Idag går jag hem tidigt

Ann-Kari frågade mig igår om jag ville gå hem tidigare idag eftersom vi stänger tidigare och jag jobbar hela torsdan men jag sa nej. Jag tyckte inte det fanns nån mening med att gå hem tidigare än ett.
Imorse hade jag ändrat mig. Min latmask kom fram helt plötsligt när jag kom att tänka på att helgen och första maj är mina med och dessutom kunde jag skylla på till mig själv att jag behöver åka till banken och hämta växel och dom har nog inte öppet längre än till tolv eller nåt idag. Dessutom behöver jag städa undan lite hemma så jag har helt plötsligt massor av ursäkter för att vara lat idag.
Kan tänka mig att Ann-Kari suckade när hon fick frågan om hon ville komma tidigare hon som var ute i god tid redan igår och då tackade jag nej. Värsta veliga chefen är jag.

Valborg

Egentligen tycker jagi nte det är nåt speciellt med den här dan men i år är vi tvingade att göra nåt.
Jag har lovat Koffe att få bjuda hem sina kompisar ikväll så vi måste hålla oss undan så jag har beställt bord på restaurang.
Det ska bli jättegott och jättemysigt men det tycker inte Emil.
Igår när jag berättade att vi skulle äta på restaurang sa Emil:- Men mamma varför kan vi inte åka cross istället du vet ju att jag ändå inte kan sköta mig på restaurang?!
Det är ju bra att han har självkännedom och förvarnar mig i förväg. Mycket omtänksamt av honom så jag vet vad jag har att förvänta mig ikväll.

Mina barn trilskas idag

Imorse var Emil jätteledsen och ville absolut inte gå till skolan. Han hade huvudvärk sa han. Tyvärr har jag problem med att va hemma på måndagar för då har jag ingen extrapersonal och dessutom var jag fullbokad med möten så jag fick chansa på att han skulle bli piggare.
När jag lämnade av honom sa han ingenting längre så jag antog att han bara varit trött på morgonen. Det blev ju rätt sent igår kväll.
Förut vid två ringde barnens fröken och då var det Fabian som hade ont i huvet istället. Han var ledsen på telefon och ville att vi skulle hämta honom men jag kunde omöjligt lämna kassan och Ronnie hade kunder så fröken och jag bestämde att vi skulle göra så gott vi kunde men det var inget akut.
En timme senare ringde fröken igen och då sa hon att det inte verkade va nån fara med honom för nu hade dom disco i klassrummet.
Jag kunde pusta ut igen tills klockan halv fem för då ringde han igen och var faktiskt inte alls bra. Han undrade när vi tänkte komma för han hade inte alls mått bra när han dansade till musik på hög volym i klassrummet utan det hade han gjort bara för att dom andra sagt att dom skulle det.
Nu ska ju Ronnie snart åka ändå så vi får hoppas det blir bättre imorgon.

Det kunde varit skönt med sovmorgon idag

Jag slapp öppna idag men det hjälpte inte mycket. Vid halv nio hade vi möte på soc så det blev till att gå upp sju och lämna barn och sen sitta på möte i alla fall.
Mötet var klart vid tio och då var det hem och väcka Kim och laga mat till oss som vi skulle ha med till jobbet. Sen var det nästa möte vid elva.

Det mötet behövde inte jag följa med in på så jag satte mig bekvämt tillrätta i soffan dom hade där och tog upp min bok. Jag läste väl två sidor innan jag somnade. Efter en halvtimme vaknade jag av att jag fick ett sms. Då hade jag suttit med huvudet nerböjt mot hakan och sovit så pass länge att det kändes som nacken blivit felväxt. Det tog flera minuter innan jag fattade var jag var och varför jag satt där och sov. Undrar hur många som gått förbi mig under tiden. Jag hade säkert massa underliga snarkningar för mig också. Det var ju skönt med en tupplur så där mitt på dan annars. Fel plats och fel tillfälle bara.

Dålig uppdatering

Jag har knappt hunnit andas i helgen så sätta på datorn var inte min prioritering.
Koffe fyllde 17 år igår så i lördas var jag och Ann-Kari på stan och köpte presenter till honom. Ett par skor, ett skärp, en långärmad och en plånbok blev det.
Jag letade utemöbler till altan och åkte med Ronnie och köpte material till altangolvet.
På eftermiddagen åt vi tacos allihopa inklusive Fanny och hennes kompis Sara.
När vi satt vid bordet erbjöd sig tjejerna att hjälpa mig att baka.
Det är nog första gången jag fått hjälp med bakning vid en födelsedag. Man kanske skulle haft en dotter i alla fall.
Tjejerna bakade bullar och schackrutor medan jag fixade smörgåstårtan. Helt underbart att få sällskap och hjälp i köket!

På söndan var vi inte uppe förrän vid tio så innan vi sjöng för Koffe åkte jag till affären och köpte färska frallor som vi åt efter sjungandet.
Ronnie röjde altan medan jag bakade klart.

Vid fyra kom främmandet. Mer paket och fika.
Allt flöt som det skulle men jag var riktigt trött på kvällen när barnen somnat.
Det blev inte många minuter kvar på helgen som inte gick åt till födelsedagsbarnet.

Jag känner mig lättad

Fick ett glädjande sms från tjejen som jag nämnt tidigare. Vi hade ett långt samtal igår kväll och jag kände att det inte funkade alls längre. Det höll på att spåra ur rejält.
Jag hade en annan familj på gång åt henne som jag varmt kunde rekommendera och idag fick jag ett sms att hon ska flytta dit på måndag.
Det känns som en stor sten lyfts från mina axlar. Där vet jag att hon kommer få det bra samtidigt som jag kan hålla kontakten med henne.
Underbart!!

Schemaändringar

Jag skulle jobba kväll idag men inatt vid tolv ringde Ann-Kari och var mitt mellan kräkningarna. Jag vill inte byta med henne så får jag välja mellan att jobba eller kräks så får hon behålla sitt och helst inte ta hit eländet.
Fy för att ha maginfluensa. Det är nog absolut det värsta man kan ha men som tur är går det ofta fort över.

Nej nu är det dax att ta tag i jobbet på allvar. Jag har en pall med öl utanför som ska bäras in nu.

Det går snabbt i svängarna

Nu ska hon stanna!
Hon såg inte glad ut men hon sa att man vet vad man har men inte vad man får. Nästa familj kanske är ännu värre. Jag vet inte om jag tycker det känns bra eller dåligt. Det kändes otryggt att hon skulle va hemlös från imorgon men det funkar ju inte där hon är nu heller så hon skjuter bara problemen framför sig. Nån gång rasar det totalt och då vet man inte vad som kan hända.
Jag får nöja mig för stunden och hoppas att det ordnar sig. Jag måste försöka stänga av ibland och lägga min energi enbart på mina fem grabbar. Det räcker med dom.

Det kan inte va mitt fel att mitt liv blir konstigt

Nu har cirkusen kommit igång med tjejen vi hade inatt. Hon har bestämt sig för att hon vill bo hos oss så just nu håller hon på och packar. Det värker i mig men jag kan tyvärr inte ta emot fler barn.
För det första får vi inte plats, för det andra kräver hon ständig tillsyn och det kan jag inte med macken och för det tredje kan jag inte göra så mot dom andra barnen.
Nu är det bestämt att hon ska komma till oss för inatt men sen är framtiden oviss.
Jag letar efter en bra familj men dom jag känner till har redan fullt.
Jag blir så frustrerad!!! Man är så utsatt som fosterbarn. Att inte ha nån trygg punkt och en självklar plats i en familj är hemskt!! Vad gör det med dom här barnen egentligen?
Imorgon kommer dom från soc i hennes hemkommun och hämtar henne så om jag inte hittat nån familj till henne då vet jag inte vad dom ska göra.
Fan vad hemskt! Jag måste sluta dra till mig sånt här. Det är ingen annan jag känner som råkar ut för sånt här jämt och ständigt.
Jag håller tummarna för henne. Mitt hjärta blöder.

Teatern var jättebra

Dom har verkligen övat länge barnen. Det är en bra sak för sammanhållningen hos barnen och att öva upp deras självförtroende.
Dom gör det här vartannat år och det tar massa tid från undervisningen men det är det värt.
Alla barnen från Fabian och Emils klass sjöng sol vind och vatten.
Teatern tog 40 minuter så när vi kom ut tittade Ronnie, Kim och Koffe på mig med bedjande blick.
Crossbanan var öppen till 8 och klockan var tjugo i sju. Jag förstod ju med en gång vad dom ville. Jag tog småbarnen i min bil och dom formligen sprang till den andra bilen.
För en gång skull funkade allt jättesmidigt när dom skulle till crossbanan. Bara för att det bara var en dryg timme kvar så lyckades dom åka hem lasta crossarna och klä om innan sju. Undrar om det skulle gått lika snabbt om det vore nåt tråkigt?
Jag och småbarnen åkte till affären och handlade och åkte sen hem och lagade gulaschsoppa och bakade matbröd.
Mitt i brödbaket ringde det i telefon. Det var om en tjej som vi lärt känna som är fosterhemsplacerad. Hon hade rymt så det blev till att ringa efter henne. Jag fick tag i henne och tog hem henne till oss så hon hade ett säkert ställe att sova på inatt i alla fall. Ringde hennes familjehem och sa till om var hon var och att jag skulle se till att hon kom hem idag. Vi får väl se hur den här historien slutar.

Ronnie är en mes

När jag kom till macken förut satt Ronnie i telefon. När han såg mig hörde jag honom säga till personen i andra ändan: Det kanske är bättre att du tar det med Jessica. Hon kom precis.
Sen gav han luren till mig. Jag förstod med en gång på honoms gester att det var en försäljare och det är det värsta jag vet.
Hon:- Hej jag ringer från ??? (nåt företag som jag inte la på minnet). Vi säljer kem av olika slag.
Jag:- Sånt köper jag av OK så det är jag inte intresserad av.
Hon:- Ja det sa Ronnie också men jag kan ge dig en jämförelse så kanske du tänker om och vill prova vårat.
Jag:- Nej jag är inte intresserad.
Hon:- Du vill inte ens höra vad jag har att säga då?
Jag:- Nej!
Hon:- Synd att det inte är Ronnie som har hand om inköpen då för han var ju åtminstone trevlig!!
Jag:- Ja det var ju synd.Tack och hej.
 
Det visade sig att Ronnie har suttit hur länge som helst och lyssnat på henne utan att kunna avbryta. HAN ÄR EN MES!!

Små barn små bekymmer

Jag trodde inte på det när jag inte hade några tonåringar. Vilka lyxproblem man har med småbarn. Tonåringar är en prövning definitivt. Men men det ska bli bra vuxna av alla fem barn det har jag gett mig f-n på.

Ikväll har småbarnen teater på folkets hus för alla släktingar. Det brukar va jättebra. Dom är väldigt duktiga. Vi ska gå allihopa inklusive Fanny så vi tar väl nästan upp en egen bänkrad.

Jag skulle kolla på köksmöbler förut

Vi har ett köksbord för 6 stolar och det stör mig. Vi är ju sju i familjen så det känns som att nån alltid får sitta på undantag på en udda stol på gaveln och dessutom är vi ofta fler.
Jag åkte till Materialmännen och hittade ett bord med tio stolar som jag ville ha. Perfekt!!  Visst lite dyrt var det men vi behöver mer plats. När Ronnie kom och jag skulle visa honom råkade vi fastna vid utemöblerna.
Det är oxå nåt vi behöver till våran altan.
Där hittade vi oxå ett jättestort borde med plats för 10 stolar i teak.
Nu har jag beslutsångest. Jag har länge velat ha nya köksmöbler men altanmöbler är mer akut eftersom det säljs ju slut och sen får jag vänta till nästa år.
Jag kan omöjligt lösa båda grupperna nu så jag måste prioritera.
Köksmöbler finns väl kvar  i höst.

Jag var på crossbanan i lördags

Jag hade lovat barnen att komma och titta när dom körde så jag masade mig dit.
Som tur är finns det en bana i stan nu så jag kan titta i en halvtimme och sen åka hem.
Antagligen kommer jag aldrig bli en crossmamma. Det var nästan lite pinsamt när man såg hur många tjejer som var engagerade när jag är värsta motståndaren.
Jag som har fem barn och en man som åker borde ju vara där jämt och stå och heja med kaffe och hembakade bullar men det är inte min grej riktigt. Jag försökte verkligen men intresset vaknade inte.
Nu ska det väl inte ta två år till nästa gång jag åker till banan i alla fall. Tur att dom har en intresserad pappa.
Jag ska bättra mig.

Jag överlevde helgen

Mot alla odds får man väl säga. Det tar på krafterna att ha pappa här i fyra dar.
Skämt åsido så har det varit fullt upp hela helgen.
Jag har till och med fått träffa min brors flickvän. Det är den första nånsin som han presenterarför lillasyrran så det kanske är allvar då. Jag håller tummarna. Hon var trevlig och jag har alltid velat ha en svägerska så det är på tiden.

Igår fick jag snilleblixen att Ronnie skulle skulle byta köksblandaren. Vi hade köpt en ny för den gamla droppade. Ronnie kom med nåra lama protester om att vi skulle ju ha middagsfrämmnade snart men det var minst en timme kvar så den lätta gick inte.
Han ville helst ringa rörmokaren men då fnyste jag och sa "hur svårt kan det va!?"
Jag var övertygad om att det skulle ta max en kvart att byta den. Lätt som en plätt.
Han stängde av vattnet och tog bort den gamla kranen. Jag fick skala potatis på köksbordet och hämta vatten hos grannen men jag klagade inte eftersom det var mitt fel så det var bara att gilla läget.
Det där med en kvart låg långt ifrån sanningen. Efter en och en halv timme kom grannen in och räddade oss.
Maten blev en timme sen men nu sitter kranen där den ska.

Nu är min pappa här igen

Av nån underlig anledning njuter han av att plåga Ronnie och barnen. Han är en retsticka. Inte en lugn stund.
Det måste va så man blir när man bor i Skåne och är pensionär. Tur man bor i Småland och jobbar.
Och tur med att jag har en stor familj som får ta smällen.
Tänk om han inte hade haft Ronnie och barnen att retas med då hade jag fått ta allt själv.

Vi är en trött familj idag

Kim fick ledigt idag och skulle sova tills han vaknade men det blev inte så. Vid två kom jag hem från jobbet och väckte honom. Han har ändå gått omkring och gäspat hela dan.
Jag har också känt mig jättetrött hela dan. Jag skulle sätta mig med en bok förut och somnade i soffan.
Ronnie är som ett vandrande lik. Det kan bero på att han fick bara 2 timmars sömn inatt för att han meckade med Nickos cross.
Nu sitter Emil och jag och slötittar på tv men det får nog bli tidigt i säng.

Jag som tyckte jag var smart

Jag köpte ju med lite frukt och morötter till skolan så dom skulle ha några dar men idag var det redan slut efter två dagar.
Mina omtänksamma pojkar bjöd ju naturligtvis med sig till andra som hade glömt.
Dom är bra kompisar mina killar. Synd bara att jag måste till affären igen. Jag som trodde jag skulle slippa ta med mer frukt den här veckan.
Egentligen är det lite underligt. När Emil kissade på sig som värst hade jag alltid fem ombyten liggande på hans fack. Många gånger när jag hämtade mina barn sa nån fröken att dom hade lånat byxor av Emil till något annat barn som hade blött ner sig eller kissat på sig. Naturligtvis gjorde det ingenting eftersom Emil alltid hade gott om kläder i sin väska.
En dag hade Ronnie råkat få med sig väskan med ombyten hem när han hämtadeoch det visste inte jag så dan efter hade han inget.
På tiorasten ringde hans fröken och var jättesur för att Emil inte hade nåt ombyte när han hade kissat på sig. Vi var tvungna att komma omedelbart sa hon annars skulle inte han få gå ut mer den dan. När jag lagt på funderade jag på vad hon sagt. Jag tyckte det var lite underligt att alla andra barn skulle kunna låna kläder av oss men när vi för en gångs skull inte hade ombyten fanns det tydligen inget att låna.
Ronnie fick ursäkta sig för kunden han hade och hasta iväg hem och hämta kläder. När han kom till skolan hade Emil redan ett par byxor på sig och Ronnie stod som ett frågetecken. Det var våran snälla fröken Anders han fick tag på då (det var inte han som hade ringt mig) och han blev snopen när Ronnie kom. " Det hade du inte behövt komma hit för. Vi har lånekläder i källaren för nödfall så det är ingen fara".
Ronnie hade alltså åkt från jobbet i onödan.
Likadant är det med frukten. När Fabian glömde frukt häromdan fick jag åka från jobbet och lämna det till honom men när andra glömmer går det tydligen bra att dela med dom som har. Jag bjuder gärna med mig till dom andra barnen men det är lite underligt att mina barn aldrig har den förmånen.

Nu kommer crosskillarna hem igen

Jag och Fabian har haft det lugnt och skönt ett par timmar medan resten av familjen åkte cross men nu är friden över.
Jag håller tummarna för att inga incidenter inträffat idag bara. Det brukar alltid va nån större eller mindre sak som händer varje gång. Som tur är så är det mest mindre saker.
Alla verkar kunna gå på egna ben i alla fall så det är nog lugnt.

Kollar rent hus

Känns bra att se det programmet. Helt plötsligt känns min egen "skit i hörnen" inte så besvärande längre.
Jag skulle aldrig kunna skämma ut mig och va med på tv med mitt ostädade hem. Vet inte om jag beundrar dom som vågar eller bara tycker det är korkat.
En av tjejerna som var med fick sparken från sitt jobb och ansåg att det var SÅ orättvist men tacka fan för det. Jag skulle inte heller vilja ha en personal som jobbar i min butik och är ansiktet utåt och kunderna har sett hennes grisiga hem.
Det var en annan gång som en familj var med och dom gick ut i tidningarna sen och var så besvikna för att deras barn blev retade i skolan efter programmet. Det är väl klart. Vad trodde dom? Att dom skulle få massa nya kompisar eller?
Mig kommer ni aldrig få se där i alla fall.

Jag har en förmåga av att glömma saker ibland

Till exempel frukten till skolan. Eftersom vi glömde den i tisdags fick jag åka speciellt til skolan med ett äpple till Fabbe. Idag tänkte jag att om jag köper en påse morötter till Fabian ( han får egentligen inte äta frukt eftersom hans blodsocker skjuter i höjden då) och lite äpplen till Emil så dom har för ett par dar.
Emil plockade 4 äpplen och en banan och Fabbe ett kilo morötter. När vi kom till kassan kom fabian på att "tänk om dom inte har en skalare på skolan".
Jag:- Ja men det räcker ju annars med att du tvättar väldigt ordentligt.
Fabian:- Nej man kan ju inte äta skal ju!! Men då kan jag ju ta ett äpple av Emil i så fall.
Emil:- VA!! Då har jag ju nästan inga äpplen kvar!!
Jag:- Men Emil om Fabian tar ett äpple av dig idag så kan vi ju köpa nya imorron du ska ju inte äta 4 äpplen och en banan idag ju eller hur?!
Emil:- Då får han hämta egna äpplen! Han ska inte röra mina!!
Jag:- Dom har nog en skalare på skolan. *suck*
Jag tycker synd om barnens fröknar om det inte finns en skalare för då blir det ett medlingsjobb mellan dom där två viljorna.

Bröllopsdan

Våran söta 17åriga son hade tänkt på våran bröllopsdag. Han hade gjort ett jättefint skärbräda som han graverat in grattis på bröllopsdagen på. Jag fick en tår eller två i ögonen och han tyckte nog att jag var jättepinsam.
Han hade tänkt från början att gå upp före oss på morgonen och servera oss frukost på den men han försov sig. Det var nog tur det för annars hade jag väl storbölat.
På eftermiddan åkte jag förbi blomaffären och köpte rosor och annat som ska va i buketter och Koffes tjej Fanny band en jättefin bukett åt oss som jag ställde på bordet i en ny vas på en ny duk. Kan det bli mer romantiskt?
Tyvärr kom inte Ronnie hem förrän vid 8 så där var det slut på det romantiska om man inte ska räkna med pizzorna vi beställde till kvällsmat.
Jag är ju inte så mycket för sånt där romantiskt tjafs så för mig är pizza med barnen lika bra som nåt annat på en bröllopsdag.

Jag fick pencillin

Jag lämnade urinprov hos doktorn igår och det var ingen tvekan om urinvägsinflammation. Det var blod i kisset med så det hade nog varit ett tag.
Doktorn tyckte det var underligt att jag inte känt nåt innan men jag har nog inte känt efter förrän det var så illa att det inte gick att undvika längre.
Nu har jag i alla fall fått medicin så idag känns det rätt ok. Jag drack tranbärsdricka och sprang på toaletten och mosade i mig panodil och pencillin igår kväll.

Jag har enorma smärtor

I lördas började jag känna av att det var en urinvägsinfektion på gång och nu har den slagit ut med full kraft.
Jag har varit på toaletten så många gånger idag att jag tappat räkningen och varje gång är en plåga. Det kommer tre droppar och sen känns det som att det brinner i en halvtimme efter tills det är dax igen.
Vid tre idag ska jag till doktorn så jag får hoppas på en effektiv pencillinkur annars bryter jag ihop.
Att en sån "liten" åkomma kan va så smärtsam.

Idag har vi ettårig bröllopsdag!!

Jag kom faktiskt ihåg att nämna det imorse men det känns faktiskt inte som en jättestor grej i alla fall.
Vi har ju varit ihop i 18 år så det kan ju va därför eller annars så är det väl jag som inte är nån romantiker.
Jag är jättenöjd med att va gift. Det känns mer "på riktigt" på nåt sjukt sätt även att det varit högsta allvar innan också med alla barn och alla år vi har bakom oss. Det var väl bara en bekräftelse att ta sista steget. En kul familjegrej som visar att man hör ihop. Dessutom bytte ju Ronnie efternamn och det var ju storartat.

Nu är mötet gjort för den här gången

Jag har gett en del förvarningar om att jag inte är så förtjust i skolan just nu så läraren var jättefjäskig.
Vid slutet av samtalet framkom det att dom ville att Emil ska gå i en resursgrupp med bara mellan 2 och 5 barn nåra gånger i veckan.
Anledningen var att han inte kan så många bokstäver än.
Han är sex år och går på lekis!!
Jag visste inte att man skulle kunna alfabetet flytande när man går på lekis. En miss från mitt håll. Jag skulle börjat öva alfabetet med honom när han var 2 år för det gör väl alla andra?!
Jag vet inte vad jag ska säga om det. Självklart är det jättebra om barn behöver extra stöd att dom kan få det men jag har inga bra erfarenheter direkt.
Jag har sen tidigare lagt märke till att när man väl fått resurshjälp till ett barn så är dom stämplade av omgivningen. Händer det nånting i klassrummet vänds alla blickar till "särbarnet". Nicko blir utkastad från klassrummet så fort han harklar sig medan dom andra killarna och tjejerna får chans efter chans.
Jag får nog fundera på det här erbjudandet. Kanske är jag lite schizo men det känns som att om man tar emot hjälp så vänder dom det emot mig vid ett senare tillfälle och dessutom kanske man kan vänta ut honom lite med. Han är ju trots allt bara 6 år.


Jag är utvilad idag

Jag har sovit som en stock inatt. Jag låg dessutom kvar till 11 och läste i sängen så jag är hur pigg som helst.
Familjen ( utom jag och Fabbe) åkte cross idag. Fabbe och jag var och köpte en present till Kims mamma och bakade smörgåstårta och vanlig tårta.
När alla duschat och gjort sig klara hämtade vi Kims mamma som fyller år idag och firade henne. Nu är alla jättemätta och jättetrötta utom jag. Jag är bara mätt.
Det får bli en film och slappa ikväll.
Eftersom vi har bröllopsdag på måndag hade vi från början planerat att gå ut med dom stora barnen och äta ikväll men det verkar inte som att nån är pigg på det.


Sommar

Nu har jag äntligen kunnat göra färdigt den första skissen på sommarschemat.
Antagligen ska det säkert justeras nåt när alla sagt sitt men det är en bit på väg i alla fall.
Det känns som en stor sten fallit från mina axlar nu när jag vet vilka som ska jobba i sommar. Tiderna är en bagatell i jämförelse.
Snart är mina stora grabbar så stora att dom får öppna och stänga själva ( man måste vara 18 för att få ha eget ansvar) så då ska dom allt få slita.
Koffe smsade förut och sa att han hade nåra veckors jobb i sommar på byggföretaget han var på förra året och Kim ska va 4 timmar om dan i kassan på macken. Jag hade inte velat ha två 17åringar hemma och dra hela sommaren. Dessutom får dom ju inget studiebidrag på sommaren så det hade blivit gnäll om pengar.

Så mycket för den planerade stressen jag skulle få idag. Jag tycker att allt faller på plats så mer avslappnad än så kan jag inte begära att jag ska bli.

Diskussion mellan mina småpojkar halv åtta imorse

Emil:- FABIAN!!! Kan du hjälpa mig att plocka fram då?!?!
Fabian:- AMEN!!! Vad ska jag göra då?!?
Emil:- Plocka fram smöret då!!!
Fabian:- Varför kan inte du göra det då?
Emil:- Jag passar ju smörgåsarna ju!!!! ( han passade brödrosten faktiskt. Ett mycket viktigt uppdrag)
Fabian:- Är det det enda du ska göra?? Måste jag göra allt eller??
Ljudvolymen på deras bråk är definitivt över 100 decibel på mornarna.

Än så länge är jag inte mer stressad än vanligt

Horoskopet har inte slagit in än. Visserligen blev jag lite sen till jobbet för att jag skulle skjutsa Kim till ett möte men Ann-Kari blev inte jättesur när jag ringde så jag stressade inte upp mig i alla fall.
Jag låg kvar länge i sängen imorse och läste ut min bok också och kunderna har inte stormat mig än så jag tror jag ska överleva den här dan med.
Jag antar att det skulle behövas nåt exceptionellt för att stressa upp en fembarnsmor med egen firma.

Jag hade en bussdiskussion med en kund

Det är jättebra att folk åker buss tycker jag men det är lite dyrt.
Kunden sa att en tur till stan kostar 26kr härifrån. Det är en mil. Han tyckte ändå inte det var så farligt att betala 52kr om dan för att åka 2 mil.
:- Det blir ju billigare än att åka bil säger han då.
Jag kan inte hålla med om det om man som i honoms fall ändå har en bil som står. Att köpa en bil med lån och allt vad det innebär lönar sig ju inte men om bilen ändå står på gården så är det inte mycket mer än bensinen och lite slitage som kostar. Har man då en bilsnål bil kan det inte bli 52kr på 2 mil.
Verkar lite konstigt.
Ska man då dessutom räkna in tiden som det tar extra när man får stå och vänta på bussen så är det inte lönt för mig i alla fall.
Tar man bilen till jobbet kan man ju handla på vägen hem och sparar både tid och pengar. Det går ju knappast att storhandla och släpa hem allt på bussen.
Jag är nog för bekväm för att åka buss.

Ska man tro på horoskop?

I så fall ska jag få en stressig och jobbig dag imorgon. Kanske lika bra att inte gå upp alls imorgonbitti.
Om man ser en stressad person imorgon så är dom antagligen födda i vågens tecken med andra ord. Bara så ni vet. Ha överseende med dom då för dom kan inte rå för det. Det är stjärnornas fel.

Jag hade en kund här häromdan

Han stod och väntade på Ronnie så vi småpratade lite under tiden. Jag berättade om min danska försäljare som hade ringt för ett tag sen. Jag kunde inte urskilja ett ord av vad försäljaren sa förutom företagsnamnet trots att jag verkligen koncentrerade mig.

Jag:- jag kan inte förstå att ett land som ändå ligger så nära Sverige har ett språk som är så svårt att förstå. Man tycker ju ändå att svenska, danska, norska och finska skulle låta rätt lika. Men värst är ändå finskan. Det är ju knappt ett språk det är bara ljud och läten. Det går ju inte att förstå alls även om man försöker.

Samtidigt som jag pratat färdigt så kom jag på att kunden jag pratade med är från Finland! Han såg som tur var inte arg eller sur ut utan log bara.

Han:- Jag tycker finskan går rätt bra att förstå.
 
Nån gång kanske jag lär mig att tänka först och prata sen men jag tvivlar på att det finns hopp för mig.

Bakandet gick som en dans

Jag blev färdig med allt med en halvtimmes marginal så jag var nöjd. Jag tyckte jag hade stenkoll på min dag.
På väg hem från jobbet åkte jag till affären och handlade.
Hem och började baka marängbotten, matbröd och bullar.
Medan matbrödet skulle va 40 minuter i ugnen hämtade jag Emil på skolan och åkte till affären igen och handlade resten som jag hade glömt och en blomma till Ronnie.
Exakt 40 minuter senare var jag hemma och tog ut brödet ur ugnen och bakade ut bullarna.
Jag sprang sen mellan bullar, tårta och lagade mat till fabian och hans kompis ( som jag i ett svagt ögonblick lovade att utfodra innan klockan fem då han blev hämtad).
Medan barnen åt duschade jag snabbt och sen in i ugnen med bullarna.
Fabians kompis blev hämtad och jag började med en rulltårta medan jag vek tvätten som hade överbelamrat soffan och städningen fick bli lite här och lite där mellan alla bakningar.
När klockan var halv sex var kaffet förberett och huset städat och allt bakat.
Jag blev själv överraskad över hur smidigt det gick tills jag efter kalaset kom på att jag hade missat det viktiga läkarbesöket med Nicko jag skulle varit på.
Tänk att man aldrig kan få vara helt nöjd med sig själv.

Idag fyller Ronnie 36 år!

Koffe sa igår kväll att vi var tvungna att sjunga vid sex på morgonen för pappa för det gör vi faktiskt för barnen i familjen så varför skulle han särbehandlas. Ingen var vaken vid sex imorse så det blev inget med det. Jag tror Ronnie var lika glad för det. Annars kanske han ligger i sängen nu och känner sig helt bortglömd stackarn. Vem vet. Jag får väl fråga honom sen.

Igår pratade jag med Jessica i telefon och vi diskuterade varför hon och jag är så annorlunda mot andra. Det händer alltid oss konstiga saker som vi inte kan förutse. Jessica tycker att det är ganska enerverande att alltid vara den där oberäkneliga spontana personen som alltid gör bort sig men jag kan ärligt säga att jag lider inte av det. Kan man skratta åt sig själv och inte ta livet så seriöst så har man roligare än alla andra tråkmånsar som är så försiktiga och övertänkta jämt.
Jag vet att folk skakar på huvet åt mig och tycker att det är konstigt att allt händer mig jämt men det är så det är och jag skulle bli hur uttråkad som helst om det skulle bli lugnt omkring mig. Då skulle jag söka upp problemen för att hålla mig vaken och levande. Det är sån jag är. Jag trivs i alla fall och det är huvudsaken.
Jessica är bra som hon är med och det kommer hon underfund med en vacker dag.
Många gånger tror man att alla andra är så perfekta men det är nog snarare så att dom andra är bättre på att dölja sina fel och brister.
Jessica sa att hon mår bra av att känna en sån som jag som är tvärtom mot hennes andra vänner och familj som alltid är så perfekta. Jag vet inte hur jag ska tolka det men det var väl antagligen en komplimang får jag hoppas.

Jag har funderat på en sak

Många som köper Aftonbladet och Expressen måste alltid ta den tidningen som ligger under. Varför? Och jag undrar också vad den personen som har förstatidningenihögenfobi skulle göra om det bara fanns en tidning kvar. Skulle han avstå från tidningen den dan då? Vad tror dom att det är för skillnad på dom egentligen?
Jag får nog göra en enkätundersökning på det ämnet.


Jag fick besöka tandläkaren igår

Det är inte det roligaste jag vet men faktiskt så bekommer det mig inte så mycket.
Det enda jag tycker är jobbigt är att va bedövad så länge efteråt men annars skulle jag nästintill kunna somna i tandläkarstolen. Jag hade ett hål under en gammal lagning och det har gjort riktigt ont ett tag.
Undrar om det var nån pigghetsmedel i bedövningen för när jag kom hem fick jag för en gångs skull enorm lust att städa ( det tillhör inte mina vanliga lustar kan jag säga).

Det räckte med bandage

Det blev 4 timmar på akuten med röntgen och allt. Som tur var fanns det ingen spricka så det var en kraftig stukning. Det gör ont det med så det räcker men det går ju fortare över. Kunde blivit att nya crossen fått stå still på lördag annars.
Mina småkillar gav "fröken" Anders tulpaner idag på födelsedagen. Jag tyckte han förtjänade lite uppmuntran och barnen blev överlyckliga över att få ge blommor.
I övermorron fyller Ronnie år och jag vet fortfarande inte vad jag ska ge honom. För Ronnie är det extremt viktigt att fylla år. Han är nästan värre än barnen på den punkten. Helst vill han väl ha många hårda paket.  Själv har jag värsta åldersnojan så jag vill aldrig mer fira nån födelsedag. Jag sover mig nog igenom den dan hädanefter.

Nu blev det akuten i alla fall

Handen hade blivit värre över natten så nu när dom kom ut till mig en sväng var den dubbelt så stor. Jag ringde akuten och meddelade att han kommer så nu har han inget val.
Tyvärr fanns det ingen personal att sätta in här på macken så jag får stå kvar. Det blir upp till Ronnie att lösa det här. Det finns ju 4 barn till som inte ens har ätit middag än och inte heller duschat eller bytt om efter crossåkningen. Det viktigaste är ju ändå sjukhuset så dom andra barnen får klara sig själva bäst dom kan ett par timmar.
Hoppas bara att det inte är nåt allvarligt utan "bara" en stukning.
Håller tummarna.

Skadad Kim

Ronnie var med alla grabbarna och körde cross igår.
Kim lyckades köra i och skadade handleden. Igår kväll var han svullen och hade ont men inte skulle han till sjukhuset inte. Han vet ju att dom ska köra idag med och tänk då om han skulle ha nåt fel på handen så han bara får stå och titta på. Det vore ju en katastrof.
Så undrar Ronnie varför jag aldrig är med på crossbanan! Jag skulle få hjärtstillestånd om jag stod där och såg hur dom kör.
Vi får nog kolla hur det ser ut på handleden senare idag och tvinga honom till sjukan.

Jag har jobbarhelg den här helgen så jag tillbringar i stort all min vakna tid på macken. Dagarna går rätt fort så det gör inte så mycket. Det är ju så mycket stammisar som kommer och köper tidningen idag så tråkigt hinner det inte bli.

Hittade nåt kul som jag ville visa

Här finns lite roliga saker som kan stå i journaler!
SYMTOM
"Har fått champinioner mellan tårna"
"Kommer hit p.g.a våldsamma smärtor efter telefonsamtal med doktor´n"
"Kontaktorsak hjärtklappning. Är helt övertygad om att det är julgardinerna som är orsak til detta."
"Söker pga att ha slagit vänster stortå som nästan helt lossnat. Personalen får dock ej dra loss den, då det gör ont."
"När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en stund."
"Patienten mår bra utom att hon mår illa."
"Inkommer akut p.g.a Taxi."
"Inkommer med ambulans p.g.a. hustrun."
"Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare flera gånger för detta."
"Patienten är spritpåverkad efter att ha skjutut sig i fingret."
"Patienten har under senaste månaden lidit av en spännande värk i axlar och nacke,"
"Pat. har känt sveda i blodådern."
"Rödmarmorerad fot som kommer och går."
"Patienten har ont mellan tabletterna."
"Patienten läcker urin i äggvitan."
"Sedan pat. fått antidepressivt läkemedel har hon drabats av munterhet."
"Orkar inte julpyssla som vanligt. In- lägges på IVA för observation."

Mötet

Mötet ska vad jag har förstått handla om listan med fel som jag fick ta del av i höstas.
Efter att jag fått se den listan var vi på ett besök på Emils gamla dagis där han gått i fem år. När jag berättade om alla fel och brister som skolan upptäckt på min son stod fröknarna där som frågetecken.
Dom undrade om det var samma pojke vi pratade om. Dom sa att hade det varit så att allt det stämt skulle dom självklart ha sett det och lämnat över det till skolan. Det enda dom höll med om var att han kissar på sig ibland.
Emil har även blivit skickad till talpedagog för att dom anser att han inte pratar ordentligt och det var ingenting som dagis kände igen sen dom fem åren dom känt honom.
Det kommer förhoppningsvis bli ett helt annat möte nu när jag slipper specialpedagogen där. Hade hon varit med så hade jag haft taggarna utåt redan när jag kommit och det blir det inget bra möte av.
Anders skulle även kolla upp om han kunde få vara med så det känns bättre i så fall.

"Fröken" Anders ringde mig igår

Vid halv sju på kvällen ringde barnens gulliga "fröken" Anders.

Anders: Jag kom att tänka på en sak nu när frun och jag satt och åt middag. Jag ska ha med glass till alla barnen på måndag för att jag fyller år men hur ska jag göra med Fabian? Ska jag köpa sockerfritt till honom? Han brukar ju bli så ledsen när han inte får samma som dom andra.
Jag: Det är ok han äter som dom andra barnen och tar lite mer spruta bara.

Jag tog även upp med Anders häromdan om mötet som är inbokat med Emil om två veckor. Specialpedagogen som ska va med ger mig krypningar. Jag har haft enorma problem sen tidigare med den kvinnan när Nicko gick där. Det slutade med att jag bad henne fara och flyga och jag sa till henne att jag inte ville se henne mer i Nickos närhet.
Det underliga nu är att hon tror hon ska va välkommen i Emils närhet efter allt som hänt.

När Nicko mådde som sämst fick hon för sig om att han skulle må jättebra om jag bara slutade jobba kväll. Faktum är att jag jobbar kväll två gånger i veckan och då är Ronnie hemma vid halv sex så det är ju inte så att dom stora barnen är ensamma hemma till tio eller så. När jag gång på gång talade om att jag inte hur gärna jag än vill kan sluta jobba kväll tyckte hon att vi var dåliga föräldrar som inte gjorde allt för våran son så då skulle hon lämna in en anmälan till soc!
 Där gick min gräns. Jag gick på alla dessa möten som dom hade med oss hela tiden och bet ihop för Nickos skull men att påstå att jag är en dålig mamma är att gå över gränsen. Jag är varken bättre eller sämre än nån annan.

Hur som helst så är ju den kära specialpedagogen inbjuden på samtal igen och det kunde jag inte riktigt godta. När jag pratade med Anders om det förstod han mig helt och fullt och tyckte det var underligt. Han sa i telefon att han tagit upp det med den fröken som skulle va med på mötet och även med specialpedagogen. Pedagogen hade bara sagt att "hur ska jag tolka det?". "Ja tolka det som du vill men föräldrarna känner sig inte bekväma med ett möte med dig" hade Anders svarat då.

Skolans enda riktigt bra "fröken" får sluta

I barnens klass har dom en man som har jobbat där i 7 år. Han är 50+ nånting och helt suverän. Föräldrar älskar honom och barnen avgudar honom. Vid vilken tid jag än hämtar mina barn så sitter han i en klunga av barn och leker med dom eller spelar bandy med grabbarna. Han är som värsta popstjärnan bland barnen.
Häromdan när jag kom till skolan satt han vid bandybanan och kollade på grabbarna som spelade samtidigt som han lekte med smådjur med 8 tjejer. Resten av personalskaran stod i klungor och pratade med varann och hade inte ett enda barn i sikte.
När jag frågar honom om det som barnen berättat om att han ska sluta så bekräftar han det.
Han: Rektorn anser väl inte att jag är så bekväm för jag säger vad jag tycker. Nu fick hon sin chans att göra sig av med mig.
Jag: Men du kan ju inte va sist in?
Han: Nej men dom erbjöd mig att gå ner till 75% och det kan jag inte så då fick jag sluta.
Jag: Det är ju fruktansvärt. Mina barn säger att du är den enda som leker med dom av dom vuxna. Fabian sa en gång att när han hade bråkat med nån och skulle säga till en vuxen så sa dom bara att tyst Fabian ser du inte att vuxna pratar?!
Han: Ja titta dig omkring så ser du ju själv. Dom andra tycker väl om att stå och titta på bara men jag anser att det är ju för barnens skull jag är här.

Det kommer att bli en stor skillnad på den skolan när Anders får gå. Till det sämre.


Får skolan göra vad dom vill?

Jag har sen tidigare problem med barnens skola. Vi hade två år med terror från inkompetenta lärare när Nicko gick där och nu är det Emils tur.
I höstas fick jag skriva under ett två sidor långt klagomål på min sexåriga son. Då hade han gått på skolan i en månad och dom hade så mycket klagomål redan.
För att nämna nåra så kissade han på sig ibland, han går på tå, säger emot lärare och det värsta av allt så har han vid ett flertal tillfällen ätit med öppen mun så dom andra har sett den tuggade maten. GUD FÖRBJUDE!
Nu har dom sagt till om ett möte om nästan två veckor med två lärare och en specialpedagog. Undrar vad som hänt nu som är så stort.
Igår pratade jag med en mamma som har en annan sexåring i samma klass. Hon var förtvivlad för att dom hade polisanmält dom för misshandel.
En dag hade deras pojk kommit till skolan med ett blåmärke som inte föräldrarna kunde förklara. Skolan lämnade in en polisanmälan och när en annan personal på skolan som jobbar på en annan avdelning fick höra det så sa hon till om att hon hade sett när pojken fick blåmärket. Det var ett qannat barn på skolan som slagit honom. Utredningen lades ner men föräldrarna har inte ens fått en ursäkt från skolan.
Jag sa till mamman att ta bort pojken från den skolan med en gång för det blir inte bättre det har jag erfarenhet av.
Jag får se hur vårat möte går. På den här skolan får ett barn inte ha nån egen vilja eller energi. Alla barn ska vara som robotar annars platsar dom inte in.

Danska är ett omöjligt språk

Det ringde nån från Danmark nyss till macken. Vi har varit eller är återförsäljare till nåt danskt företag som jag inte har så mycket koll på (det är Ronnies område). Eftersom jag hörde att dom nämnde det företagsnamnet så hummade jag lite. Killen fortsatte då med en riktigt lång utläggning som jag ärligt talat inte vet ett enda ord om vad som sas. Jag hörde att han avslutade med tack eller nåt sånt och sen hejdå.
Jag undrar fortfarande vad som blev sagt i detta samtal. Inte ett enda ord gick att urskilja. Dom säger att våra språk är lika men det är dom absolut inte!
Tur att man inte bor i Skåne för då skulle jag se ut som ett frågetecken jämt :).

Kim har fått en ny cross

Ronnie Kim och Fabian åkte till Malmö i söndas och köpte en cross till honom. jag kan ju inget om crossar men jag har förstått att han är nöjd i alla fall så den är väl ok antar jag.
Fabian var tvungen att följa med eftersom han var sjuk och jag var tvungen att jobba på måndan. Det var från början meningen att jag skulle jobba kväll så Emil och jag planerade att åka nånstans på morronen och äta frukost men ibland blir inte livet som man planerar. Ann-Kari hade sjuka barn så jag fick börja vid sju istället men som tur är har Emil en väldigt snäll storebror med moppe som kunde skjutsa honom till skolan.
Ronnie och barnen fick sova hos pappa i Arlöv över natten. Dom var hemma vid sex på måndaskvällen och Fabian var fortfarande dålig så igår var jag hemma med honom. Det var rätt skönt efter att ha jobbat 12 timmar dan innan.

ÄNTLIGEN!

Jag har försökt i flera dar att ta mig in på min blogg och skriva men det har inte gått.
Det är därför det varit tyst ett tag så det är faktiskt inte mitt fel.
Ullared var riktigt lyckat den här gången. Jag fick med mig allt jag hade planerat att köpa hem och alla blev nöjda.
Det var rätt mycket folk men inte mer än vad jag klarade av så det var heller ingen fara. Mycket lyckat helt enkelt.
Jag vet inte om Åsa var lika nöjd som jag eftersom hon konstaterade att det inte blir nån upprepning på många år i alla fall. Jag ska nog kunna lura med henne igen.

RSS 2.0