fyrbarnsmor

Det känns som den här sommaren bara försvann.
Hela sommaren gick åt till Kim och hans problem så det blev inga lata dagar på stranden eller strosande med glass på stan på kvällarna.
Varje dag tänkte jag bara att när det löst sig med Kim kan vi göra alla sommarsaker man ska göra men det löste sig inte med honom.
Så länge allt var kaos varken orkade jag eller hade jag tid för att göra nåt.
Jag ville åka till Ölands djurpark och Ronnie skulle åka till Göteborg med dom stora men ingenting var kul.
Jag har förstört mina barns sommar och slösat bort den på en otacksam missbrukare.
Jag vet att han egentligen inte menar att vara så här som han är nu men det är svårt att inte bli bitter på honom.
I kims fotspår just nu är det bara droger, mordförsök, misshandel och psykoser.
Ena sidan av mig tycker synd om honom men den andra sidan hatar honom för allt illa han gjort oss.
Ena stunden förbannar jag den dan han kom in i våra liv och andra stunden är jag tacksam för han fick mig lite mer ödmjuk och visade mig en sida av samhället som jag inte förstått.
Jag har dåligt samvete bara för att mina barn blev inblandade. Jag kunde aldrig i mitt liv föreställa mig att en människa kunde bli så förändrad som han blev.
När jag föreställde mig det värsta jag kunde tänka mig om honom så räckte det i slutändan inte ens till.
Det finns liksom inget slut på honom. När man tror han nått botten så finns det fortfarande en liten bit till att sjunka.
Snart är han så djupt att det inte går att ta sig upp längre.
Tyvärr är han nog förlorad.
Nu är hösten här och snart vintern men nästa sommar ska jag ta vara på.
Hade jag inte haft sjuk personal skulle jag velat gjort nåt med mina barn nu i höst. Antingen en helg i Stockholm och gått på teater eller helst en vecka utomlands.
Utlandet är lite för mycket pengar för oss men en helg med teater skulle vara genomförbart.
Jag får se om min personal blir bättre så får jag planera in nåt.