Golvvård fick avsluta den här veckan
Vid 2 idag åkte vi till mitt favoritobjekt och gjorde golvvård. Nicko gjorde sin premiär på golvvård idag med och det gick faktiskt bra. Han är duktig min son. Jag kom på mig själv med att ställa ganska höga krav på honom emellanåt men som förälder gör man nog gärna det. Det är inte helt lätt för en 16åring som knappt har städat innan att bli inslängd på en golvvård där alla vet sina platser och vet vad som är nästa "steg" och var man behövs som bäst. Det är inte lätt då att ta egna initiativ men han gjorde så gott han kunde. Om 2 veckor ska vi på nästa golvvård och då kanske han är mer självsäker.
Lite sorgligt kändes det när jag kom på att det var Annsofies sista golvvård med oss på länge. Om en och en halvvecka opereras hon för cancer i njurarna och jag är ärligt talat orolig för henne. Jag hoppas verkligen att allt kommer gå bra för henne. Hon behövs för sin familj och för att ge oss andra en dos solsken varje dag. Hon är en viktig person för många. Jag håller alla tummar jag kan hitta för henne.
Emil är kul :)
Han tjatar konstant på sina syskon så fort dom ställer disken på fel ställe eller inte plockar in efter sig och sånt.
Idag när han kom hem satt Emil i mitt knä och tittade på tv. Det första Nicko gjorde när han kom ut i köket var att skrika med arg röst att den som ätit rostat skulle med en gång komma och plocka in efter sig.
Jag sa till Nicko att sluta skälla.
När han kommer in i vardagsrummet får han se att det ligger ett bananskal på bordet och då blir det nästa utbrott. "Den som är skyldig till bananskalet ska omgående kasta det efter sig", och sen går han härifrån med arga steg.
När han gått ut från vardagsrummet viskar Emil i mitt öra:- Jag tycker inte om Nicko när han ska bli kock. Han var snällare innan!
Nickos framtida yrke får väl bli "den arga kocken" :)
Helt slut är jag idag.
När jag kom hem var ingen av mina söner hemma så nu sitter jag i sofan och försöker samla krafter.
Snart fyller min minsta charmknutte 9 år och det är det enda han pratar om. Han blir helt till sig så fort jag nämner hur många dar det kvar och bara fnittrar och pratar om vad han önskar sig och hur hans kalas ska vara.
Konstigt att inte jag fick känna mig lika uppspelt när jag fyllde. Man tappade det nånstans på vägen.
Jag vet inte mellan vilka födelsedagar men det var nog när man fick barn som det blev som mest ointressant med sin egen födelsedag. Bara känslan att få se sina barns förväntan inför den stora årsdagen och se glädjen om man lyckas ge dom det om önskar sig slår allt annat.
Problemet blir bara att ju större dom blir ju svårare blir det att köpa nåt. Emil är lätt än så länge men dom andra har jag problem med.
Snart kommer nog Emil hem så vi kan planera vidare om hans stora dag men tills dess ska jag läsa lite i min bok.
Maffigt
Ett av klippen var från deras konsert på Gröna lund som det blev massa skriverier om eftersom det var tusentals fans som inte kom in när grönan sålde fler biljetter än vad dom fick släppa in folk. Otroligt klantigt kan man tycka och dom som blev kvar utanför blev galna och försökte klättra över stängseln.
Klippet jag hittade var grönan själva som lagt ut och på slutet ser man varför dom vunnit pris som Sveriges bästa liveband flera gånger.
Dom fick hela detta hav av fans framför scenen att dansa. Det är en bedrift kan jag lova.
Kolla in klippet. Den sista halvminuten visar dom kameran uppifrån och det är då man ser publiken.
Hoffmaestro har ni här.
Måla laga mat och baka
Garaget har fått sin panel nu och för att hinna med att grundmåla innan det blir för kallt så blev det idag det fick ske.
Jag och Ronnie tog varsin målarpensel och hjälptes åt i några timmar innan jag gick in och fixade middag till oss. Jag hade lovat Jörgen att ha maten klar till han slutade jobbet så ganska precis när han kom så tog jag ut potatisgratängen ur ugnen.
Efter maten fortsatte Ronnie och Jörgen med att spackla och måla och jag fixade jordgubbspaj och biskvier.
Nu har vi fikat och dansbandskampen är på tvn.
Det är inte mitt favoritprogram direkt men det finns inte mycket mer att titta på.
Igår skulle Ronnie och jag försöka titta på en av dom fem filmerna som vi hyrde i lördags. Men efter en halvtimme sov vi allihop i varsitt hörn av soffan. Sammanlagt har vi alltså hunnit se en och en halv av filmerna vi hyrde i förra veckan innan jag blev tvungen att lämna tillbaka dom idag så nu tar jag ett filmavbrott i ett tag tills jag kommit in i filmhumör igen. Jag har nog blivit botad från ett av mina beroenden nu.
Undrar om mitt bokberoende och chokladberoende går att bota med? I alla fall chokladen skulle vara bra om man kunde tröttna på. Böckerna kan jag nog aldrig lära mig leva utan.
Idag tog jag fram Mons Kallentofts första bok. Jag fick höra av en tjej häromdan att hon inte stod ut med hans böcker för att han liksom skriver på vers ibland och jag kan förstå vad hon menar. Jag ska försöka läsa färdigt boken eftersom jag har 3 med honom och det vore synd att bara göra sig av med dom olästa.
Jag ska ge den en ny chans senare ikväll.
Ont i huvet och misslyckad mat
Det gjorde det väl inte bättre att jag ätit den äckligaste pajen på länge. Jag hade i alldeles för mycket salt i pajdegen så det var näst intill oätligt och dessutom sprack min bästa pajform som jag haft sen jag flyttade hemifrån i 2 delar när jag skulle ta ut den ur ugnen. Jag brukar faktiskt inte misslyckas så här illa med mat men idag var jag inte på mitt bästa matlagarhumör tydligen.
Nu har jag nästan en hel oätlig paj över i köket och därmed inga lunchlådor till mig, Ronnie och Choffe för imorgon så vad vi ska äta då är fortfarande en gåta.
Jag orkar bara inte ställa mig vid spisen igen idag.
Ronnie har gett sig ut för att spackla i det nya garaget och jag ska nog lägga mig och läsa en stund nu tror jag.
Igår läste jag klart den halvdåliga Dacapo-boken så nu har jag börjat på en harlequinbok som inte kräver mycket av mig direkt.
Jag har mängder av såna tantsnuskböcker så för att inte få för många såna kvar till slut så måste jag lägga in en och annan som utfyllnad mellan dom intressanta böckerna. Dom är perfekt när man vill läsa en bok som går fort och som inte kräver att man måste tänka.
Jag och mina laster
Jag lämnade in filmerna i inkastet som planerat men kunde inte hålla mig mer än några timmar så var jag där och hyrde nya i alla fall. Så gick det med den filmfria veckan.
Småkillarna och jag blev själva på lördan eftersom Ronnie och Choffe åkte till Vänersborg där Choffe köpte sig en bil. Då ville vi ju självklart titta på en film på kvällen.
Jag har en last till och det är böcker. Jag har böcker i varenda låda och skåp här hemma men ändå kan jag inte låta bli att köpa nya.
I lördags skulle jag ta fram en ny bok att läsa och upptäckte då att jag hade köpt nummer tre i en serie. Vad gör man då? Jo man går in på Bokus och vips så har jag beställt 4 nya pocketar.
Som tur är så är det ändå en relativt billig hobby eftersom jag alltid köper pocketar och helst om det är nåt erbjudande typ 3 för hundra eller nåt.
Egentligen hade jag inte behövt köpa några alls eftersom min svärmor har böcker från golv till tak hemma hos sig. Hon frågar jämt om jag inte vill låna av henne men jag har så mycket böcker själv att komma ifatt med att jag nog aldrig kommer hinna med hennes också.
Jag älskar böcker så den lasten vill jag inte bli avvänjd.
Dax att plocka fram dagens bok som heter Da capo. Tyvärr inte den bästa boken jag läst men alla böcker kan inte vara bäst. En del får man bara genomlida. Den skickas vidare till Åsa sen så får hon plåga sig igenom den också.
Camp rock 2
Mina småkillar och jag kollar på Camp Rock och äter ostbågar.
Jag har ett litet problem sen några månader tillbaka.
Man kan ju hyra 3 filmer i en vecka och det var precis vad vi gjorde för ett antal veckor sen. När jag sen skulle lämna tillbaka dom så var jag bara tvungen att kolla om det kommit in några nya och fastnade naturligtvis för 3 nya och så har jag hållit på sen dess.
För ett par veckor sen bad jag Fabian lämna in filmerna medan jag väntade i bilen för att inte bli frestad till 3 nya igen. Dan efter blev han sjuk med blodförgiftning och det var jättesynd om honom och det enda han ville göra var att kolla på film så plötsligt stod jag med 3 nya igen.
Imorgon ska vi lämna in den här veckans ranson och då har jag tänkt att om jag lämnar dom i brevlådan när jag åker och jobbar imorgon bitti så har dom inte öppet så då kan jag inte bli frestad till nya den här gången.
Får se hur länge jag kan hålla mig därifrån den här gången.
Strejk lönar sig
Undret skedde!!
Ronnie och Fabian kokade mannagrynsgröt till alla och jag behövde inte ens ta hand om disken efteråt.
Idag var jag trött efter jobbet och la mig därför en stund med boken i sängen när jag kom hem.
Plötsligt hörde jag att någon höll på i frysen och gick ut i köket för att se vad som stod på.
Där stod min man och skulle mäta upp ris i en kastrull och hade tagit fram kycklingklubbor. Han försökte hitta nåt recept i kokboken. Det enda han hittade var kyckling med nån sparrissås eller vad det var men det fick jag honom att släppa när jag upplyste om att vi inte ens har nån sparris.
Jag blev så glad att nån annan än jag tog initiativ till middag.
Jag gjorde currysåsen och rörde ihop marinad till kycklingen men resten gjorde Ronnie. Till och med dukade fram. Det finns hopp för min familj. Dom börjar bli väluppfostrade. Disken efteråt fick jag visserligen ta hand om men man kan inte kräva för mycket så här i början.
Nicko har plötsligt blivit vuxen och mogen nog att se att hans mamma inte ska behöva plocka efter sina barn jämt. Så fort han ser att han småsyskon har lämnat ett glas nånstans eller droppat en tröja på golvet som dom alltid gör så ropar han tillbaka dom och tvingar dom att plocka upp efter sig.
Häromdan ringde Emil mig när jag var på jobbet. Klockan var då halv tre.
Emil: Visst ska jag till tandläkaren och mormor ska hämta mig?!
Jag: Ja håll dig hemma om en timme för då kommer hon och se till att du är klar.
Emil: Men kan du säga till Nicholas att jag inte behöver ställa in tallriken då för jag hinner ju inte det!
Så hör jag Nicko i bakgrunden: Du ska ställa in din tallrik! Det tar en sekund!
Jag: Du har en timma på dig att ställa in din tallrik så det hinner du.
Emil: Ok då.
Min lata 8åriga son tar sig hellre tiden att ringa och vädja till sin mamma att slippa ställa in en ynka tallrik än att bara göra det. Nu hoppas jag på att Fabian och Emil också kommer att mogna när dom blir äldre. Kunde Choffe och Nicko bli mogna ansvarsfulla ungdomar så finns ju hoppet i alla fall. Den som väntar på nåt gott.......
Nu blir det sängen och boken igen.
Göteborg
Jag och Ronnie var i Göteborg och såg Robert Gustavsson förra helgen.
Jag köpte biljetterna på blocket och fick dom via mail av säljaren så chansen att bli lurad var stor. Hade dom belat kunde dom sålt samma biljetter till hur många som helst och då är det dom som kommer först som kommer in. Det finns en streckkod på biljetterna man skriver ut och den kan bara dras en gång naturligtvis men man kan ju dra ut hur många som helst.
Jag försökte intala mig att även om jag blev lurad på teatern så var det ändå skönt att få komma iväg men i ärlighetens namn skulle jag blivit fruktansvärt besviken om vi inte kom in.
Vi tog ledigt efter lunch och åkte direkt. Vi tog ganskav god tid på oss och hann med både fika på vägen och middag på hotellet innan det var dax att åka till teatern.
Jag var sjukt nervös när jag räckte fram biljetten men dom bara drog den och släppte in mig.
När vi precis kommit innanför skulle jag precis andas ut när nån tog tag i min axel och sa högt: VAD GÖR DU HÄR!!
Jag trodde jag skulle svimma. Övertygad om att det var nån vakt som skulle säga att nån redan gått in med våra biljetter.
När jag vänder mig om ser jag min jobbkompis Ginger och hennes familj.
Jag visste att hon hade tagit ledigt men jag hade inte en aning om att hon skulle till samma ställe som vi.
Teatern var bra och det blev många skratt.
På lördag morgon tvingade jag upp Ronnie vid åtta så vi kunde gå ner och avnjuta den underbara frukosten för att sen åka till Ullared.
Vi kom fram till GeKås vid elva och då var det tråkiga köer och inte en parkeringsplats nånstans. Jag stod i kö medan Ronnie letade efter nånstans att göra av bilen. Till slut backade han upp den på ett berg.
Väl inne i butiken fick man verkligen slå sig fram. Jag kom på att det inte är en toppenidé att åka dit lördagen efter både lön och barnbidrag i september då hela Sverige ska köpa vinterkläder på en gång.
Den enda gången Ronnie blev lite irriterad på sin fru under våran myshelg var just på inne på GeKås.
Jag råkade tappa bort honom vid barnböckerna. Jag skulle kolla efter en bok till Fabian och trodde inte att Ronnie följde efter mig. Jag trodde han hade gått till elektronikavdelningen eller nåt annat larvigt så jag fortsatte shoppa ett tag till.
Efter ett tag hade jag famnen full och behövde lasta av mig i kundvagnen som Ronnie hade så jag försökte få tag i honom, men han hade ingen täckning på sin mobil.
Smart som jag var gick jag då till kundtjänst som ligger på andra sidan varuhuset och bad dom ropa på Ronnie. Efter en stunds väntan kom han ångande med kundvagnen och såg ganska småirriterad ut.
Kanske inte småirriterad utan snarare vansinnig. Han hade hört mig säga att jag skulle till barnböckerna. Som den lydiga man han är så tog han sig fram dit och när jag inte var där ställde han sig och väntade på mig. Han tänkte att nån gång borde jag ju fatta att det var dit han gick så han stod och väntade på mig i en och en halvtimme.
Efter alla dessa år ihop borde han veta att jag inte tänker så. Jag är hetsig och impulsiv. Jag stannar inte upp och tänker logiskt i ett sånt läge. Jag shoppade ju för guds skull!!
Även att jag egentligen inte skulle ha så mycket så blev det ändå en hel kundvagn full.
Det blev kläder till barnen, gardiner och annat roligt.
På hemväg stannade vi i Värnamo och åt på Max.
Choffe passade sina syskon så vi visste dom var i goda händer så vi behövde inte göra oss nån brådska hem.
Vi hade i alla fall en helt underbar helg trots incidenten på GeKås.
Jobb, barn och måsten.
Känns som man sitter i nåt ekorrhjul. Varje dag är samma visa.
Jobba, handla, laga mat, plocka, tvätta och till sist om jag har tur så kan det finnas en liten stund kvar på kvällen då jag har fri tid och kan själv välja vad jag ska göra.
I söndags körde jag en storstäd av nästan hela huset men tyvärr orkade jag inte hallen och badrummet i hallen. Hade jag inte behövt åka akut till Kvantum och städa så hade jag nog orkat med hela huset.
Jag hade jouren i helgen och trodde i min enfald att jag skulle slippa rycka in nånstans när ingen hade ringt vid halv tio på söndag morgon men plötsligt ringer telefonen och personalen på Kvantum upplyser mig om att städerskan som skulle varit där klockan sex inte hade dykt upp så det blev till att slänga sig i bilen och försöka städa så gott det gick bland kunderna. Därför var väl inte orken på topp riktigt när jag väl kom hem igen vid halv ett.
Jag hade inga säckar hemma heller så alla sopor som jag fick ihop i min rensningsiver ligger i en jättehög i hallen just nu och gör så att det känns stökigare än vanligt.
Idag kör jag en tyst protest. Jag har fortfarande inte börjat med nån mat och ska se hur lång tid det tar innan nån annan i den här familjen ställer sig vid spisen. Antagligen kommer dom svälta ihjäl hellre än att laga mat så det blir väl mackor om dom ska bestämma. Jag orkar i alla fall inte idag. Jag är slut som människa.
Jag hörde just nånting om att Fabian och hans pappa ska åka och köpa mjölk och laga mannagrynsgröt. Vi får se hur det blir med det.
Jag ska nog plocka upp min bok nu och bara koppla av.
Imorgon är en ny dag med nya krafter.
