Mitt i natten och alla sover
Det är inte ofta jag får sitta så här i lugn och ro så det är väl därför jag passar på.
Tyvärr måste jag upp vid halv sex för att se till att Nicko kommer till sitt jobb och dessutom ska jag baka en tårta innan jag åker till mammas husvagn imorgon så sovmorgon kan jag glömma.
På söndag blir det middag hos svärmor eftersom hon fyller år.
Sen jag blev arbetsledare känns det som min fritid har blivit så mycket mindre trots att det egentligen bara är cirka en timmes arbetstid mer om dan men jag lägger ner så otroligt mycket kraft och energi på mitt jobb så när jag kommer hem är jag totalt slutkörd och känner mig mest som en urvriden gammal trasa.
Under mina 9 timmars arbetstid så rings det mängder av samtal från både kunder och personal och jag ska göra tjänster och ärenden åt min personal hela tiden. Det ska antecknas i anteckningsböcker när kunder ringer och skrivas arbetsordrar och räknas på jobb samtidigt som jag har hand om massor av pappersarbete som jag måste lära mig själv eftersom jag inte har nån som lär upp mig.
Det konstiga är kanske att jag trots det är hur nöjd och lycklig som helst. Det är en utmaning att gå till jobbet nu och det ger mig en enorm tillfredställelse att få göra det jag tycker är kul. Jag behöver utmaningar och det har jag nu kan jag lova.
Nu ska jag i alla fall tvinga mig i säng så jag får några timmars sömn så jag inte somnar vid ratten imorgon.
Godnatt.
Fika hos sonen.
Antagligen kommer jag vänja mig lagom tills det är dax för Nicko att flytta så jag får ny separationsångest igen.
Idag ringde Choffe och bjöd hem oss på fika och eftersom jag hade lovat Fabian att vi skulle kolla på chinos på Lager så åkte vi dit efter klädhandlandet.
Fabian handlade ett par svarta jeans, ett par beige chinos och en tshirt. Helst ville han ha märkeskläder på Borka men hans mamma sa ifrån. Märkeskläder blir en senare fråga när han ansvarar för sitt studiebidrag på gymnasiet.
Gränsen mellan att barnen inte bryr sig om vad dom har på sig och till att helt plötsligt vilja ha det senaste går väldigt fort. Barnen växer upp alldeles för fort.
Nu är det dax för mig att lyssna på när Emil läser sin läsläxa för mig. Efter det får det nog bli läsning för mig själv. Den efterlängtade bok nummer fyra av Mons Kallentoft ligger och väntar på mig.
Nytt jobb med nya utmaningar
Jag sökte och fick tjänsten som arbetsledare på mitt jobb.
Nu har jag jobbat i en vecka och det är massa nytt att lära sig och dessutom hade vi den stressigaste veckan på länge. Dels var det bara fyra arbetsdagar så då innebär det att en del jobb som skulle gjorts på den röda måndan ska göras på tisdan och ovanpå det så var det sista veckan i månaden och då är vi överbelamrade med flyttstäd. Inte nog med det så är det ett antal större byggen på gång just nu som ska städas så jag har farit som en skottspole genom stan hela veckan.
Såna där bagateller som rast och åttatimmars arbetsdag kunde jag glömma.
Underligt nog så är det sån här kalabalik som gör att jag känner mig levande och ger mig värsta kicken. Jag älskar mitt nya jobb.
Min familj kanske inte tycker lika mycket om mitt jobb eftersom jag inte pratar om mycket annat när jag väl kommer hem men det får dom stå ut med ett tag till.
Nåt annat stort livsavgörande som hänt mig på sista tiden är att min äldsta son har flyttat hemifrån. Det känns underligt nu när han inte kommer hem varje dag och man inte har nån koll alls på hur han mår och hur han har det.
Det är tomt. Vi saknar honom allihop men syskonen såg ändå fördelen med att dom fick egna rum nu.
Choffe hann inte mer än lyfta ur sista kartongen ur rummet så var Nicko där och flyttade in sitt. Fabian var inte sen heller med att ta över Nickos rum och Emil rensade hela kvällen och halva natten för att få ordning på sitt rum så han skulle få in soffan som jag lovat honom.
Det blev genast mycket mer harmoniskt i familjen nu när Fabian och Emil inte tjafsar om vem som har stökat till vad i deras rum.
I fredags hämtade Choffe sina yngsta småsyskon och tog med dom till sin lägenhet. Han bakade scones till dom och tog med dom och bowlade och avslutade sen kvällen med tacos. Det är antagligen ett tecken på att han saknar sin familj nu.
Nu funderar jag på om jag skulle ta och baka lite cupcakes till fikat. Inte nyttigt direkt men gott.
