Gott nytt år!!
Nu är det 2009.
Igår var det en helt sjukt hektisk dag.
Jag började dagen med att jobba.
Nyårsafton = inventering. Usch vad jag hatar inventering!! Alla andra nyårsaftnar så har jag knappt haft några kunder överhuvudtaget men den här Nyårsaftonen bestämde sig alla för att störa mig.
I normala fall så älskar jag när jag har massa kunder men det är bara en enda dag på året som jag önskar mig lite lugnare.
Jag sprang som en vettvilling mellan att räkna och skriva och alla kunder. Ibland var det långaköer med folk och när jag då fick återvända til senaste stället som jag höll på att räkna så hade jag naturligtvis tappat räkningen och fick börja om.
En stammis till oss som kom tyckte det verkade så kul med inventering tydligen att han började hjälpa mig. Han är lite ensam så han tyckte nog det var kul att ha nåt att göra.
Det var hemskt snällt av honom att hjälpa till men han stressade mig mer än han hjälpte mig ibland.
När jag hade långa köer med folk kunde han vråla från andra sidan butiken " 43 mjölk var det. Var ska jag räkna nu? Har du skrivit upp 43? Ska jag ta andra kylen nu? Var ska jag börja?".
Det blev lite svårt att koncentrera sig på kunden man har framför sig då. Han menade väl så jag försökte ge honom uppgifter som skulle ta lite tid men han var snart tillbaka igen.
Han åkte in till stan för att hämta sig en hummer som han skulle äta i sin ensamhet. När Ronnie hörde det tyckte han så synd om honom att han bjöd hem honom till oss.
Vi blev därför 11 personer till kvällen.
När jag åkte från macken sprang jag in på kvantum och snabbhandlade och var hemma till fem. Vid sju skulle vi ha främmande och tills dess skulle jag hinna lägga in ciabattorna i ugnen, skiva och steka filé, vispa 1,5 liter grädde med curry, skiva bananerna som skulle ligga ovanpå, göra vitlöksmör, skära sallad, koka ris, skära bröden och bre dom med smöret och sätta in i ugnen och dessutom duka till alla.
Jag hann precis lägga upp förrätten på tallrikarna när främmandet stod utanför dörren.
Vitlöksbröden var supergoda. Jag har aldrig försökt mig på att göra aioli så Ann-Kari var snäll och hjälpte mig med den.
Ris och filé med currygrädde och banan blev det till huvudrätt och Linda hade fixat marängsviss till efterrätt.
Jag var så mätt efter maten att jag bokstavligen kände hur maten stod upp i halsen på mig.
Efter tolvslaget kom Jessica och Andreas och gick förbi utanför så dom tittade in en liten stund och Andreas blev kvar medan Jessica som skulle jobba idag gick hem.
Kim och Linda åkte hem vid ettiden men våran kära nytillkomna gäst skulle skjutsa nån hem vid tretiden så han var kvar tills dess.
Idag sov jag till tolv. Snart får vi fikafrämmande av Andreas och Jessica så jag borde ta tag i att göra iordning nåt att bjuda på nu.
Igår var det en helt sjukt hektisk dag.
Jag började dagen med att jobba.
Nyårsafton = inventering. Usch vad jag hatar inventering!! Alla andra nyårsaftnar så har jag knappt haft några kunder överhuvudtaget men den här Nyårsaftonen bestämde sig alla för att störa mig.
I normala fall så älskar jag när jag har massa kunder men det är bara en enda dag på året som jag önskar mig lite lugnare.
Jag sprang som en vettvilling mellan att räkna och skriva och alla kunder. Ibland var det långaköer med folk och när jag då fick återvända til senaste stället som jag höll på att räkna så hade jag naturligtvis tappat räkningen och fick börja om.
En stammis till oss som kom tyckte det verkade så kul med inventering tydligen att han började hjälpa mig. Han är lite ensam så han tyckte nog det var kul att ha nåt att göra.
Det var hemskt snällt av honom att hjälpa till men han stressade mig mer än han hjälpte mig ibland.
När jag hade långa köer med folk kunde han vråla från andra sidan butiken " 43 mjölk var det. Var ska jag räkna nu? Har du skrivit upp 43? Ska jag ta andra kylen nu? Var ska jag börja?".
Det blev lite svårt att koncentrera sig på kunden man har framför sig då. Han menade väl så jag försökte ge honom uppgifter som skulle ta lite tid men han var snart tillbaka igen.
Han åkte in till stan för att hämta sig en hummer som han skulle äta i sin ensamhet. När Ronnie hörde det tyckte han så synd om honom att han bjöd hem honom till oss.
Vi blev därför 11 personer till kvällen.
När jag åkte från macken sprang jag in på kvantum och snabbhandlade och var hemma till fem. Vid sju skulle vi ha främmande och tills dess skulle jag hinna lägga in ciabattorna i ugnen, skiva och steka filé, vispa 1,5 liter grädde med curry, skiva bananerna som skulle ligga ovanpå, göra vitlöksmör, skära sallad, koka ris, skära bröden och bre dom med smöret och sätta in i ugnen och dessutom duka till alla.
Jag hann precis lägga upp förrätten på tallrikarna när främmandet stod utanför dörren.
Vitlöksbröden var supergoda. Jag har aldrig försökt mig på att göra aioli så Ann-Kari var snäll och hjälpte mig med den.
Ris och filé med currygrädde och banan blev det till huvudrätt och Linda hade fixat marängsviss till efterrätt.
Jag var så mätt efter maten att jag bokstavligen kände hur maten stod upp i halsen på mig.
Efter tolvslaget kom Jessica och Andreas och gick förbi utanför så dom tittade in en liten stund och Andreas blev kvar medan Jessica som skulle jobba idag gick hem.
Kim och Linda åkte hem vid ettiden men våran kära nytillkomna gäst skulle skjutsa nån hem vid tretiden så han var kvar tills dess.
Idag sov jag till tolv. Snart får vi fikafrämmande av Andreas och Jessica så jag borde ta tag i att göra iordning nåt att bjuda på nu.
Kommentarer
Trackback
