fyrbarnsmor

Han är en mogen och modig liten grabb han.
Idag var han på magnetröntgen. Han skulle ligga blickstilla i 30 minuter inne i ett "rör" med massor av ljud omkring sig. Jag fick sitta på en stol bredvid med hörlurar på mig och kunde ibland klappa honom lite på foten så han kände att jag var kvar. På magen la dom ett larm som han kunde trycka på om det skulle vara nåt speciellt. Ljuden var öronbedövande trots att jag hade lurar på mig och för honom var det ännu värre.
När dom hade hållit på i tjugo minuter sa dom i högtalaren till Emil att han fick ligga kvar en stund till så skulle dom titta på bilderna om dom var ok. Jag tänkte att jag skulle skoja lite med Emil då så jag killade lite försiktigt på hans tår och nöp lite i dom. Jag såg att han inte kunde hålla sig för skratt men ändå rörde han inte en muskel.
Efter att dom kollat igenom bilderna kom dom fram till att dom behövde en serie bilder till och det var den värsta omgången. Det lät mer än det hade gjort med nån av dom andra och plötsligt tog Emil upp handen och tryckte på larmet. Jag visste inte varför han hade tryckt om han fått ont eller nåt för jag såg att läppen började röra sig och att han var nära att börja gråta men jag kunde ju inte få ut honom. Det enda jag kunde göra var att krama hans fötter och vänta till sköterskan kom in. Hon var övertygad om att han hade tryckt för att ljudet gjorde ont i huvet. Hon sa att det känns som att huvet ska gå i bitar och att just den här serien dom tog nu är den värsta. Dom följande sekunderna kändes som timmar innan dom äntligen var klara så dom kunde ta ut honom.
Det var som hon hade trott. Det var det starka ljudet som hade gjort honom rädd.
Läkaren och sköterskan var väldigt skeptiska innan dom satte igång och jag märkte att dom inte trodde på att dom skulle kunna få några bilder. Dom var mäkta imponerade. Så imponerade att sköterskan gick runt lite överallt för att leta upp nåt osm hon kunde ge til lhonom som belöning. Det blev en boll till slut.
När jag sa det till Emil efteråt sa han:- HA! Där fick dom!
Jag:- Dom visste inte vem dom hade att göra med inte!
Emil:- Nähä du!
När Emil nu hade varit så duktig så bestämde vi oss för att han skulle få köpa sig ett nytt örhänge så efter att vi hade skjutsat hans farmor till tandläkaren åkte vi ner till stan. Först blev det Lindex där han fick köpa sig en pyjamas, en keps och ett par kalsonger och efter det guldfynd där han valde ut ett nytt örhänge. Lunchen blev mcDonalds och efter det bar det av till skolan igen.
När jag lämnade av Emil på skolan kom hans fröken fram till bilen och sa att Fabian inte mådde så bra. Jag gick in och pratade med honom och det slutade med att han fick följa med mig till macken.
Jag jobbar kväll så han sitter just nu i fikarummet med sin pappas data och spelar.