Fabian sover som en klubbad säl

Larmet tjuter som ett brandlarm. Barnen sover i samma rum.
Varje gång larmet gick tände vi i taket. Vi var inte tysta och diskreta direkt.
På morgonen när jag väckte killarna sa Fabian yrvaket:- Vad duktig Emil har varit. Han har ju inte kissat på sig en enda gång inatt.
Jag:- Jo jag har varit här flera gånger inatt.
Fabian:- Va!? Men funkade inte det där larmet då??
Han såg ut som ett frågetecken. Han har inte hört oss en enda gång.
Måste vara skönt att kunna sova så hårt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0