fyrbarnsmor

Gräset hos oss var oroväckande högt. Jag visste inte ens om gräsklipparen skulle orka med det eller om det skulle behövas lie först.
När Ronnie och jag kom hem igår så tog vi ett gemensamt krafttag för att vinna över trädgården. Vi tog tag i varsin gräsklippare och tog även fram trimmer och en liten såg att såga ner våra rabarber med.
Våra så kallade blomsterland har vi gett upp för flera år sen så dom kör vi ner med trimmer eller gräsklippare. Våra grannar sliter nog sitt hår. Dom har extremt gröna fingrar och har inte ett fel nånstans. Där växer det inga maskrosor eller ogräs. Dom låter minsann inte sina rabarber växa till dom har blivit stora som träd med stammar.
Dom sitter där på sin fina altan som dom har byggt på en helg medans våran har varit ett pågående projekt i flera år.
Men å andra sidan så har dom inte 4 barn och en bensinmack. Han jobbar vanlig heltid och hon jobbar inte mycket alls och barnen är utflugna för länge sen.
Men å andra sidan igen så är jag övertygad om att jag inte kommer lägga ner mer energi elelr tid åt trädgården sen när jag har vanligt jobb heller. Inte ens när barnen flyttat ut så kommer jag ligga på alla fyra i landen och plantera och rensa ogräs. Det kommer aldrig att hända. Om jag inte slå i huvet och får en personlighetsförändring förstås.
Inte det att jag inte vill ha en fin trädgård att sitta och titta ut över. Jag skulle jättegärna vilja ha små fågelbad, en liten damm, små öar av perenner och små söta möbler utplacerade på strategiska ställen i trädgården men jag har inga gröna fingrar eller nån fantasi.
Ska jag nånsin få det fint omkring mig så får jag nog bli rik först och hyra in trädgårdsmästare och inredningskunnigt folk.
Det är bara att acceptera att alla kan inte va bra på allt.