fyrbarnsmor

Jag har gnällt ett tag på att vi aldrig tar oss tid att umgås med våra vänner.
Igår fick jag ett sms av Ann-Kari som undrade om vi ville komma till dom imorgonkväll efter jobbet.
Min första reaktion var att självklart ska vi det men jag tänkte att det är lika bra att prata med Ronnie först så jag inte lovar för mycket.
Ronnie som är en mycket mer tänkande och förutseende människa än impulsiva mig påpekade att visst skulle det va trevligt men frågan är hur pigga vi kommer att vara.
Jag vet att han har rätt. Jag ska jobba heldag imorgon och jag har jobbat i 7 dar i sträck så känner jag mig själv rätt kommer jag sitta och somna och gäspa oavbrutet som ett miffo hela kvällen och det är kanske inte så socialt.
Jag har i normala fall problem att hålla mig vaken längre än tio men en fredagskväll är värre än nåt annat om den inte infaller på min lediga dag.
Jag tackade tyvärr nej men jag får hoppas att dom inte gav upp hoppet om oss för det utan att vi kan ta det en annan gång.
Problemet för Ann-Kari och mig är att om jag slutar tidigt och vill umgås med henne så är det hon som slutar sent eftersom det bara är vi två som turas om med att hålla macken öppen.
Det gör att vi bara kan träffas efter halv åtta varje dag i veckan.
Vi får hitta en dag när alla är pigga och glada.