fyrbarnsmor

Jag blev ju inkallad till möte med rektor och lärare och alla andra på skolan angående "Emils studiesituation" som det så fint hette.
När jag hade enskilt samtal med Emils lärare så förstod jag på henne attt det var lika med en dödsynd om man inte gjorde alla läxorna med barnen varje vecka.
Hon ansåg absolut inte att det var förmildrande omständigheter när jag påpekade att jag tyvärr inte kan hitta tiden och lusten att sitta och traggla bokstäver med en tjurig 7åring som inte vill eller lära sig och som vägrar sitta still.
Han kan inte ljuda så många bokstäver och därför mister han lusten inom fem minuter och därefter blir det bara en viljornas kamp att försöka motivera honom när jag egentligen är superstressad och behöver göra annat i hemmet.
Fabian har kommit så pass långt i skolarbetet att han tycker det är kul med läxor saå han tar gärna fram dom själv och sitter vid köksbordet medans jag lagar mat eller diskar och bara frågar nåt ibland. 
Hon påpekade också att Emil stör väldigt mycket i klassrummet för att han inte orkar sitta still och va tyst längre stunder.
Jag frågade då om han inte kunde få vara lite med sexåringarna. Han är ju född sent på året och är väl kanske inte så mogen än.
Det kan ju ändras över en natt i den åldern men tills han har lekt av sig lite så kanske han skulle få blanda lite. Både för sin egens skull och dom andras.
Det kunde man absolut inte enligt henne utan det enda alternativet hon såg var specialklassen i källaren som jag är emot.
När vi kom till rektorsmötet så förväntade jag mig samma tugg igen. Att jag skulle sitta och försvara mig inför allihopa och alla skulle bedöma mig som den värdelösa mamman som inte läser läxor.
När jag återigen förklarade hur motigt det var med Emils läxor och att det alltid spårade ur och slutade med att han och jag blev osams och att jag inte ville ha det så när jag inte träffar mina barn så långa stunder varje dag så fick jag inte den reaktion som jag hade förväntat mig.
Rektorn sa "ibland måste man tänka efter varför man ger läxor. Om det bara är för läxornas skull eller om det gynnar barnet överhuvudtaget. I Emils fall kanske det behövs några läxor just nu utan vi kanska ska avvakta till senare"
Hon vände sig till läraren när hon sa det och jag blev helt stum först.
När vi sen diskuterade att Emil inte kan sitta still sa hon innan jag hann lägga fram några argument:-Kan han inte vara mer med sexårsgruppen tills det lugnat ner sig?
Jag blev mållös. Hon tänkte precis som jag. Jag är kanske inte så konstig trots allt då!
Hon är ganska ny som rektor. Det var inte hon som hade hand om hela cirkusen kring Nicko.
Jag fick ett förnyat förtroende till ledningen på den skolan igen. Även att jag är övertygad om att vi inte kommer tycka lika om allt i framtiden för det vore ju underligt men jag fick ändå se att hon inte var så där fyrkantig som många andra inom skolan.
Min erfarenhet hittills har varit att man inte får sticka ut på nåt vis och det går absolut inte att hitta andra lösningar till dom barnen som inte ligger inom deras ram.
Det finns hopp för framtiden.