Jag blev ledig i alla fall
Jag åkte och öppnade på lördag morgon och hann bara jobba i lite mer än en timme innan jag blev uppringd av min personal.
Hon kände sig bättre så hon kom och bytte av mig.
Jag ringde direkt hem till min familj och sa till dom att göra sig iordning så vi skulle kunna åka så fort jag kom hem.
Vid halv elva var vi på väg till Stockholm.
Det blev en stressig och intensiv helg men skönt att komma iväg.
Vi åkte runt i Stockholm i en timma innan vi hittade till hotellet.
Teatern vi skulle gå på började vid fyra så när vi hade checkat in på hotellet hade vi 45 minuter på oss att ta oss till tunnelbanan, åka från Alvik till Medborgarplatsen, hitta till teatern och lösa ut våra biljetter i biljettkassan.
Vi hann men det var med nöd och näppe.
När vi hängde in jackorna hörde vi signalen att det var dax att sätta sig.
Teatern var bra. Det var nåt som roade hela familjen. Det är inte lätt att hitta sånt när vi är så många och så skilda åldrar.
Efter teatern gick vi till en mongolisk restaurang.
Vi ringde Kaliffa och Teresia på vägen till Stockholm så vi hade bestämt att vi skulle till dom efter restaurangen.
Jag trodde i min naivitet att jag skulle kunna hitta nåt kvällsöppet som hade typ en leksak eller nalle eller nåt som jag kunde köpa och ta med till lilla Evelyn.
Efter en hel del letande hittade vi nån konsumbutik men där fanns inte en enda sak att köpa till en ettåring så det fick bli en chokladkartong till familjen.
Evelyn hade lärt sig gå. Hon fyller ett den 23 december. Hon var världens charmigaste och goaste unge. Så söt!!
Jag ska visa henne här vid ett annat tillfälle.
Vi blev kvar hos dom till till halv tolv på natten då vi tog tunnelbanan tillbaka till hotellet.
Söndag blev först hotellfrukost och därefter åkte vi till Skärholmen och släppte av Koffe och Fanny medan vi andra åkte till Ikea och leksaksaffär.
Helgen flöt relativt smärtfritt. Lite småbråk mellan syskon är oundvikligt men inga stora incidenter.
Dom behöver göra saker ihop ibland. Hade vi varit hemma så hade dom knappt sagt ett ord till varann.
Tyvärr var jag tröttare än nånsin imorse när jag skulle upp men det var det värt.
Hon kände sig bättre så hon kom och bytte av mig.
Jag ringde direkt hem till min familj och sa till dom att göra sig iordning så vi skulle kunna åka så fort jag kom hem.
Vid halv elva var vi på väg till Stockholm.
Det blev en stressig och intensiv helg men skönt att komma iväg.
Vi åkte runt i Stockholm i en timma innan vi hittade till hotellet.
Teatern vi skulle gå på började vid fyra så när vi hade checkat in på hotellet hade vi 45 minuter på oss att ta oss till tunnelbanan, åka från Alvik till Medborgarplatsen, hitta till teatern och lösa ut våra biljetter i biljettkassan.
Vi hann men det var med nöd och näppe.
När vi hängde in jackorna hörde vi signalen att det var dax att sätta sig.
Teatern var bra. Det var nåt som roade hela familjen. Det är inte lätt att hitta sånt när vi är så många och så skilda åldrar.
Efter teatern gick vi till en mongolisk restaurang.
Vi ringde Kaliffa och Teresia på vägen till Stockholm så vi hade bestämt att vi skulle till dom efter restaurangen.
Jag trodde i min naivitet att jag skulle kunna hitta nåt kvällsöppet som hade typ en leksak eller nalle eller nåt som jag kunde köpa och ta med till lilla Evelyn.
Efter en hel del letande hittade vi nån konsumbutik men där fanns inte en enda sak att köpa till en ettåring så det fick bli en chokladkartong till familjen.
Evelyn hade lärt sig gå. Hon fyller ett den 23 december. Hon var världens charmigaste och goaste unge. Så söt!!
Jag ska visa henne här vid ett annat tillfälle.
Vi blev kvar hos dom till till halv tolv på natten då vi tog tunnelbanan tillbaka till hotellet.
Söndag blev först hotellfrukost och därefter åkte vi till Skärholmen och släppte av Koffe och Fanny medan vi andra åkte till Ikea och leksaksaffär.
Helgen flöt relativt smärtfritt. Lite småbråk mellan syskon är oundvikligt men inga stora incidenter.
Dom behöver göra saker ihop ibland. Hade vi varit hemma så hade dom knappt sagt ett ord till varann.
Tyvärr var jag tröttare än nånsin imorse när jag skulle upp men det var det värt.
Kommentarer
Trackback
