fyrbarnsmor

Jag har haft ganska mycket kunder idag. När det är mycket folk blir jag mer energisk.
Jag har plockat och grejat hela dan.
Det känns rätt skönt. Det går lite fortare då.
Jag hade en lite småruggig kille här förut.
Han var nog psyksjuk.
Han hade långt tovigt smutsigt hår, skitiga kläder och gick lite konstigt. Han gick runt i butiken tills han var ensam kvar innan han kom fram till mig.
Killen:- Jag har autism. Jag fick det när jag var liten. Det var en kille som skrek när jag var liten och då fick jag autism. En del ljuger och säger att dom är sjuka men det gör inte jag.
Jag nickade lite ibland och gav lite instämmande hummanden ifrån mig.
Killen:- Jag har ont i vegetarismdelen i hjärnan. Den sitter här på sidan (han höll sig på ena sidan av huvet). Den är svullen. Jag är vegetarian. Man blir tjock av grönsaker. Kött blir man inte tjock av. Kroppen vill ha kött men inte grönsaker.
Jag fastar när hjärnan blir svullen. Idag har jag  inte ätit nånting. Jo jag har druckit tre glas vatten.
Jag fick inte ett ord med i laget. Han tittade inte åt mitt håll knappt utan tog ett steg fram och tillbaka och vaggade hela tiden.
Killen:- Emil i Småland är busig han.
Han tittade på mig som om jag skulle hålla med honom så det gjorde jag. Då blev han nöjd och gick över till nästa ämne.
Killen:-En gång tog jag en sten och la den på en annan sten på andra sidan vägen och då kom dimman med en gång!! En del tycker inte om när jag gör så för då kommer istiden och naturen leker man inte med!!!
Nu tittade han mig in i ögonen och blev jätteallvarlig. Jag blev så snopen av det där med istiden att jag höll på att börja asgarva men jag kände på mig att det inte var så lyckat att skratta den här killen rakt upp i ansiktet så jag bet ihop. Det kostar på att bita ihop i ett sånt läge. jag kände att skrattet ville ut så gärna att det började tåras i mina ögon.
Killen:- Ibland när jag blir arg måste jag tänka empatiskt. Man får inte bli arg. Man får inte slå nån.
Under hela den här tiden som han stod hos mig hade jag inte en enda kund. Det kändes inte helt bekvämt att stå själv med honom men jag tänkte att om jag bara nickar lite och inte retar upp honom så är det kanske ingen fara. Efter empatiföreläsningen så gick han till slut. Han sa mycket fler saker men jag kan inte minnas allt. Det var så virriga tankegångar ibland så jag hängde inte med.
Det är ett tragiskt människoöde ändå. Stackars kille. Han var nog uppskattningsvis i min ålder eller något äldre.