Simhall för familjen igår
I alla fall för ena halvan av familjen. Ronnie, Fabian och Emil var inne och badade medans jag tränade och solade.
Efter simhallen blev det till att åka hem och laga söndagsstek och baka en ananaspaj. Min mamma och Ronnies mamma kom och fikade. Jag försökte ringa min farmor med men hon var inte hemma. När jag äntligen tar mig i kragen och kommer ihåg att ringa henne så har hon åkt hemifrån. Nu tar det väl flera veckor tills jag får ett tillfälle igen förstås. Det kanske inte blir förrän vid påsk när pappa kommer. Då ska hon opereras så då får jag besöka henne på sjukhuset istället.
Idag jobbar jag förmiddag. Den här veckan blir det varannan dag morgon och varannan dag kväll. Imorgon ska Emil till magnetröntgen så Ann-Kari och jag bytte. Vi ska vara där vid kvart i tio och jag har inte en aning hur lång tid sånt tar. Det borde inte ta så länge men man vet aldrig.
På onsdag eftermiddag ska Emil till ögondoktorn igen och se hur det gått med hans träning av ögat. På skolan har dom varit stenhårda med lappen men jag har tyvärr gett efter alldeles för många gånger. Jag tycker så synd om honom så jag har svårt att tvinga honom. Han blir ju nästan blind när man täcker över det friska ögat. Jag vet att det är för hans eget bästa men när jag ser hur osäkert han går och famlar sig fram och hur ledsen han är så är det inte lätt att vara hård mot honom.
I eftermiddag behöver jag baka matbröd och skriva i "Toraboken" med Emil. Tora är ett goselejon som barnen har i sin klass. Tora står för Trygghet, Omtanke, Respekt och ansvar. Det här lejonet får följa med ett barn hem varje fredag och sen ska det här barnet skriva i Toras dagbok om vad hon får uppleva tillsammans med oss. Jag kan säga att det är en STOR händelse i Emils liv att det äntligen var hans Toravecka. Vi har inte skrivit nåt i helgen och han har tjatat som en galning på mig så idag måste vi skriva ifatt. Jag funderar lite på om Tora kanske ska få bada lite i våran tvättmaskin nu när hon är på besök. Det skulle behövas kan jag säga.
Efter simhallen blev det till att åka hem och laga söndagsstek och baka en ananaspaj. Min mamma och Ronnies mamma kom och fikade. Jag försökte ringa min farmor med men hon var inte hemma. När jag äntligen tar mig i kragen och kommer ihåg att ringa henne så har hon åkt hemifrån. Nu tar det väl flera veckor tills jag får ett tillfälle igen förstås. Det kanske inte blir förrän vid påsk när pappa kommer. Då ska hon opereras så då får jag besöka henne på sjukhuset istället.
Idag jobbar jag förmiddag. Den här veckan blir det varannan dag morgon och varannan dag kväll. Imorgon ska Emil till magnetröntgen så Ann-Kari och jag bytte. Vi ska vara där vid kvart i tio och jag har inte en aning hur lång tid sånt tar. Det borde inte ta så länge men man vet aldrig.
På onsdag eftermiddag ska Emil till ögondoktorn igen och se hur det gått med hans träning av ögat. På skolan har dom varit stenhårda med lappen men jag har tyvärr gett efter alldeles för många gånger. Jag tycker så synd om honom så jag har svårt att tvinga honom. Han blir ju nästan blind när man täcker över det friska ögat. Jag vet att det är för hans eget bästa men när jag ser hur osäkert han går och famlar sig fram och hur ledsen han är så är det inte lätt att vara hård mot honom.
I eftermiddag behöver jag baka matbröd och skriva i "Toraboken" med Emil. Tora är ett goselejon som barnen har i sin klass. Tora står för Trygghet, Omtanke, Respekt och ansvar. Det här lejonet får följa med ett barn hem varje fredag och sen ska det här barnet skriva i Toras dagbok om vad hon får uppleva tillsammans med oss. Jag kan säga att det är en STOR händelse i Emils liv att det äntligen var hans Toravecka. Vi har inte skrivit nåt i helgen och han har tjatat som en galning på mig så idag måste vi skriva ifatt. Jag funderar lite på om Tora kanske ska få bada lite i våran tvättmaskin nu när hon är på besök. Det skulle behövas kan jag säga.
Kommentarer
Trackback
