Den nya Jessica
Idag hade jag fullt julstök hemma. Imorgon är det ju första advent så en del julpynt och gardiner åkte upp och lussekatter är bakade.
Vi fusktände första adventsljuset ikväll när vi tittade på toy story 3 och åt av bullarna och då slog det mig att det är 8 år sen jag tog mig tid att fira jul på riktigt.
Under åren när vi hade macken så hade jag alla mina tankar och all kraft där. Emil kom ibland in med nåt julpynt som han fått av grannen eftersom hon tyckte så synd om honom när han sa till henne att "min mamma hatar nog julen för vi har inte en tomte hos oss". Varje år slängde vi fram granen och tomtarna i panik kvällen innan julafton. Nu i efterhand kan jag tycka att det är hemskt sorgligt men just då orkade jag inte.
December på macken var hemska månader för oss. Det skulle inventeras på det gamla hederliga sättet med papper och penna och räkna varje skruv och det skulle beställas in extra varor som skulle passa julkunder som är på genomresa.
Nu lite mer än ett år senare kan jag se tillbaka och förstå att jag var oerhört pressad. Macken var öppen 365 dagar om året så jag var ständigt beredd. Allt kan hända och då menar jag verkligen ALLT. Jag gick inte en meter utan mobilen och planerade alltid in hur jag skulle lösa eventuell sjukfrånvaro om vi skulle iväg. Ibland kändes det som ett fängelse . Tyvärr gick nog macken före barnen ibland. Alla barnen lyckades hinna med varsin längre sjukhusvistlese under mackenåren och det jag kommer ihåg mest av det är planerandet mellan Ronnie och mig hur vi skulle lösa det med jobbet och barn hemma och barn på sjukhus.
Jag var så uppe i varv i flera månader efter nedläggningen förra året att det känns inte som jag landat förrän nu. Jag börjar nog hitta mig själv igen och identifierar mig inte lika mycket med mitt jobb som då. Då stod och föll jag med macken. När dom la ner macken så la dom ner en bit av min själ samtidigt. En bit av mig dog den 12 augusti förra året när jag låste macken för sista gången men jag har läkt nu.
Ronnie och jag pratade till och med om att göra pepparkakor och julgodis med barnen innan jul. Jag vill kompensera dom för alla jular som jag och macken tog ifrån dom.
Jag ångrar inte macken men jag ångrar att jag lät den ta så mycket ifrån mina barn. Det är år som jag aldrig får tillbaka.
Vi fusktände första adventsljuset ikväll när vi tittade på toy story 3 och åt av bullarna och då slog det mig att det är 8 år sen jag tog mig tid att fira jul på riktigt.
Under åren när vi hade macken så hade jag alla mina tankar och all kraft där. Emil kom ibland in med nåt julpynt som han fått av grannen eftersom hon tyckte så synd om honom när han sa till henne att "min mamma hatar nog julen för vi har inte en tomte hos oss". Varje år slängde vi fram granen och tomtarna i panik kvällen innan julafton. Nu i efterhand kan jag tycka att det är hemskt sorgligt men just då orkade jag inte.
December på macken var hemska månader för oss. Det skulle inventeras på det gamla hederliga sättet med papper och penna och räkna varje skruv och det skulle beställas in extra varor som skulle passa julkunder som är på genomresa.
Nu lite mer än ett år senare kan jag se tillbaka och förstå att jag var oerhört pressad. Macken var öppen 365 dagar om året så jag var ständigt beredd. Allt kan hända och då menar jag verkligen ALLT. Jag gick inte en meter utan mobilen och planerade alltid in hur jag skulle lösa eventuell sjukfrånvaro om vi skulle iväg. Ibland kändes det som ett fängelse . Tyvärr gick nog macken före barnen ibland. Alla barnen lyckades hinna med varsin längre sjukhusvistlese under mackenåren och det jag kommer ihåg mest av det är planerandet mellan Ronnie och mig hur vi skulle lösa det med jobbet och barn hemma och barn på sjukhus.
Jag var så uppe i varv i flera månader efter nedläggningen förra året att det känns inte som jag landat förrän nu. Jag börjar nog hitta mig själv igen och identifierar mig inte lika mycket med mitt jobb som då. Då stod och föll jag med macken. När dom la ner macken så la dom ner en bit av min själ samtidigt. En bit av mig dog den 12 augusti förra året när jag låste macken för sista gången men jag har läkt nu.
Ronnie och jag pratade till och med om att göra pepparkakor och julgodis med barnen innan jul. Jag vill kompensera dom för alla jular som jag och macken tog ifrån dom.
Jag ångrar inte macken men jag ångrar att jag lät den ta så mycket ifrån mina barn. Det är år som jag aldrig får tillbaka.
Kommentarer
Trackback
