fyrbarnsmor

Igår matstrejkade jag. Jag var inte ett dugg hungrig så jag resonerade för en gångs skull som så att vill min familj ha mat kan dom fixa det själva.
Undret skedde!!
Ronnie och Fabian kokade mannagrynsgröt till alla och jag behövde inte ens ta hand om disken efteråt.

Idag var jag trött efter jobbet och la mig därför en stund med boken i sängen när jag kom hem. 
Plötsligt hörde jag att någon höll på i frysen och gick ut i köket för att se vad som stod på.
Där stod min man och skulle mäta upp ris i en kastrull och hade tagit fram kycklingklubbor. Han försökte hitta nåt recept i kokboken. Det enda han hittade var kyckling med nån sparrissås eller vad det var men det fick jag honom att släppa när jag upplyste om att vi inte ens har nån sparris. 
Jag blev så glad att nån annan än jag tog initiativ till middag.
Jag gjorde currysåsen och rörde ihop marinad till kycklingen men resten gjorde Ronnie. Till och med dukade fram. Det finns hopp för min familj. Dom börjar bli väluppfostrade. Disken efteråt fick jag visserligen ta hand om men man kan inte kräva för mycket så här i början.
Nicko har plötsligt blivit vuxen och mogen nog att se att hans mamma inte ska behöva plocka efter sina barn jämt. Så fort han ser att han småsyskon har lämnat ett glas nånstans eller droppat en tröja på golvet som dom alltid gör så ropar han tillbaka dom och tvingar dom att plocka upp efter sig.
Häromdan ringde Emil mig när jag var på jobbet. Klockan var då halv tre.

Emil: Visst ska jag till tandläkaren och mormor ska hämta mig?!
Jag: Ja håll dig hemma om en timme för då kommer hon och se till att du är klar.
Emil: Men kan du säga till Nicholas att jag inte behöver ställa in tallriken då för jag hinner ju inte det!
Så hör jag Nicko i bakgrunden: Du ska ställa in din tallrik! Det tar en sekund!
Jag: Du har en timma på dig att ställa in din tallrik så det hinner du.
Emil: Ok då.

Min lata 8åriga son tar sig hellre tiden att ringa och vädja till sin mamma att slippa ställa in en ynka tallrik än att bara göra det. Nu hoppas jag på att Fabian och Emil också kommer att mogna när dom blir äldre. Kunde Choffe och Nicko bli mogna ansvarsfulla ungdomar så finns ju hoppet i alla fall. Den som väntar på nåt gott.......

Nu blir det sängen och boken igen.