istället.
Jag hade inte så stora förväntningar på filmen innan men jag hade nog trott att den skulle va lite roligare än så här.
Nu har jag i alla fall sett den så nu behöver jag inte undra mer.
Jag har ingen matfantasi
Jag står varje dag och kliar mig i huvet och undrar vad vi ska ha till middag.
Jag kan tycka det är kul att laga mat om jag bara vet vad jag ska laga och allt finns hemma så igår tog jag mig i kragen och fick ihop en matsedel.
Jag tog hjälp av Ann-Karis och Ronnies fantasi med och det slutade med att jag fick ihop två veckors middagar.
Nu behöver jag bara titta på min planeringstavla varje kväll i två veckor så slipper jag att stå och titta i kylen och bli irriterad för att jag inte tagit fram nåt från frysen och måste åka till affären.
Nu storhandlade jag igår så jag bara behöver komplettera med mjölk och bröd dom här två veckorna.
Idag står det raggmunk på matsedeln. Det var kanske inte lika smart.
Jag älskar raggmunk men eftersom jag river potatisen för hand och vi är sex personer i vår familj så kommer jag att få riva potatis tills fingrarna blöder.
Fort måste det ju gå med annars blir den ju helt brun och äcklig.
Jag kan tycka det är kul att laga mat om jag bara vet vad jag ska laga och allt finns hemma så igår tog jag mig i kragen och fick ihop en matsedel.
Jag tog hjälp av Ann-Karis och Ronnies fantasi med och det slutade med att jag fick ihop två veckors middagar.
Nu behöver jag bara titta på min planeringstavla varje kväll i två veckor så slipper jag att stå och titta i kylen och bli irriterad för att jag inte tagit fram nåt från frysen och måste åka till affären.
Nu storhandlade jag igår så jag bara behöver komplettera med mjölk och bröd dom här två veckorna.
Idag står det raggmunk på matsedeln. Det var kanske inte lika smart.
Jag älskar raggmunk men eftersom jag river potatisen för hand och vi är sex personer i vår familj så kommer jag att få riva potatis tills fingrarna blöder.
Fort måste det ju gå med annars blir den ju helt brun och äcklig.
Det där med att motstå socker går inte så bra
Igår brast det.
Jag fick ett riktigt sockerryck.
Jag gick inte dagen med alla intentior att låta bli socker men när barnen och jag kom till kvantum för att handla ville dom fika och jag hade inte ätit lunch.
Man ska aldrig åka till en affär med tom mage.
Jag kunde inte stå emot.
Det blev både pannkakor och en muffins.
När jag då redan hade sabbat den dan tyckte jag det var lika bra att sabba den ordentligt så jag bakade semlor till kvällen med.
Jag har varit sugen på det länge och jag tänkte att då är det lika bra att få det gjort.
Nu har jag fått frossa en dag så nu får det va bra för den här gången.
Gott var det i alla fall.
Jag fick ett riktigt sockerryck.
Jag gick inte dagen med alla intentior att låta bli socker men när barnen och jag kom till kvantum för att handla ville dom fika och jag hade inte ätit lunch.
Man ska aldrig åka till en affär med tom mage.
Jag kunde inte stå emot.
Det blev både pannkakor och en muffins.
När jag då redan hade sabbat den dan tyckte jag det var lika bra att sabba den ordentligt så jag bakade semlor till kvällen med.
Jag har varit sugen på det länge och jag tänkte att då är det lika bra att få det gjort.
Nu har jag fått frossa en dag så nu får det va bra för den här gången.
Gott var det i alla fall.
Min mp3 gör mig galen
Den är lite underlig ibland.
Det händer inte ofta men ibland får den ett ryck då det inte går att stänga av den.
Hur mycket jag än trycker på knapparna händer det ingenting.
Jag upptäckte till slut en gång att enda sättet att få den ok igen är att sätta i usbkabeln i datan. Då funkar den flera dar igen.
Igår när Ronnie kom hem hakade den upp sig. Ronnie skulle försöka prata med mig men för att kunna lyssna på honom var jag tvungen att avbryta mp3n först.
Jag letade överallt efter min kabel men förstod till slut att den låg här på macken.
Det är helt omöjligt att avbryta den utan så det var bara till att vänta ut batterierna och dom var tyvärr nyladdade.
En laddning räcker i cirka 13 timmar.
Jag tröttnade på att lyssna så jag la ifrån mig den och lät den gå.
Idag måste jag med andra ord försöka leta mig fram till vart jag var igår.
Att spola tillbaka flera timmar på en mp3 utan display blir spännande.
Det händer inte ofta men ibland får den ett ryck då det inte går att stänga av den.
Hur mycket jag än trycker på knapparna händer det ingenting.
Jag upptäckte till slut en gång att enda sättet att få den ok igen är att sätta i usbkabeln i datan. Då funkar den flera dar igen.
Igår när Ronnie kom hem hakade den upp sig. Ronnie skulle försöka prata med mig men för att kunna lyssna på honom var jag tvungen att avbryta mp3n först.
Jag letade överallt efter min kabel men förstod till slut att den låg här på macken.
Det är helt omöjligt att avbryta den utan så det var bara till att vänta ut batterierna och dom var tyvärr nyladdade.
En laddning räcker i cirka 13 timmar.
Jag tröttnade på att lyssna så jag la ifrån mig den och lät den gå.
Idag måste jag med andra ord försöka leta mig fram till vart jag var igår.
Att spola tillbaka flera timmar på en mp3 utan display blir spännande.
Jag bantar inte
Men jag har försökt att dra ner på mitt godisätande och cocacolan.
Jag lär inte gå ner i vikt av det för så hungrig som jag är nu är jag inte när jag äter godis var jag inte innan.
Jag äter konstant. Ständigt sugen.
Socker måste ju med andra ord va bra då eller?
Det dövar tydligen min hunger i alla fall.
Nu äter jag äpplen och bananer så det pyser ut genom öronen på mig och igår lyckades jag få i mig två middagar med jag som bara brukar äta en gång.
Jag förstår mig inte på det här.
Jag lär inte gå ner i vikt av det för så hungrig som jag är nu är jag inte när jag äter godis var jag inte innan.
Jag äter konstant. Ständigt sugen.
Socker måste ju med andra ord va bra då eller?
Det dövar tydligen min hunger i alla fall.
Nu äter jag äpplen och bananer så det pyser ut genom öronen på mig och igår lyckades jag få i mig två middagar med jag som bara brukar äta en gång.
Jag förstår mig inte på det här.
Grabbarna var på kalas igår
I lördas ringde min svägerska och bjöd in Fabian och Emil på kalas till Sylvester.
Emil tog det här på största allvar.
Han la sig jämte mig på kvällen när vi skulle sova (han var lite rädd att drömma mardrömmar i sin säng) och medan jag blev tröttare och tröttare och bara ville blunda så diskuterade han olika presentförslag.
Han var väldigt mån om att hitta rätt leksak så att Sylvester skulle bli riktigt glad.
Han hade förstått i alla fall att Sylvester gillade turtles, bilar och kanske att måla.
Ronnie fick äran att ta med killarna till affären för att låta dom välja varsin present och det blev en förpackning med några bilar från Emil och en actiongubbe av nåt slag med motorcykel av Fabian.
Sen fick dom slå in presenterna alldeles själva med och det var det snyggaste Ronnie sett sa han.
Ronnie hämtade inte barnen förrän närmare halv åtta på kvällen.
Dom hade lekt och ätit varma smörgåsar, korv och glass och var supernöjda när dom kom hem.
Det känns kul att det numera finns "kusiner" (barnen anser att han är kusin fast det inte är blodsband) på min sida av släkten med numera.
Mina barn tycker riktigt mycket om Sylvester så det är lite synd att det inte blir att dom träffas så ofta.
Emil tog det här på största allvar.
Han la sig jämte mig på kvällen när vi skulle sova (han var lite rädd att drömma mardrömmar i sin säng) och medan jag blev tröttare och tröttare och bara ville blunda så diskuterade han olika presentförslag.
Han var väldigt mån om att hitta rätt leksak så att Sylvester skulle bli riktigt glad.
Han hade förstått i alla fall att Sylvester gillade turtles, bilar och kanske att måla.
Ronnie fick äran att ta med killarna till affären för att låta dom välja varsin present och det blev en förpackning med några bilar från Emil och en actiongubbe av nåt slag med motorcykel av Fabian.
Sen fick dom slå in presenterna alldeles själva med och det var det snyggaste Ronnie sett sa han.
Ronnie hämtade inte barnen förrän närmare halv åtta på kvällen.
Dom hade lekt och ätit varma smörgåsar, korv och glass och var supernöjda när dom kom hem.
Det känns kul att det numera finns "kusiner" (barnen anser att han är kusin fast det inte är blodsband) på min sida av släkten med numera.
Mina barn tycker riktigt mycket om Sylvester så det är lite synd att det inte blir att dom träffas så ofta.
Emil ringde tre gånger under filmen
När vi hade åkt från mig för att åka till bion stannade vi på Coop först.
När vi sen skulle ut därifrån såg Ann-Kari Daniels bil komma uppifrån oss och hon var ganska säker på att Ronnie satt bredvid.
Jag tänkte inte mer på det. Jag visste ju att Nicko var hemma så jag antog att han kollade småkillarna om dom skulle iväg och handla nåt.
När jag sen satt på bion och vi kommit halvvägs in i filmen ringde det på min mobil i fickan.
Jag tog upp den för att stänga av och såg att det var Emil som ringde.
Jag tryckte bort honom och tänkte inte mer på det. När han ringde för andra gången och jag slog bort honom igen så kom jag på att vi hade sett Ronnie åka hemifrån.
Då kom alla otäcka funderingar. Tänk om Emil ringde för att Ronnie inte hade kommit hem igen. Dom kunde ju ha kört i nånstans eller nåt. Nicko eller Fabian kanske hade värsta känningen och hade svimmat och ingen kunde hjälpa dom.
Jag kollade mig omkring men att resa sig och gå ut när man sitter i mitten är näst intill omöjligt.
Jag smsade Ronnie två gånger och frågade var han var och varför Emil ringde mig men han svarade inte.
När Emil ringde för tredje gången svarade jag honom. Just då var det världens liv på filmen och jag kunde inte prata i normal ton så jag försökte viska till Emil att jag satt på bio och fråga vad han ville men han svarade mig knappt och till slut var jag tvungen att lägga på.
Jag såg att tjejen som satt två platser bort böjde sig fram och blängde på mig.
Ronnie hade fortfarande inte svarat så då smsade jag Nicko och bad honom kolla vad Emil ville mig och se efter om Ronnie verkligen var hemma och varför han i så fall inte hade svarat mig.
Då äntligen fick jag svar från Ronnie och kunde koppla av resten av filmen.
När jag kom hem och pratade med Emil om samtalen så visade det sig att han hade blivit rädd när jag hade svarat i telefon och det enda han hade hört var en massa skrik och bråk.
Han trodde att jag var illa ute nånstans. Jag fick förklara för honom att det var på filmen dom hade bråkat men hade svårt att förstå varför dom bråkade så mycket på en film. Vad var det egentligen för film jag hade sett för på Lassemaja hade dom inte bråkat så mycket trots att den var läskig.
Ronnie hade inte svarat mig för han hade inte sett att jag hade smsat och dom hade inte åkt hemifrån tidigare på kvällen när vi trodde det heller utan dom hade varit i garaget och meckat hela kvällen så han kunde inte alls förstå hur det kunde bli så fel.
När vi sen skulle ut därifrån såg Ann-Kari Daniels bil komma uppifrån oss och hon var ganska säker på att Ronnie satt bredvid.
Jag tänkte inte mer på det. Jag visste ju att Nicko var hemma så jag antog att han kollade småkillarna om dom skulle iväg och handla nåt.
När jag sen satt på bion och vi kommit halvvägs in i filmen ringde det på min mobil i fickan.
Jag tog upp den för att stänga av och såg att det var Emil som ringde.
Jag tryckte bort honom och tänkte inte mer på det. När han ringde för andra gången och jag slog bort honom igen så kom jag på att vi hade sett Ronnie åka hemifrån.
Då kom alla otäcka funderingar. Tänk om Emil ringde för att Ronnie inte hade kommit hem igen. Dom kunde ju ha kört i nånstans eller nåt. Nicko eller Fabian kanske hade värsta känningen och hade svimmat och ingen kunde hjälpa dom.
Jag kollade mig omkring men att resa sig och gå ut när man sitter i mitten är näst intill omöjligt.
Jag smsade Ronnie två gånger och frågade var han var och varför Emil ringde mig men han svarade inte.
När Emil ringde för tredje gången svarade jag honom. Just då var det världens liv på filmen och jag kunde inte prata i normal ton så jag försökte viska till Emil att jag satt på bio och fråga vad han ville men han svarade mig knappt och till slut var jag tvungen att lägga på.
Jag såg att tjejen som satt två platser bort böjde sig fram och blängde på mig.
Ronnie hade fortfarande inte svarat så då smsade jag Nicko och bad honom kolla vad Emil ville mig och se efter om Ronnie verkligen var hemma och varför han i så fall inte hade svarat mig.
Då äntligen fick jag svar från Ronnie och kunde koppla av resten av filmen.
När jag kom hem och pratade med Emil om samtalen så visade det sig att han hade blivit rädd när jag hade svarat i telefon och det enda han hade hört var en massa skrik och bråk.
Han trodde att jag var illa ute nånstans. Jag fick förklara för honom att det var på filmen dom hade bråkat men hade svårt att förstå varför dom bråkade så mycket på en film. Vad var det egentligen för film jag hade sett för på Lassemaja hade dom inte bråkat så mycket trots att den var läskig.
Ronnie hade inte svarat mig för han hade inte sett att jag hade smsat och dom hade inte åkt hemifrån tidigare på kvällen när vi trodde det heller utan dom hade varit i garaget och meckat hela kvällen så han kunde inte alls förstå hur det kunde bli så fel.
Wallander
Igår blev det en del biobiljetter köpta för vår familj.
Fabian och Emil ville se Lassemajas detektivbyrå och betala med sina julklappspengar så eftersom jag jobbade vid den tiden gick Ronnie med killarna på den.
Jag sa först till Ronnie innan jag såg trailern på den att barnen kunde gå på den själva men jag upptäckte att den nog var lite i läskigaste laget.
Ronnie sa att han kände hur Emil kröp närmare och närmare honom ju läskigare filmen blev och när jag kom hem var båda killarna helt saliga.
Det var den bästa film dom hade sett.
Jag fick en fullständig redogörelse för alla spöken och mysterier som skett i filmen.
Vid halv nio blev jag hämtad av Ann-Kari och hennes systrar för då var det min tur.
Vi såg den nya Wallanderfilmen.
Filmen hade varit mycket intressantare och mer spännande om inte Ann-Kari hade klurat ut vem som var mördaren efter en halvtimme och avslöjade sina tankar för mig.
Jag brukar aldrig kunna lista ut sånt så det brukar va en överraskning till slutet men inte den här gången.
Nästa gång jag ser en sån film med henne ska jag sätta in en öronpropp på den sidan hon sitter så ska jag bara nicka lite och låtsas att jag har hört henne så jag får behålla spänningen så länge som möjligt.
Sparmani
När vi var hos Ann-Kari dan innan julafton pratade vi om att spara småpengar.
Ann-Kari sparar alla tior som hamnar i hennes ägo i en burk.
Hon har fått ihop en mindre förmögenhet på det sättet av pengar som man ändå inte saknar.
Hennes mamma sparade vad jag förstod både femmor och tior och hennes mormor alla 20lappar.
Jag har under åren gjort förösk att spara småpengar jag med men mina barn lyckas alltid snoka upp burken och länsa den så det brukar inte finnas mer än 50öringar kvar i den.
Nu för tiden har Ronnie införskaffat ett litet billigt säkerhetsskåp för att kunna få ha något ifred så jag kom på att jag kunde lägga in pengarna där istället.
Problemet blev då vad jag skulle spara på.
Det där med 20lappar tilltalade mig eftersom det blir lite pengar efter ett tag.
Eftersom jag inte kunde bestämma mig så fick det bli en burk att lägga femmor och tior och en med tjugolappar.
Det innebär att så fort jag har spräckt en hundring så finns det nästan inget kvar.
Det enda som får stanna i plånboken är femtiolappar.
Nu ser jag fram mot den förmögenhet som kommer att samlas i vårat säkerhetskåp.
Ann-Kari sparar alla tior som hamnar i hennes ägo i en burk.
Hon har fått ihop en mindre förmögenhet på det sättet av pengar som man ändå inte saknar.
Hennes mamma sparade vad jag förstod både femmor och tior och hennes mormor alla 20lappar.
Jag har under åren gjort förösk att spara småpengar jag med men mina barn lyckas alltid snoka upp burken och länsa den så det brukar inte finnas mer än 50öringar kvar i den.
Nu för tiden har Ronnie införskaffat ett litet billigt säkerhetsskåp för att kunna få ha något ifred så jag kom på att jag kunde lägga in pengarna där istället.
Problemet blev då vad jag skulle spara på.
Det där med 20lappar tilltalade mig eftersom det blir lite pengar efter ett tag.
Eftersom jag inte kunde bestämma mig så fick det bli en burk att lägga femmor och tior och en med tjugolappar.
Det innebär att så fort jag har spräckt en hundring så finns det nästan inget kvar.
Det enda som får stanna i plånboken är femtiolappar.
Nu ser jag fram mot den förmögenhet som kommer att samlas i vårat säkerhetskåp.
Ronnie struntade i Stockholm idag
Ronnies bror ville att han skulle komma till honom med barnen och åka skidor och ett tag såg det ut som att han tänkte åka.
Sen började det töa och då tyckte han inte det var lika frestande längre.
Jag jobbar hela helgen så för min del kunde dom lika gärna ha varit i Stockholm men det är ju hans val.
Jag såg nästan fram mot lite lugn och ro när jag kommer från jobbet ikväll men det kunde jag snabbt glömma.
Nu har vi lankillarna i Nickos rum istället så det dunkas musik där inifrån till sent på natten.
Emil kom in till mig och gosade lite precis innan jag skulle upp imorse.
Den mysiga tiden skulle jag inte fått om dom åkt till Stockholm så jag är ändå glad att dom är kvar.
Dessutom skulle jag bara suttit och oroat mig medan dom åker bil till Stockholm att nåt skulle hända.
Jag är aldrig orolig när jag själv är med i bilen men när dom åker utan mig är jag alltid jättelarvig och tänker på alla olyckor som kan hända på vägen.
Lika bra att ha familjen i tryggt förvar hemma så jag kan koppla bort orostankar.
När Emil låg och gosade med mig imorse fick jag en stark känsla av att jag vill stanna tiden.
Om några år kommer inte han heller vilja krama sin mamma. Dom växer så fort att jag får panik ibland.
Min minsting håller på att bli stor han med.
Sen började det töa och då tyckte han inte det var lika frestande längre.
Jag jobbar hela helgen så för min del kunde dom lika gärna ha varit i Stockholm men det är ju hans val.
Jag såg nästan fram mot lite lugn och ro när jag kommer från jobbet ikväll men det kunde jag snabbt glömma.
Nu har vi lankillarna i Nickos rum istället så det dunkas musik där inifrån till sent på natten.
Emil kom in till mig och gosade lite precis innan jag skulle upp imorse.
Den mysiga tiden skulle jag inte fått om dom åkt till Stockholm så jag är ändå glad att dom är kvar.
Dessutom skulle jag bara suttit och oroat mig medan dom åker bil till Stockholm att nåt skulle hända.
Jag är aldrig orolig när jag själv är med i bilen men när dom åker utan mig är jag alltid jättelarvig och tänker på alla olyckor som kan hända på vägen.
Lika bra att ha familjen i tryggt förvar hemma så jag kan koppla bort orostankar.
När Emil låg och gosade med mig imorse fick jag en stark känsla av att jag vill stanna tiden.
Om några år kommer inte han heller vilja krama sin mamma. Dom växer så fort att jag får panik ibland.
Min minsting håller på att bli stor han med.
Emil hade mardrömmar inatt
Han väckte mig nån gång inatt och sa att han inte kunde sluta skaka i sin kropp för att han hade haft en så otäck mardröm.
Självklart kan man ju inte mota in honom i hans säng då så han fick krypa ner under mitt täcke.
Jag kan absolut inte sova ordentligt med barn jämte mig.
Dom ligger inte still och jag kan inte bre ut mig som jag vill så när han hade somnat hårt så skulle jag putta över honom lite försiktigt till Ronnies halva och lägga honom under hans täcke.
När jag flyttade honom lite så upptäckte jag att han hade kissat på sig.
Han har inte kissat på sig på evigheter och naturligtvis måste han göra det när han ligger i min säng.
Det blev till att väcka Emil som inte vågade gå in på toaletten själv efter sina mardrömmar och hämta nya kalsonger och lakan.
När jag berättade det för Ronnie imorse så sa han att han trodde att han hade drömt att Emil kissade i min säng.
Han vaknade knappt alltså fast att jag tände lampan och pratade Emil och bäddade ur min säng.
Snacka om att sova hårt.
Självklart kan man ju inte mota in honom i hans säng då så han fick krypa ner under mitt täcke.
Jag kan absolut inte sova ordentligt med barn jämte mig.
Dom ligger inte still och jag kan inte bre ut mig som jag vill så när han hade somnat hårt så skulle jag putta över honom lite försiktigt till Ronnies halva och lägga honom under hans täcke.
När jag flyttade honom lite så upptäckte jag att han hade kissat på sig.
Han har inte kissat på sig på evigheter och naturligtvis måste han göra det när han ligger i min säng.
Det blev till att väcka Emil som inte vågade gå in på toaletten själv efter sina mardrömmar och hämta nya kalsonger och lakan.
När jag berättade det för Ronnie imorse så sa han att han trodde att han hade drömt att Emil kissade i min säng.
Han vaknade knappt alltså fast att jag tände lampan och pratade Emil och bäddade ur min säng.
Snacka om att sova hårt.
Mobilen var inte användbar idag
Det stod endast nödsamtal på displayen så det gick inte att ringa eller smsa nåt idag.
Jag är ledig idag så jag tänkte mig en lunch med Åsa.
När jag hade skjutsat barnen till skolan tänkte jag att det var dax att ringa henne så hon kunde anpassa sina jobb lite.
Grejen är nu den att jag har spärrat min hemtelefon för mobilsamtal.
Nånstans i mina skåp ligger det kanske en kod som jag ska använda om jag behöver ringa trots spärren eller annars så har jag kastat den.
Med en ickefungerande mobil och en spärrad hemtelefon blir det lite problem att nå Åsa som bara har en mobil på sig på arbetstid.
Det blev till att ringa Ronnie på macken och be honom ringa Åsa och sen be henne ringa mig.
Nu är det i alla fall betämt en lunchdejt efter alla problem.
Att man ska bli så handfallen utan mobil.
Undrar hur jag skulle ha gjort för 20 år sen när det inte fanns nåra mobiler.
Antagligen hade jag varit lite mer planerande och ringt dan innan.
Jag är ledig idag så jag tänkte mig en lunch med Åsa.
När jag hade skjutsat barnen till skolan tänkte jag att det var dax att ringa henne så hon kunde anpassa sina jobb lite.
Grejen är nu den att jag har spärrat min hemtelefon för mobilsamtal.
Nånstans i mina skåp ligger det kanske en kod som jag ska använda om jag behöver ringa trots spärren eller annars så har jag kastat den.
Med en ickefungerande mobil och en spärrad hemtelefon blir det lite problem att nå Åsa som bara har en mobil på sig på arbetstid.
Det blev till att ringa Ronnie på macken och be honom ringa Åsa och sen be henne ringa mig.
Nu är det i alla fall betämt en lunchdejt efter alla problem.
Att man ska bli så handfallen utan mobil.
Undrar hur jag skulle ha gjort för 20 år sen när det inte fanns nåra mobiler.
Antagligen hade jag varit lite mer planerande och ringt dan innan.
Man ska inte somna med ljudboken på
Jag satte mig i soffan igår och slappade lite med ljudboken.
Det skulle jag inte ha gjort. Naturligtvis så somnade jag en liten stund.
Jag försöker nu hitta tillbaka till rätt ställe men det verkar vara omöjligt.
Grejen är att jag somnade ju inte bara till och sen vaknade utan jag somnade och vaknade flera gånger så jag har hört en snutt här och en snutt där.
Det innebär att när jag förut var säker på att jag hade hittat tillbaka till rätt ställe i boken visade det sig att det var bara en av gångerna jag hade vaknat och att det var därför jag kände igen texten.
Jag lyssnade en bra stund innan jag upptäckte att det fanns för mycket som jag inte förstod och att jag var på fel ställe så det var bara att spola tillbaka lite till.
Så har jag gjort två gånger nu.
Jag tror den här gången att jag verkligen har hittat rätt.
Det borde finnas en snarksensor på mp3n så den stänger av automatiskt när man somnar.
Det skulle jag inte ha gjort. Naturligtvis så somnade jag en liten stund.
Jag försöker nu hitta tillbaka till rätt ställe men det verkar vara omöjligt.
Grejen är att jag somnade ju inte bara till och sen vaknade utan jag somnade och vaknade flera gånger så jag har hört en snutt här och en snutt där.
Det innebär att när jag förut var säker på att jag hade hittat tillbaka till rätt ställe i boken visade det sig att det var bara en av gångerna jag hade vaknat och att det var därför jag kände igen texten.
Jag lyssnade en bra stund innan jag upptäckte att det fanns för mycket som jag inte förstod och att jag var på fel ställe så det var bara att spola tillbaka lite till.
Så har jag gjort två gånger nu.
Jag tror den här gången att jag verkligen har hittat rätt.
Det borde finnas en snarksensor på mp3n så den stänger av automatiskt när man somnar.
Kvällen igår kändes lång
Jag stängde tidigt eftersom det var helgdag.
Ronnie och barnen var och åkte pulka i Gunnebo så vi åkte samtidigt hemåt.
Hemma värmade vi pajerna som jag hade gjort dagen innan och åt allihop tillsammans.
Efter maten åkte vi till Daniel och Helen för att hälsa på och träffa deras bebis.
Hon har hunnit bli tre månader nu och det var första gången vi träffade henne.
Daniel kommer alltid utan familjen hem till oss och det blir aldrig av att vi åker till dom.
Det är nästan pinsamt att bo i samma stad men aldrig hälsa på.
Nu har vi gjort det i alla fall.
Emil fick hålla lilla Ellie alldeles själv. Han var helt salig. Om det är nån som älskar bebisar så är det Emil.
När vi kom hem från Daniel och Helen satte jag mig en stund i soffan och läste och småkillarna duschade.
Strax innan tio ringde mamma och berättade att Horst blivit inlagd på sjukhuset.
Han sökte igår för att han haft svårt att andas och blev inlagd med en gång.
Jag åkte och hämtade mamma så vi kunde köra hem honoms bil och lämna lite saker som han kunde behöva.
Det är jättebra att dom la in honom och kollar upp ordentligt vad det är som är fel.
Han får säkert åka hem redan idag eller imorgon. Lite undersökningar och mediciner så är han snart som ny igen.
Det gick inte fort till macken idag
Jag var fruktansvärt trött imorse (som alla mornar egentligen). Ronnie hade ställt sin klocka på en halvtimme innan min för att han skulle kolla om det hade snöat mycket så han skulle bli tvungen att åka ut och skotta på macken.
Ronnie larm är så fiffigt inställt så han har fem olika signaler som går igång en gång i minuten.
Nu snackar vi inte om några söta små melodier eller ett litet pipande nej det är maxvolym och skrik.
Det är hemska larm att vakna till för mig som bara har en liten låg signal.
Jag är lättväckt men det är inte Ronnie. Jag knuffade på honom och blev argare och argare men jag fick ändå ligga och lyssna på skriket från hans mobil i 20 minuter.
När jag lagom fått honom att stänga av så var det dax för min egen att ringa.
Jag hatar att vakna på morgonen men jag kunde i alla fall fått sova en halvtimme extra och fått vakna till min trevliga signal istället för att bstarta dagen med att bli galen av skrik och skrän.
Jag var måttligt irriterad efter mitt bryska uppvaknande så när jag kör ut på stora vägen och hamnar bakom en bil som inte kör en kilometer över 60 så var jag mer än irriterad.
Varför ger man sig ut på en väg där det är 100 när man inte vågar köra över 60??
Ta bussen nästa gång då om det är så otäckt att köra i vinterväglag!!
Min dag har börjat bra med andra ord så fortsättningen kan bara bli bättre. Eller??
Ronnie larm är så fiffigt inställt så han har fem olika signaler som går igång en gång i minuten.
Nu snackar vi inte om några söta små melodier eller ett litet pipande nej det är maxvolym och skrik.
Det är hemska larm att vakna till för mig som bara har en liten låg signal.
Jag är lättväckt men det är inte Ronnie. Jag knuffade på honom och blev argare och argare men jag fick ändå ligga och lyssna på skriket från hans mobil i 20 minuter.
När jag lagom fått honom att stänga av så var det dax för min egen att ringa.
Jag hatar att vakna på morgonen men jag kunde i alla fall fått sova en halvtimme extra och fått vakna till min trevliga signal istället för att bstarta dagen med att bli galen av skrik och skrän.
Jag var måttligt irriterad efter mitt bryska uppvaknande så när jag kör ut på stora vägen och hamnar bakom en bil som inte kör en kilometer över 60 så var jag mer än irriterad.
Varför ger man sig ut på en väg där det är 100 när man inte vågar köra över 60??
Ta bussen nästa gång då om det är så otäckt att köra i vinterväglag!!
Min dag har börjat bra med andra ord så fortsättningen kan bara bli bättre. Eller??
Tisdag fast det känns som måndag eller söndag eller nåt
Jag var ledig söndag och måndag därför fick jag först för mig att det skulle va måndag idag.
Jag har trott det i flera timmar på morgonen tills jag kom på att inte Ronnie jobbar idag och att Ann-Kari inte ska byta av mig.
Till råga på allt öppnade jag vid nio som jag gör på söndagar så då fick jag istället för mig att det var söndag idag.
Då skulle det vara måndag imorgon istället då?
I så fall jobbar jag bara två dar innan jag är ledig en dag.
Skulle det va onsdag som jag är ledig då och jobba torsdag och fredag?
Jag blir helt veckovill.
Det ska bli skönt med lite normala rutiner nästa vecka igen.
Barnen börjar skolan på torsdag så laningen slutar här och nu och vårat schema går in i sin vanliga lunk igen.
Jag kan beställa varor igen på normala dagar och hämta och lämna barnen på fritis utan att få dåligt samvete för att alla andra 300 barn på skolan minsann får va lediga på lovet.
Nu dröjer det ända till påsk innan det blir ledigheter igen tack och lov.
Jag har trott det i flera timmar på morgonen tills jag kom på att inte Ronnie jobbar idag och att Ann-Kari inte ska byta av mig.
Till råga på allt öppnade jag vid nio som jag gör på söndagar så då fick jag istället för mig att det var söndag idag.
Då skulle det vara måndag imorgon istället då?
I så fall jobbar jag bara två dar innan jag är ledig en dag.
Skulle det va onsdag som jag är ledig då och jobba torsdag och fredag?
Jag blir helt veckovill.
Det ska bli skönt med lite normala rutiner nästa vecka igen.
Barnen börjar skolan på torsdag så laningen slutar här och nu och vårat schema går in i sin vanliga lunk igen.
Jag kan beställa varor igen på normala dagar och hämta och lämna barnen på fritis utan att få dåligt samvete för att alla andra 300 barn på skolan minsann får va lediga på lovet.
Nu dröjer det ända till påsk innan det blir ledigheter igen tack och lov.
Nu har jag gråtit vid tvn
Två program på raken som fått mig att gråta.
Först extreme homemakeover. Jag gråter ALLTID när jag ser det.
Oslagbart om man har tårar som behöver komma ut.
Idag var det en familj med en son som föddes handikappad och utan ögon.
Killen var ett musikaliskt geni och en sån positiv glädjespridare.
Vilken grabb!!
Jag tjöt när han pratade om att han såg sitt handikapp som en tillgång. Att han inte dömde människor för det yttre som vi andra gör och att hudfärg inte hade nån betydelse för honom.
Hela deras familj var så otroligt kärleksfull och underbar.
Efter den timmen med massa tårar så slog jag över till nåt program som handlade om en olycka som hände i Washington vid nåt tillfälle.
Det var ett flygplan som störtade strax efter start i genomfruset vatten.
Sex personer låg vid ytan och väntade på helikoptern som skulle komma med rep och ta dom en efter en in till land.
Én av männen skickade repet vidare till dom andra varje gång dom skulle rädda honom och när det äntligen var hans tur så hade han drunknat.
Han offrade sitt liv för att rädda främlingar.
Dom uppkallade bron efter honom sen.
Två män hoppade i vattnet i minusgrader för att försöka rädda dom som låg där och blev hyllade som hjältar efteråt av presidenten.
Det är inte självklart för alla att sätta sitt eget liv på spel för en annan person.
Dom kan gå vidare i livet och va stolta över sig själva.
Killen i helikoptern sa att han fortfarande mådde dåligt för den mannen som dom inte kunde rädda. Han som offrade sitt liv för dom andra.
Nu klarar jag inte mer tårar ikväll så nu blev det data istället.
Först extreme homemakeover. Jag gråter ALLTID när jag ser det.
Oslagbart om man har tårar som behöver komma ut.
Idag var det en familj med en son som föddes handikappad och utan ögon.
Killen var ett musikaliskt geni och en sån positiv glädjespridare.
Vilken grabb!!
Jag tjöt när han pratade om att han såg sitt handikapp som en tillgång. Att han inte dömde människor för det yttre som vi andra gör och att hudfärg inte hade nån betydelse för honom.
Hela deras familj var så otroligt kärleksfull och underbar.
Efter den timmen med massa tårar så slog jag över till nåt program som handlade om en olycka som hände i Washington vid nåt tillfälle.
Det var ett flygplan som störtade strax efter start i genomfruset vatten.
Sex personer låg vid ytan och väntade på helikoptern som skulle komma med rep och ta dom en efter en in till land.
Én av männen skickade repet vidare till dom andra varje gång dom skulle rädda honom och när det äntligen var hans tur så hade han drunknat.
Han offrade sitt liv för att rädda främlingar.
Dom uppkallade bron efter honom sen.
Två män hoppade i vattnet i minusgrader för att försöka rädda dom som låg där och blev hyllade som hjältar efteråt av presidenten.
Det är inte självklart för alla att sätta sitt eget liv på spel för en annan person.
Dom kan gå vidare i livet och va stolta över sig själva.
Killen i helikoptern sa att han fortfarande mådde dåligt för den mannen som dom inte kunde rädda. Han som offrade sitt liv för dom andra.
Nu klarar jag inte mer tårar ikväll så nu blev det data istället.
Kvinnans plats är vid spisen
Jag lever upp till det idag.
Ibland tycker jag det är kul att hålla på i köket. Idag var det en sån dag.
Jag började dagen med att ligga och läsa i badkaret. Riktigt hett vatten och en bok. Finns det nåt bättre när man är ledig.
Sen blev det dax för lunch.
Det blev en lasagne.
Åsa kom en sväng och åt också.
Efter maten skjutsade jag Choffe till Willys och passade då på att handla creme fraiche och grönsaker.
Efter affären åkte jag ut till Ronnie med mat och sen hem igen till spisen.
Nu har jag gjort klart 4 brödlimpor och två tacopajer till imorgon.
Jag känner mig rätt nöjd med mig själv.
Dessutom har jag hunnit med två tvättar och bäddat ur sängarna och diskat så nu är jag värd en stund vid tvn.
Jag har inte varit så effektiv på ett tag så tvätten börjar växa ur badrummen.
Emil hade bara en långärmad tröja kvar idag och Fabian letade desperat efter ett par strumpor förut.
Nån gång kanske jag kan uppfostra mina barn till att lägga in en tvätt ibland.
Antagligen kommer det inte hända innan dom flyttar och då kommer dom väl fortfarande hem med tvätten till sin kära slavmamma.
Nu tar jag min filt och kryper ner i soffan med en varm nybakad smörgås.
Ibland tycker jag det är kul att hålla på i köket. Idag var det en sån dag.
Jag började dagen med att ligga och läsa i badkaret. Riktigt hett vatten och en bok. Finns det nåt bättre när man är ledig.
Sen blev det dax för lunch.
Det blev en lasagne.
Åsa kom en sväng och åt också.
Efter maten skjutsade jag Choffe till Willys och passade då på att handla creme fraiche och grönsaker.
Efter affären åkte jag ut till Ronnie med mat och sen hem igen till spisen.
Nu har jag gjort klart 4 brödlimpor och två tacopajer till imorgon.
Jag känner mig rätt nöjd med mig själv.
Dessutom har jag hunnit med två tvättar och bäddat ur sängarna och diskat så nu är jag värd en stund vid tvn.
Jag har inte varit så effektiv på ett tag så tvätten börjar växa ur badrummen.
Emil hade bara en långärmad tröja kvar idag och Fabian letade desperat efter ett par strumpor förut.
Nån gång kanske jag kan uppfostra mina barn till att lägga in en tvätt ibland.
Antagligen kommer det inte hända innan dom flyttar och då kommer dom väl fortfarande hem med tvätten till sin kära slavmamma.
Nu tar jag min filt och kryper ner i soffan med en varm nybakad smörgås.
Det blev en heldag i Odensvi
Vi kom dit vid strax efter två och åkte inte hem förrän åtta.
Nina och Pärla är väldigt väluppfostrade så dom visade inte med en min att dom ville bli av med oss men jag kan tänka mig att dom korkade upp champagne när vi äntligen gick.
När vi kom fick vi tacopizza med pizzasallad (allt hemlagat naturligtvis) och till fika blev det både kladdkaka, glass och riktigt goda lussebullar med mandelmassa.
Ingen av oss var hungriga när vi kom hem och mättnaden satt i ända tills lunchen idag.
Tuva var mycket piggare nu när hon är opererad.
Fortfarande så gråter hon ingenting. Hon ligger bara och tittar sig nöjt omkring.
Det kanske beror på att hon är enda barnet och blir ständigt nerpussad och kramad.
Med två föräldrar som ägnar hela sin uppmärksamhet och kärlek åt en så behöver man inte gråta.
Fabian och Emil älskar bebisar och bebisar älskar dom så medan dom satt och åt så satt Tuva i sin babysitter nedanför dom och stirrade på dom hela tiden. Hon blev jätteglad varje gång dom tittade på henne och pratade och gullade med henne.
Naturligtvis var det roligare att gulla med Tuva än att äta så det blev lite si och så med ätandet.
Nina och Pärla är väldigt väluppfostrade så dom visade inte med en min att dom ville bli av med oss men jag kan tänka mig att dom korkade upp champagne när vi äntligen gick.
När vi kom fick vi tacopizza med pizzasallad (allt hemlagat naturligtvis) och till fika blev det både kladdkaka, glass och riktigt goda lussebullar med mandelmassa.
Ingen av oss var hungriga när vi kom hem och mättnaden satt i ända tills lunchen idag.
Tuva var mycket piggare nu när hon är opererad.
Fortfarande så gråter hon ingenting. Hon ligger bara och tittar sig nöjt omkring.
Det kanske beror på att hon är enda barnet och blir ständigt nerpussad och kramad.
Med två föräldrar som ägnar hela sin uppmärksamhet och kärlek åt en så behöver man inte gråta.
Fabian och Emil älskar bebisar och bebisar älskar dom så medan dom satt och åt så satt Tuva i sin babysitter nedanför dom och stirrade på dom hela tiden. Hon blev jätteglad varje gång dom tittade på henne och pratade och gullade med henne.
Naturligtvis var det roligare att gulla med Tuva än att äta så det blev lite si och så med ätandet.
Bebisgos idag
Vi ska till Nina och Per och gosa lite Tuva idag.
Vi har tänkt länge att åka dit så igår kväll ringde jag och bjöd in oss själv.
Ronnie har fortfarande inte sett lilla bebisen ju och småkillarna fick inte helelr följa med när jag var där eftersom vi var lite rädda om Tuvas hjärta.
Nu är hon ju opererad så hon kanske klarar av mina stimmiga barn.
Dom får ta med termobyxor så dom kan gå ut och stimma av sig med jämna mellanrum.
Jag ville inte bli till besvär när vi kommer så jag erbjöd mig att ta med mat och fika men det fick jag inte.
Det blev blankt avslag. Jag fick inte ens ta med en sockerkaka.
Nina har ju en liten bebis att ta hand om och det har ju inte jag så det hade varit lämpligare att jag hade fixat maten. Men det tyckte tydligen inte Nina.
Återstår att se vad för gott vi blir bjudna på.
Vi ska va där vid två och det tar en halvtimme att köra så nu är det dax att ge sig iväg om vi inte ska få kall mat.
Vi har tänkt länge att åka dit så igår kväll ringde jag och bjöd in oss själv.
Ronnie har fortfarande inte sett lilla bebisen ju och småkillarna fick inte helelr följa med när jag var där eftersom vi var lite rädda om Tuvas hjärta.
Nu är hon ju opererad så hon kanske klarar av mina stimmiga barn.
Dom får ta med termobyxor så dom kan gå ut och stimma av sig med jämna mellanrum.
Jag ville inte bli till besvär när vi kommer så jag erbjöd mig att ta med mat och fika men det fick jag inte.
Det blev blankt avslag. Jag fick inte ens ta med en sockerkaka.
Nina har ju en liten bebis att ta hand om och det har ju inte jag så det hade varit lämpligare att jag hade fixat maten. Men det tyckte tydligen inte Nina.
Återstår att se vad för gott vi blir bjudna på.
Vi ska va där vid två och det tar en halvtimme att köra så nu är det dax att ge sig iväg om vi inte ska få kall mat.
Snö!!
Varför??
Jag vill inte ha snö.
Nu är det så kallt med så den lär inte försvinna i första taget.
Jag lägger mig i ide så får nån väcka mig när det blir vår.
Annars följer jag med Jessica och Andreas till egypten i två veckor.
Skönt med frispråkiga människor
Det var en kvinna inne nyss som väntade på att betala för dieseln som hennes man tankade i deras husbil.
Husbil i januari! Bara det.
Jag:- Är det inte kallt att bo i husbil på vintern. Eller kanske inte att bo men man kan ju inte sätta upp dörren och sitta utanför och grilla direkt. Hahaha
Hon:- Ja jag ska då inte bo i husbilen men vi är på väg till bekanta i Skåne och min man, eller han är väl min man för tillfället i alla fall, har en elak hund. Hunden och min man ska få bo i husbilen men jag får sova inomhus. Hahaha. Så går det när man skaffar sig en elak hund.
Jag ska aldrig skaffa mig en elak hund. Då blir man förvisad till en kall och tråkig husbil och dessutom så kanske det var därför hon inte visste om han skulle få fortsätta vara hennes man. Utan elak hund kanske hon skulle ha fortsatt älska honom.
Jag som har tjatat om att jag vill ha en chihuahua men jag får nog tänka om.
Husbil i januari! Bara det.
Jag:- Är det inte kallt att bo i husbil på vintern. Eller kanske inte att bo men man kan ju inte sätta upp dörren och sitta utanför och grilla direkt. Hahaha
Hon:- Ja jag ska då inte bo i husbilen men vi är på väg till bekanta i Skåne och min man, eller han är väl min man för tillfället i alla fall, har en elak hund. Hunden och min man ska få bo i husbilen men jag får sova inomhus. Hahaha. Så går det när man skaffar sig en elak hund.
Jag ska aldrig skaffa mig en elak hund. Då blir man förvisad till en kall och tråkig husbil och dessutom så kanske det var därför hon inte visste om han skulle få fortsätta vara hennes man. Utan elak hund kanske hon skulle ha fortsatt älska honom.
Jag som har tjatat om att jag vill ha en chihuahua men jag får nog tänka om.
Jag kollade lite på gamla inlägg
Jag ville se vad jag gjorde för ett år sen och kom in på nyårsdagen för ett år sen.
Jag undrade då vad jag skulle minnnas av 2008 om ett år och spekulerade lite i hur mitt kommande år skulle bli.
Ack som jag bedrog mig.
Jag som trodde att att det skulle vara lugnt på Emils ögonsjukdomsfront men inte då. Han fick ju tillbaka sin starr.
Jag såg fram mot ett lugnt år i det stora hela men vis av min erfarenhet borde jag ha förstått att jag som aldrig nånsin haft ett lugnt år i hela mitt liv inte skulle få uppleva ett nu helt plötsligt.
Den första januari 2008 föreställde jag mig inte ens att jag två veckor senare skulle bli fosterhem och en 17årig kille och alla problem som det skulle medföra eller Emils starr eller Nickos skolproblem som är en ständig följeslagare eller mackdöden som brer ut sig över landet.
Mitt mål för 2008 var att ta tillbaka mitt sociala liv med mina vänner. Det gick inte så bra med det kan jag säga.
Några snabbluncher med Åsa hann jag med.
Inte många tillfällen alls med Jessica inte ens mycket telefonprat tyvärr.
Några biokvällar med Ann-Kari.
Endast två gånger har jag träffat Ninas lilla Tuva.
Jag har med facit i hand inte varit nån vidare bra vän.
Det här året lär nog inte bli mycket bättre. Jobbet kommer att ta upp ännu mer tid än innan så fritid är nåt jag bara drömmer om.
Jag är kanske inte lika naiv angående 2009.
Men trots allt så älskar jag mitt liv och vill inte ha det annorlunda. Jag är kaos och lever som ett kaos men det är ändå jag.
Det är klart att lite småsaker kan man ju kanske önska sig annorlunda men det är så här det är att leva.
Det finns inget facit.
Jag undrade då vad jag skulle minnnas av 2008 om ett år och spekulerade lite i hur mitt kommande år skulle bli.
Ack som jag bedrog mig.
Jag som trodde att att det skulle vara lugnt på Emils ögonsjukdomsfront men inte då. Han fick ju tillbaka sin starr.
Jag såg fram mot ett lugnt år i det stora hela men vis av min erfarenhet borde jag ha förstått att jag som aldrig nånsin haft ett lugnt år i hela mitt liv inte skulle få uppleva ett nu helt plötsligt.
Den första januari 2008 föreställde jag mig inte ens att jag två veckor senare skulle bli fosterhem och en 17årig kille och alla problem som det skulle medföra eller Emils starr eller Nickos skolproblem som är en ständig följeslagare eller mackdöden som brer ut sig över landet.
Mitt mål för 2008 var att ta tillbaka mitt sociala liv med mina vänner. Det gick inte så bra med det kan jag säga.
Några snabbluncher med Åsa hann jag med.
Inte många tillfällen alls med Jessica inte ens mycket telefonprat tyvärr.
Några biokvällar med Ann-Kari.
Endast två gånger har jag träffat Ninas lilla Tuva.
Jag har med facit i hand inte varit nån vidare bra vän.
Det här året lär nog inte bli mycket bättre. Jobbet kommer att ta upp ännu mer tid än innan så fritid är nåt jag bara drömmer om.
Jag är kanske inte lika naiv angående 2009.
Men trots allt så älskar jag mitt liv och vill inte ha det annorlunda. Jag är kaos och lever som ett kaos men det är ändå jag.
Det är klart att lite småsaker kan man ju kanske önska sig annorlunda men det är så här det är att leva.
Det finns inget facit.
Pizzasvullo
Jag vet att vi går emot strömmen när vi sitter och frossar i oss pizza på första dagen på nya året.
Jessica och Andreas kom till oss igår och då blev det till att åka och hämta pizzor.
Jessica sa att hon hade läst nånstans att pizzeriorna har sin bästa försäljningsdag på året den första januari. Vi bidrog med 8 pizzor till acapulcos försäljning igår så det var ju för en god sak.
Man måste ju hjälpa till om dom ska kunna slå sina rekord. Det var för deras försäljningssiffror som vi offrade oss och åt pizza.
Jag tänker på företagarna i Västervik. Det är dyrt att stå med personal på röda dagar och om dom då dessutom inte säljer tillräckligt mycket så kan det hända att det blir en förlustdag.
Jag är inte som alla andra som har gett nyårslöften om att äta rätt och banta och sånt.
I och för sig tänkte jag efter pizzan igår att jag skulle ta tag i det idag men lusten har än så länge inte infunnit sig.
Sluta med socker ska jag väl i alla fall klara av till att börja med så får jag jobba med resten sen.
Det är ett skit det där med bantning.
Jessica och Andreas kom till oss igår och då blev det till att åka och hämta pizzor.
Jessica sa att hon hade läst nånstans att pizzeriorna har sin bästa försäljningsdag på året den första januari. Vi bidrog med 8 pizzor till acapulcos försäljning igår så det var ju för en god sak.
Man måste ju hjälpa till om dom ska kunna slå sina rekord. Det var för deras försäljningssiffror som vi offrade oss och åt pizza.
Jag tänker på företagarna i Västervik. Det är dyrt att stå med personal på röda dagar och om dom då dessutom inte säljer tillräckligt mycket så kan det hända att det blir en förlustdag.
Jag är inte som alla andra som har gett nyårslöften om att äta rätt och banta och sånt.
I och för sig tänkte jag efter pizzan igår att jag skulle ta tag i det idag men lusten har än så länge inte infunnit sig.
Sluta med socker ska jag väl i alla fall klara av till att börja med så får jag jobba med resten sen.
Det är ett skit det där med bantning.
Min familj har blivit helt bortkollrad
Det finns ingen hemma hos oss som har koll på vad det är för dag längre.
Barnen frågar stup i kvarten vilken dag det är och Ronnie verkar tro att vi har industrijobb eller nåt ås man kan va ledig alla klämdar.
Jag tog upp med Ronnie igår kväll om hur vi skulle lämna och hämta barnen idag och då bara tittade han på mig som om jag var galen.
" Vadå är vi inte lediga imorgon?"
Allvarligt alltså vad tror han? Han har varit ledig 3 extra dar i förra veckan och 2 den här.
Macken är faktiskt öppen 365 dar om året så nån måste ju hålla den rullande. Det är tydligen min lott i familjen. Ronnies verkar vara att vara lyxhemmaman.
Det är tur att inte jag har så där mycket ledig tid som han har så jag i alla fall kan hålla koll på när och hur vi jobbar.
Smågrabbarna fick va hemma måndag och tisdag så dom har inte varit på skolan på över en vecka.
Det blev inte populärt igår kväll när vi bad dom gå och sova för att dom skulle upp dit idag.
Fabian kunde absolut inte somna.
Han kom upp massor av gånger och kissade, frågade om han hade kommit ihåg sprutan, skulle ha fler gonattkramar och ibland kom han bara utsmygande för att se vad vi tittade på på tvn.
Vid tolv när vi gick och la oss så hade han äntligen somnat. Tror jag. Han var i alla fall tyst då.
Det svåraste kommer att bli att få in Nicko på rätt spår när det börjar närma sig skoldax i nästa vecka.
Vi har få ha en inskolningsperiod från måndag så kanske han fått in ätochsovklockan på normala tider tills på torsdag.
Det där med ledigheter är bara ett otyg. Tur att inte jag är drabbad av sånt.
Barnen frågar stup i kvarten vilken dag det är och Ronnie verkar tro att vi har industrijobb eller nåt ås man kan va ledig alla klämdar.
Jag tog upp med Ronnie igår kväll om hur vi skulle lämna och hämta barnen idag och då bara tittade han på mig som om jag var galen.
" Vadå är vi inte lediga imorgon?"
Allvarligt alltså vad tror han? Han har varit ledig 3 extra dar i förra veckan och 2 den här.
Macken är faktiskt öppen 365 dar om året så nån måste ju hålla den rullande. Det är tydligen min lott i familjen. Ronnies verkar vara att vara lyxhemmaman.
Det är tur att inte jag har så där mycket ledig tid som han har så jag i alla fall kan hålla koll på när och hur vi jobbar.
Smågrabbarna fick va hemma måndag och tisdag så dom har inte varit på skolan på över en vecka.
Det blev inte populärt igår kväll när vi bad dom gå och sova för att dom skulle upp dit idag.
Fabian kunde absolut inte somna.
Han kom upp massor av gånger och kissade, frågade om han hade kommit ihåg sprutan, skulle ha fler gonattkramar och ibland kom han bara utsmygande för att se vad vi tittade på på tvn.
Vid tolv när vi gick och la oss så hade han äntligen somnat. Tror jag. Han var i alla fall tyst då.
Det svåraste kommer att bli att få in Nicko på rätt spår när det börjar närma sig skoldax i nästa vecka.
Vi har få ha en inskolningsperiod från måndag så kanske han fått in ätochsovklockan på normala tider tills på torsdag.
Det där med ledigheter är bara ett otyg. Tur att inte jag är drabbad av sånt.
Choffe skulle ha en liten fest igår
Han sa att några kompisar skulle komma på kvällen och det är helt ok. Han har helt underbara vänner så det gör mig ingenting om dom är här och desutom så märker man inte av dom på hans rum.
En av killarna åt förrätt med oss men till middagen hoppade han av ätandet och hade nog börjat gå in på drickandet istället.
Vi satt i köket större delen av kvällen. Varje gång Choffe kom in i köket och gick förbi oss till hallen så var det för att släppa in nya kompisar.
Jag tror att ALLA kompisar han har var här igår och han har många. När han var uppe i sådär en femton stycken slutade jag räkna.
Jag tippar på att dom var mellan 20 och 30 ungdomar i rummet till att sluta med.
Trots att hans rum egentligen är för litet för den mängden av tonåringar så var dom extremt skötsamma.
Jag är medveten om att det fanns alkohol i rummet men ingen av kompisarna var full så det märktes. ingen bråkade och skrek eller var otrevlig.
Alla grabbarna ( och tre tjejer) sjöng singstar och spelade gitarr och hade bara kul hela kvällen.
Vid halv tolv gick dom till stan och då befarade jag att lugnet kanske var slut. Att jag skulle få hem en aspackad 17åring vid fem på morgonen eller nåt men inte. Vid halv ett kom Choffe hem med Fanny och dom sa gonatt och gick och la sig.
Nicko hade jag inte heller nåt bekymmer med. Han satt och lanade på sitt rum med Jakob.
Jag hade bävat för att Nicko kanske hade blivit så pass stor nu att han skulle börja tjafsa om att han ville ut och festa på nyår eller nåt.
Jag vet ju att den dan kommer att komma men den kom inte igår i alla fall.
Han sa inte ett ljud om att han skulle gå nånstans.
Det är så skönt att kunna gå och lägga sig på nyårsnatten och veta att alla barn är trygga hemma och inte behöva åka runt med bilen över hela stan och leta efter tonåringar som ligger och spyr nånstans.
Förhoppningsvis slipper jag det länge till. Med 4 söner så finns ju chansen att nån av dom gör ordentlig revolt och ger oss massa gråa hår och vakna nätter.
Jag håller tummarna för att lugnet ska hålla i sig. Det värsta vore ju om det är Emil som blir värst för när han är tonåring så är ju jag gammal och orkeslös. Då orkar jag inte bråka med honom.
Jag hinner bli över 40 år innan han kommer in i tonåren.
En av killarna åt förrätt med oss men till middagen hoppade han av ätandet och hade nog börjat gå in på drickandet istället.
Vi satt i köket större delen av kvällen. Varje gång Choffe kom in i köket och gick förbi oss till hallen så var det för att släppa in nya kompisar.
Jag tror att ALLA kompisar han har var här igår och han har många. När han var uppe i sådär en femton stycken slutade jag räkna.
Jag tippar på att dom var mellan 20 och 30 ungdomar i rummet till att sluta med.
Trots att hans rum egentligen är för litet för den mängden av tonåringar så var dom extremt skötsamma.
Jag är medveten om att det fanns alkohol i rummet men ingen av kompisarna var full så det märktes. ingen bråkade och skrek eller var otrevlig.
Alla grabbarna ( och tre tjejer) sjöng singstar och spelade gitarr och hade bara kul hela kvällen.
Vid halv tolv gick dom till stan och då befarade jag att lugnet kanske var slut. Att jag skulle få hem en aspackad 17åring vid fem på morgonen eller nåt men inte. Vid halv ett kom Choffe hem med Fanny och dom sa gonatt och gick och la sig.
Nicko hade jag inte heller nåt bekymmer med. Han satt och lanade på sitt rum med Jakob.
Jag hade bävat för att Nicko kanske hade blivit så pass stor nu att han skulle börja tjafsa om att han ville ut och festa på nyår eller nåt.
Jag vet ju att den dan kommer att komma men den kom inte igår i alla fall.
Han sa inte ett ljud om att han skulle gå nånstans.
Det är så skönt att kunna gå och lägga sig på nyårsnatten och veta att alla barn är trygga hemma och inte behöva åka runt med bilen över hela stan och leta efter tonåringar som ligger och spyr nånstans.
Förhoppningsvis slipper jag det länge till. Med 4 söner så finns ju chansen att nån av dom gör ordentlig revolt och ger oss massa gråa hår och vakna nätter.
Jag håller tummarna för att lugnet ska hålla i sig. Det värsta vore ju om det är Emil som blir värst för när han är tonåring så är ju jag gammal och orkeslös. Då orkar jag inte bråka med honom.
Jag hinner bli över 40 år innan han kommer in i tonåren.
Gott nytt år!!
Nu är det 2009.
Igår var det en helt sjukt hektisk dag.
Jag började dagen med att jobba.
Nyårsafton = inventering. Usch vad jag hatar inventering!! Alla andra nyårsaftnar så har jag knappt haft några kunder överhuvudtaget men den här Nyårsaftonen bestämde sig alla för att störa mig.
I normala fall så älskar jag när jag har massa kunder men det är bara en enda dag på året som jag önskar mig lite lugnare.
Jag sprang som en vettvilling mellan att räkna och skriva och alla kunder. Ibland var det långaköer med folk och när jag då fick återvända til senaste stället som jag höll på att räkna så hade jag naturligtvis tappat räkningen och fick börja om.
En stammis till oss som kom tyckte det verkade så kul med inventering tydligen att han började hjälpa mig. Han är lite ensam så han tyckte nog det var kul att ha nåt att göra.
Det var hemskt snällt av honom att hjälpa till men han stressade mig mer än han hjälpte mig ibland.
När jag hade långa köer med folk kunde han vråla från andra sidan butiken " 43 mjölk var det. Var ska jag räkna nu? Har du skrivit upp 43? Ska jag ta andra kylen nu? Var ska jag börja?".
Det blev lite svårt att koncentrera sig på kunden man har framför sig då. Han menade väl så jag försökte ge honom uppgifter som skulle ta lite tid men han var snart tillbaka igen.
Han åkte in till stan för att hämta sig en hummer som han skulle äta i sin ensamhet. När Ronnie hörde det tyckte han så synd om honom att han bjöd hem honom till oss.
Vi blev därför 11 personer till kvällen.
När jag åkte från macken sprang jag in på kvantum och snabbhandlade och var hemma till fem. Vid sju skulle vi ha främmande och tills dess skulle jag hinna lägga in ciabattorna i ugnen, skiva och steka filé, vispa 1,5 liter grädde med curry, skiva bananerna som skulle ligga ovanpå, göra vitlöksmör, skära sallad, koka ris, skära bröden och bre dom med smöret och sätta in i ugnen och dessutom duka till alla.
Jag hann precis lägga upp förrätten på tallrikarna när främmandet stod utanför dörren.
Vitlöksbröden var supergoda. Jag har aldrig försökt mig på att göra aioli så Ann-Kari var snäll och hjälpte mig med den.
Ris och filé med currygrädde och banan blev det till huvudrätt och Linda hade fixat marängsviss till efterrätt.
Jag var så mätt efter maten att jag bokstavligen kände hur maten stod upp i halsen på mig.
Efter tolvslaget kom Jessica och Andreas och gick förbi utanför så dom tittade in en liten stund och Andreas blev kvar medan Jessica som skulle jobba idag gick hem.
Kim och Linda åkte hem vid ettiden men våran kära nytillkomna gäst skulle skjutsa nån hem vid tretiden så han var kvar tills dess.
Idag sov jag till tolv. Snart får vi fikafrämmande av Andreas och Jessica så jag borde ta tag i att göra iordning nåt att bjuda på nu.
Igår var det en helt sjukt hektisk dag.
Jag började dagen med att jobba.
Nyårsafton = inventering. Usch vad jag hatar inventering!! Alla andra nyårsaftnar så har jag knappt haft några kunder överhuvudtaget men den här Nyårsaftonen bestämde sig alla för att störa mig.
I normala fall så älskar jag när jag har massa kunder men det är bara en enda dag på året som jag önskar mig lite lugnare.
Jag sprang som en vettvilling mellan att räkna och skriva och alla kunder. Ibland var det långaköer med folk och när jag då fick återvända til senaste stället som jag höll på att räkna så hade jag naturligtvis tappat räkningen och fick börja om.
En stammis till oss som kom tyckte det verkade så kul med inventering tydligen att han började hjälpa mig. Han är lite ensam så han tyckte nog det var kul att ha nåt att göra.
Det var hemskt snällt av honom att hjälpa till men han stressade mig mer än han hjälpte mig ibland.
När jag hade långa köer med folk kunde han vråla från andra sidan butiken " 43 mjölk var det. Var ska jag räkna nu? Har du skrivit upp 43? Ska jag ta andra kylen nu? Var ska jag börja?".
Det blev lite svårt att koncentrera sig på kunden man har framför sig då. Han menade väl så jag försökte ge honom uppgifter som skulle ta lite tid men han var snart tillbaka igen.
Han åkte in till stan för att hämta sig en hummer som han skulle äta i sin ensamhet. När Ronnie hörde det tyckte han så synd om honom att han bjöd hem honom till oss.
Vi blev därför 11 personer till kvällen.
När jag åkte från macken sprang jag in på kvantum och snabbhandlade och var hemma till fem. Vid sju skulle vi ha främmande och tills dess skulle jag hinna lägga in ciabattorna i ugnen, skiva och steka filé, vispa 1,5 liter grädde med curry, skiva bananerna som skulle ligga ovanpå, göra vitlöksmör, skära sallad, koka ris, skära bröden och bre dom med smöret och sätta in i ugnen och dessutom duka till alla.
Jag hann precis lägga upp förrätten på tallrikarna när främmandet stod utanför dörren.
Vitlöksbröden var supergoda. Jag har aldrig försökt mig på att göra aioli så Ann-Kari var snäll och hjälpte mig med den.
Ris och filé med currygrädde och banan blev det till huvudrätt och Linda hade fixat marängsviss till efterrätt.
Jag var så mätt efter maten att jag bokstavligen kände hur maten stod upp i halsen på mig.
Efter tolvslaget kom Jessica och Andreas och gick förbi utanför så dom tittade in en liten stund och Andreas blev kvar medan Jessica som skulle jobba idag gick hem.
Kim och Linda åkte hem vid ettiden men våran kära nytillkomna gäst skulle skjutsa nån hem vid tretiden så han var kvar tills dess.
Idag sov jag till tolv. Snart får vi fikafrämmande av Andreas och Jessica så jag borde ta tag i att göra iordning nåt att bjuda på nu.
