fyrbarnsmor

Det var bestämt sen innan att vi skulle åka med Ann-Kari och Magnus till Ikea. Jag har saker att köpa till småkillarnas rum och duschväggar till nygamla badrummet och dom skulle handla till tjejernas rum.
Idag har jag haft ångest hela dan över hur vi skulle göra.
Jag hade ordnat med småkillarnas kompisar så dom kunde vara där hela dan men samtidigt hade jag dåligt samvete för Fabian. Det kändes inte rätt att lämna honom efter allt som han haft mot sig nu i veckan.
Jag var också lite bekymrad över väglaget. Det snöar fortfarande lite grann och på vägarna ligger det ett packat lager snö. Att kana till Linköping med stor släpkärra bakom på dom dåliga vägarna känns inte som en bra idè.
Dessutom berättade Ronnie plötsligt sent på kvällen också att han inte hade bytt till vinterdäck på kärran utan det behövde han göra innan vi åkte också.
Det känns ju ännu mer tryggt och bra och välplanerat.
Jag hörde av mig till Ann-Kari och sa att vi var tveksamma och hon sa att det var ok men ändå kan jag inte släppa mitt dåliga samvete.
Hur jag än gör blir det ju fel.
Åker vi har jag dåligt samvete för Fabian och åker jag inte får jag det för Ann-Kari.  Jag vill åka för att få sakerna inhandlade som jag behöver och jag vill inte åka för att jag är en bilfeg människa som alltid tror att vi ska krocka och det blir inte bättre av att det är dåligt väglag dessutom.
Hur man än väljer så blir det fel iband.