Vi har gosat bebis
Småkillarna och jag var hos Nina igår och kramades med Tuva.
Jag har ärligt talat aldrig träffat en bebis som är så gosig. Hon liksom lägger sig tillrätta i famnen så det är en fröjd att sitta med henne.
Emil är helsåld på henne. Vi hann inte mer än sätta oss i bilen så frågade han när vi skulle åka dit igen. När Tuva låg på sin filt och lekte låg Emil jämte henne och pillade på henne hela tiden och när vi skulle fika var han absolut tvungen att sitta jämte.
När vi skulle gå till badet var det kiv om vem som skulle dra vagnen. Det blev till att turas om och på hemvägen blev det jag som vann den kampen och fick dra hela vägen hem. Det var så länge sen jag fick gå med vagn och det kändes jättemysigt men inte så mysigt att jag vill ha fler. Jag lånar gärna Tuva ibland men egna bebisar känns inte lockande.
Nina fick i alla fall se hur det blir med barnen när dom blir äldre. Både Fabian och Emil pratade i ett tills det kändes som att dom hade tjatat hål i huvet på mig som Ronnie brukar säga. Emil är flamsig och Fabian lillgammal.
Dom är verkligen aldrig nånsin tysta dom två.
Jag beundrar Ninas tålamod. Mina barn är nog inte vana vid att nån orkar lyssna på dom i timme efter timme så bara det sporrade dom att prata ännu mer också. Man måste ju passa på när nån orkar lyssna för en gångs skull.
Till slut gick dom ner i källaren och spelade tvspel och det var semester för öronen.
Om mindre än en månad fyller lillsnuttan ett år.
