Nickos skola

Jag blev uppringd av Nickos lärare Agneta, på Olympen imorse.
Agneta hade försökt få Nicko till lektion men det hade inte gått så bra så jag fick ringa och bli förbannad på pojken så han fattade att det är allvarligt det här med hans skolk.
Jag fick hota med att jag kommer till skolan annars och det lyckades i alla fall få honom att gå till sin lektion.
Jag åkte ändå till skolan trots det. Jag kan behöva visa mig där ibland eftersom det inte funkar så bra.
Jag fick se var han sitter på dagarna och bestämma ett möte med rektorn imorgon.
Egentligen är det meningen att Nicko ska tillbaka till sin klass efter lovet och det verkar inte vara en bra idé.
Vi får se vad vi kommer fram till på mötet imorgon.
Medicinen har inte gjort nån verkan än. Dom sa att det kan ta upp till tre veckor och det har det gått nu så nån skillnad borde dom ju uppleva nu tycker jag.
Den kanske inte är så bra för honom.
Det finns inga fler mediciner att prova sen så om inte denna funkar så vet jag inte vad vi ska göra.
Jag stod en stund i korridoren medan jag väntade på rektorn.
Jag kan inte komma ihåg att det var så stökigt när jag gick i skolan.
Det gapades och skrek runt omkring mig hela tiden.
Jag blev helt slut bara av att vara där en halvtimme. Jag kan förstå Nicko att han har svårt att hålla ihop på skolan.
Det kan inte vara för att jag glömt hur det var för den volymen skulle jag inte ha glömt om vi hade haft det så på min tid.
Visst bråkade ungarna då med men inte så här.
Killar som jag uppfattar som lugna och tystlåtna när dom är hemma hos oss var helt galna i skolan.
Man blir nog sån av omgivningen. Det var nog tur att jag inte var där så länge för vem vet hur jag kunde ha påverkats.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0