fyrbarnsmor

Äntligen är jag klar med mina julklappar.
Allt löste sig jättebra igår. Ann-Kari kom och jobbade på förmiddagen och Emeli på eftermiddagen och vi kunde i lugn och ro åka till Linköping.
Vi hade småbarnen och Choffe med oss.
Choffe fick välja julklappar åt både sig själv och Nicko. Det går ju inte att köra med den enkla finten att be honom gå och titta nån annanstans medan Ronnie eller jag springer till kassan med presenterna och hoppas att han inte ska se nåt. I år vet han därför vad han får.
Han bara skrattade åt oss när vi försökte avleda småbarnen i leksaksaffären medan Ronnie sprang till kassan med leksakerna.
Han sa att det var länge sen han hade gått på det. Han har bara låtsats för våran skull.
Jag vet inte om Fabian och Emil gick på det heller. Dom försökte hela tiden gå mot kassan där jag visste att Ronnie stod.
Jag kom på den smarta ideen till slut att viska till Fabian att :- Vi måste se till att inte Emil går till kassan för då ser han vad pappa köper till honom och det är ju en överraskning. Kan du hjälpa mig med det?
Fabian nappade blixtsnabbt. Han kände sig stor och ansvarsfull som fick det uppdraget så han gick in för det till hundra procent
Han tänkte nog aldrig så långt som att det även var hans egna julklappar som Ronnie stod med.
Vi blev kvar på Ikanohuset tills klockan var halv sju.
Vi hade lovat barnen en snabbsväng på busfabriken men dom stängde sju istället för åtta så det var ingen ide.
För en gångs skull var det ingen som protesterade. Dom var som ljus i bilen.
I normala fall skulle dom ha blivit jättebesvikna när vi har lovat bus och det inte blir nåt men Fabian sa till Emil:- Det viktigaste är ju att vi får julklappar.
Han är så förståndig. Dom skötte sig exemplariskt hela tiden medans Choffe provade kläder. Och det gick inte snabbt kan jag säga. Jag väntade hela tiden på gnället men inte ett knyst.
Det blev en lyckad dag. Synd bara att inte Nicko ville följa med.