fyrbarnsmor

Vi var hos ögondoktorn imorse.
Dom senaste besöken har bara tagit en halvtimme eller max en timme men inte idag.
Idag skulle han undersökas noga. Han har fått tillbaka starren på det ögat som han opererade.
Sist vi var hos doktorn hade det börjat bildas i nedre delen av synfältet men då var det inte störande för synen än. Nu hade det växt så det skuggade en tredjedel av synfältet.
Doktorn försökte på flera olika sätt att avgöra vilken synstyrka Emil har på ögat för att vi ska få rätt styrka på glasögonen men det gick inte att utläsa. Det var alldeles för grumligt.
Han fick läsa på tavlan med bokstäver massor av gånger med olika glas och utan glas och fick pupillvidgande droppar, mätte trycket i ögonen, satt och stirrade in i tre olika maskiner som mäter både det ena och det andra.
Det var inte en gång per maskin heller utan den ena maskinen fick han gå igenom både innan droppar och efter och dessutom hade doktorn en elev som skulle göra allt det som doktorn gjorde för att lära sig så allt skulle upprepas en extra gång för henne.
När han fått dropparna skulle vi vänta på att dom fick verka i 30 min så då gick vi ner till cafeterian en stund.
Doktorn beslutade i alla fall att dom ska prova med laser den här gången för att se om han fick bukt med starren innan den växer över hela synfältet.
På honom lät det som att det var en ren chansning och att det inte brukar hjälpa men vi skulle prova i alla fall tyckte han.
Hjälper inte det blir det en ny operation.
Jag vet inte om jag är så pigg på att ha min sexåriga son som en försökskanin. Om det inte lyckas då? Det kanske rent av blir sämre?
Jag försökte fråga om allt jag var orolig för men den här doktorn vi hade idag var inte speciellt trevlig och han snäste mest av mig när jag ifrågasatte hans beslut så jag blev varken klokare eller tryggare.
Emil kände inte att han ville till skolan efter vi gick ifrån sjukhuset. Han såg suddigt efter dropparna och ögonen sved och kliade av alla undersökningar.
Klockan var över elva så jag ringde skolan och sa att Emil följer med till macken istället och förklarade hur han kände sig. Det bemöttes inte av nån glädje. Emils klassföreståndare påminde mig om skolplikten och sa att han visst skulle kunna komma till skolan efter en undersökning. Hon gick till slut med på att han slapp när jag sa att det ändå bara var en timmes skoltid kvar eftersom dom skulle ha lunch nu men hon påpekade att imorgon skulle han komma i alla fall.
Det är hårt med skolplikten i första klass.
Även Nickos lärare är hård med den. Nicko ska vara på bup imorgon klockan halv nio och eftersom han börjar skolan vid åtta så skickade jag ett mail och frågade om det var ok att han åkte direkt dit. Han hänvisade till skolplikten och sa att nicko ska närvara vid skolan innan besöket i alla fall. Han vill hellre att Nicko kommer i tjugo minuter och stör klassen med att försvinna från en lektion mitt i.
Det är väl bara att böja sig för skolplikten. Den är tydligen mäktigare än det sunda förnuftet.