fyrbarnsmor

Mjölkbilen kom med dagens leverans. För att slippa dra vagnen så långt så backade han så nära intill han kunde och sänkte ner lemmen. Jag tyckte naturligtvis att jag skulle underlätta för mjölkkillen att komma in med vagnen så jag sprang bort till dörren och skulle sätta upp den med spärren åt honom.
Eftersom han hade ställt bilen så nära så blev jag tvungen att putta dörren över lemmen innan jag kunde haka i den i väggen.
Nu föll det sig naturligtvis in så att precis när jag var mitt på hans lemm (lastbilslemmen naturligtvis) så började han åka uppåt. Han hann inte många centimetrar innan han då hakade av min tunga järndörr från gångjärnen och jag skrek till att han skulle stanna. Han hade inte sett mig innan så plötsligt ser han bara hur jag står och håller emot dörren med alla krafter. Han måste ha undrat i en sekund eller två vad jag egentligen höll på med.
Nu var det inte så lätt att få tillbaka denna tunga dörr på gångjärnen igen som man skulle vilja tro.
Av en händelse hade jag en hjälpsam kunde i butiken som kom till undsättning. Vi var alltså två man och en kvinna om att få den på plats. Alla tre hjälptes åt att hålla samtidigt som mjölkkillen med en hand körde så försiktigt han kunde med lemmen upp och ner sakta med fjärrkontrollen för att försöka pricka in dörren igen.
Efter en hel dels trixande lyckades vi till slut få dörren på plats.
Man ska ju lära sig nåt nytt varje dag sägs det och idag har jag lärt mig hur mycket en dörr av järn med en krossäker ruta väger.