Fabian och Emil har ätit mcDonalds idag
Jag funderade på ett tag att ha barnen hemma idag eftersom jag jobbade kväll och åker då inte förrän vid ettiden och Ronnie kommer ju hem vid fyra så det skulle inte va så länge för dom att klara sig själva men för en gångs skull ville dom inte det.
Eller rättare sagt var det Fabian som sa att dom inte ville. Deras fröken hade avslöjat för Fabian att dom skulle till stadsparken idag och sen mcDonalds efteråt.
Det skulle vara en överraskning och enda anledningen till att Fabian fick veta var på grund av att dom ville höra med honom att det var ok med hans diabetes så villkoret var att han inte på några villkor fick avslöja nåt för Emil.
Hela kvällen igår var han nära att försäga sig så jag fick harkla mig hela tiden och Emil var så nyfiken att han höll på att svimma.
Jag skulle skjutsa dom till stadsparken vid elva men vid nio kom Emil in till mig och väckte mig och sa att han ville gå till skolan med en gång. Det händer inte varje dag direkt.
Han lugnade snart ner sig och hjälpte mig att städa mitt sovrum innan jag skjutsade dom.
Jag får väl höra om äventyret iikväll när jag kommer hem misstänker jag.
Eller rättare sagt var det Fabian som sa att dom inte ville. Deras fröken hade avslöjat för Fabian att dom skulle till stadsparken idag och sen mcDonalds efteråt.
Det skulle vara en överraskning och enda anledningen till att Fabian fick veta var på grund av att dom ville höra med honom att det var ok med hans diabetes så villkoret var att han inte på några villkor fick avslöja nåt för Emil.
Hela kvällen igår var han nära att försäga sig så jag fick harkla mig hela tiden och Emil var så nyfiken att han höll på att svimma.
Jag skulle skjutsa dom till stadsparken vid elva men vid nio kom Emil in till mig och väckte mig och sa att han ville gå till skolan med en gång. Det händer inte varje dag direkt.
Han lugnade snart ner sig och hjälpte mig att städa mitt sovrum innan jag skjutsade dom.
Jag får väl höra om äventyret iikväll när jag kommer hem misstänker jag.
Jag drömde mig bort igår
Jag satt och kollade resor på ving. Min önskan just nu är att få packa in hela min underbara familj i bilen i höst och åka en vecka till ett hotell utomlands och bara koppla bort allt jobbigt vi haft den senaste tiden.
Bara få vara en familj som alla andra.
Helst vill jag hitta ett bra pris på ett all inclusivehotell så vi slipper tänka på mat och sånt och bara kan ligga vid poolen i sju dar och slappa.
Barnen kan gå hämta dricka och glass så fort dom blir sugna och Ronnie kan ligga och titta på badankor och dricka sin kalla öl medan jag läser en bok och dricker cocacola. Drinkar är ju inte min melodi så cola duger bra för mig.
Visst låter det som en dröm?
Jag kollade runt lite och sökte på all inclusive och fick då upp en liten lista med olika hotell. Jag hittade ett som "bara" skulle kosta 26000 för oss (det är verkligen inte dyrt för våran familj).
Det såg mysigt och bra ut och priset gällde endast om vi valde att åka 8 oktober. Andra veckor var det dubbelt upp nästan.
Choffe satt bredvid mig och tyckte också att det såg himla mysigt ut men han ville gärna veta vilket land det låg i.
Det visste jag inte. Jag hade bara gått in på hotellet med bästa pris och ovanför hotellet stod det ett namn på nån stad där det låg men det var inget jag kände igen.
Jag tyckte det kunde vara ett litet äventyr i sig att åka till flygplatsen utan att veta vilket land vi skulle till.
Choffe höll inte med mig så han googlade namnet på staden och fick fram att det var Grekland så nu var den överraskningen borta. Det var ju det som var halva tjusningen tyckte jag.
Vi får se sen när livet återgått till det normala och vi har facit i hand så vi vet om vi ens har pengar till mat så vet vi om vi kan unna oss lyxen med en resa. Tills dess kan jag fortsätta drömma i alla fall.
Bara få vara en familj som alla andra.
Helst vill jag hitta ett bra pris på ett all inclusivehotell så vi slipper tänka på mat och sånt och bara kan ligga vid poolen i sju dar och slappa.
Barnen kan gå hämta dricka och glass så fort dom blir sugna och Ronnie kan ligga och titta på badankor och dricka sin kalla öl medan jag läser en bok och dricker cocacola. Drinkar är ju inte min melodi så cola duger bra för mig.
Visst låter det som en dröm?
Jag kollade runt lite och sökte på all inclusive och fick då upp en liten lista med olika hotell. Jag hittade ett som "bara" skulle kosta 26000 för oss (det är verkligen inte dyrt för våran familj).
Det såg mysigt och bra ut och priset gällde endast om vi valde att åka 8 oktober. Andra veckor var det dubbelt upp nästan.
Choffe satt bredvid mig och tyckte också att det såg himla mysigt ut men han ville gärna veta vilket land det låg i.
Det visste jag inte. Jag hade bara gått in på hotellet med bästa pris och ovanför hotellet stod det ett namn på nån stad där det låg men det var inget jag kände igen.
Jag tyckte det kunde vara ett litet äventyr i sig att åka till flygplatsen utan att veta vilket land vi skulle till.
Choffe höll inte med mig så han googlade namnet på staden och fick fram att det var Grekland så nu var den överraskningen borta. Det var ju det som var halva tjusningen tyckte jag.
Vi får se sen när livet återgått till det normala och vi har facit i hand så vi vet om vi ens har pengar till mat så vet vi om vi kan unna oss lyxen med en resa. Tills dess kan jag fortsätta drömma i alla fall.
Nu börjar det ta emot
Det är inget kul att åka till macken längre.
Hyllorna blir bara tommare och tommare och folk visar väldigt lite hänsyn till att vi faktiskt inte kan ta hem varor längre. En del blir riktigt sura när dom upptäcker att kaffet är slut eller spolarvätskan eller nåt annat som dom har förväntat sig att hitta.
Det är ren psykisk terror att stå här hela dagarna. Ibland hinner jag förklara för kunderna innan dom sura stormar ut att vi faktiskt lägger ner vilken dag som helst och då får man alla motfrågor som man inte orkar med i det här läget och speciellt inte hundratals gånger per dag.
ALLA frågar om det inte "går ihop sig" och tittar lite anklagande och undrande på mig som om jag har levt livet och försnillat alla firmans pengar och satt oss alla i den här situationen med vilja.
Då blir jag tvungen att förklara att det inte beror på oss utan OKQ8 och då kommer alla motfrågor.
Varför vill dom lägga ner? Varför tar ni inte ett annat bensinbolag? Varför driver ni inte butik vidare? osv osv.
När jag svarat på dom frågorna så kommer det motfrågor på svaren också.
Har jag otur så har jag då en kund som inte ger sig förrän dom fått alla svar som jag kan tänkas sitta inne med.
Har jag riktig otur så kommer den kundens sällskap in i butiken lagom till jag svarat klart och då måste den upplysta kunden basunera ut till den oupplysta kunde högt och tydligt att vi ska lägga ner. Ingenting mer än så utan bara "den här macken ska lägga ner".
Eftersom den här kundens sällskap är lika vetgirigt som sin vän måste jag dra hela förloppet en gång till.
Det här scenariot har jag redan haft 2 gånger idag fast att jag kom för bara två timmar sen.
Jag är så in i döden trött. Så fort jag kommer till macken blir jag helt lam i kroppen och känner bara för att sova bort allt.
Jag vill somna och bli väckt när allt är över.
Hyllorna blir bara tommare och tommare och folk visar väldigt lite hänsyn till att vi faktiskt inte kan ta hem varor längre. En del blir riktigt sura när dom upptäcker att kaffet är slut eller spolarvätskan eller nåt annat som dom har förväntat sig att hitta.
Det är ren psykisk terror att stå här hela dagarna. Ibland hinner jag förklara för kunderna innan dom sura stormar ut att vi faktiskt lägger ner vilken dag som helst och då får man alla motfrågor som man inte orkar med i det här läget och speciellt inte hundratals gånger per dag.
ALLA frågar om det inte "går ihop sig" och tittar lite anklagande och undrande på mig som om jag har levt livet och försnillat alla firmans pengar och satt oss alla i den här situationen med vilja.
Då blir jag tvungen att förklara att det inte beror på oss utan OKQ8 och då kommer alla motfrågor.
Varför vill dom lägga ner? Varför tar ni inte ett annat bensinbolag? Varför driver ni inte butik vidare? osv osv.
När jag svarat på dom frågorna så kommer det motfrågor på svaren också.
Har jag otur så har jag då en kund som inte ger sig förrän dom fått alla svar som jag kan tänkas sitta inne med.
Har jag riktig otur så kommer den kundens sällskap in i butiken lagom till jag svarat klart och då måste den upplysta kunden basunera ut till den oupplysta kunde högt och tydligt att vi ska lägga ner. Ingenting mer än så utan bara "den här macken ska lägga ner".
Eftersom den här kundens sällskap är lika vetgirigt som sin vän måste jag dra hela förloppet en gång till.
Det här scenariot har jag redan haft 2 gånger idag fast att jag kom för bara två timmar sen.
Jag är så in i döden trött. Så fort jag kommer till macken blir jag helt lam i kroppen och känner bara för att sova bort allt.
Jag vill somna och bli väckt när allt är över.
Choffe hade en idiot på macken igår
Han ringde mig strax efter att jag hade åkt och då stod jag i kön på banken.
Han sa att han hade en kund som hade tankat diesel för 900 och sen kom in och skulle betala med en femhundring i svenska pengar och en femhundring i norska.
Han hade inga kort utan bara dom pengarna och när Choffe förklarade för honom att vi inte tar emot norska pengar sa han bara att " det är inte mitt problem" ( fast på engelska).
Jag blev ganska förbannad eller rättare sagt riktigt förbannad. Det är visst hans problem. Jag skulle väl aldrig få för mig om att åka till hans hemland och tanka för svenska pengar och danska blandat om vartannat och förvänta mig att det går bra.
Har man pengar från ett annat land måste man väl för h-vete gå in först och fråga om det går bra och eftersom vi då hade sagt nej hade han fått tanka för sin svenska peng enbart.
Jag sa till Choffe att jag skulle få prata med kunden för jag tänkte att han kan ju inte ha varit så korkad utan han har säkert en bra förklaring typ att han inte hittade sitt kort eller att han hade tappat bort sina svenska pengar eller att han trodde att han var i Norge eller att han hade en hund som var akut sjuk och måste köras i iltransport eller nåt annat.
Nånting som kunde förklara detta korkade beteende. Nånting måste ju ha blivit fel i kommunikationen mellan Choffe och kunden tänkte jag. Ingen kan va så nonchalant och dum.
Jag frågade trevligt på engelska om han inte hade nåt kort alls och det hade han inte svarade han mig kort och då sa jag på engelska att visste du inte att vi inte tar emot norska pengar i Sverige och då svarade han mig som han svarade Choffe i stort sett att det visste han visst men det var ju inte hans problem och då blev jag arg. Lagom när jag skulle säga vad jag tyckte och tänkte till honom hörde jag att han räckte tillbaka luren till Choffe och där stod jag med all ilska som jag inte fick ur mig.
Choffe stod som ett frågetecken och visste inte vad han skulle göra med puckot som bara stod och blängde och väntade på att få betala för sina utländska pengar.
Jag förstod ju att för att kunna få några pengar för dieseln hade vi ju inget val så jag fick gå fram till kassan på banken och fråga vad valutan låg i på norska pengar och vad det kostade att lösa in dom och säga till Choffe att vi hade inget att välja på. Som tur var låg Norska pengarna nästan på samma som dom svenska.
Han fick betala med sina blandade pengar annars skulle vi bli utan.
Jag undrar om kunden överhuvudtaget kunde fatta efteråt hur fel han gjorde. Att det var han som var idioten och inte vi.
Han sa att han hade en kund som hade tankat diesel för 900 och sen kom in och skulle betala med en femhundring i svenska pengar och en femhundring i norska.
Han hade inga kort utan bara dom pengarna och när Choffe förklarade för honom att vi inte tar emot norska pengar sa han bara att " det är inte mitt problem" ( fast på engelska).
Jag blev ganska förbannad eller rättare sagt riktigt förbannad. Det är visst hans problem. Jag skulle väl aldrig få för mig om att åka till hans hemland och tanka för svenska pengar och danska blandat om vartannat och förvänta mig att det går bra.
Har man pengar från ett annat land måste man väl för h-vete gå in först och fråga om det går bra och eftersom vi då hade sagt nej hade han fått tanka för sin svenska peng enbart.
Jag sa till Choffe att jag skulle få prata med kunden för jag tänkte att han kan ju inte ha varit så korkad utan han har säkert en bra förklaring typ att han inte hittade sitt kort eller att han hade tappat bort sina svenska pengar eller att han trodde att han var i Norge eller att han hade en hund som var akut sjuk och måste köras i iltransport eller nåt annat.
Nånting som kunde förklara detta korkade beteende. Nånting måste ju ha blivit fel i kommunikationen mellan Choffe och kunden tänkte jag. Ingen kan va så nonchalant och dum.
Jag frågade trevligt på engelska om han inte hade nåt kort alls och det hade han inte svarade han mig kort och då sa jag på engelska att visste du inte att vi inte tar emot norska pengar i Sverige och då svarade han mig som han svarade Choffe i stort sett att det visste han visst men det var ju inte hans problem och då blev jag arg. Lagom när jag skulle säga vad jag tyckte och tänkte till honom hörde jag att han räckte tillbaka luren till Choffe och där stod jag med all ilska som jag inte fick ur mig.
Choffe stod som ett frågetecken och visste inte vad han skulle göra med puckot som bara stod och blängde och väntade på att få betala för sina utländska pengar.
Jag förstod ju att för att kunna få några pengar för dieseln hade vi ju inget val så jag fick gå fram till kassan på banken och fråga vad valutan låg i på norska pengar och vad det kostade att lösa in dom och säga till Choffe att vi hade inget att välja på. Som tur var låg Norska pengarna nästan på samma som dom svenska.
Han fick betala med sina blandade pengar annars skulle vi bli utan.
Jag undrar om kunden överhuvudtaget kunde fatta efteråt hur fel han gjorde. Att det var han som var idioten och inte vi.
Choffe var inte sur
Han tog Emils och mitt "bus" med ro.
Jag skulle velat vara en fluga i hans rum på natten när han försökte lokalisera ljudet.
Han sa att han hade med en gång undrat vem som hade lämnat hans lampa tänd men så fort han släckte hörde han myggan.
Han tände och kollade sladdar och lampor eftersom han tyckte det lät som nåt surrande elfel.
Han hittade inget fel utan släckte igen och då kom ju ljudet tillbaka så då tände han igen och letade och så gjorde han ett par gånger tills han förstod mönstret med att ljudet försvann varje gång det var tänt så då tände, släckte, tände, släckte han snabbt massor av gånger och blev mer och mer fundersam på ljudet som kom och försvann hela tiden.
Jag hade verkligen skrattat ihjäl mig om jag hade tittat ut genom sovrumsfönstret då och sett hans lampa som tänds och släcks.
Det tog honom 20 minuter att hitta dosan som vi hade lagt i rummet. Jag hade lagt den ganska synligt eftersom jag ändå tyckte att han kunde få hitta den så småningom så han inte fick en sömnlös natt.
Jag frågade Emil igår förmiddag när jag pratade med honom på telefon om han hade frågat Choffe om "myggan" men han sa att han inte vågade för han trodde han var arg på honom men när Choffe kom hem på kvällen skratta han gott åt att han hade lyckats lura storebrorsan.
Nu är ju den skämtartikeln förbrukad i våran familj eftersom alla vet om den nu så jag får gömma den hemma hos nån annan nästa gång. Jag får ha den i väskan och lägga ut den vid nåt lämpligt tillfälle.
Om jag kunde få den till att surra när det var tänt istället så kunde jag ha lagt den på kundtoan på macken så kanske folk hade lärt sig att släcka efter sig för att slippa från ljudet.
Jag skulle velat vara en fluga i hans rum på natten när han försökte lokalisera ljudet.
Han sa att han hade med en gång undrat vem som hade lämnat hans lampa tänd men så fort han släckte hörde han myggan.
Han tände och kollade sladdar och lampor eftersom han tyckte det lät som nåt surrande elfel.
Han hittade inget fel utan släckte igen och då kom ju ljudet tillbaka så då tände han igen och letade och så gjorde han ett par gånger tills han förstod mönstret med att ljudet försvann varje gång det var tänt så då tände, släckte, tände, släckte han snabbt massor av gånger och blev mer och mer fundersam på ljudet som kom och försvann hela tiden.
Jag hade verkligen skrattat ihjäl mig om jag hade tittat ut genom sovrumsfönstret då och sett hans lampa som tänds och släcks.
Det tog honom 20 minuter att hitta dosan som vi hade lagt i rummet. Jag hade lagt den ganska synligt eftersom jag ändå tyckte att han kunde få hitta den så småningom så han inte fick en sömnlös natt.
Jag frågade Emil igår förmiddag när jag pratade med honom på telefon om han hade frågat Choffe om "myggan" men han sa att han inte vågade för han trodde han var arg på honom men när Choffe kom hem på kvällen skratta han gott åt att han hade lyckats lura storebrorsan.
Nu är ju den skämtartikeln förbrukad i våran familj eftersom alla vet om den nu så jag får gömma den hemma hos nån annan nästa gång. Jag får ha den i väskan och lägga ut den vid nåt lämpligt tillfälle.
Om jag kunde få den till att surra när det var tänt istället så kunde jag ha lagt den på kundtoan på macken så kanske folk hade lärt sig att släcka efter sig för att slippa från ljudet.
Min blivande chef ringde mig
Jag blir glad när jag pratar med honom. Det påminner mig om att jag har ett normalt liv i sikte.
Snart har jag ett jobb som inte kommer att ge mig sömnlösa nätter och magsår. Ett jobb som jag vet att jag trivs på.
Jag längtar just nu väldigt mycket efter ett normalt liv. Väldigt väldigt mycket.
Sen när jag har mitt andra liv kanske jag plötsligt hittar kraft och ork att göra roliga saker med alla mina barn och kanske orka med hemmet igen.
Jag älskar mina kunder och mitt jobb men den situationen som har blivit här nu är helt omänskligt olidlig att jobba i.
All oro tar knäcken på mig och det är tack vare att jag vet att jag har min framtid utstakad som jag ändå står ut annars hade jag stängt för länge sen och skitit i det här.
Nu räknar jag ner dagarna här på macken och det känns både sorgligt och skönt att slutet närmar sig.
Snart har jag ett jobb som inte kommer att ge mig sömnlösa nätter och magsår. Ett jobb som jag vet att jag trivs på.
Jag längtar just nu väldigt mycket efter ett normalt liv. Väldigt väldigt mycket.
Sen när jag har mitt andra liv kanske jag plötsligt hittar kraft och ork att göra roliga saker med alla mina barn och kanske orka med hemmet igen.
Jag älskar mina kunder och mitt jobb men den situationen som har blivit här nu är helt omänskligt olidlig att jobba i.
All oro tar knäcken på mig och det är tack vare att jag vet att jag har min framtid utstakad som jag ändå står ut annars hade jag stängt för länge sen och skitit i det här.
Nu räknar jag ner dagarna här på macken och det känns både sorgligt och skönt att slutet närmar sig.
Choffe är kanske sur på mig idag
Emil och jag gjorde ett bus med honom igår.
Han hade en liten dosa som man kan sätta på och så låter den precis som en mygga. Det roliga med denna dosa är att så fort man tänder så slutar den låta.
Det gör att det blir näst intill omöjligt att hitta den eftersom du måste leta i mörkret för så fort du tänder lampan tystnar den ju och då kan man inte lokalisera den med hörseln.
Vi la den på ett lagom finurligt ställe i hans rum och Emil var helt exalterad av förväntan. Vi lät lampan vara tänd så att han inte skulle höra den förrän han släckte och la sig.
Jag tyckte lite småsynd om Choffe ändå så jag la mig och läste och tänkte att han får leta lite lagom länge sen så kommer jag ut och räddar honom men jag somnade.
Jag vet fortfarande inte hur det gick för honom. Jag vågar nog inte ringa och fråga heller för risken finns att han har jagat mygg hela natten.
Idag känner jag mig lite elak. Eller rättare sagt jätteelak.
Han hade en liten dosa som man kan sätta på och så låter den precis som en mygga. Det roliga med denna dosa är att så fort man tänder så slutar den låta.
Det gör att det blir näst intill omöjligt att hitta den eftersom du måste leta i mörkret för så fort du tänder lampan tystnar den ju och då kan man inte lokalisera den med hörseln.
Vi la den på ett lagom finurligt ställe i hans rum och Emil var helt exalterad av förväntan. Vi lät lampan vara tänd så att han inte skulle höra den förrän han släckte och la sig.
Jag tyckte lite småsynd om Choffe ändå så jag la mig och läste och tänkte att han får leta lite lagom länge sen så kommer jag ut och räddar honom men jag somnade.
Jag vet fortfarande inte hur det gick för honom. Jag vågar nog inte ringa och fråga heller för risken finns att han har jagat mygg hela natten.
Idag känner jag mig lite elak. Eller rättare sagt jätteelak.
Folk frågar för frågandets skull tror jag
Kaffet till min kaffemaskin tog slut i lördags kväll. Eftersom vi stänger om ett par veckor så köper jag inte nån ny kartong.
Jag skrev ut en lapp på datan och tejpade den över knapparna och lämnade bara knapparna för varm choklad och tevatten fria. Tyvärr kunde jag inte tejpa över kaffelatteknappen om jag skulle kunna ha chokladknappen kvar för dom är bredvid varandra.
Jag skrev med stora bokstäver : ENDAST VARM CHOKLAD ELLER TE!!! INTE KAFFE!!!
Jag tog med massa av utropstecken också för att betona ordentligt.
Trots att jag gjort vad jag kunnat för att upplysa mina kunder om att det inte finns nåt kaffe så går dom fram till maskinen läser på lappen och kommer fram till mig och frågar: Finns det verkligen inget kaffe?
Hur dum är inte den frågan? Tror dom verkligen att jag satt upp lappen på skämt?
Jag hade dessutom ett antal kunder som tryckte på kaffelatteknappen och trodde att det skulle gå bra eftersom dom inte skulle ha kaffe utan kaffe med mjölk ju. Dom missade den första meningen där det stod : ENDAST VARM CHOKLAD ELLER TE!!
Det är inte alltid lätt att tyda lappar som är så avancerat skrivna. Jag får fundera ut ett enklare sätt att beskriva problemet för kunderna så dom förstår med en gång dom läser.
Jag skrev ut en lapp på datan och tejpade den över knapparna och lämnade bara knapparna för varm choklad och tevatten fria. Tyvärr kunde jag inte tejpa över kaffelatteknappen om jag skulle kunna ha chokladknappen kvar för dom är bredvid varandra.
Jag skrev med stora bokstäver : ENDAST VARM CHOKLAD ELLER TE!!! INTE KAFFE!!!
Jag tog med massa av utropstecken också för att betona ordentligt.
Trots att jag gjort vad jag kunnat för att upplysa mina kunder om att det inte finns nåt kaffe så går dom fram till maskinen läser på lappen och kommer fram till mig och frågar: Finns det verkligen inget kaffe?
Hur dum är inte den frågan? Tror dom verkligen att jag satt upp lappen på skämt?
Jag hade dessutom ett antal kunder som tryckte på kaffelatteknappen och trodde att det skulle gå bra eftersom dom inte skulle ha kaffe utan kaffe med mjölk ju. Dom missade den första meningen där det stod : ENDAST VARM CHOKLAD ELLER TE!!
Det är inte alltid lätt att tyda lappar som är så avancerat skrivna. Jag får fundera ut ett enklare sätt att beskriva problemet för kunderna så dom förstår med en gång dom läser.
Fabian kom hem igår
Han fick åka buss helt själv från malmö. Jag var ganska nervös men pappa pratade med busschauffören så att han skulle hålla koll på att Fabian satt på bussen när dom åkte från pausstoppen.
Jag hade skickat över 100 kronor till Fabian som han skulle köpa sig nåt att äta för på bussen och kanske nån pysseltidning eller nåt.
Efter att han hade åkt ett par timmar pratade jag med honom i telefon och frågade då om han hade köpt sig nån rolig tidning för pengarna men han hade inte vågat för han trodde att pengarna bara var till mat och det hade han fått med sig av morfar så han hade sparat min hundring så han kunde ge tillbaka den när han kom hem.
Jag förklarade för honom att pengen var hans och att han fick köpa vad han ville för den så tio minuter senare ringde han och sa att dom skulle stanna vid en mack i fem minuter och frågade om han fick gå ur och handla då.
Jag hörde honom säga till chauffören att han skulle gå ur och handla och frågade om hjälp med att få fram sin väska med pengarna i och sen la han på. Jag försökte flera gånger ropa på honom i luren att han inte fick lämna bussen utan mobilen. Jag såg framför mig hur bussen skulle åka ifrån honom medan han stod i kön på macken och han inte ens skulle kunna ringa mig och säga var han var.
Jag kanske är en paranoid mamma. Jag vet att han är en mycket förståndig 9åring med mycket mål i mun men ändå kan jag inte låta bli att oroa mig. Han hade säkert fått låna en telefon på macken i så fall så det hade nog löst sig.
När jag pratade med honom en stund senare visade det sig att han inte hade hittat sin plånbok så busschauffören hade lånat ut 20 kronor till honom. Han hade bestämt sig för en påse gott och blandat men när han kom till kassan kostade den 22.
Utav en händelse stod det en dam som också åkte med bussen bakom honom och hon hade sagt till Fabian att han kunde få 2 kronor av henne för hon ville ändå inte ha dom.
All denna nyvunna självständighet som han upplevde steg honom åt huvudet så plötsligt bestämde han sig för att han skulle gå hem själv från bussen. Pappa behövde inte alls komma och hämta honom.
Jag förklarade för honom att den skulle stanna i Jenny där mormor bor och att det är långt men det kunde han klara i alla fall.
Han behövde absolut inte bli behandlad som en bebis och bli hämtad vid bussen.
Han fick inte sin vilja fram utan Ronnie stod och väntade på honom vid bussen med tjugolappen Fabian var skyldig och en chokladkartong som tack för hjälpen.
Det var mycket skönt att få hem min saknade son.
Hans första plan var att han skulle stanna hos morfar tills skolan började igen men det tog inte länge innan han ändrade det till 2 veckor och samma dag som Emil och jag åkte hem ringde han och sa att han kunde tänka sig att komma hem redan på lördan. Hemlängtan kallas det för.
Tyvärr gick det ingen buss på lördan så det fick bli söndan men det gick ingen nöd på honom.
Jag hade skickat över 100 kronor till Fabian som han skulle köpa sig nåt att äta för på bussen och kanske nån pysseltidning eller nåt.
Efter att han hade åkt ett par timmar pratade jag med honom i telefon och frågade då om han hade köpt sig nån rolig tidning för pengarna men han hade inte vågat för han trodde att pengarna bara var till mat och det hade han fått med sig av morfar så han hade sparat min hundring så han kunde ge tillbaka den när han kom hem.
Jag förklarade för honom att pengen var hans och att han fick köpa vad han ville för den så tio minuter senare ringde han och sa att dom skulle stanna vid en mack i fem minuter och frågade om han fick gå ur och handla då.
Jag hörde honom säga till chauffören att han skulle gå ur och handla och frågade om hjälp med att få fram sin väska med pengarna i och sen la han på. Jag försökte flera gånger ropa på honom i luren att han inte fick lämna bussen utan mobilen. Jag såg framför mig hur bussen skulle åka ifrån honom medan han stod i kön på macken och han inte ens skulle kunna ringa mig och säga var han var.
Jag kanske är en paranoid mamma. Jag vet att han är en mycket förståndig 9åring med mycket mål i mun men ändå kan jag inte låta bli att oroa mig. Han hade säkert fått låna en telefon på macken i så fall så det hade nog löst sig.
När jag pratade med honom en stund senare visade det sig att han inte hade hittat sin plånbok så busschauffören hade lånat ut 20 kronor till honom. Han hade bestämt sig för en påse gott och blandat men när han kom till kassan kostade den 22.
Utav en händelse stod det en dam som också åkte med bussen bakom honom och hon hade sagt till Fabian att han kunde få 2 kronor av henne för hon ville ändå inte ha dom.
All denna nyvunna självständighet som han upplevde steg honom åt huvudet så plötsligt bestämde han sig för att han skulle gå hem själv från bussen. Pappa behövde inte alls komma och hämta honom.
Jag förklarade för honom att den skulle stanna i Jenny där mormor bor och att det är långt men det kunde han klara i alla fall.
Han behövde absolut inte bli behandlad som en bebis och bli hämtad vid bussen.
Han fick inte sin vilja fram utan Ronnie stod och väntade på honom vid bussen med tjugolappen Fabian var skyldig och en chokladkartong som tack för hjälpen.
Det var mycket skönt att få hem min saknade son.
Hans första plan var att han skulle stanna hos morfar tills skolan började igen men det tog inte länge innan han ändrade det till 2 veckor och samma dag som Emil och jag åkte hem ringde han och sa att han kunde tänka sig att komma hem redan på lördan. Hemlängtan kallas det för.
Tyvärr gick det ingen buss på lördan så det fick bli söndan men det gick ingen nöd på honom.
Nu är det över en vecka sen jag skrev
Det har hänt mycket på en vecka.
Jag och småkillarna har hunnit med ett par dar i Malmö. Fabian stannade kvar när Emil och jag åkte hem så han kommer hem idag.
Vi åkte på tisdag morgon vid sju. Meningen var att vi skulle ta en mcDonaldsfrukost i Oskarshamn men efterson jag inte har nåt lokalsinne överhuvudtaget så åkte jag naturligtvis förbi infarten så vi fick ta en omväg till Skåne förbi Kalmar och äta där.
Vi hade ju tid på oss så det gjorde inget. Vi var framme vid etttiden och ägnade resten av dan åt att handla lite vi hade glömt hemma och att sitta på läkarmottagningen i Lund. Min urinvägsinflammation var inte ett dugg bättre så Birthe tyckte jag skulle åka dit.
Det blev pencillin utskrivet och hämtat på apotek i Lund.
På onsdan var vi på Tosselilla. Barnen var helt frälsta. Emil badade tills han var lila om läpparna och dom åkte karusseller ända in i det sista.
Torsdag morgon åkte Emil, Micke (Birthes son) och jag från Malmö vid sex på morgonen och tillbringade några timmar på GeKås i Ullared.
Micke tröttnade efter en halvtimme men Emil var jätteduktig hela tiden. Emil hjälpte mig att välja kläder till både sig själv och sina bröder och varje gång han skulle gå med mig höll han i min tröja eller väska så han inte skulle tappa bort mig.
Den sista avdelningen vi kom till var leksakerna och där fick han välja 5 bilar och ett paket pokemonkort och dessutom lyckades vi få med oss ett litet skateboard också.
När vi kom till kassan sa Emil att han var jättenöjd med allt han fått och det är inte ofta men lyckas göra ett barn nöjd.
Det blev en lunch i Ullared innan vi åkte vidare.
Eftersom jag som sagt inte har nåt lokalsinne överhuvudtaget lyckades jag köra fel från Ullared och hamnade i Jönköping.
När jag nu ändå råkade hamna där hade jag mycket väl kunnat tänka mig att göra ett besök på IKEA lite snabbt men det var inte Micke ett dugg pigg på. Han hade fått nog av shopping för den dan så jag fick bara se IKEA på håll när jag åkte förbi.
Jag måste ändå erkänna att för en gångs skull var det skönare att vara borta än hemma. Så fort jag kom hem kände jag den välbekanta stressen hugga tag i mig.
Jag har en obeskrivlig inre stress jämt. Jag känner hela tiden inom mig att "jag borde" "jag måste" och "jag ska".
Det finns så mycket som hänger som en börda över mig hemma men när jag var 40 mil bort kunde jag inte göra nåt åt det så då stressade det mig inte lika mycket. Inte ens dataproblemen på macken som var fruktansvärda alla dagar när jag var borta och som fortfarande inte är bra upprörde mig så mycket som om jag hade varit hemma. Nu visste jag ju att jag inte kunde göra mer än att hjälpa till så gott jag kunde per telefon men hade jag varit hemma hade jag inte kunnat låta bli att åka hit.
Jag hoppas jag kan känna mig mindre stressad när jag är av med macken i höst annars går jag nog snart under.
Nu ska jag fortsätta jobba. Det är väl bäst att göra så mycket jag kan nu innan den värsta hetsen drar igång.
Emil och jag hade en mysdag igår
Efter jag hade skjutsat ut Choffe till macken så var det bara Emil och jag kvar hemma. Fabian var hos kompis och Nicko och Lukas var och badade så jag frågade Emil om han och jag skulle åka till stan och ta en glass. Det är inte ofta man får chansen att göra nåt med bara ett barn när man har några stycken så man får passa på.
Vi började oss med att köpa varsin glass och gick runt och kollade på skärgårdstemat på torget. Vi tog god tid på oss och Emil ville hålla min hand hela tiden och pratade i ett.
När vi hade tröttnat på alla marknadsstånd ville Emil gå och fika. Han fick välja vad han ville och naturligtvis tog han den största bit paj han kunde hitta och orkade inte med mer än hälften.
Från uteserveringen där vi satt hade han full uppsikt över turisttåget som kör i stan. Emils mormor har lovat Emil att hon och han ska åka det tåget nån dag.
Emil ville så gärna avsluta våran mysiga dag med en tågtur och när jag påminde honom om att han skulle åka med sin mormor sa han att det skulle vara våran hemlighet så han fick åka med mormor också.
Jag gav efter för dom bedjande blickarna och satte mig i tåget och åkte runt Västervik i 30 km i timmen. Emil var helt salig och njöt av varenda sekund.
Han var dock väldigt noga med att mormor absolut inte fick veta att han hade åkt för då kanske hon skulle ställa in.
Nu kommer ju hans mormor att veta så fort hon läst det här men jag hoppas hon vill ta med Emil hon med nån dag för det ser han fram mot.
Jag hade en otroligt mysig dag med min yngsta son igår.
Vi började oss med att köpa varsin glass och gick runt och kollade på skärgårdstemat på torget. Vi tog god tid på oss och Emil ville hålla min hand hela tiden och pratade i ett.
När vi hade tröttnat på alla marknadsstånd ville Emil gå och fika. Han fick välja vad han ville och naturligtvis tog han den största bit paj han kunde hitta och orkade inte med mer än hälften.
Från uteserveringen där vi satt hade han full uppsikt över turisttåget som kör i stan. Emils mormor har lovat Emil att hon och han ska åka det tåget nån dag.
Emil ville så gärna avsluta våran mysiga dag med en tågtur och när jag påminde honom om att han skulle åka med sin mormor sa han att det skulle vara våran hemlighet så han fick åka med mormor också.
Jag gav efter för dom bedjande blickarna och satte mig i tåget och åkte runt Västervik i 30 km i timmen. Emil var helt salig och njöt av varenda sekund.
Han var dock väldigt noga med att mormor absolut inte fick veta att han hade åkt för då kanske hon skulle ställa in.
Nu kommer ju hans mormor att veta så fort hon läst det här men jag hoppas hon vill ta med Emil hon med nån dag för det ser han fram mot.
Jag hade en otroligt mysig dag med min yngsta son igår.
En sömnlös natt
Jag fick urinvägsinflammation i torsdags men har lyckats hålla den skaplig med hjälp av tranbärsdricka i mängder.
Jag drack 2 liter första dan och kände mig därefter näst intill kärnfrisk igen så igår blev det bara en liter. Jag är inte så förtjust i tranbärsdricka så jag dricker det inte i onödan men om jag får välja mellan ont och äcklig dricka så är valet enkelt.
När jag skulle sova inatt fick jag igen för att jag hade slarvat med saften. Jag började springa upp och kissa vid två och förstod med en gång att det var tillbaka igen med full styrka så det var sen omöjligt att somna om.
Det blev till att tända lampan och försöka läsa och springa på toan en gång i halvtimmen och försöka få i sig så mycket tranbärsdricka som det bara var möjligt vid den tiden på natten.
Jag fick i mig över en liter och kunde sen somna en stund innan klockan ringde för att gå upp och jobba.
Nu har jag lärt mig av mitt misstag så idag ska det inte slarvas med drickandet. Frågan är bara hur länge jag ska behöva hålla på.
Jag undrar om man kan bota urinvägsinflamamtion själv på det här viset eller om jag måste till doktorn i alla fall. Sist blev det ju njurbäckeninflammation av det för att jag gick för länge.
Jag drack 2 liter första dan och kände mig därefter näst intill kärnfrisk igen så igår blev det bara en liter. Jag är inte så förtjust i tranbärsdricka så jag dricker det inte i onödan men om jag får välja mellan ont och äcklig dricka så är valet enkelt.
När jag skulle sova inatt fick jag igen för att jag hade slarvat med saften. Jag började springa upp och kissa vid två och förstod med en gång att det var tillbaka igen med full styrka så det var sen omöjligt att somna om.
Det blev till att tända lampan och försöka läsa och springa på toan en gång i halvtimmen och försöka få i sig så mycket tranbärsdricka som det bara var möjligt vid den tiden på natten.
Jag fick i mig över en liter och kunde sen somna en stund innan klockan ringde för att gå upp och jobba.
Nu har jag lärt mig av mitt misstag så idag ska det inte slarvas med drickandet. Frågan är bara hur länge jag ska behöva hålla på.
Jag undrar om man kan bota urinvägsinflamamtion själv på det här viset eller om jag måste till doktorn i alla fall. Sist blev det ju njurbäckeninflammation av det för att jag gick för länge.
Igår fick vi finfrämmande
En äldre man som vi känner har flyttat til len lägenhet i närheten av oss och igår kom han hit på cykel.
Fabian och Emil satt och spelade UNO när han kom och dom var snabba med att bjuda in honom. Han tackade gärna ja till ett par parti UNO och efter några timmar gick det inte att hålla räkningen på hur många gånger dom hade spelat.
Fabian och Emil var överlyckliga att det fanns nån som hade sånt otroligt tålamod med dom. Både Ronnie och jag brukar ge upp efter en halvtimme men Rolf spelade i timmar och dessutom ägnade han säkert en timme åt att lyssna på när Fabian skulle berätta om alla DraccoHeads som är det senaste intresset dom har nu.
Det är små plastgubbar som man ska kasta med och vinna av varandra och alla dom 40 olika gubbarna har olika namn och så finns det en liten historia bakom varje gubbe som Fabian läste upp för Rolf. Jag tröttnade på att lyssna efter tio gubbar eller nåt så det var tur att det fanns en intresserad lyssnare.
Vi grillade korv och åt bullar och chokladbollar och hade allmänt trevligt.
Man skulle kunna tro vi ska stänga imorgon
Butiken är nästan tom. Jag är väldigt försiktig med hur mycket och vad jag beställer nu den sista månaden så allt är slut.
Godis och biltillbehör är mitt eget fel att det tagit slut men ovanpå det har även tidningshyllan börjat bli tom och alla mackor och annat bröd och bullar är helt slut.
Hade det inte varit för att jag får leverans idag kunde jag lika gärna ha stängt och åkte hem.
Som vanligt har jag diskuterat macknedläggning minst 10 gånger redan idag. Trots att jag försöker prata bort dom kunder som pratar om eländet så går det inte. Dom hittar alltid tillbaka. Det har blivit lite av en sport att se om man kan få en kund som har bestämt sig för att prata nedläggning att byta ämne men de är svårt kan jag tala om. Oftast verkar kunden redan hemma ha bestämt sig för att dom ska komma ner hit och förstöra mitt glada humör.
Det verkar vara nån komplott. Ett antal kunder som har pratat ihop sig och bestämt ett schema så dom turas om med en kvarts mellanrum att komma hit och plåga mig med sitt nedläggnigsprat.
Ibland krockar nog deras schema för ibland kommer det flera på raken och ibland kan det till och med vara flera på en gång så då är dom nog i olag.
Skämt åsido så har jag fått så otroligt mycket stöd och uppmuntran också av mina kunder och det är det jag kommer att komma ihåg när allt det här är över.
Jag kommer verkligen ärligt talat att sakna mitt jobb och mina kunder väldigt mycket. Det är ju inte jag som har valt att det ska sluta så här.
Godis och biltillbehör är mitt eget fel att det tagit slut men ovanpå det har även tidningshyllan börjat bli tom och alla mackor och annat bröd och bullar är helt slut.
Hade det inte varit för att jag får leverans idag kunde jag lika gärna ha stängt och åkte hem.
Som vanligt har jag diskuterat macknedläggning minst 10 gånger redan idag. Trots att jag försöker prata bort dom kunder som pratar om eländet så går det inte. Dom hittar alltid tillbaka. Det har blivit lite av en sport att se om man kan få en kund som har bestämt sig för att prata nedläggning att byta ämne men de är svårt kan jag tala om. Oftast verkar kunden redan hemma ha bestämt sig för att dom ska komma ner hit och förstöra mitt glada humör.
Det verkar vara nån komplott. Ett antal kunder som har pratat ihop sig och bestämt ett schema så dom turas om med en kvarts mellanrum att komma hit och plåga mig med sitt nedläggnigsprat.
Ibland krockar nog deras schema för ibland kommer det flera på raken och ibland kan det till och med vara flera på en gång så då är dom nog i olag.
Skämt åsido så har jag fått så otroligt mycket stöd och uppmuntran också av mina kunder och det är det jag kommer att komma ihåg när allt det här är över.
Jag kommer verkligen ärligt talat att sakna mitt jobb och mina kunder väldigt mycket. Det är ju inte jag som har valt att det ska sluta så här.
Vi har gosat bebis
Småkillarna och jag var hos Nina igår och kramades med Tuva.
Jag har ärligt talat aldrig träffat en bebis som är så gosig. Hon liksom lägger sig tillrätta i famnen så det är en fröjd att sitta med henne.
Emil är helsåld på henne. Vi hann inte mer än sätta oss i bilen så frågade han när vi skulle åka dit igen. När Tuva låg på sin filt och lekte låg Emil jämte henne och pillade på henne hela tiden och när vi skulle fika var han absolut tvungen att sitta jämte.
När vi skulle gå till badet var det kiv om vem som skulle dra vagnen. Det blev till att turas om och på hemvägen blev det jag som vann den kampen och fick dra hela vägen hem. Det var så länge sen jag fick gå med vagn och det kändes jättemysigt men inte så mysigt att jag vill ha fler. Jag lånar gärna Tuva ibland men egna bebisar känns inte lockande.
Nina fick i alla fall se hur det blir med barnen när dom blir äldre. Både Fabian och Emil pratade i ett tills det kändes som att dom hade tjatat hål i huvet på mig som Ronnie brukar säga. Emil är flamsig och Fabian lillgammal.
Dom är verkligen aldrig nånsin tysta dom två.
Jag beundrar Ninas tålamod. Mina barn är nog inte vana vid att nån orkar lyssna på dom i timme efter timme så bara det sporrade dom att prata ännu mer också. Man måste ju passa på när nån orkar lyssna för en gångs skull.
Till slut gick dom ner i källaren och spelade tvspel och det var semester för öronen.
Om mindre än en månad fyller lillsnuttan ett år.
Mina barn är tänkare
Ikväll har jag planerat att Emil, Fabian och jag ska gå ner till stan och ta en mcDonalds och kolla in visfestivalen. Ronnie ska ha sina jobbarkompisar hemma och grilla och då tycker jag dom kan få vara ifred utan barn som kommer och stör hela tiden.
Plötsligt kom Emil på en snilleblixt igår:- Jag vet mamma! Kan vi inte ringa mormor och fråga om hon vill följa med?!
Då tittade Fabian på mig och skrattade lite lillgammalt åt Emil:- Amen Emil det fattar du väl att hon inte kan! Det är ju en massa ljud där nere och det klarar ju inte hon ju! Dessutom måste man ju gå också!
Så med andra ord så kan min mamma bara gå ner på visfestivalen om hon får ha hörselkåpor på sig och bli skjutsad i rullstol.
Plötsligt kom Emil på en snilleblixt igår:- Jag vet mamma! Kan vi inte ringa mormor och fråga om hon vill följa med?!
Då tittade Fabian på mig och skrattade lite lillgammalt åt Emil:- Amen Emil det fattar du väl att hon inte kan! Det är ju en massa ljud där nere och det klarar ju inte hon ju! Dessutom måste man ju gå också!
Så med andra ord så kan min mamma bara gå ner på visfestivalen om hon får ha hörselkåpor på sig och bli skjutsad i rullstol.
Jag har köpt mig solglasögon nu
Det är ju ett problem när man har dålig syn och inte kan ha vanliga solglasögon. Jag vägrar att ha såna där som man sätter på sina egna och fäller upp och jag vill itne ha två par på mig som en del har. Jag blir helt fascinerad när jag ser folk som har satt solglasögonen utanpå sina egna. Jag som inte ens vill ha ett par glasögon på mig vill ju absolut inte ha två på en gång. Hur töntigt är inte det.
Ända sen jag fick glasögon för ett par år sen har jag velat beställa mig ett par solisar med min egen styrka men jag har backat för priset jämt.
När jag var hos optikerna förra veckan för att rätta till mina vanliga glasögon stod jag och provade solglasögon medans jag väntade och när hon kom ner sa jag fort innan jag hann ångra mig att jag skulle beställa mig ett par.
Sen var det ju försent att ångra sig så i tisdags fick jag smset att dom hade kommit. Nu skulle jag helst vilja ha dom på mig överallt men det ser konstigt ut om jag står på macken med solglasögon så jag får nöja mig med att ha dom när jag kör bil och vistas utomhus. Även om det är molnigt så åker dom på.
Ända sen jag fick glasögon för ett par år sen har jag velat beställa mig ett par solisar med min egen styrka men jag har backat för priset jämt.
När jag var hos optikerna förra veckan för att rätta till mina vanliga glasögon stod jag och provade solglasögon medans jag väntade och när hon kom ner sa jag fort innan jag hann ångra mig att jag skulle beställa mig ett par.
Sen var det ju försent att ångra sig så i tisdags fick jag smset att dom hade kommit. Nu skulle jag helst vilja ha dom på mig överallt men det ser konstigt ut om jag står på macken med solglasögon så jag får nöja mig med att ha dom när jag kör bil och vistas utomhus. Även om det är molnigt så åker dom på.
Michael Jacksson
Jag trodde kanske inte jag skulle vara så blödig att jag tog illa vid mig av att en idol dog men det gör jag.
Michael är den enda riktiga idol jag haft. När thriller släpptes var jag såld och sen dess har jag alltid köpt hans skivor och har lusläst allt som har skrivits om honom under åren.
Minnesgudstjänsten som direktsändes i onsdags såg jag varenda minut av och när den var slut var jag helt söndergråten.
När Michaels dotter Paris sa sina ord till sin far bröt jag ihop fullständigt och kunde inte ens försöka behärska tårarna. Barnen tittade skrämt på mig och undrade varför jag grät men Ronnie sa till dom att låta mig va.
Michaels bror Randy höll också ett tårfyllt tal liksom Brooke Shields.
Dom andra som talade nämnde bara hans karriär och vilken stor entertainer han var och det är ju sant i sig men det är lite sorgligt att så få nämnde honom som person.
Det som förvånade mig var att varken hans föräldrar, Diana Ross eller Elizabeth Taylor höll nåt tal. Diana Ross hade visserligen Smokey Robinsson som läste upp en hälsning från henne men från dom andra var det tyst.
Jag kommer faktiskt att sakna honom. Även om han inte släppt så många skivor dom sista åren så har man i alla fall haft hoppet om att det ska komma en ny. Speciellt nu när han skulle göra nya konserter.
Efter vad som sägs så finns det en hel del material som inte är släppt så nån ny skiva kanske det blir.
Jag tror ärligt talat att världen ännu inte fattat vilken stor legend han kommer bli. Elvis Presley och Marilyn Monroe är inte ens i närheten av honom.
Michael är den enda riktiga idol jag haft. När thriller släpptes var jag såld och sen dess har jag alltid köpt hans skivor och har lusläst allt som har skrivits om honom under åren.
Minnesgudstjänsten som direktsändes i onsdags såg jag varenda minut av och när den var slut var jag helt söndergråten.
När Michaels dotter Paris sa sina ord till sin far bröt jag ihop fullständigt och kunde inte ens försöka behärska tårarna. Barnen tittade skrämt på mig och undrade varför jag grät men Ronnie sa till dom att låta mig va.
Michaels bror Randy höll också ett tårfyllt tal liksom Brooke Shields.
Dom andra som talade nämnde bara hans karriär och vilken stor entertainer han var och det är ju sant i sig men det är lite sorgligt att så få nämnde honom som person.
Det som förvånade mig var att varken hans föräldrar, Diana Ross eller Elizabeth Taylor höll nåt tal. Diana Ross hade visserligen Smokey Robinsson som läste upp en hälsning från henne men från dom andra var det tyst.
Jag kommer faktiskt att sakna honom. Även om han inte släppt så många skivor dom sista åren så har man i alla fall haft hoppet om att det ska komma en ny. Speciellt nu när han skulle göra nya konserter.
Efter vad som sägs så finns det en hel del material som inte är släppt så nån ny skiva kanske det blir.
Jag tror ärligt talat att världen ännu inte fattat vilken stor legend han kommer bli. Elvis Presley och Marilyn Monroe är inte ens i närheten av honom.
Jag vet inte om jag vågar
En kille vi känner berättade igår om att dom köpt en häst till sin dotter och dessutom har dom tagit en till på foder. Han frågade om jag ville rida ibland. Dottern kan omöjligt hinna med att rida båda hästarna så ofta som dom behöver så jag skulle göra dom en tjänst sa han.
Jag har inte ridit på 20 år. Jag vill men jag vet inte om jag vågar.
Ena stunden kan jag se framför mig hur jag rider lugnt och fridfullt i skogen och bara kopplar av. Sen när jag kommer på att jag inte ridit på så länge kommer jag på att det kan lika gärna sluta med att jag varken kommer ihåg hur man sadlar eller sitter upp. Hästen kommer säkert att ge sig av i full galopp pch jag ligger som en sköldpadda på den fina lugna skogsvägen och tar mig inte upp.
Undrar vilken bild som är den rätta och om jag kommer att våga chansa.
Jag får hoppas att jag kommer våga för jag vet att jag älskade att rida förr. Det kanske är precis den hobbyn jag behöver.
Den tillfälliga husfriden är över
Nicko och langänget var hos en annan av killarna och lanade i två dagar men nu är dom tillbaka. Den här gången ännu fler än innan så min altan kommer inte att vara användbar för oss vanliga ickelanare på ett bra tag nu igen.
Den som har det värst är Choffe som har sitt rum jämte altan. Han har inte kommit hem från jobbet än så han vet inte vad som väntar honom.
Risken finns att han flyttar till Fanny i ett par dar och jag är nog benägen att följa med honom. Dom har tillräckligt stort för att få plats med mig med om jag ber snällt.
Imorgon börjar både Ronnie och jag vid sju så barnen ska väckas tidigt. Dom har kommit lite i olag med sovandet i helgen så imorse vaknade dom inte förrän vid tio så ingen av dom är trötta nu. Tyvärr kommer dom vara hur tjuriga och trötta som helst imorgon om dom inte lägger sig snart.
Choffe har skött macken alldeles själv hela helgen och jag är grymt imponerad. Det är inte lätt att ha koll på allt som händer runt omkring och sköta kassan när det är så mycket kunder som det är nu när semestrarna börjar.
Man ska ha koll på kunder i butiken som pockar på uppmärksamhet och ska fråga om än det ena och än det andra samtidigt som man har en lång kö av kunder i kassan och inte nog med det så har man bilar som tankar och kommer med både husvagnar och kör in från fel håll.
Kort som fastnar i kortläsaren och kunder som inte vet hur man tankar diesel.
Kunder som inte talar om att dom tankat när dom kommer till kassan utan förväntar sig att man ska va tankeläsare.
Och som inte det skulle va nog så ska naturligtvis alla som ska byta sina gasoltuber komma när det är som värst med folk och man har problem att följa med ut till gasolskåpet.
Äta kan man bara glömma om man inte har en macka som man kan ta en snabbtugga med ryggen vänd mot butiken ibland medans man väntar på att nästa kund kommer fram till kassan och dricka vågar man inte för då kanske man måste gå och kissa och det är en omöjlighet.
Tar daimstrutarna slut måste man snabbt som ögat springa uppför trappan genom fikarummet till lagret där extrafrysen står och slita till sig en kartong och springa ner igen och hälla ut dom i frysen för att snabbt kunna återgå till kassan igen.
Ingen som inte har jobbat i kassan på våran mack på sommaren kan i sin vildaste fantasi förstå hur det är dom 4 värsta semesterveckorna på året.
Med facit i hand är det inte många som klarat av den stressen under dom 6 år som vi haft macken.
Nu får han vila upp sig måndag och tisdag i alla fall. Det har han förtjänat.
Den som har det värst är Choffe som har sitt rum jämte altan. Han har inte kommit hem från jobbet än så han vet inte vad som väntar honom.
Risken finns att han flyttar till Fanny i ett par dar och jag är nog benägen att följa med honom. Dom har tillräckligt stort för att få plats med mig med om jag ber snällt.
Imorgon börjar både Ronnie och jag vid sju så barnen ska väckas tidigt. Dom har kommit lite i olag med sovandet i helgen så imorse vaknade dom inte förrän vid tio så ingen av dom är trötta nu. Tyvärr kommer dom vara hur tjuriga och trötta som helst imorgon om dom inte lägger sig snart.
Choffe har skött macken alldeles själv hela helgen och jag är grymt imponerad. Det är inte lätt att ha koll på allt som händer runt omkring och sköta kassan när det är så mycket kunder som det är nu när semestrarna börjar.
Man ska ha koll på kunder i butiken som pockar på uppmärksamhet och ska fråga om än det ena och än det andra samtidigt som man har en lång kö av kunder i kassan och inte nog med det så har man bilar som tankar och kommer med både husvagnar och kör in från fel håll.
Kort som fastnar i kortläsaren och kunder som inte vet hur man tankar diesel.
Kunder som inte talar om att dom tankat när dom kommer till kassan utan förväntar sig att man ska va tankeläsare.
Och som inte det skulle va nog så ska naturligtvis alla som ska byta sina gasoltuber komma när det är som värst med folk och man har problem att följa med ut till gasolskåpet.
Äta kan man bara glömma om man inte har en macka som man kan ta en snabbtugga med ryggen vänd mot butiken ibland medans man väntar på att nästa kund kommer fram till kassan och dricka vågar man inte för då kanske man måste gå och kissa och det är en omöjlighet.
Tar daimstrutarna slut måste man snabbt som ögat springa uppför trappan genom fikarummet till lagret där extrafrysen står och slita till sig en kartong och springa ner igen och hälla ut dom i frysen för att snabbt kunna återgå till kassan igen.
Ingen som inte har jobbat i kassan på våran mack på sommaren kan i sin vildaste fantasi förstå hur det är dom 4 värsta semesterveckorna på året.
Med facit i hand är det inte många som klarat av den stressen under dom 6 år som vi haft macken.
Nu får han vila upp sig måndag och tisdag i alla fall. Det har han förtjänat.
Glad och ledsen på en gång
Jessica har gift sig igår!! Jag är riktigt jättejätteglad för hennes och Andreas skull.
Vi blev för ett tag sen inbjudna till sommarfest hos dom men den sista tiden har varit så fruktansvärd jobbig med jobb och barn och yrselattacker och migrän att jag inte kände mig så social. Därför tackade jag mitt dumhuvud nej till sommarfesten igår.
Jag hade mina misstankar om att det var en bröllopsfest i hemlighet på gång men jag tänkte att i så fall skulle nog Jessica ha sagt det när vi avbokade.
Hade jag vetat att min bästa vän äntligen skulle gifta sig och att det inte var en vanlig fest hade jag aldrig i mitt liv tackat nej. Jag hade släpat mig dit om det hade behövts.
Nu känner jag mig grymt ledsen och irriterad på mig själv.
Synd, men gjort är gjort och jag är ändå glad att dom äntligen gjort slag i saken efter alla dessa år.
Grattis Jessica och Andreas och hoppas ni fick en underbar fest!!
Vi blev för ett tag sen inbjudna till sommarfest hos dom men den sista tiden har varit så fruktansvärd jobbig med jobb och barn och yrselattacker och migrän att jag inte kände mig så social. Därför tackade jag mitt dumhuvud nej till sommarfesten igår.
Jag hade mina misstankar om att det var en bröllopsfest i hemlighet på gång men jag tänkte att i så fall skulle nog Jessica ha sagt det när vi avbokade.
Hade jag vetat att min bästa vän äntligen skulle gifta sig och att det inte var en vanlig fest hade jag aldrig i mitt liv tackat nej. Jag hade släpat mig dit om det hade behövts.
Nu känner jag mig grymt ledsen och irriterad på mig själv.
Synd, men gjort är gjort och jag är ändå glad att dom äntligen gjort slag i saken efter alla dessa år.
Grattis Jessica och Andreas och hoppas ni fick en underbar fest!!
Min altan blir aldrig mer vad den varit
Nickos kompisar är här och lanar på min altan. Jag har ingen riktig exakt koll på hur många dom är för ibland åker nån hem och sover och nån ny kommer hit så det varierar.
Just nu sitter det 4 killar vid datorerna och Nicko och Lukas sover.
Det är jättekul att dom tar hem sina kompisar men jag var inte lika glad när jag blev väckt av att hela det här gänget tog ett tidigt morgondopp i poolen som står strax utanför mitt fönster.
Kanske lika bra att jag får åka jobba ikväll och Ronnie får ta över en stund.
Besöket hos doktorn igår gick bra. Han tog mig på allvar och förstod hur hemska dom där anfallen är. Det finns några olika saker som kan vara orsaken och allihopa har med balansnerven att göra så han skickade en remiss till öron-näsa-hals så ska dom göra en grundlig undersökning.
Troligen är det vätska i balanssinnet eller vad det var.
Jag hoppas jag slipper ett nytt anfall innan jag får komma dit i alla fall. Det är en mardröm att ligga över en hink i timmar medan rummet snurrar så jag knappt kan hålla mig stilla. Just då skulle jag göra precis vad som helst för att slippa.
Han gav mig ett råd i alla fall som lindrar. Han sa åt mig att ta en åksjuketablett med en gång för det lugnar balanssinnet. Det värsta blir väl att få i sig tabletten och sen behålla den eftersom anfallet kommer utan förvarning och när det väl är kört så kräks jag ju.
Igår eftermiddag gick Ronnie, jag, Fabian och Emil på Ice Age 3. Barnen var helt saliga (Ronnie med) och tyckte filmen var SÅ bra.
Nu måste jag fixa iordning här hemma innan det är dax för att åka till macken. Jag börjar vid ett idag så Nicko ska passa sina småsyskon till Ronnie kommer hem vid fyra och det blir nog grant nu med hela altanen full med ungar.
Just nu sitter det 4 killar vid datorerna och Nicko och Lukas sover.
Det är jättekul att dom tar hem sina kompisar men jag var inte lika glad när jag blev väckt av att hela det här gänget tog ett tidigt morgondopp i poolen som står strax utanför mitt fönster.
Kanske lika bra att jag får åka jobba ikväll och Ronnie får ta över en stund.
Besöket hos doktorn igår gick bra. Han tog mig på allvar och förstod hur hemska dom där anfallen är. Det finns några olika saker som kan vara orsaken och allihopa har med balansnerven att göra så han skickade en remiss till öron-näsa-hals så ska dom göra en grundlig undersökning.
Troligen är det vätska i balanssinnet eller vad det var.
Jag hoppas jag slipper ett nytt anfall innan jag får komma dit i alla fall. Det är en mardröm att ligga över en hink i timmar medan rummet snurrar så jag knappt kan hålla mig stilla. Just då skulle jag göra precis vad som helst för att slippa.
Han gav mig ett råd i alla fall som lindrar. Han sa åt mig att ta en åksjuketablett med en gång för det lugnar balanssinnet. Det värsta blir väl att få i sig tabletten och sen behålla den eftersom anfallet kommer utan förvarning och när det väl är kört så kräks jag ju.
Igår eftermiddag gick Ronnie, jag, Fabian och Emil på Ice Age 3. Barnen var helt saliga (Ronnie med) och tyckte filmen var SÅ bra.
Nu måste jag fixa iordning här hemma innan det är dax för att åka till macken. Jag börjar vid ett idag så Nicko ska passa sina småsyskon till Ronnie kommer hem vid fyra och det blir nog grant nu med hela altanen full med ungar.
Doktorn i eftermiddag
Jag sökte på google om yrsel och illamående och tydligen finns det flera olika sjukdomar i hörselgången som kan va orsak.
Eftersom anfallen är så jobbiga och skrämmande så ringde jag läkarmottagnigen så jag får komma i eftermiddag.
Det känns skönt att dom tog mig på allvar med en gång för det känns ganska töntigt att beställa tid för yrsel.
Det går inte att förklara för nån som inte haft ett sånt anfall hur rädd man blir.
Sköterskan verkade förstå vad jag pratade om med en gång för hon ställde alla dom rätta frågorna. Hon satte upp 45 minuter så doktorn skulle hinna undersöka ordentligt sa hon.
Nu hoppas jag dom kan hitta nåt enkelt fel som jag får ett piller för och sen aldrig mer en yrselattack.
Eftersom anfallen är så jobbiga och skrämmande så ringde jag läkarmottagnigen så jag får komma i eftermiddag.
Det känns skönt att dom tog mig på allvar med en gång för det känns ganska töntigt att beställa tid för yrsel.
Det går inte att förklara för nån som inte haft ett sånt anfall hur rädd man blir.
Sköterskan verkade förstå vad jag pratade om med en gång för hon ställde alla dom rätta frågorna. Hon satte upp 45 minuter så doktorn skulle hinna undersöka ordentligt sa hon.
Nu hoppas jag dom kan hitta nåt enkelt fel som jag får ett piller för och sen aldrig mer en yrselattack.
Vad är det för fel på mig
Vid flera tillfällen har jag plötsligt blivit fruktansvärt yr och illamående.
Igår kväll var det dax igen. Vid tiotiden kände jag plötsligt att allt började snurra. Nu för tiden vet jag vad som är på gång så jag gick och la mig så fort jag kunde. Tyvärr glömde jag hinken men den fick Ronnie komma med sen.
Det hjälper inte ens att ligga stilla och blunda. Sängen gungar under mig och ögonen rullar under ögonlocken. Det känns som att jag sitter i en karusell hela tiden eller kanske som en riktig fylla.
Varje gång jag så mycket som rör ett finger kommer kväljningarna. Som om jag skulle vara ordentligt åksjuk.
Jag låg över hinken och spydde gång på gång men det hjälpte inte ett dugg. Rummet slutade inte snurra för det. Vid en vanlig maginfluensa mår man ju bättre en stund efter man spytt men det här är nåt helt annat.
Första gången jag hade ett sånt här "anfall" fick jag komma till doktorn och han sa då att jag hade en inflammation i balansnerven men jag tror inte riktigt på att det är nåt sånt. Konstigt i så fall att den blir inflammerad gång på gång och att det sen försvinner.
Det är riktigt otäckt i alla fall. När jag känner ett anfall komma blir jag rädd. Jag vet ju hur hemskt det är och att det tar timmar innan det går över.
Jag skulle nog faktiskt hellre ta en maginfluensa istället för det här.
En natt vaknade jag av anfallet och kunde knappt fatta först vad det var för fel. Att försöka stappla ut till toan och hålla mig i väggarna för att allt snurrar mitt i natten och sen tillbringa natten på toa var ingen höjdare det heller.
Jag mår fortfarande inte bra men det är inte lika illa som inatt men jag är inte den trevligaste mackpersonalen i Sverige idag. Tyvärr har jag inte så mycket att välja på utan macken ska ju öppnas även om jag legat vid en hink en hel natt.
Jag är ju inte smittsam i alla fall för det är aldrig nån annan än jag som haft dom här anfallen.
Igår kväll var det dax igen. Vid tiotiden kände jag plötsligt att allt började snurra. Nu för tiden vet jag vad som är på gång så jag gick och la mig så fort jag kunde. Tyvärr glömde jag hinken men den fick Ronnie komma med sen.
Det hjälper inte ens att ligga stilla och blunda. Sängen gungar under mig och ögonen rullar under ögonlocken. Det känns som att jag sitter i en karusell hela tiden eller kanske som en riktig fylla.
Varje gång jag så mycket som rör ett finger kommer kväljningarna. Som om jag skulle vara ordentligt åksjuk.
Jag låg över hinken och spydde gång på gång men det hjälpte inte ett dugg. Rummet slutade inte snurra för det. Vid en vanlig maginfluensa mår man ju bättre en stund efter man spytt men det här är nåt helt annat.
Första gången jag hade ett sånt här "anfall" fick jag komma till doktorn och han sa då att jag hade en inflammation i balansnerven men jag tror inte riktigt på att det är nåt sånt. Konstigt i så fall att den blir inflammerad gång på gång och att det sen försvinner.
Det är riktigt otäckt i alla fall. När jag känner ett anfall komma blir jag rädd. Jag vet ju hur hemskt det är och att det tar timmar innan det går över.
Jag skulle nog faktiskt hellre ta en maginfluensa istället för det här.
En natt vaknade jag av anfallet och kunde knappt fatta först vad det var för fel. Att försöka stappla ut till toan och hålla mig i väggarna för att allt snurrar mitt i natten och sen tillbringa natten på toa var ingen höjdare det heller.
Jag mår fortfarande inte bra men det är inte lika illa som inatt men jag är inte den trevligaste mackpersonalen i Sverige idag. Tyvärr har jag inte så mycket att välja på utan macken ska ju öppnas även om jag legat vid en hink en hel natt.
Jag är ju inte smittsam i alla fall för det är aldrig nån annan än jag som haft dom här anfallen.
