fyrbarnsmor

Jag har egentligen två stunder på dagen.
Varje stund är på tio minuter var och dom är bara mina.
Det är när jag sitter i bilen på väg till och från jobbet.
Dom är väldigt värdefulla för mig mina stunder. Det är bara då som jag inte har några måsten eller krav.
Jag brukar antingen dunka musik eller ringa nån och småprata lite.
Ibland händer det också att jag bara har lite svag musik på och bara tar mig en stund att tänka lite. En stund av eftertanke kan man kanske kalla det för.
Dunka musik ger mest effekt. Det viktiga är att välja musik som jag kan sjunga till och sen skruvar jag upp till smärtgränsen. Sjunga kanske jag egentligen inte ska kalla det för. Jag snarare vrålar.
Jag vet att jag lagom brukar brukar hinna med två låtar innan jag är framme så det gäller att välja med omsorg så jag inte slösar bort tiden på fel musik.
Om det lagom hinner bli rött vid stoppljuset på bron när jag kommer så får jag tre extra minuter dessutom.
Det är oftast på vägen hem som jag väljer att ringa nån.
Ofta blir det stackars Åsa som råkar illa ut. Ett tag när jag ringde henne ofta så lät hon inte så glad när hon svarade. Hon tyckte nog det var enformigt att prata med mig varje kväll. Jag sa till henne att : Vänta du bara. Rätt som det är så slutar jag ringa och man saknar inte kon förrän båset är tomt.
Nu Åsa är båset tomt. Jag kommer inte att ringa dig på kvällarna längre!
Min tid på dagen är förkortad. Jag har bara min morgonstund kvar.
En gång om dagen på tio minuter då jag ska klämma in musikdunkande, socialt prat med mina vänner och tid att fundera!!
Det är killarna på gatuköket som har ändrat mitt liv.
Dom har skaffat en resturang till och lämnar kvar killen utan körkort på kvällen. Naturligtvis kan jag inte med gott samvete se på när han står vid busshållsplatsen och väntar på bussen medan jag ändå åker till stan så jag erbjöd mig att skjutsa hem honom på kvällarna.
Det vore väl trevligt med lite sällskap i bilen om det inte vore för att vi har rensat ur alla samtalsämnen nu.
Jag är egentligen inte bra på att kallprata. Trot eller ej men jag kan faktiskt vara lite blyg. 
Han är väldigt trevlig i alla fall så det ska nog gå bra.
Det är bara att acceptera att mitt liv har blivit förändrat.