fyrbarnsmor

Igår såg vi den nya filmen med Leonardo Di Caprio.
Den var ok men lite seg. Åsa sa efteråt att man satt och undrade i två timmar när den skulle börja för det hände liksom inte så mycket.
Sämre har jag sett men absolut många som är bättre med.
När jag skjutsade hem Åsa sen satt vi kvar i bilen i en timme. Ibland kan man tro att jag aldrig får prata om dagarna för när jag väl får chansen så slutar jag inte. Hon försökte fly ut ur bilen flera gånger och till slut var det så kallt i bilen att fingertopparna var vita men jag lät henne inte komma undan. Jag kan inte bara sluta prata så där hur som helst.
Eftersom Åsa ändå smet innan jag hade pratat färdigt så blev det Ronnie som fick ta resten när jag kom hem. Han halvlåg i soffan och tittade på film när jag kom hem och när jag hade pratat sönder filmen i en halvtimme så pausade han till slut och hämtade sig en huvudvärkstablett. Frågan är om han hade behövt en tablett om inte jag hade pratat sönder honom. Undrar om Åsa gjorde detsamma när hon kom upp till sig. Hon fick ju stå ut med en hel timma så hon behövde nog morfin för att kunna koppla av sen.
Ja ja lite får dom allt stå ut med.