Kalaset igår gick jättebra
Fabian var nöjd och glad och känner sig nu rik. Han fick pengar av nästan alla så nu har han mer än 1000 kronor i sin plånbok.
Maten och tårtan gjorde jag självklart så att jag själv inte skulle bli sugen och det funkade bra. Jag blev inte minsta lilla frestad faktiskt. Värre blir det väl ikväll när han ska ha party med kompisarna för då ska det serveras hamburgare och snacks och grejer. Det är bara att bita ihop.
Efter kalaset la jag mig på sängen och skulle läsa med kläderna på ovanpå överkastet. Klockan var då cirka halv tio och jag hann inte med många sidor innan jag upptäckte att det var ljust ute och klockan var 8 på morgonen och boken låg hopslagen jämte mig. Nu är jag överpigg istället efter den långa sömnen.
Det är fint väder ute så jag funderar på att ta mig en promenad ner till stan och se på bedtimestories på bio vid halv tre.
Nu ska jag i alla fall läsa vidare lite och slappa. Kanske väcka min man också.
Maten och tårtan gjorde jag självklart så att jag själv inte skulle bli sugen och det funkade bra. Jag blev inte minsta lilla frestad faktiskt. Värre blir det väl ikväll när han ska ha party med kompisarna för då ska det serveras hamburgare och snacks och grejer. Det är bara att bita ihop.
Efter kalaset la jag mig på sängen och skulle läsa med kläderna på ovanpå överkastet. Klockan var då cirka halv tio och jag hann inte med många sidor innan jag upptäckte att det var ljust ute och klockan var 8 på morgonen och boken låg hopslagen jämte mig. Nu är jag överpigg istället efter den långa sömnen.
Det är fint väder ute så jag funderar på att ta mig en promenad ner till stan och se på bedtimestories på bio vid halv tre.
Nu ska jag i alla fall läsa vidare lite och slappa. Kanske väcka min man också.
Fabian 9 år!
Hurra för Fabian som fyller 9 år idag!
Vi var uppe tidigt och sjöng för honom och gav alla paket. Eftersom det är lite svårt att slå in en cykel i paket så fick vi slå in nycklarna istället och ställa cykeln på altan. Han trodde först att det var en husnyckel hem hit som han fått. När han fick se cykeln blev han jätteglad. Den är SÅ tuff.
Förutom cykel blev det lite böcker och leksaker.
Fabian och Emil och jag trotsade kylan och cyklade till skolan idag. Det är ett måste att cykla när man nu fått en så snygg cykel. Ronnie fick komma efter oss med bilen och hämta cyklarna eftersom inte Emil har nåt lås på sin.
Om en och en halvtimme ska jag till tandläkaren så innan dess ska jag försöka städa iordning så gott jag kan så jag kan ägna mig åt barnen sen när dom kommer hem.
Ikväll blir det släktkalas med mat och tårta. För mig blir det pulver. Jag vägde mig igår och hade bara gått ner 1,1 kilo. Jag lovade dom att nästa vecka när jag kommer ska jag ha gått ner minst 2,5. Jag kommer nog inte att kunna hålla det löftet är jag rädd för. Det tråkiga är att om man uppoffrar sig och plågar sig med pulver och ingen mat så vill man ha snabba resultat men kroppen ställer in sig på svältläge så den håller i fettet.
Nu är det dax att baka tårtbottnar och städa.
Vi var uppe tidigt och sjöng för honom och gav alla paket. Eftersom det är lite svårt att slå in en cykel i paket så fick vi slå in nycklarna istället och ställa cykeln på altan. Han trodde först att det var en husnyckel hem hit som han fått. När han fick se cykeln blev han jätteglad. Den är SÅ tuff.
Förutom cykel blev det lite böcker och leksaker.
Fabian och Emil och jag trotsade kylan och cyklade till skolan idag. Det är ett måste att cykla när man nu fått en så snygg cykel. Ronnie fick komma efter oss med bilen och hämta cyklarna eftersom inte Emil har nåt lås på sin.
Om en och en halvtimme ska jag till tandläkaren så innan dess ska jag försöka städa iordning så gott jag kan så jag kan ägna mig åt barnen sen när dom kommer hem.
Ikväll blir det släktkalas med mat och tårta. För mig blir det pulver. Jag vägde mig igår och hade bara gått ner 1,1 kilo. Jag lovade dom att nästa vecka när jag kommer ska jag ha gått ner minst 2,5. Jag kommer nog inte att kunna hålla det löftet är jag rädd för. Det tråkiga är att om man uppoffrar sig och plågar sig med pulver och ingen mat så vill man ha snabba resultat men kroppen ställer in sig på svältläge så den håller i fettet.
Nu är det dax att baka tårtbottnar och städa.
Det var en jobbig dag igår
Alla kunder är jättesnälla och omtänksamma och vill bara väl men efter att ha svarat på samma frågor gång efter gång en hel dag så mår man inte bra längre.
När jag om hem på kvällen var jag helt förtvivlad och la mig på min säng i mörkret och stirrade bara ut i tomma intet i flera timmar.
Jag har accepterat faktum och börjat se fram mot mitt nya jobb men nu vet jag inte längre vad som kommer att hända. Kunderna har satt igång värsta protesterna och lyckas dom få OKQ8 att backa då kommer jag inte härifrån.
Jag kan fortsätta drömma om lediga dagar där jag vet att jag garanterat blir ledig och det jag har planerat garanterat blir av och semester i lugn och ro och att kunna åka utomlands med barnen utan att behöva dra omkring på en nödtelefon ifall att nåt händer på macken under tiden.
Jag kan fortsätta att drömma om att få in en lön på kontot utan att behöva ha dåligt samvete för firmans ekonomi och ständigt vara orolig för att pengarna inte ska räcka till skatter och löner.
Mina barn kan fortsätta drömma om att få vara hemma när dom är sjuka och inte behöva sitta på fikarummet och spela på data och måla med feber för att mamma inte kan va hemma.
Alla barnen har under dom här åren blivit inlagda på sjukhus av olika anledningar och olika tidsperioder men vi har inte med nån av dom kunnat koncentrera oss på barnen i den situationen utan det har blivit att vi fått avlösa varandra på sjukhuset och lägga upp som ett schema vem som ska ta läkarmötena för att nån av oss måste va på macken samtidigt som nån också måste ta hand om resten av barnen och se till att dom får mat och rena kläder. Ibland kunde vi inte lösa att nån av oss kunde va på sjukhuset utan barnens gammelfarmor och kompisar till barnen ställde upp. Jag kunde inte ens prioritera mina barn när dom som mest behövde det och det känns förjävligt!! Jag vill inte sätta mina barn på andra plats mer. Lyckas kunderna med att se till att vi får behålla macken så är det ändå så barnens framtid ser ut fortfarande.
Nicholas dröm är att få åka utomlands 2 veckor och bara få koppla bort all skit som han har här hemma med alla problem med skolan och jag vet att jag inte kan genomföra en sån resa om jag blir kvar på macken. Det känns som att jag ändå är skyldig mina barn 2 veckor där vi bara ägnar oss åt dom.
När jag om hem på kvällen var jag helt förtvivlad och la mig på min säng i mörkret och stirrade bara ut i tomma intet i flera timmar.
Jag har accepterat faktum och börjat se fram mot mitt nya jobb men nu vet jag inte längre vad som kommer att hända. Kunderna har satt igång värsta protesterna och lyckas dom få OKQ8 att backa då kommer jag inte härifrån.
Jag kan fortsätta drömma om lediga dagar där jag vet att jag garanterat blir ledig och det jag har planerat garanterat blir av och semester i lugn och ro och att kunna åka utomlands med barnen utan att behöva dra omkring på en nödtelefon ifall att nåt händer på macken under tiden.
Jag kan fortsätta att drömma om att få in en lön på kontot utan att behöva ha dåligt samvete för firmans ekonomi och ständigt vara orolig för att pengarna inte ska räcka till skatter och löner.
Mina barn kan fortsätta drömma om att få vara hemma när dom är sjuka och inte behöva sitta på fikarummet och spela på data och måla med feber för att mamma inte kan va hemma.
Alla barnen har under dom här åren blivit inlagda på sjukhus av olika anledningar och olika tidsperioder men vi har inte med nån av dom kunnat koncentrera oss på barnen i den situationen utan det har blivit att vi fått avlösa varandra på sjukhuset och lägga upp som ett schema vem som ska ta läkarmötena för att nån av oss måste va på macken samtidigt som nån också måste ta hand om resten av barnen och se till att dom får mat och rena kläder. Ibland kunde vi inte lösa att nån av oss kunde va på sjukhuset utan barnens gammelfarmor och kompisar till barnen ställde upp. Jag kunde inte ens prioritera mina barn när dom som mest behövde det och det känns förjävligt!! Jag vill inte sätta mina barn på andra plats mer. Lyckas kunderna med att se till att vi får behålla macken så är det ändå så barnens framtid ser ut fortfarande.
Nicholas dröm är att få åka utomlands 2 veckor och bara få koppla bort all skit som han har här hemma med alla problem med skolan och jag vet att jag inte kan genomföra en sån resa om jag blir kvar på macken. Det känns som att jag ändå är skyldig mina barn 2 veckor där vi bara ägnar oss åt dom.
Nu är det cirkus
Vi har försökt hålla macknedläggningen hemlig så länge som det gått och det gick i 5 månader men idag kom det i tidningen.
Det är verkligen dagens samtalsämne kan jag säga. Inte ens om det hade regnat pingisbollar från himlen så hade det varit intressantare för kunderna att ta upp.
Det jobbiga är att för kunderna är det här en nyhet och dom är chockade och besvikna och ledsna och allt det där som jag var i höstas men jag har redan gått igenom den processen. Nu rivs alla sår upp igen och med dubbel styrka när jag blir tvingad att prata om det hela tiden.
Folk kommer med goda råd och frågar om vi inte har kollat upp det ena efter det andra. Precis som om vi skulle suttit och bara tackat och tagit emot alla dom här månaderna.
OKQ8 har målat in oss i ett hörn och vi har inte hittat nån väg ut. Nu är det fullt med kunder som har bestämt sig för att kämpa för oss. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vet inte vad jag vill längre eller vad jag känner.
Det är bara till att låta tiden utvisa vad som kommer att hända nu. Återstår att se om samhället här har nån makt och kämparglöd eller om dom liksom vi får bita i det sura äpplet.
När väl min sorg över att firman ska läggas ned hade lagt sig började vi hitta andra vägar både Ronnie och jag. Nya jobb och ett annat sätt att leva. Vi har lagom accepterat fakta nu när allt rivs upp igen.
Jag är jättetacksam för allt stöd jag får av mina kunder i alla fall.
Det är verkligen dagens samtalsämne kan jag säga. Inte ens om det hade regnat pingisbollar från himlen så hade det varit intressantare för kunderna att ta upp.
Det jobbiga är att för kunderna är det här en nyhet och dom är chockade och besvikna och ledsna och allt det där som jag var i höstas men jag har redan gått igenom den processen. Nu rivs alla sår upp igen och med dubbel styrka när jag blir tvingad att prata om det hela tiden.
Folk kommer med goda råd och frågar om vi inte har kollat upp det ena efter det andra. Precis som om vi skulle suttit och bara tackat och tagit emot alla dom här månaderna.
OKQ8 har målat in oss i ett hörn och vi har inte hittat nån väg ut. Nu är det fullt med kunder som har bestämt sig för att kämpa för oss. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vet inte vad jag vill längre eller vad jag känner.
Det är bara till att låta tiden utvisa vad som kommer att hända nu. Återstår att se om samhället här har nån makt och kämparglöd eller om dom liksom vi får bita i det sura äpplet.
När väl min sorg över att firman ska läggas ned hade lagt sig började vi hitta andra vägar både Ronnie och jag. Nya jobb och ett annat sätt att leva. Vi har lagom accepterat fakta nu när allt rivs upp igen.
Jag är jättetacksam för allt stöd jag får av mina kunder i alla fall.
Vi fick massor gjort igår
Både Ronnie och jag gick hem tidigt igår. Innan vi hämtade barnen åkte vi till Gamleby och köpte Fabians födelsedagspresent. Han ska få en svart treväxlad jättetuff cykel! Snart är det dax för Fabian att cykla själv till och från skolan och då måste han ha en cykel i sin storlek som funkar. Hans tidigare cykel som han har nu är en 20tums cykel från biltema som har rostat ihop totalt. Nu fick han en 24tums från crescent som jag hoppas ska hålla till Emil också. Om nu inte Emil växer ifatt Fabian för fort så att han behöver en större cykel innan Fabian har växt ur den förstås. Det är nackdelen med att det är 1 år mellan barnen.
Efter födelsedagspakethandlandet så skjutsade Ronnie hem mig så jag kunde laga mat till dom medans han hämtade killarna.
Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi med nåt som jag längtat efter länge. Ronnie gick äntligen med på att rensa i köket. Han har en förkärlek för att spara på sig allt. Och då menar jag verkligen ALLT! Han har lagt alla dom här braatthasakerna ovanpå våra köksskåp så det har sett jätteskräpigt ut. Det tog flera timmar att rensa ut allting och när han hade kastat allt han inte ville ha var det 3 säckar fulla med skräp. Jag har retat mig så länge på skräpet ovanpå skåpen att det kändes som en befrielse när det försvann.
När vi ändå rensade igenom allt så hittade vi fyra samlartallrikar med kungaparet som Ronnie fick i sin pappas dödsbo. Jag gillar annorlunda saker så naturligtvis satte vi upp dom på väggen i köket. Jag tror vi är dom enda 35åringar som har kungaparet på väggen men lite coolt var det i alla fall.
Nu är det jobb som gäller och i eftermiddag hoppas jag att min energi håller i sig så jag kan fortsätta städa hemma.
Måndag
Fabian har nedräkning till sin födelsedag. Han har ritat ledsna och glada munnar på ett papper. 27 ledsna munnar som han varje dag ritar en glad mun under. Han började den 1 februari så nu är det inte många munnar kvar att göra glada. Det är en stor dag att fylla 9.
Jag jobbar förmiddag idag så barnen kommer hem skapligt och jag kan få lite gjort. Det ligger lite efter hemma om vi säger så. Tvätten har jag försökt att hålla i någorlunda ordning på när jag har kommit hem på kvällarna men för övrigt så är det en ren katastrof hemma. Eller snarare en smutsig katastrof. Jag har bara idag och imorgon på mig sen är det heldag på onsdag och kväll på torsdag. Efter det ska det va kalas i 3 dar hos oss. Ska bli skönt att få kalasen överstökade på ett tag nu. Nästa är inte förrän i april.
Det jobbiga med kalas just nu är mitt pulver. Jag kommer att va så fruktansvärt sugen på att äta i helgen. Nu hoppas jag på att jag gått ner så pass mycket den här veckan så att jag känenr en sporre att stå emot annars kan det gå illa.
Jag ska ha så mycket snygga kläder i sommar som inte passar på en sån tjockis som mig så det är bara att stå ut i några veckor till.
Helgen går fort
Igår hade jag så pass mycket kunder att dan gick jättefort. Idag är det inte så jättemycket folk men istället har jag ägnat dan åt att städa. Torkat dörrar och lister och dammat hyllor och sånt tråkigt som jag brukar skjuta på för länge.
Nu känner jag mig färdig. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst men nu har jag ändå gjort grovjobbet.
Det tråkiga är att torka golven och sen ha kunder som kommer in med sina snöiga skor och klampar ner där jag precis varit.
Man kan också ge sig på att nån kommer in och ska handla just när man satt sig på huk vid nåt krångligt ställe och ska damma.
Det är sånt man får räkna med.
Nu är jag i alla fall klar för idag. Känns som en bra helg så här långt.
Nästa helg ska Ronnie få ge sig på att ha kalas för Emil utan hjälp av mig. Ska bli spännande.
Fabian ska ha party för sina kompisar på lördag kväll och eftersom jag är en slarvig mamma så har jag inte haft kalas för Emil än fast att det gått tre månader. Så nu ska det bli av.
Dom leker inte längre med samma kompisar så det går inte att göra ett gemensamt utan det får bli en intensiv kalashelg istället.
Fabian har bestämt att dom ska äta hamburgare och se på en film och sen avsluta med singstar. Emils kalas blir mer lek. Dom ska göra minipizzor (kul för Ronnie), leka lekar och ha fiskdamm.
Ibland är det en fördel att jobba. Här kommer jag att få stå och kallprata med mina kunder medans Ronnie ska styra upp 10 sjuåringar.
Nu ska jag skaka mig en lunch. Jag har inte hunnit tänka på att äta idag ens.
Nu känner jag mig färdig. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst men nu har jag ändå gjort grovjobbet.
Det tråkiga är att torka golven och sen ha kunder som kommer in med sina snöiga skor och klampar ner där jag precis varit.
Man kan också ge sig på att nån kommer in och ska handla just när man satt sig på huk vid nåt krångligt ställe och ska damma.
Det är sånt man får räkna med.
Nu är jag i alla fall klar för idag. Känns som en bra helg så här långt.
Nästa helg ska Ronnie få ge sig på att ha kalas för Emil utan hjälp av mig. Ska bli spännande.
Fabian ska ha party för sina kompisar på lördag kväll och eftersom jag är en slarvig mamma så har jag inte haft kalas för Emil än fast att det gått tre månader. Så nu ska det bli av.
Dom leker inte längre med samma kompisar så det går inte att göra ett gemensamt utan det får bli en intensiv kalashelg istället.
Fabian har bestämt att dom ska äta hamburgare och se på en film och sen avsluta med singstar. Emils kalas blir mer lek. Dom ska göra minipizzor (kul för Ronnie), leka lekar och ha fiskdamm.
Ibland är det en fördel att jobba. Här kommer jag att få stå och kallprata med mina kunder medans Ronnie ska styra upp 10 sjuåringar.
Nu ska jag skaka mig en lunch. Jag har inte hunnit tänka på att äta idag ens.
Tänk vad tidningar vinklar nyheter ibland
Speciellt Expressen. Igår hade dom på sin förstasida: Svenska folket rasar: Oldsberg och Hellberg sparkas ut från på spåret.
När man sen läser fakta så är dom så att för det första kan inte svenska folket ha "rasat" än för Oldsberg berättar det i ett program som sändes igår kväll så när tidningen kom ut så visste ingen om det än.
För det andra så har Oldsberg själv sagt upp sig för att han vill göra ett annat program istället så det är ingen som har sparkat honom.
Man ska aldrig lita på tidningar med andra ord.
Jag tillhör en av dom som är "svenska folket" och även om jag hade tittat på på spåret så hade jag inte "rasat" i alla fall även om dom verkligen hade gett honom sparken. Om folk kan bli upprörda av en sån bagatell men inget gör när det är allvarliga saker som diskuteras så måste man nog fundera över sina prioriteringar. Så med andra ord så hoppas jag verkligen att tidningen har fel och att folk engarerar sig där det behövs istället.
När man sen läser fakta så är dom så att för det första kan inte svenska folket ha "rasat" än för Oldsberg berättar det i ett program som sändes igår kväll så när tidningen kom ut så visste ingen om det än.
För det andra så har Oldsberg själv sagt upp sig för att han vill göra ett annat program istället så det är ingen som har sparkat honom.
Man ska aldrig lita på tidningar med andra ord.
Jag tillhör en av dom som är "svenska folket" och även om jag hade tittat på på spåret så hade jag inte "rasat" i alla fall även om dom verkligen hade gett honom sparken. Om folk kan bli upprörda av en sån bagatell men inget gör när det är allvarliga saker som diskuteras så måste man nog fundera över sina prioriteringar. Så med andra ord så hoppas jag verkligen att tidningen har fel och att folk engarerar sig där det behövs istället.
Jag somnade på soffan igår
När jag kom hem igårkväll satte jag mig en stund och läste i badkaret. När jag kom upp hade min kära man varit snäll och lagt barnen och jag var lite lagom dåsig så jag satte mig i soffan i datarummet och skulle titta på den nya serien som heter 183 dagar på datan. Jag kom halvvägs tror jag innan ögonen föll ihop.
Jag släpade mig in till sängen vid tolv när jag vaknade till och vaknade vid sex när Ann-Kari ringde och sa att hon var sjuk. Jag ringde skolan förut och sa till om att barnen skulle komma idag och det var inga problem. Enda kruxet är att dom inte får va längre än till 4. Jag får hoppas att Ronnie blir klar tills dess så han kan hämta dom. Jag är glad att dom ställde upp överhuvudtaget på fritis för dom har ju sportlov och då måste man anmäla i flera veckor innan hur barnen ska va så dom kan anpassa personal efter det.
Jag är glad nu idag för att jag somnade tidigt igår för nu är jag jättepigg.
Ronnie verkar inte vara lika pigg för honom har jag ringt och väckt två gånger redan. Jag ska snart ta och ringa en tredje gång och jäkta på honom.
Nu ska jag ta tag i mitt jobb igen. Dax att bunta tidningar och vänta in mjölkleveransen.
Jobbintervju
Jag öppnade imorse och jobbade först till klockan ett. Jag blev avbytt vid ett och är nu tillbaka igen för att stänga eftersom Ann-Kari är sjuk.
Att jag var tvungen att åka iväg en sväng vid ett var för att jag har varit på städcentralen idag och pratat om min framtid hos dom. Det kändes nästan lite dumt ibland när dom frågade mig om såna saker som dom frågar ny personal om. Typ : Varför tror du att det här jobbet passar dig eller hur skulle du reagera i en sån här situation osv. Dom känner ju mig efter att jag jobbat där i tio år så varje gång jag svarade på nåt så bara nickade dom och visste ju redan hur jag är. Fördelen för mig är ju att jag känner mig så trygg med dom att jag kan säga vad som faller mig in utan att fundera på så mycket om dom missförstår mig.
Det känns mer verkligt nu när jag varit där och pratat med dom men jag kände absolut att jag saknar mitt gamla jobb. Nu blir ju mitt nya jobb där på ett annat sätt som kommer att passa mig ännu bättre och det är ju ingen nackdel.
En del farhågor har jag allt. Tänk om dom nu när dom pratar ihop kommer fram till att dom inte vill ha mig. Dom kanske tycker att jag blivit för förändrad mot sist eller nåt.
Men jag tror på mig själv och min förmåga. Det här kommer att bli toppen när det är klart.
Innan mitt möte så var jag och skulle köpa nytt pulver och väga mig. Jag hade gått ner exakt 3,5 kilo på en vecka. Det var tur det för annars skulle jag ha gett upp. Jag vet ju sen innan att jag inte kommer att gå ner lika mycket varje vecka men det var en rolig start. Sen får vi se hur länge jag håller på. Jag tycker oftast inte att det är så jobbigt med pulver i alla fall. Det kommer nån enstaka stund varje dag då det känns lite hopplöst men jag har ju gjort det förut så jag vet att jag kan.
Idag är jag på extremt gott humör efter min lyckade dag. I alla fall än så länge. Dagen är ju inte slut än men det känns som att ingenting kan sänka mitt humör idag.
Att jag var tvungen att åka iväg en sväng vid ett var för att jag har varit på städcentralen idag och pratat om min framtid hos dom. Det kändes nästan lite dumt ibland när dom frågade mig om såna saker som dom frågar ny personal om. Typ : Varför tror du att det här jobbet passar dig eller hur skulle du reagera i en sån här situation osv. Dom känner ju mig efter att jag jobbat där i tio år så varje gång jag svarade på nåt så bara nickade dom och visste ju redan hur jag är. Fördelen för mig är ju att jag känner mig så trygg med dom att jag kan säga vad som faller mig in utan att fundera på så mycket om dom missförstår mig.
Det känns mer verkligt nu när jag varit där och pratat med dom men jag kände absolut att jag saknar mitt gamla jobb. Nu blir ju mitt nya jobb där på ett annat sätt som kommer att passa mig ännu bättre och det är ju ingen nackdel.
En del farhågor har jag allt. Tänk om dom nu när dom pratar ihop kommer fram till att dom inte vill ha mig. Dom kanske tycker att jag blivit för förändrad mot sist eller nåt.
Men jag tror på mig själv och min förmåga. Det här kommer att bli toppen när det är klart.
Innan mitt möte så var jag och skulle köpa nytt pulver och väga mig. Jag hade gått ner exakt 3,5 kilo på en vecka. Det var tur det för annars skulle jag ha gett upp. Jag vet ju sen innan att jag inte kommer att gå ner lika mycket varje vecka men det var en rolig start. Sen får vi se hur länge jag håller på. Jag tycker oftast inte att det är så jobbigt med pulver i alla fall. Det kommer nån enstaka stund varje dag då det känns lite hopplöst men jag har ju gjort det förut så jag vet att jag kan.
Idag är jag på extremt gott humör efter min lyckade dag. I alla fall än så länge. Dagen är ju inte slut än men det känns som att ingenting kan sänka mitt humör idag.
Linköping för hela slanten
Ann-Kari och jag åkte ju till Linköping igår med barnen.
Vi hann inte långt förrän Emil tjatade om hur hungrig han var. Han är värdelös på att äta frukost så han hade naturligtvis inte ätit sig mätt. Fabian såg sin chans att tillrättavisa honom. Det är det som är det fina med att vara storebror att man kan tillrättavisa sina småsyskon. Han talade om för Emil att frukosten minsann är det viktigaste målet på hela dan. Han är så förnuftig min lilla Fabian. Alla barnen tjatade, bråkade och lät på olika sätt hela vägen till Linköping utom Fabian som satt och läste i sin nya bok Hotell gyllene knorren.
När vi kom fram var Emil så hungrig att han kunde dö på fläcken så han fick köpa sig en liten cheeseburgare som han satt och åt på bänken inne på skoaffären.
Mina barn skulle inte ha några skor så dom sprang in på toys R us när Emil var klar med sin burgare.
Fabian och Ann-Karis tvillingtjejer fyller år nästa vecka så medans Ann-Kari handlade tjejernas presenter så var det min uppgift att hålla dom borta och när det var min tur tog hon med sig Fabian ut till bilen så han inte skulle se nåt.
Fabian leker inte längre så det var inte lätt att hitta nåt till honom men till slut blev det några vettiga saker i alla fall. Jag har i uppgift att hitta på presenter från hans morfar och gammelfarmor med och jag lyckades faktiskt med mitt uppdrag.
Snabb sväng in på Rusta där Emil lyckades lura upp sin mamma. Han hade tjatat om nån slags lera inne på toys R us som fanns mycket billigare på Rusta så jag sa att om han så gärna vill ha den så får han betala för egna pengar och det gick ju bra. Vi kom fram till kassan och när det var min tur att betala så slet han plötsligt bort leran och slängde fram nåt annat som jag först inte uppfattade vad det var eftersom det gick på en sekund. Det visade sig vara nån klubba med nåt surt flytande i ena änden som man skulle ha på klubban. Jag hann inte protestera förrän jag var tvungen att betala.
Det slutade alltså med att Emil har en klubba och 4 barn har ingenting. Det är bäddat för avundsjuka. Alla ville smaka klubban och Emil försökte ett tag att stå emot och skylla på att det faktiskt var han som hade betalat den för egna pengar. Emil är en snåljåp men efter ett tag gav han med sig och lät dom andra också få smaka lite.
Sen blev det en sväng på mcDonalds och en lika snabb sväng på Ica Maxi.
När vi kom till Ikea ville barnen vara i lekhuset medan vi sprang igenom. Tyvärr visade det sig att man inte får vara över åtta år så alla barnen utom Fabian fick komma in. Han blev så besviken att det gjorde ont i mig. Jag kan förstå honom. Dom andra ska få leka i en timme och han ska gå runt på Ikea med mamma och Ann-Kari. Stackarn. Han tinade upp efter en stund när han fick köpa sig en pysselbok och 2 paket med färgpennor.
Jag handlade tallrikar som jag ska ha i mitt nya vitrinskåp i köket. Jag gjorde ett stort misstag. Tallrikarna som jag valde är jättefina men enorma!! Dom kommer inte ens in i diskmaskinen. Jag la upp mat till Ronnie på en sån tallrik när jag kom hem och det såg ut som en pytteportion fast det var mer än han brukar äta. Ett misstag var det men jag får leva med dom ett tag och handdiska dom varje gång.
Jag gjorde ett misstag till inne på Ikea. Jag hade fått i uppdrag av Choffe att köpa ett nytt täcke och 2 kuddar. När jag hade betalat och fick kvittot fick jag se att täcket kostade mer än det stod på hyllan så jag frågade tjejen i kassan. Det visade sig att det var ett dubbeltäcke jag köpt. Vem använder dubbeltäcken?! Trodde inte ens att det fanns såna.
Det blev till att ställa sig i kön på returavdelningen och lämna tillbaka det och sen in igen för att handla det rätta. Jag gick genom hela Ikea tillbaka till sovavdelningen och där fanns inte just det täcket i singelstorlek så jag fick ta ett annat liknande. När jag sen kom till kassan fick jag syn på en pall med täcken. Naturligtvis var det täcket som jag sprungit genom hela butiken för att hitta som står mitt framme vid kassan. Motion är bra visserligen men det var lite snopet.
Ann-Kari handlade lite kläder innan vi kom ifrån affärerna och fick åka till busfabriken.
Där blev vi kvar i några timmar tills barnen var lagom trötta så det blev lite lugn och ro i bilen.
Det här blev långt märkte jag nu så det är kanske inte nån som orkar läsa hela. Skit samma. Det här var våran dag i alla fall. Idag är det jobb som vanligt igen och barnen är på fritis.
Vi hann inte långt förrän Emil tjatade om hur hungrig han var. Han är värdelös på att äta frukost så han hade naturligtvis inte ätit sig mätt. Fabian såg sin chans att tillrättavisa honom. Det är det som är det fina med att vara storebror att man kan tillrättavisa sina småsyskon. Han talade om för Emil att frukosten minsann är det viktigaste målet på hela dan. Han är så förnuftig min lilla Fabian. Alla barnen tjatade, bråkade och lät på olika sätt hela vägen till Linköping utom Fabian som satt och läste i sin nya bok Hotell gyllene knorren.
När vi kom fram var Emil så hungrig att han kunde dö på fläcken så han fick köpa sig en liten cheeseburgare som han satt och åt på bänken inne på skoaffären.
Mina barn skulle inte ha några skor så dom sprang in på toys R us när Emil var klar med sin burgare.
Fabian och Ann-Karis tvillingtjejer fyller år nästa vecka så medans Ann-Kari handlade tjejernas presenter så var det min uppgift att hålla dom borta och när det var min tur tog hon med sig Fabian ut till bilen så han inte skulle se nåt.
Fabian leker inte längre så det var inte lätt att hitta nåt till honom men till slut blev det några vettiga saker i alla fall. Jag har i uppgift att hitta på presenter från hans morfar och gammelfarmor med och jag lyckades faktiskt med mitt uppdrag.
Snabb sväng in på Rusta där Emil lyckades lura upp sin mamma. Han hade tjatat om nån slags lera inne på toys R us som fanns mycket billigare på Rusta så jag sa att om han så gärna vill ha den så får han betala för egna pengar och det gick ju bra. Vi kom fram till kassan och när det var min tur att betala så slet han plötsligt bort leran och slängde fram nåt annat som jag först inte uppfattade vad det var eftersom det gick på en sekund. Det visade sig vara nån klubba med nåt surt flytande i ena änden som man skulle ha på klubban. Jag hann inte protestera förrän jag var tvungen att betala.
Det slutade alltså med att Emil har en klubba och 4 barn har ingenting. Det är bäddat för avundsjuka. Alla ville smaka klubban och Emil försökte ett tag att stå emot och skylla på att det faktiskt var han som hade betalat den för egna pengar. Emil är en snåljåp men efter ett tag gav han med sig och lät dom andra också få smaka lite.
Sen blev det en sväng på mcDonalds och en lika snabb sväng på Ica Maxi.
När vi kom till Ikea ville barnen vara i lekhuset medan vi sprang igenom. Tyvärr visade det sig att man inte får vara över åtta år så alla barnen utom Fabian fick komma in. Han blev så besviken att det gjorde ont i mig. Jag kan förstå honom. Dom andra ska få leka i en timme och han ska gå runt på Ikea med mamma och Ann-Kari. Stackarn. Han tinade upp efter en stund när han fick köpa sig en pysselbok och 2 paket med färgpennor.
Jag handlade tallrikar som jag ska ha i mitt nya vitrinskåp i köket. Jag gjorde ett stort misstag. Tallrikarna som jag valde är jättefina men enorma!! Dom kommer inte ens in i diskmaskinen. Jag la upp mat till Ronnie på en sån tallrik när jag kom hem och det såg ut som en pytteportion fast det var mer än han brukar äta. Ett misstag var det men jag får leva med dom ett tag och handdiska dom varje gång.
Jag gjorde ett misstag till inne på Ikea. Jag hade fått i uppdrag av Choffe att köpa ett nytt täcke och 2 kuddar. När jag hade betalat och fick kvittot fick jag se att täcket kostade mer än det stod på hyllan så jag frågade tjejen i kassan. Det visade sig att det var ett dubbeltäcke jag köpt. Vem använder dubbeltäcken?! Trodde inte ens att det fanns såna.
Det blev till att ställa sig i kön på returavdelningen och lämna tillbaka det och sen in igen för att handla det rätta. Jag gick genom hela Ikea tillbaka till sovavdelningen och där fanns inte just det täcket i singelstorlek så jag fick ta ett annat liknande. När jag sen kom till kassan fick jag syn på en pall med täcken. Naturligtvis var det täcket som jag sprungit genom hela butiken för att hitta som står mitt framme vid kassan. Motion är bra visserligen men det var lite snopet.
Ann-Kari handlade lite kläder innan vi kom ifrån affärerna och fick åka till busfabriken.
Där blev vi kvar i några timmar tills barnen var lagom trötta så det blev lite lugn och ro i bilen.
Det här blev långt märkte jag nu så det är kanske inte nån som orkar läsa hela. Skit samma. Det här var våran dag i alla fall. Idag är det jobb som vanligt igen och barnen är på fritis.
Emil gjorde sitt "kisschema" igår
Han fick med sig två papper hem från sjukhuset som vi ska skriva i varje gång han kissar, hur mycket han kissar (vi fick med oss en skål att kissa i som mäter), vad och när han äter och om kalsongen är blöt eller fuktig.
Det gjorde att han var tvungen att kissa hemma varje gång eftersom vi inte kunde dra med oss mätskålen varje gång. Det blev lite extra planering men Emil skötte det galant. Han lärde sig att läsa av själv hur mycket det var och sa till varje gång. Han kom till och med in till mig inatt vid ett för att väcka mig och säga till om att han hade kissat.
Han måste va ledig en sån här dag och helst inte va för mycket inplanerat så att vi kan pricka in alla toabesök hemma.
Nu har vi ett papper kvar att göra. Det är bara att vänta in en dag när det passar.
När jag tittade igenom hans schema imorse så visade det sig att Emil kissar 9 gånger på en dag. Det är mycket med tanke på att han dricker jättelite. Igår fanns det två tillfällen då jag hade antecknat dryck av nåt slag och det var mjölk på gröten och ett glas mjölk till maten. Annars drack han ingenting på hela dan. Jag fattar inte hur han kan kissa så ofta på det lilla.
På sjukhuset sa dom att en "normal" barnblåsa rymmer cirka 200ml kiss men Emil kissade runt 100 varje gång så det tyder på att den säger ifrån för tidigt.
Vi får väl se hur dom tolkar schemat på sjukhuset sen.
Farmor är skadad
I söndags var jag ledig.
Eftersom jag inte äter just nu så gjorde jag mat till familjen som jag själv inte tycker om för att slippa bli frestad. Jag provade lite nya idéer. Det blev älgfärsbiffar med champinjoner, tomater, creme fraiche, matlagningsgrädde och lite kryddor och chili i ugnen med ris till. Det blev väldigt uppskattat. Alla åt och länsade faten och tyckte det var jättegott så jag får passa på att experimentera lite mer dom här veckorna.
Efter att familjen hade ätit middag bakade jag äppel och kanel muffins ( det gillar jag inte heller så jag slapp bli frestad) och bjöd in Ronnies mamma på fika.
När klockan var strax efter fem och svärmor hade gått hem kom jag äntligen iväg till min farmor. Hon sitter för tillfället i rullstol efter att ha halkat på vatten i köket. Hon slog av ett par revben och bröt foten. Det är verkligen inte lätt att klara sig själv när man är 84 år gammal och inte får stödja på ena benet.
Jag försökte hjälpa henne på dom sätt jag kan med att diska och laga kvällsmat åt henne. En del ommöbleringar har det blivit också för att kunna köra rullstolen så smidigt som möjligt. Vid halv nio kom min bror dit för att sova över hos henne. Det märktes hur hon sken upp av all omtänksamhet och jag var jätteglad att Anders kom. Det hade inte känts ok att lämna henne ensam den natten eftersom hon inte fått nåt larm eller nån bra rullstol än. Rullstolen som hon hade fått låna över helgen hade små hjul som man inte själv kan rulla så hon var tvungen att sparka sig fram med den friska foten och farmor är inte speciellt lång så hon nådde knappt ner till golvet.
Igår var jag också ledig så Emil och jag åkte till farmor när vi hade gått upp lagom till hemtjänsten var hos henne och bytte rullstolen och kopplade in larmet. Nu är det en betydlig skillnad för henne. Tryggheten i att ha ett larm på handleden gör att både hon och vi andra kan känna oss tryggare. Nu kan hon dessutom rulla sig runt i lägenheten på ett bättre sätt och hemtjänsten gjorde upp tider som dom ska komma och hjälpa henne med att värma mat och annat.
Idag ska jag till Linköping så det blir inte mycket tid över till farmor idag.
Just nu är jag på jobbet ett par timmar men när Ronnie kommer hit med barnen ska Choffe ta över och Ann-Kari kommer hit så vi kan åka. Det enda som oroar mig är vädret. Blir det halt och snökaos tills vi ska hem så får vi väl uppsöka ett hotell.
Eftersom jag inte äter just nu så gjorde jag mat till familjen som jag själv inte tycker om för att slippa bli frestad. Jag provade lite nya idéer. Det blev älgfärsbiffar med champinjoner, tomater, creme fraiche, matlagningsgrädde och lite kryddor och chili i ugnen med ris till. Det blev väldigt uppskattat. Alla åt och länsade faten och tyckte det var jättegott så jag får passa på att experimentera lite mer dom här veckorna.
Efter att familjen hade ätit middag bakade jag äppel och kanel muffins ( det gillar jag inte heller så jag slapp bli frestad) och bjöd in Ronnies mamma på fika.
När klockan var strax efter fem och svärmor hade gått hem kom jag äntligen iväg till min farmor. Hon sitter för tillfället i rullstol efter att ha halkat på vatten i köket. Hon slog av ett par revben och bröt foten. Det är verkligen inte lätt att klara sig själv när man är 84 år gammal och inte får stödja på ena benet.
Jag försökte hjälpa henne på dom sätt jag kan med att diska och laga kvällsmat åt henne. En del ommöbleringar har det blivit också för att kunna köra rullstolen så smidigt som möjligt. Vid halv nio kom min bror dit för att sova över hos henne. Det märktes hur hon sken upp av all omtänksamhet och jag var jätteglad att Anders kom. Det hade inte känts ok att lämna henne ensam den natten eftersom hon inte fått nåt larm eller nån bra rullstol än. Rullstolen som hon hade fått låna över helgen hade små hjul som man inte själv kan rulla så hon var tvungen att sparka sig fram med den friska foten och farmor är inte speciellt lång så hon nådde knappt ner till golvet.
Igår var jag också ledig så Emil och jag åkte till farmor när vi hade gått upp lagom till hemtjänsten var hos henne och bytte rullstolen och kopplade in larmet. Nu är det en betydlig skillnad för henne. Tryggheten i att ha ett larm på handleden gör att både hon och vi andra kan känna oss tryggare. Nu kan hon dessutom rulla sig runt i lägenheten på ett bättre sätt och hemtjänsten gjorde upp tider som dom ska komma och hjälpa henne med att värma mat och annat.
Idag ska jag till Linköping så det blir inte mycket tid över till farmor idag.
Just nu är jag på jobbet ett par timmar men när Ronnie kommer hit med barnen ska Choffe ta över och Ann-Kari kommer hit så vi kan åka. Det enda som oroar mig är vädret. Blir det halt och snökaos tills vi ska hem så får vi väl uppsöka ett hotell.
Ronnie och jag har biodejt ikväll
Vi ska gå och se på Yesman.
Jag tror den är jätterolig och det blir samtidigt lite romantsikt så här på alla hjärtans dag. Det enda som intre blir lika kul är att sitta genom en hel film och se Ronnie smaska i sig varma chips och popcorn och jag inte får äta ett dugg.
Jag är faktiskt motiverad nog att stå ut med några pulverveckor nu men ibland känns det väldigt motigt. Dom här första dagarna är en mardröm och då är det jobbigt att hamna i situationer som jag automatiskt kopplar ihop med att äta. Som tex. bio.
Men det är lugnt. Jag sabbar inte det här bara för några fjöntiga, runda, varma, knapriga underbara chips. Jag är tuffare än så.
Ronnie får väl ställa upp på att avstå han med för min skull.
Nu är det snart dax att stänga macken för idag och gå ut och skrapa rutorna och åka hem till mitt överfulla hem.
Nicko har som vanligt ett antal kompisar som lanar med honom hela sportlovet. Jag gillar alla dom här goa killarna utom vid tre på natten när dom låter som värst och jag snart ska upp och jobba. Det underliga är att när min klocka sen ringer på morgonen så sover dom minsann. Egentligen skulle jag ha hämnats då och gått in till dom och fört oväsen så inte dom kunde sova men det orkade jag inte.
Det är bara att bita ihop. Det är bara en vecka kvar tills sportlovet är slut.
Jag tror den är jätterolig och det blir samtidigt lite romantsikt så här på alla hjärtans dag. Det enda som intre blir lika kul är att sitta genom en hel film och se Ronnie smaska i sig varma chips och popcorn och jag inte får äta ett dugg.
Jag är faktiskt motiverad nog att stå ut med några pulverveckor nu men ibland känns det väldigt motigt. Dom här första dagarna är en mardröm och då är det jobbigt att hamna i situationer som jag automatiskt kopplar ihop med att äta. Som tex. bio.
Men det är lugnt. Jag sabbar inte det här bara för några fjöntiga, runda, varma, knapriga underbara chips. Jag är tuffare än så.
Ronnie får väl ställa upp på att avstå han med för min skull.
Nu är det snart dax att stänga macken för idag och gå ut och skrapa rutorna och åka hem till mitt överfulla hem.
Nicko har som vanligt ett antal kompisar som lanar med honom hela sportlovet. Jag gillar alla dom här goa killarna utom vid tre på natten när dom låter som värst och jag snart ska upp och jobba. Det underliga är att när min klocka sen ringer på morgonen så sover dom minsann. Egentligen skulle jag ha hämnats då och gått in till dom och fört oväsen så inte dom kunde sova men det orkade jag inte.
Det är bara att bita ihop. Det är bara en vecka kvar tills sportlovet är slut.
Emil
Jag hämtade Emil från skolan vid halv ett och då var han redan utanför och väntade på mig med en påse i handen. Fröken hade lagt ner en muffins och en kaka till honom som han fick ta med sig.
Emil fick för sig att han ville att vi skulle sätta oss i cafeterian på sjukhuset och mumsa hans fiak men det hanns inte med så han drog runt på påsen hela dan istället och åt lite här och lite där.
Vi skulle först gå upp på röntgenavdelningen för att Emil skulle få se hur det går till med magnetröntgen. Han ska göra en sån undersökning och doktorn tyckte det var bra om Emil fick se hur det går till så han inte blir orolig. Mycket pedagogiskt riktigt.
I väntrummet på röntgen valde han att äta sin muffins. Det var väldigt omständigt. Om jag hade haft en muffins att äta så hade jag bara slitit av pappret och svalt den utan nåra krusiduller men för Emil så var det här en väldigt speciell muffin. Det var ju en nallefestmuffins ju.
Han tog god tid på sig att få av pappret så noga som möjligt och sen tog han pyttesmå tuggor och la den på pappret efter varje tugga och njöt ordentligt. Jag har aldrig sett nån ta så god tid på sig att äta en sån liten muffins förut. När han precis hade tagit sin sista tugga kom sköterskan och sa att det var hans tur. Då tog han sitt papper och vek det noggrant och letade upp papperskorgen för att kasta. Sen gav han mig äran att få bära påsen med kakan.
Han fick gå in och se hur röntgenmaskinen fungerade och provligga den. Dom körde in honom i "röret" där man ska ligga i 20 minuter blickstilla. Undrar om dom vet vad dom ger sig in på när dom ska få Emil att ligga stilla i 20 minuter.
Det var väldigt bra sköterskor som förklarade vallt på ett väldigt tydligt och pedagogiskt sätt så Emil kände sig helt trygg med den kommande undersökningen.
Emil sa efteråt att han först hade blivit rädd när han såg vart han skulle ligga. Han trodde att vi skulle kasta in honom där och stänga nån dörr om honom så han blev inlåst i det trånga utrymmet. Nu vet han att det inte går till så i alla fall.
Efter röntgen blev det barnmottagningen där han går hos en sköterska för sina kissproblem.
I det väntrummet blev det dax för kakan. Han åt den med lika stor andakt som muffinsen men efter halva kakan la han försiktigt tillbaka den i påsen igen och bad mig ta hand om den.
Inne hos sköterskan fick han göra ett ultrljud på kissblåsan och sen dricka saft för att fylla på den. Vi fick fylla i några frågeformulär och satt och pratade en stund. Sen fick vi sätta oss i väntrummet och Emil fick leka en stund medans han väntade på att bli kissnödig. Det tog inte mer än tio minuter så blev han bajsnödig istället.
Det är omöjligt att bajsa utan att kissa så det var bara att sätta honom på toaletten som mäter kisset och låta honom kissa där först. Han fick sen flytta över till en vanlig toalett och göra resten. Efter det blev det ultraljud igen för att se att han hade tömt blåsan och titta på kurvan som den smarta toaletten hade fått fram som visar hur han tömmer blåsan.
Han tömmer blåsan som han ska så antagligen har han en överaktiv blåsa. Den tömmer sig själv trots att den inte är full.
Nu har vi lite "hemläxor" att göra som vi ska lämna in till dom och lite fler undersökningar så får vi se sen om det blir medicin eller sjukgymnastik beroende på vad alla undersökningar visar att han har för "fel" på kisseriet.
Emil fick för sig att han ville att vi skulle sätta oss i cafeterian på sjukhuset och mumsa hans fiak men det hanns inte med så han drog runt på påsen hela dan istället och åt lite här och lite där.
Vi skulle först gå upp på röntgenavdelningen för att Emil skulle få se hur det går till med magnetröntgen. Han ska göra en sån undersökning och doktorn tyckte det var bra om Emil fick se hur det går till så han inte blir orolig. Mycket pedagogiskt riktigt.
I väntrummet på röntgen valde han att äta sin muffins. Det var väldigt omständigt. Om jag hade haft en muffins att äta så hade jag bara slitit av pappret och svalt den utan nåra krusiduller men för Emil så var det här en väldigt speciell muffin. Det var ju en nallefestmuffins ju.
Han tog god tid på sig att få av pappret så noga som möjligt och sen tog han pyttesmå tuggor och la den på pappret efter varje tugga och njöt ordentligt. Jag har aldrig sett nån ta så god tid på sig att äta en sån liten muffins förut. När han precis hade tagit sin sista tugga kom sköterskan och sa att det var hans tur. Då tog han sitt papper och vek det noggrant och letade upp papperskorgen för att kasta. Sen gav han mig äran att få bära påsen med kakan.
Han fick gå in och se hur röntgenmaskinen fungerade och provligga den. Dom körde in honom i "röret" där man ska ligga i 20 minuter blickstilla. Undrar om dom vet vad dom ger sig in på när dom ska få Emil att ligga stilla i 20 minuter.
Det var väldigt bra sköterskor som förklarade vallt på ett väldigt tydligt och pedagogiskt sätt så Emil kände sig helt trygg med den kommande undersökningen.
Emil sa efteråt att han först hade blivit rädd när han såg vart han skulle ligga. Han trodde att vi skulle kasta in honom där och stänga nån dörr om honom så han blev inlåst i det trånga utrymmet. Nu vet han att det inte går till så i alla fall.
Efter röntgen blev det barnmottagningen där han går hos en sköterska för sina kissproblem.
I det väntrummet blev det dax för kakan. Han åt den med lika stor andakt som muffinsen men efter halva kakan la han försiktigt tillbaka den i påsen igen och bad mig ta hand om den.
Inne hos sköterskan fick han göra ett ultrljud på kissblåsan och sen dricka saft för att fylla på den. Vi fick fylla i några frågeformulär och satt och pratade en stund. Sen fick vi sätta oss i väntrummet och Emil fick leka en stund medans han väntade på att bli kissnödig. Det tog inte mer än tio minuter så blev han bajsnödig istället.
Det är omöjligt att bajsa utan att kissa så det var bara att sätta honom på toaletten som mäter kisset och låta honom kissa där först. Han fick sen flytta över till en vanlig toalett och göra resten. Efter det blev det ultraljud igen för att se att han hade tömt blåsan och titta på kurvan som den smarta toaletten hade fått fram som visar hur han tömmer blåsan.
Han tömmer blåsan som han ska så antagligen har han en överaktiv blåsa. Den tömmer sig själv trots att den inte är full.
Nu har vi lite "hemläxor" att göra som vi ska lämna in till dom och lite fler undersökningar så får vi se sen om det blir medicin eller sjukgymnastik beroende på vad alla undersökningar visar att han har för "fel" på kisseriet.
Stackars lilla Emil
I två veckors tid har deras klass förberett för "nallefest" idag. Dom ska ta med sitt bästa gosedjur och ha fest för dom. Dom har bakat och styrt till denna efterlängtade fest. Emil har valt ut sin favorithund som ska följa med och Fabian har naturligtvis Isis.
Igår kväll slog det mig plötsligt att tänk om det är så illa att "nallefesten" är just när Emil ska till doktorn vid halv ett. Jag ringde skolan nyss för att fråga när dom ska ha festen och gissa vad.... Den ska va halv ett till halv två!
Emil kommer att bli helt knäckt. Stackars lilla Emil! Nu lovade fröken att Emil ska få ta sitt fika efter lunchen så han inte missar det i alla fall men festen går ju inte att göra nåt åt.
Hade jag vetat att det skulle krocka så hade jag ringt och ändrat tiden för länge sen men nu är det lite försent för det. Vi har ju vetat om den här läkartiden i veckor så det är inte läge att ringa samma dag.
Jag får se om jag kan kompensera honom med nåt annat kul sen.
Igår kväll slog det mig plötsligt att tänk om det är så illa att "nallefesten" är just när Emil ska till doktorn vid halv ett. Jag ringde skolan nyss för att fråga när dom ska ha festen och gissa vad.... Den ska va halv ett till halv två!
Emil kommer att bli helt knäckt. Stackars lilla Emil! Nu lovade fröken att Emil ska få ta sitt fika efter lunchen så han inte missar det i alla fall men festen går ju inte att göra nåt åt.
Hade jag vetat att det skulle krocka så hade jag ringt och ändrat tiden för länge sen men nu är det lite försent för det. Vi har ju vetat om den här läkartiden i veckor så det är inte läge att ringa samma dag.
Jag får se om jag kan kompensera honom med nåt annat kul sen.
Emil var ledsen imorse
Han ville absolut inte ha sin lapp på sig på skolan. Han grät massor och till slut fick jag höra vad som var mest illa med att ha lapp.
Igår när lappen hade börjat lossna lite i hörnet så tog fröken vanlig genomskinlig tejp och satte som ett kors över den och satte fast den med.
Dels var det förnedrande och pinsamt för honom att ha massa tejp i ansiktet och dels så hade den tejpen gjort jätteont.
Nu var han livrädd frö att fröken skulle tejpa fast lappen idag med så jag fick följa med in på skolan och tala om för dom att om lappen lossnar så ska dom byta den och inte tejpa fast den.
Jag hoppas det går bättre för honom idag för det är jättejobbigt att tvinga honom till det här när han mår så dåligt av det.
Igår hade han haft svårt att skriva bokstäver eftersom han inte såg vad han gjorde så jag bad fröken att kolla ordentligt idag hur mycket det påverkar honom i skolarbetet.
I värsta fall får han ta alla timmarna på en gång på eftermiddagen men det bästa för honom är att kunna dela upp det på två gånger tre timmar. Ögat blir väldigt ansträngt och trött efter ett tag och då behöver han vila några timmar.
Problemet är att han bara är vaken tolv timmar per dag och mina kvällsdagar så är han i skolan tio av dom.
Igår när lappen hade börjat lossna lite i hörnet så tog fröken vanlig genomskinlig tejp och satte som ett kors över den och satte fast den med.
Dels var det förnedrande och pinsamt för honom att ha massa tejp i ansiktet och dels så hade den tejpen gjort jätteont.
Nu var han livrädd frö att fröken skulle tejpa fast lappen idag med så jag fick följa med in på skolan och tala om för dom att om lappen lossnar så ska dom byta den och inte tejpa fast den.
Jag hoppas det går bättre för honom idag för det är jättejobbigt att tvinga honom till det här när han mår så dåligt av det.
Igår hade han haft svårt att skriva bokstäver eftersom han inte såg vad han gjorde så jag bad fröken att kolla ordentligt idag hur mycket det påverkar honom i skolarbetet.
I värsta fall får han ta alla timmarna på en gång på eftermiddagen men det bästa för honom är att kunna dela upp det på två gånger tre timmar. Ögat blir väldigt ansträngt och trött efter ett tag och då behöver han vila några timmar.
Problemet är att han bara är vaken tolv timmar per dag och mina kvällsdagar så är han i skolan tio av dom.
Allt går som smort för mig idag
Nu har jag varit i stan för sista gången.
Jag har skrivit in mig på Cambridge för att börja med pulver igen.
Jag är laddad. Jag blev definitivt mer laddad när jag såg hur illa det var på vågen. Jag har inte vågat ställa mig på den på länge och det var värre än jag trodde.
Nu ska fläsket bort.
Andreas ställde sig i kassan för andra gången idag. Det här med kassajobb kanske blir en ny inriktning för honom nu när han ska ut på jobbmarknaden igen. Han kanske tyckte det var kul. Han verkade inte lida i alla fall när jag kom utan såg rätt så nöjd ut.
Jag ska skaka mig en lunch nu med banansmak.
Jag har skrivit in mig på Cambridge för att börja med pulver igen.
Jag är laddad. Jag blev definitivt mer laddad när jag såg hur illa det var på vågen. Jag har inte vågat ställa mig på den på länge och det var värre än jag trodde.
Nu ska fläsket bort.
Andreas ställde sig i kassan för andra gången idag. Det här med kassajobb kanske blir en ny inriktning för honom nu när han ska ut på jobbmarknaden igen. Han kanske tyckte det var kul. Han verkade inte lida i alla fall när jag kom utan såg rätt så nöjd ut.
Jag ska skaka mig en lunch nu med banansmak.
Snabb lösning
Precis innan jag skulle åka till tandläkaren förut så kom en kompis ut till macken. Jag frågade honom om han kunde lära sig kassan på två minuter och det var inga problem.
Jag visade honom det viktigaste och så hade han Ronnie utanför i traktorn om det körde ihop sig.
Det gick galant.
Tror jag i alla fall.
På tillbakavägen ut hit så fick hjag ta med mig en reperation ut och lämna min egen trygga bil hemma. Det gick en aning ostadigare med den andra bilen men jag klarade mig hit.
Frågan är bara vilken bil jag ska ta när jag ska in till stan nu vid tolv igen. Inte Ronnies v8 hoppas jag.
Nu ska jag jobba lite intensivt tills det är dax för nästa stadstur igen.
Jag visade honom det viktigaste och så hade han Ronnie utanför i traktorn om det körde ihop sig.
Det gick galant.
Tror jag i alla fall.
På tillbakavägen ut hit så fick hjag ta med mig en reperation ut och lämna min egen trygga bil hemma. Det gick en aning ostadigare med den andra bilen men jag klarade mig hit.
Frågan är bara vilken bil jag ska ta när jag ska in till stan nu vid tolv igen. Inte Ronnies v8 hoppas jag.
Nu ska jag jobba lite intensivt tills det är dax för nästa stadstur igen.
Det blir en krånglig dag idag
Ann-Kari ringde imorse och hade sjuka barn.
Ronnie valde att åka ut och öppna eftersom han behöver skotta. Jag kom hit till halv nio och behöver tyvärr åka igen vid nio. Jag har en tandläkartid vid tjugo över nio som jag måste gå på. Jag ringde förut för att se om Nicko och jag kunde byta tider med varann men det gick inte. Hans tid är på en halvtimme och min på en timme.
Jag kommer att va tillbaka till elvatiden och sen måste jag åka igen vid tolv för då har jag ett möte i stan.
Det blir med andra ord till att halka fram och tillbaka till stan en gång i timmen.
Det är inte alltid saker blir som man planerar.
Ronnie valde att åka ut och öppna eftersom han behöver skotta. Jag kom hit till halv nio och behöver tyvärr åka igen vid nio. Jag har en tandläkartid vid tjugo över nio som jag måste gå på. Jag ringde förut för att se om Nicko och jag kunde byta tider med varann men det gick inte. Hans tid är på en halvtimme och min på en timme.
Jag kommer att va tillbaka till elvatiden och sen måste jag åka igen vid tolv för då har jag ett möte i stan.
Det blir med andra ord till att halka fram och tillbaka till stan en gång i timmen.
Det är inte alltid saker blir som man planerar.
Det var nån sopserie på tvn igårkväll
Det var nån slags dokumentär eller nåt om Victoria Silvstedt.
Jag har aldrig sett nån mer blåst blondin sen serien om Paris Hilton gick.
Man fick se henne när hon var hemma hos sina föräldrar i Bollnäs och satt vid middagsbordet och åt. Alla i familjen pratade engelska med varann!! Hon är ju svensk! Hennes föräldrar är svenskar! Dom sitter vid ett middagsbord i hennes barndomshem i Sverige och pratar engelska med varann! Hennes 64åriga pappa pratar på engelska med sin dotter!
Jag trodde dom skämtade först men även hennes barndomsvänner som var på picknick med henne pratade engelska med henne. Vad är det för fel på dom?! Jag skulle aldrig börja föra samtal på engelska med mina barn hur länge dom än skulle bosätta sig i USA.
Patetiskt är det enda jag kan komma på att säga om det.
Jag har aldrig sett nån mer blåst blondin sen serien om Paris Hilton gick.
Man fick se henne när hon var hemma hos sina föräldrar i Bollnäs och satt vid middagsbordet och åt. Alla i familjen pratade engelska med varann!! Hon är ju svensk! Hennes föräldrar är svenskar! Dom sitter vid ett middagsbord i hennes barndomshem i Sverige och pratar engelska med varann! Hennes 64åriga pappa pratar på engelska med sin dotter!
Jag trodde dom skämtade först men även hennes barndomsvänner som var på picknick med henne pratade engelska med henne. Vad är det för fel på dom?! Jag skulle aldrig börja föra samtal på engelska med mina barn hur länge dom än skulle bosätta sig i USA.
Patetiskt är det enda jag kan komma på att säga om det.
Det blev lapp igen
Emil gjorde mängder med syntest och ortoptisten kom fram till att han måste börja träna sitt öga igen.
Han hatar verkligen lapp och jag kan förstå honom. Han ser dåligt på det sjuka ögat och kan varken springa eller leka med dom andra när han bara får se på det ögat.
Han ska ha lapp 6 timmar om dan.
Dom dagarna när jag slutar tidigt så får han sätta på sig lappen vid ett och ha det den till sängdax och dom andra dagarna lovade jag att han ska få dela upp timmarna på dan.
Idag satte vi på lappen när han gick till skolan och sen får han ta av den när det är gympa och simhall och ha den en stund i eftermiddag.
Sista han skulle använda lapp så gick han på dagis och då blev vi tvungna att avbryta träningen eftersom han bara satt och grät och slutade leka. Han blir så osäker på sig själv när han inte kan se att han inte vågar röra sig av rädsla för att ramla eller slå ner nåt.
Jag blev jätteledsen för honoms skull att han ska behöva gå igenom det här igen.
Jag hoppas bara att det här inte påverkar hans skolgång nu när han äntligen "knäckt läskoden" och tycker det är roligt.
Han hatar verkligen lapp och jag kan förstå honom. Han ser dåligt på det sjuka ögat och kan varken springa eller leka med dom andra när han bara får se på det ögat.
Han ska ha lapp 6 timmar om dan.
Dom dagarna när jag slutar tidigt så får han sätta på sig lappen vid ett och ha det den till sängdax och dom andra dagarna lovade jag att han ska få dela upp timmarna på dan.
Idag satte vi på lappen när han gick till skolan och sen får han ta av den när det är gympa och simhall och ha den en stund i eftermiddag.
Sista han skulle använda lapp så gick han på dagis och då blev vi tvungna att avbryta träningen eftersom han bara satt och grät och slutade leka. Han blir så osäker på sig själv när han inte kan se att han inte vågar röra sig av rädsla för att ramla eller slå ner nåt.
Jag blev jätteledsen för honoms skull att han ska behöva gå igenom det här igen.
Jag hoppas bara att det här inte påverkar hans skolgång nu när han äntligen "knäckt läskoden" och tycker det är roligt.
Fyra timmars simhall
När vi väl hade packat ihop badkläder och tagit oss till simhallen igår så visade det sig att dom inte öppnade förrän vid fyra och klockan var då bara tre.
Med en hel timme kvar så passade jag på att ta med barnen till stan för att titta på en väska som jag var nyfiken på som jag sett i en reklam. Den fanns i svart eller vitt och var massor av fransar över hela väskan. Jag vill verkligen ha en men jag är tyvärr en sån person som har svårt att ha nåt som sticker ut på nåt sätt och den här väskan lägger man definitivt märke till och då skulle jag känna mig obekväm så det blev inget väskköp. Istället slutade det med två par skor. Det var halva reapriset på Wedins och mina vinterskor gick sönder häromdan så det kom som på beställning. Ett par vinterskor och ett par gympaskor för 350 kronor var inte så farligt dyrt tycker jag.
Barnen var som ljus i butiken medans jag provade skor. Dom anade väl att om dom inte skötte sig så kanske det inte skulle bli att jag ville åka tillbaka till simhallen.
Exakt klockan fyra var barnen i omklädningsrummet på simhallen. Barnen badade i nästan fyra timmar! Dom var en liten stund i den stora bassängen och visade att dom kunde simma utan dynor och åkte rutschkana men för övrigt så lekte dom bara i den lilla.
Jag hade det hur lyxigt som helst. Jag satt och läste bok halva tiden och den andra halvan pratade jag i mobilen.
Först var det en tjej som ringde och frågade om Ronnie och jag vill gå på en kurs som socialen ska ha för sina familjehem. Hon hade fått vårat namn av den mannen som hade hand om oss när Kim bodde hos oss och han hade varmt rekommenderat oss. Han hade sagt att vi hade skött vårat uppdrag exemplariskt och det kändes väldigt roligt att höra. Det känns ibland som att vi misslyckades med att ta hand om Kim men tydligen ser inte dom det så. Tjejen som ringde var själv ett familjehem och det var hon och våran kontaktman som skulle sköta kursen. Jag är lite kluven. Jag vill inte mista min plats som familjehem men just nu har vi inte tid. Jag får ringa tillbaka och se om vi kan ta kursen i höst istället. Det är så mycket annat som ska falla på plats nu.
Efter det samtalet så behövde jag ventilera mig en stund så Jessica åkte på att lyssna på mig i en timme. När det gått en timme så bröts samtalet och då var det dax för mig att säga till grabbarna att gå upp så jag tänkte att jag skulle ringa och säga hejdå ordentligt till henne när jag hade gjort det men jag glömde det.
När vi kom hem var klockan åtta och Ronnie hade gjort gröt till alla. Emil kunde inte få i sig sin mat för varje gång jag tittade till på honom satt han med öppen mun och stirrade rakt fram som om han sov med öppna ögon. Både han och Fabian somnade så fort dom kommit in i sängen. Att bada tar på krafterna.
Tyvärr blev det en ovanligt tidig morgon för dom idag med. Ronnie skulle vara på mekonomen vid 7 på morgonen och jag skulle öppna så barnen fick åka till skolan vid tjugo i sju imorse.
I eftermiddag blir det ögondoktorn för Emil. Då får vi se om starren håller sig borta från synfältet än eller om den växt till sig. Vi har ju redan gjort lasern så om inte den har funkat så blir det ny operation.
Med en hel timme kvar så passade jag på att ta med barnen till stan för att titta på en väska som jag var nyfiken på som jag sett i en reklam. Den fanns i svart eller vitt och var massor av fransar över hela väskan. Jag vill verkligen ha en men jag är tyvärr en sån person som har svårt att ha nåt som sticker ut på nåt sätt och den här väskan lägger man definitivt märke till och då skulle jag känna mig obekväm så det blev inget väskköp. Istället slutade det med två par skor. Det var halva reapriset på Wedins och mina vinterskor gick sönder häromdan så det kom som på beställning. Ett par vinterskor och ett par gympaskor för 350 kronor var inte så farligt dyrt tycker jag.
Barnen var som ljus i butiken medans jag provade skor. Dom anade väl att om dom inte skötte sig så kanske det inte skulle bli att jag ville åka tillbaka till simhallen.
Exakt klockan fyra var barnen i omklädningsrummet på simhallen. Barnen badade i nästan fyra timmar! Dom var en liten stund i den stora bassängen och visade att dom kunde simma utan dynor och åkte rutschkana men för övrigt så lekte dom bara i den lilla.
Jag hade det hur lyxigt som helst. Jag satt och läste bok halva tiden och den andra halvan pratade jag i mobilen.
Först var det en tjej som ringde och frågade om Ronnie och jag vill gå på en kurs som socialen ska ha för sina familjehem. Hon hade fått vårat namn av den mannen som hade hand om oss när Kim bodde hos oss och han hade varmt rekommenderat oss. Han hade sagt att vi hade skött vårat uppdrag exemplariskt och det kändes väldigt roligt att höra. Det känns ibland som att vi misslyckades med att ta hand om Kim men tydligen ser inte dom det så. Tjejen som ringde var själv ett familjehem och det var hon och våran kontaktman som skulle sköta kursen. Jag är lite kluven. Jag vill inte mista min plats som familjehem men just nu har vi inte tid. Jag får ringa tillbaka och se om vi kan ta kursen i höst istället. Det är så mycket annat som ska falla på plats nu.
Efter det samtalet så behövde jag ventilera mig en stund så Jessica åkte på att lyssna på mig i en timme. När det gått en timme så bröts samtalet och då var det dax för mig att säga till grabbarna att gå upp så jag tänkte att jag skulle ringa och säga hejdå ordentligt till henne när jag hade gjort det men jag glömde det.
När vi kom hem var klockan åtta och Ronnie hade gjort gröt till alla. Emil kunde inte få i sig sin mat för varje gång jag tittade till på honom satt han med öppen mun och stirrade rakt fram som om han sov med öppna ögon. Både han och Fabian somnade så fort dom kommit in i sängen. Att bada tar på krafterna.
Tyvärr blev det en ovanligt tidig morgon för dom idag med. Ronnie skulle vara på mekonomen vid 7 på morgonen och jag skulle öppna så barnen fick åka till skolan vid tjugo i sju imorse.
I eftermiddag blir det ögondoktorn för Emil. Då får vi se om starren håller sig borta från synfältet än eller om den växt till sig. Vi har ju redan gjort lasern så om inte den har funkat så blir det ny operation.
Solen lyser
Nu är ju inte jag så pigg på att prata väder men faktum kvarstår att det är faktiskt fantastiskt vad glad man blir av lite sol i vintermörkret.
Idag slutar jag vid ett och då blir det klippning för Emil.
Jag känner mig otroligt pigg och utvilad efter min kravlösa slöhelg.
Jag skulle vilja vara en toppenmamma och göra nåt kul med grabbbarna i eftermiddag. Kanske stadsparken med fika eller simhallen eller nåt.
Jag ska fundera på det och ta en liten diskussion med dom och se vad som skulle kunna vara intressant för dom.
Känner jag mina pojkar rätt så blir det i så fall simhallen. Kanske med en mcDonalds efteråt. Jag tycker nog att dom är värda det eftersom vi inte gjorde nåt kul alls i helgen.
Idag är det Fabian och Emils dag.
Idag slutar jag vid ett och då blir det klippning för Emil.
Jag känner mig otroligt pigg och utvilad efter min kravlösa slöhelg.
Jag skulle vilja vara en toppenmamma och göra nåt kul med grabbbarna i eftermiddag. Kanske stadsparken med fika eller simhallen eller nåt.
Jag ska fundera på det och ta en liten diskussion med dom och se vad som skulle kunna vara intressant för dom.
Känner jag mina pojkar rätt så blir det i så fall simhallen. Kanske med en mcDonalds efteråt. Jag tycker nog att dom är värda det eftersom vi inte gjorde nåt kul alls i helgen.
Idag är det Fabian och Emils dag.
Söndag
Relativt socialt aktiv har jag varit idag tycker jag allt.
Det började med att Ann-Kari och Magnus kom förbi en snabbis. Sen har jag pratat ganska långa samtal i telefonen med Åsa och min pappa och dessutom hann jag med en tvåtimmarsfika hos min bror och svägerska.
Imponerande sällskapsliv för att vara jag en söndag kan jag tycka.
Ronnie har varit på macken och meckat bil så det kanske är därför jag haft behov att prata. Att gå här hemma och endast få prata med barn en hel dag skulle nog göra mig galen.
Jag ska bara tala om också att jag hade en lite underlig dröm inatt. Åsa och jag skulle av någon anledning göra jättemånga semlor. Vi hade delat upp semlebullarna på två olika brickor och när jag fick se Åsas så upptäckte jag att hennes mandelmassa inte var lika ljus som min utan såg stekt ut och det visade sig vara köttbullar som hon hade mosat till semlefyllning. Jag kan fortfarande tydligt se semlorna framför mig och jag kan säga att det såg fruktansvärt äckligt ut.
Därför vill jag varna alla som kanske nån gång riskerar att bli bjudna på semlor av Åsa att först lyfte lite på grädden för att se vad hon fyllt med innan man tar ett stort bett.
Ett litet tips i all välmening bara.
Det började med att Ann-Kari och Magnus kom förbi en snabbis. Sen har jag pratat ganska långa samtal i telefonen med Åsa och min pappa och dessutom hann jag med en tvåtimmarsfika hos min bror och svägerska.
Imponerande sällskapsliv för att vara jag en söndag kan jag tycka.
Ronnie har varit på macken och meckat bil så det kanske är därför jag haft behov att prata. Att gå här hemma och endast få prata med barn en hel dag skulle nog göra mig galen.
Jag ska bara tala om också att jag hade en lite underlig dröm inatt. Åsa och jag skulle av någon anledning göra jättemånga semlor. Vi hade delat upp semlebullarna på två olika brickor och när jag fick se Åsas så upptäckte jag att hennes mandelmassa inte var lika ljus som min utan såg stekt ut och det visade sig vara köttbullar som hon hade mosat till semlefyllning. Jag kan fortfarande tydligt se semlorna framför mig och jag kan säga att det såg fruktansvärt äckligt ut.
Därför vill jag varna alla som kanske nån gång riskerar att bli bjudna på semlor av Åsa att först lyfte lite på grädden för att se vad hon fyllt med innan man tar ett stort bett.
Ett litet tips i all välmening bara.
För övrigt
Den här lediga lördagen har varit lugn och skön.
Jag vaknade vid elvatiden imorse efter att ha sovit i tolv timmar och gick upp och bakade scones till familjen.
Efter det blev det badkaret en stund med bok och hårinpackning och sen fika med min mamma här vid mitt köksbord.
När jag hade förberedit maten (ugnstekt falukorv och potatismos blev det idag) så åkte vi en sväng till affären för att handla lite lördagsgodis och annat. Jag orkade inte klä på mig jeans efter att ha gått med mjukisar hela dan så jag åkte som jag var men Ronnie höll på att få spader när han såg det. Man får absolut inte åka till affären med mjukisbyxor enligt Ronnie. Det är en av dom sju dödssynderna.
När vi kom hem fixade jag klart maten medan Ronnie skar frukt till fruktsallad som vi ska äta snart.
Jag hade en idé om att vi skulle ta småkillarna och åka till Linköping för att se Disney on ice och sen sova på hotell och äta lite god mat och så men Ronnie ratade min idé med en gång. Han hade antagligen rätt i att vi behövde va hemma och bara ta det lugnt. Ronnie har ofta rätt men jag erkänner det sällan. Det blev ju billigare om inte annat.
Nu är det Rosa pantern på tv så det är dax att återvända till soffan.
Jag blir förvånad
Jag skulle titta på melodifestivalen men jag bojkottar den nu tror jag.
Det fanns flera låtar idag som var riktigt bra och sen fanns det även låtar som inte var så speciellt bra.
Bland mina favoriter fanns låt nummer 2 med nån kille som hette Jonatan och låt 8 med Marie Sernholt.
Ingen av dom gick vidare! Nån jävla mupp med porrkläder som sjunger tick tock och idioten Caroline Af Ugglas kunde dom skicka vidare minsann.
Skickar vi en porrskådis eller Af Ugglas som ser drogad ut så kommer vi bli utskrattade i Europa.
Programledaren för i år är också bedrövlig så hon ger mig ytterligare en anledning att inte titta.
Det fanns flera låtar idag som var riktigt bra och sen fanns det även låtar som inte var så speciellt bra.
Bland mina favoriter fanns låt nummer 2 med nån kille som hette Jonatan och låt 8 med Marie Sernholt.
Ingen av dom gick vidare! Nån jävla mupp med porrkläder som sjunger tick tock och idioten Caroline Af Ugglas kunde dom skicka vidare minsann.
Skickar vi en porrskådis eller Af Ugglas som ser drogad ut så kommer vi bli utskrattade i Europa.
Programledaren för i år är också bedrövlig så hon ger mig ytterligare en anledning att inte titta.
På tal om att börjas i tid
Igår fick Emil följa med Ronnie på lite ärenden. Ronnie ville passa på att lära Emil att ragga tjejer samtidigt.
Han lärde Emil en (enligt Ronnie) klockren raggningsreplik som han skulle testa på tjejen som stod i kassan på OKQ8. Emil var modig men en aning nervös när han gick fram till tjejen.
Emil:- Tjena kexet vad står du här och smular om.
Tjejen tyckte Emil var otroligt söt och talade om för honom hur fint det var med hålet i örat som han tog häromdan men Emil blev så generad så han backade ut för fort och fick med sig fikabordet som stod bakom.
Den här tjejen har förut sagt till Ronnie att Emil är den sötaste sjuåring hon sett och nu smörade han in sig ännu värre.
Nu har han ju testat repliken i alla fall så får vi se om den funkar på jämnåriga tjejer på discot ikväll lika bra som den gör på 20 år äldre kassörskor.
Han lärde Emil en (enligt Ronnie) klockren raggningsreplik som han skulle testa på tjejen som stod i kassan på OKQ8. Emil var modig men en aning nervös när han gick fram till tjejen.
Emil:- Tjena kexet vad står du här och smular om.
Tjejen tyckte Emil var otroligt söt och talade om för honom hur fint det var med hålet i örat som han tog häromdan men Emil blev så generad så han backade ut för fort och fick med sig fikabordet som stod bakom.
Den här tjejen har förut sagt till Ronnie att Emil är den sötaste sjuåring hon sett och nu smörade han in sig ännu värre.
Nu har han ju testat repliken i alla fall så får vi se om den funkar på jämnåriga tjejer på discot ikväll lika bra som den gör på 20 år äldre kassörskor.
Ronnie ser fram mot en fridfull helg
Jag har fått problem med att prata. Min vassa tand har skärt sönder min tunga på sidan. Varje gång jag pratar så nöter tungan emot och gör ont och nu är den svullen dessutom.
Jag sa det till Ronnie igår och istället för att tycka synd om sin fru så konstaterade han att då får han en lung och tyst helg nu i helgen.
Inget medlidande att hämta från honom inte men om det hade varit han som hade hade haft en svullen tunga och stått och läspat bakom kassan i tolv timmar idag så hade det nog låtit annorlunda.
Vi ska ju inte tala om hur synd det var om honom nu när han kom från ögondoktorn och dom hade gjort så många undersökningar som var så smärtsamma och det var så synd om honom. Min onda tunga och halva tand är ju naturligtvis ingenting i jämförelse. Det måste jag ju inse.
Jag sa det till Ronnie igår och istället för att tycka synd om sin fru så konstaterade han att då får han en lung och tyst helg nu i helgen.
Inget medlidande att hämta från honom inte men om det hade varit han som hade hade haft en svullen tunga och stått och läspat bakom kassan i tolv timmar idag så hade det nog låtit annorlunda.
Vi ska ju inte tala om hur synd det var om honom nu när han kom från ögondoktorn och dom hade gjort så många undersökningar som var så smärtsamma och det var så synd om honom. Min onda tunga och halva tand är ju naturligtvis ingenting i jämförelse. Det måste jag ju inse.
Det ska börjas i tid
Fabian ska på disco på skolan idag igen. Det har varit många discon den senaste tiden och han älskar det.
Förra discot han var på så hade det varit en tjej där som kom från en annan skola. Han dansade flera tryckare med henne och till och med vunnit en danstävling.
När jag hämtade killarna pratade Fabian massor om henne.
Fabian:- Vet du vad hon sa sista dansen? Hon sa att hon tyckte jag var söt!
Jag:- Va! Men vad roligt! Vad sa du då?
Fabian:- Tack.
Jag:- Sa du bara tack? Tyckte du inte att hon var söt då?
Fabian:- Jo.
Jag:- Men varför sa du inte det då? Vad hette hon då?
Fabian:- Jag vet inte. Jag glömde fråga.
Jag:- Men du ser henne väl på skolan sen så du kan fråga henne? Då kanske du kan få hennes telefonnummer så ni kan leka nån dag.
Fabian:- Hon går inte på min skola. Jag vet inte vilken skola hon går på.
Jag:- Så du har alltså träffat en söt tjej som tycker du är söt men inte frågat efter vad hon heter eller telefonnumret?! Fabian då! Det är inget bra sätt att ragga tjejer på.
I onsdags visade han mig lappen som satt på skolan om fredagens disco.
Fabian:- Den här gången ska jag ta numret.
Jag:- Vadå för nummer?
Fabian:- Om jag träffar en tjej.
Han har tydligen lärt sig av sina misstag. Nu får han bara hoppas det dyker upp nån söt tjej att fråga om nummer med.
Förra discot han var på så hade det varit en tjej där som kom från en annan skola. Han dansade flera tryckare med henne och till och med vunnit en danstävling.
När jag hämtade killarna pratade Fabian massor om henne.
Fabian:- Vet du vad hon sa sista dansen? Hon sa att hon tyckte jag var söt!
Jag:- Va! Men vad roligt! Vad sa du då?
Fabian:- Tack.
Jag:- Sa du bara tack? Tyckte du inte att hon var söt då?
Fabian:- Jo.
Jag:- Men varför sa du inte det då? Vad hette hon då?
Fabian:- Jag vet inte. Jag glömde fråga.
Jag:- Men du ser henne väl på skolan sen så du kan fråga henne? Då kanske du kan få hennes telefonnummer så ni kan leka nån dag.
Fabian:- Hon går inte på min skola. Jag vet inte vilken skola hon går på.
Jag:- Så du har alltså träffat en söt tjej som tycker du är söt men inte frågat efter vad hon heter eller telefonnumret?! Fabian då! Det är inget bra sätt att ragga tjejer på.
I onsdags visade han mig lappen som satt på skolan om fredagens disco.
Fabian:- Den här gången ska jag ta numret.
Jag:- Vadå för nummer?
Fabian:- Om jag träffar en tjej.
Han har tydligen lärt sig av sina misstag. Nu får han bara hoppas det dyker upp nån söt tjej att fråga om nummer med.
Det har snöat lite inatt
Så fort det finns nåt nytt att säga om vädret så är det det enda jag får prata om hela dan.
Idag är inget undantag. Jag kan inte längre hålla räkningen på hur många kunder som kommit med sina urtråkiga kommentarer som "vilket skitväder", " är det du som beställt det här? Hahaha", "nu längtar man till våren", "tänk om det i alla fall kunde fått vara kallt så inte allt smälter bort" osv osv.
Man tröttnar efter dom första tio kommentarerna. Dom nästkommande hundrafemtio känns bara överflödiga.
Jag har blivit något av expert på väderprat sen jag började på macken men ibland längtar man efter ett vanligt normalt intelligent samtalsämne.
Ronnie är hos ögondoktorn idag så han kommer inte hit förrän vid ett. Han har fått ta pupillvidgande droppar och får inte köra bil på 5 timmar. Lyllos honom. Nu blir han tvingad till att fördriva tiden med att dra runt på stan och luncha med en vän på kinarestaurangen.
Emil har ögondoktorstid i nästa vecka så det blir spännande att se om starren har hållt sig borta. Då blir det droppar för honom med men han brukar inte få dra runt på stan efter och käka lunch utan det blir skolan för honom i alla fall.
Vid ett tillfälle när han hade haft en riktigt jobbig dag hos ögondoktorn och dom hade gjort alla undersökningar som går att göra så hade han ont i sina ögon efteråt. Han hade dessutom fått pupillvidgande droppar som gör att man inte ser nåt på flera timmar och då har han inte mycket nytta av skolan ansåg jag så jag ringde skolan och sa att han inte skulle komma resten av dan men dom sa att det inte gick att bara stanna hemma från skolan p.g.a nåt sånt. Det är hårda bud när man går i ettan.
Det är tur för Ronnie att han inte går i skolan nu utan att han har en sån förstående chef som låter honom va hemma efter undersökningen.
Åsa och jag var på bio
Igår såg vi den nya filmen med Leonardo Di Caprio.
Den var ok men lite seg. Åsa sa efteråt att man satt och undrade i två timmar när den skulle börja för det hände liksom inte så mycket.
Sämre har jag sett men absolut många som är bättre med.
När jag skjutsade hem Åsa sen satt vi kvar i bilen i en timme. Ibland kan man tro att jag aldrig får prata om dagarna för när jag väl får chansen så slutar jag inte. Hon försökte fly ut ur bilen flera gånger och till slut var det så kallt i bilen att fingertopparna var vita men jag lät henne inte komma undan. Jag kan inte bara sluta prata så där hur som helst.
Eftersom Åsa ändå smet innan jag hade pratat färdigt så blev det Ronnie som fick ta resten när jag kom hem. Han halvlåg i soffan och tittade på film när jag kom hem och när jag hade pratat sönder filmen i en halvtimme så pausade han till slut och hämtade sig en huvudvärkstablett. Frågan är om han hade behövt en tablett om inte jag hade pratat sönder honom. Undrar om Åsa gjorde detsamma när hon kom upp till sig. Hon fick ju stå ut med en hel timma så hon behövde nog morfin för att kunna koppla av sen.
Ja ja lite får dom allt stå ut med.
Den var ok men lite seg. Åsa sa efteråt att man satt och undrade i två timmar när den skulle börja för det hände liksom inte så mycket.
Sämre har jag sett men absolut många som är bättre med.
När jag skjutsade hem Åsa sen satt vi kvar i bilen i en timme. Ibland kan man tro att jag aldrig får prata om dagarna för när jag väl får chansen så slutar jag inte. Hon försökte fly ut ur bilen flera gånger och till slut var det så kallt i bilen att fingertopparna var vita men jag lät henne inte komma undan. Jag kan inte bara sluta prata så där hur som helst.
Eftersom Åsa ändå smet innan jag hade pratat färdigt så blev det Ronnie som fick ta resten när jag kom hem. Han halvlåg i soffan och tittade på film när jag kom hem och när jag hade pratat sönder filmen i en halvtimme så pausade han till slut och hämtade sig en huvudvärkstablett. Frågan är om han hade behövt en tablett om inte jag hade pratat sönder honom. Undrar om Åsa gjorde detsamma när hon kom upp till sig. Hon fick ju stå ut med en hel timma så hon behövde nog morfin för att kunna koppla av sen.
Ja ja lite får dom allt stå ut med.
Jag hatar morgnar
Det känns som ren misshandel när klockan ringer. Jag vill inte gå upp.
När jag jobbar kväll behöver jag inte bli väckt förrän vid tio över sju när jag ska upp och väcka barnen men idag när jag öppnade är det en hel timma tidigare.
Den där timman är otroligt viktig vid den tiden.
Jag kan tillägga också att problemet är inte att jag sitter uppe sent för jag är precis lika trött på kvällarna.
Skulle jag sitta som lagstiftare skulle jag förbjuda allt arbete före klockan nio på morgonen.
Kanske tur att det inte är jag som bestämmer då? Det kunde innebära en del problem inom sjukvård och sånt men dom kan få en egen undantagsregel.
Nåt jag inte kan fatta är att alla butiker tävlar mot varann om vem som har öppet längst.
För ett antal år sen stängde affärerna vid sju eller åtta på kvällarna och öppnade nio på morgonen. Då anpassade man sitt handlande efter dom tiderna eftersom man visste det. Jag har svårt att tänka mig att dom säljer massor mer nu som motiverar att deras personal ska ha arbetstider som sträcker sig mellan 6-22,30 varje dag. Folk köper det dom ska ha oavsett vilka öppettider affären har det enda är att man blir lite latare när man vet att man har mer tid på sig och kan åka när som helst.
Hade affären stängt 7 så hade jag varit i affären innan 7 men nu stänger dom 10 och då behöver jag inte va där förrän innan 10.
Det var bara en reflektion från min sida nu på morgonkvisten så här.
Nu ska jag fortsätta med mina morgonsysslor så kanske jag vaknar till på riktigt snart.
När jag jobbar kväll behöver jag inte bli väckt förrän vid tio över sju när jag ska upp och väcka barnen men idag när jag öppnade är det en hel timma tidigare.
Den där timman är otroligt viktig vid den tiden.
Jag kan tillägga också att problemet är inte att jag sitter uppe sent för jag är precis lika trött på kvällarna.
Skulle jag sitta som lagstiftare skulle jag förbjuda allt arbete före klockan nio på morgonen.
Kanske tur att det inte är jag som bestämmer då? Det kunde innebära en del problem inom sjukvård och sånt men dom kan få en egen undantagsregel.
Nåt jag inte kan fatta är att alla butiker tävlar mot varann om vem som har öppet längst.
För ett antal år sen stängde affärerna vid sju eller åtta på kvällarna och öppnade nio på morgonen. Då anpassade man sitt handlande efter dom tiderna eftersom man visste det. Jag har svårt att tänka mig att dom säljer massor mer nu som motiverar att deras personal ska ha arbetstider som sträcker sig mellan 6-22,30 varje dag. Folk köper det dom ska ha oavsett vilka öppettider affären har det enda är att man blir lite latare när man vet att man har mer tid på sig och kan åka när som helst.
Hade affären stängt 7 så hade jag varit i affären innan 7 men nu stänger dom 10 och då behöver jag inte va där förrän innan 10.
Det var bara en reflektion från min sida nu på morgonkvisten så här.
Nu ska jag fortsätta med mina morgonsysslor så kanske jag vaknar till på riktigt snart.
Tandläkaren imorse
Imorse skulle Nicko till tandläkaren vid åtta för att fortsätta med sin rotfyllning av framtanden och jag skulle va där vid halv nio för att göra en undersökning och, trodde jag, laga min halva tand.
Undersökning blev det och ett hål lagades också men min halva tand har jag fortfarande kvar och skär mig på.
Det var ingen idé längre att laga på den ansåg dom utan vi ska slipa ner den och sätta på en krona. Nästa vecka!! Jag ska skära min tunga på min vassa tand i en hel vecka till!
Det blir nog bra när det blir klart men dom kunde kanske lagt i en ny provisorisk lagning igen (den andra lossnade igårkväll).
Veckan kommer gå jättefort. Det är jag övertygad om. Sen kommer jag att ångra att jag längtat efter att få tanden fixad när jag ska ligga i en timma och gapa medan han slipar ner tanden till en liten spets.
Det återstår att se hur länge jag kommer att få gå med den lilla spetsstumpen i munnen sen innan dom sätter på kronan på den.
Jag ska väl va glad att jag har tänder antar jag och jag kanske borde få mig en näsbränna nån gång och börja sköta om dom lite bättre.
Tanden dom lagade idag var en en av tänderna som sitter jämte framtänderna. Jag totalvägrar att låta dom borra i mina tänder utan att få bedövning och den här gången tog den riktigt bra kan jag säga.
Min näsa blev helt bedövad och en bit av pannan. När bedövningen började släppa killade det i näsan så jag höll på att bli galen.
Det är inte förrän nu som det släppt helt och hållet så det var nog en elefantbedövning han fick tag på.
Undersökning blev det och ett hål lagades också men min halva tand har jag fortfarande kvar och skär mig på.
Det var ingen idé längre att laga på den ansåg dom utan vi ska slipa ner den och sätta på en krona. Nästa vecka!! Jag ska skära min tunga på min vassa tand i en hel vecka till!
Det blir nog bra när det blir klart men dom kunde kanske lagt i en ny provisorisk lagning igen (den andra lossnade igårkväll).
Veckan kommer gå jättefort. Det är jag övertygad om. Sen kommer jag att ångra att jag längtat efter att få tanden fixad när jag ska ligga i en timma och gapa medan han slipar ner tanden till en liten spets.
Det återstår att se hur länge jag kommer att få gå med den lilla spetsstumpen i munnen sen innan dom sätter på kronan på den.
Jag ska väl va glad att jag har tänder antar jag och jag kanske borde få mig en näsbränna nån gång och börja sköta om dom lite bättre.
Tanden dom lagade idag var en en av tänderna som sitter jämte framtänderna. Jag totalvägrar att låta dom borra i mina tänder utan att få bedövning och den här gången tog den riktigt bra kan jag säga.
Min näsa blev helt bedövad och en bit av pannan. När bedövningen började släppa killade det i näsan så jag höll på att bli galen.
Det är inte förrän nu som det släppt helt och hållet så det var nog en elefantbedövning han fick tag på.
Först två svar
Självklart Emeli så har jag dig som kan jobba!! Jag räknar med det och jag vet att du ställer upp så mycket du kan!! Jag glömde bara nämna dig men jag har inte glömt dig för det ;). Oförlåtligt misstag av mig. Fy skäms på mig.
Micke: Ett zlatanörhänge är en fyrkantig rätt stor "diamant" (naturligtvis får inte Emil en äkta diamant men det har säkert Zlatan).
Micke: Ett zlatanörhänge är en fyrkantig rätt stor "diamant" (naturligtvis får inte Emil en äkta diamant men det har säkert Zlatan).
Ny vecka igen
Det går så fruktansvärt fort.
Helt ärligt så hinner jag inte med allt jag ska hinna. Alla dagar har ju bara 24 timmar men jag skulle defintivt behöva fler med tanke på att jag slösar bort en tredjedel av dom på att sova.
Jag är jätteglad att både Ronnie och jag fått varsitt nytt jobb men tyvärr behöver vi redan lägga ner tid på dom nya jobben innan vi ens avslutat dom gamla.
Eftersom vi redan jobbar mer än heltid båda två så finns det inte många timmar kvar att pussla med men det ska gå på nåt sätt.
Ronnie fick pussla ihop båda sina jobb i förra veckan så han var helt slutkörd när han äntligen var klar vid ett på fredagnatten.
Mina jobb blir lite klurigare eftersom det inte går att sköta nåt av dom på kvällar o nätter.
Det svåraste just nu är alla kluvna känslor. Å ena sidan känns det sorgligt att avsluta det jobb som jag faktiskt har trivts rätt bra med men å andra sidan är jag överlycklig för mitt nya jobb.
Ronnie är nog också lite osäker på om det kommer att kännas rätt på nya jobbet men jag hoppas han vänjer sig.
Det ska bli skönt när allt är klart och vi bara har ett jobb var. Då kanske man kan återgå till ett normalt liv igen.
Jag har blivit sjukt stressad den sista tiden. Jag sätter mig aldrig ner utan utnyttjar all tid till 100%.
Det är så mycket jag vill komma igång med som jag inte kan styra själv så det är väl därför jag blir övereneergisk på sånt som jag själv bestämmer över när det ska bli gjort.
Jag har ju Koffe som kan jobba åt mig så det kommer att lösa sig. Det är jag övertygad om.
Mest av allt är jag väldigt förväntansfull i alla fall. Den känslan är större än oron.
Helt ärligt så hinner jag inte med allt jag ska hinna. Alla dagar har ju bara 24 timmar men jag skulle defintivt behöva fler med tanke på att jag slösar bort en tredjedel av dom på att sova.
Jag är jätteglad att både Ronnie och jag fått varsitt nytt jobb men tyvärr behöver vi redan lägga ner tid på dom nya jobben innan vi ens avslutat dom gamla.
Eftersom vi redan jobbar mer än heltid båda två så finns det inte många timmar kvar att pussla med men det ska gå på nåt sätt.
Ronnie fick pussla ihop båda sina jobb i förra veckan så han var helt slutkörd när han äntligen var klar vid ett på fredagnatten.
Mina jobb blir lite klurigare eftersom det inte går att sköta nåt av dom på kvällar o nätter.
Det svåraste just nu är alla kluvna känslor. Å ena sidan känns det sorgligt att avsluta det jobb som jag faktiskt har trivts rätt bra med men å andra sidan är jag överlycklig för mitt nya jobb.
Ronnie är nog också lite osäker på om det kommer att kännas rätt på nya jobbet men jag hoppas han vänjer sig.
Det ska bli skönt när allt är klart och vi bara har ett jobb var. Då kanske man kan återgå till ett normalt liv igen.
Jag har blivit sjukt stressad den sista tiden. Jag sätter mig aldrig ner utan utnyttjar all tid till 100%.
Det är så mycket jag vill komma igång med som jag inte kan styra själv så det är väl därför jag blir övereneergisk på sånt som jag själv bestämmer över när det ska bli gjort.
Jag har ju Koffe som kan jobba åt mig så det kommer att lösa sig. Det är jag övertygad om.
Mest av allt är jag väldigt förväntansfull i alla fall. Den känslan är större än oron.
