fyrbarnsmor

Han ville läsa för mig en halvtimme. Han tog fram sin nya bok och satte sig jämte mig i soffan. Jag tänkte att jag kan blunda en liten stund medan jag lyssnar men sen mins jag inget mer.
Jag somnade!
Det var skönt med en liten tupplur på eftermiddan men det var inte riktigt meningen. Nu blir jag inte människa på resten av den här dan.
Jag hade helt plötsligt inte lust med att laga mat eller nånting så det blev kinamat istället.
Mycket gott.
Det får bli tidigt i säng idag så kanske jag kommer ifatt med sömnen. Slipper jag gå som en zombie i helgen.

Eftersom jag jobbar hela helgen så är det min lediga dag idag. Mina visioner om en ledig dag är alla barn i skolan och på praktik och jag i soffan med en bok.
Så här är min lediga dag:
Jag har innan jag satte mig här tagit hand om tvätten och disken och plockat undan.
Innan 13 ska jag: Storhandla mat. Åka till soc med lite papper. Köpa wax till Nicko. Byta en bok till Fabbe.
13 ska jag sen hämta Kim på macken.
13.30 ska jag hämta Emil på skolan.
14 ska jag skjutsa Kim till ett möte.
14.30 ska jag hämta Fabian på skolan.
15 ska jag hämta Kim och skjutsa honom till nästa möte som tar till 15.30
Sen har jag bara matlagningen kvar och Fabians tre läxor kvar. Fabian har en skrivläxa, en läsläxa och en matteläxa som ska va inlämnat på måndag och jag jobbar ju till sent hela helgen.
Jag kanske hinner ta fram boken en kvart i sängen ikväll innan jag slocknar.
Nej nu är det dags att ta tag i saker här annars spricker schemat.
Ha en trevlig fredag.

Min man har jobbat tills nu. Jag var väldigt inne i min data när han satte sig här hos mig i soffan.
Han började prata med mig och jag tittade på honom och nickade ibland.
Ronnie:- Bredband blablabla datan funkar inte blablabla drog av verktyg blablabla ringde servern blablabla glömde trycka på blablabla bilen klar blablabla skriva faktura blablabla.
Jag tror han sa nåt jag borde ha lyssnat på. Jag försökte verkligen men jag tappade tråden hela tiden så varje gång jag försökte koncentrera mig så visste jag inte vad han pratade om. Undrar om han märkte att jag inte hade en aning om vad han sa?! Jag tror jag nickade på rätt ställe för han såg nöjd ut

De tog upp ett rån med två tonåringar som gärningsmän. Dom knivskar killen i kassan. Det är hemskt.
Man undrar hur det kan gå så långt att nåra killar i femtonårsåldern kan få en sån ide överhuvudtaget.
Fruktansvärt.
Det är bara att hoppas att dom åker dit så dom får professionell hjälp.
När man ser ett sånt här program så slås man av hur mycket som händer runt omkring hela tiden.
Man kan bli deprimerad för mindre. Usch!!!

När han kom hem från skolan igår så låg det två kuvert till födelsedagsbarnet i brevlådan.
Ett kuvert var från moster Agneta med pengar och en trisslott i. Han kastade sig över lotten och skrapade. Tyvärr ingen vinst men han älskar ju lotter så det gjorde nog inte mycket. Nästa kuvert var från gammelmormor och gammelmorfar. Mera pengar.
På kvällen kom släkten. Han fick en lagom mix av pengar, leksaker, böcker och kläder. Allt var till belåtenhet och han sken som en sol. Det är ju nåt speciellt när man är barn och fyller år. Att få stå i centrum och ha sin egen dag när alla kommer bara för min skull är en kul känsla. Han har räknat ner till den dagen i veckor.
Nu återstår att åka till banken och sätta in födelsedagspengarna. Det är ju det roligaste han vet.

Vi var tvungna att gå upp och sjunga vid halv sju eftersom jag skulle ut och öppna sen. Det var mycket gäsp från alla håll kan jag säga.
Våran tradition är sån att vi sjunger direkt på morronen och ger paketen. Såna här mornar önskar jag att vi inte hade börjat med det en gång i tiden men nu är det ju omöjligt att låta bli. Barnen skulle bli besvikna om dom vaknade och ingen grattade dom och ett besviket och ledset födelsedagsbarn är ju fruktansvärt.
Vi hade köpt ett dataspel, ett playstationspel, en pennburk och en plattskärm till datan. Koffe hade köpt en bok och från morfar och Birthe blev det ett techniclego som ska bli en cross.
Jag tror han blev nöjd men det är svårt att säga för han var knappt vaken när han slet upp paketen.
I eftermiddag blir det släktkalas så då blir det fler paket.
Det är ju kul att barnen blir äldre men det känns lite vemodigt också. Jag har inga småbarn längre. Alla går i skolan.
GRATTIS PÅ ÅTTAÅRSDAGEN MAMMAS STORA FABIAN!!!!!

Jag tar fram kladden till sommarschemat som jag gjort hela tiden men det är hopplöst.
Om man nån gång kunde få fram ett schema som går varje år. Varje gång jag har en lösning så är det nåt som inte stämmer.
Varför måste personalen ha semester varje år? Jag får lägga in om en vecka var tionde år per personal så blir det lättare ;).Dessutom kan vi jobba sju dar i veckan hela sommaren också. Det skulle va busenkelt att göra schema då. Jag kanske inte blir så populär som arbetsgivare då.
Jag får väl höra med Ann-Kari vad hon tycker om det förslaget.
 
Då hade jag ju lösningen klar då. Inga problem ( utom med samarbetsviljan från personalen kanske).
Det är nog bara att fortsätta klura istället annars kanske det bara är jag som jobbar själv. Både Annett och Ann-Kari går i strejk.
Inte värt att utmana ödet.

Han valde att stänga verkstan och va hemma med sin onda rygg idag.
Det är ju inte mer än rätt då att han ska förbereda Fabbes födelsedag för imorgon då tycker jag.
Han har fått i uppgift av mig att handla, baka tårtbottnar, baka drömmar, städa och tvätta. Ryggen blir väl kanske inte bättre av det men han har ju Kim till hjälp med.
Det var när jag kom till bakandet som han började protestera lite lamt. Det ska bli spännande att se hur mycket som är gjort till ikväll.
Känner jag min man rätt så står han nog på Nilssons konditori och beställer tårta och köper drömmar.

Det slutade med att alla utom jag och Fabbe åkte iväg till crossbanan på eftermiddan.
fabbe och jag softade och åkte sen till Kvantum och tog en fika. Det kan va skönt att ägan sig åt ett barn i taget ibland. Vi njöt nog lika mycket båda två. Vi fixade söndagsmiddag till resten av familjen kom hem och sen badade alla barn och la sig tidigt. Rena idyllen.

Idag hade jag överbokat mig som vanligt. Jag glömde kolla i almanackan och råkade boka in ett möte vid halv elva. Vid tio så slog det med att jag antagligen hade läkartid till Fabian och Nicholas hos diabetesdoktorn. jag kollade almanackan och mycket riktigt. Vid tio skulle båda grabbarna va hos doktorn. Jag fick ringa Nicko så han sprang upp till doktorn först och sen ringa Ronnie som fick hämta Fabian. Det löste sig ju i alla fall. Det är ju huvudsaken.

Emil följde med och bar sten så det är bara Fabbe, jag och Kim hemma.
Fabbe städar sitt rum och Kim sover. Jag blir nästan mörkrädd när det är så här tyst.
Tänkte åka till affären och köpa lite frallor och äta en mysig lugn frukost med dom enda barn som är hemma.
Det där med bowling får jag nog lägga ner. Min självkänsla klarar nog inte det. Kim säger att han är jätteduktig på det och jag kan inte ens träffa annat än rännan om jag inte får ha grindarna uppe. Han skulle skratta ihjäl sig om han såg min stil. Det får bli en dag när hela familjen är med så kan jag va på lag med dom små. Där passar jag in.

Nej klockan går så det är bara att sätta sig i bilen och fixa frukost så det händer nåt idag.

Grabbarna i familjen ska plocka stenar på nya crossbanan så den kan besiktas och komma igång.
Det blir väl dom små och Kim hemma med mig. Kim känner sig febrig och ont i halsen så det är dumt att ta ut sig då. Funderar på om vi ska hitta på nåt kul då.
Kanske bowling. Jag ska inte säga nåt högt i alla fall för då blir det livat om planerna ändras.
Efter stenplockningen skulle dom väl köra lite cross med vad jag förstod så det blir väl en heldag.
Tur man inte är intresserad av såna motorsporter så man inte behöver stå en hel söndag och lyfta bumlingar.

Tur att Frida gick vidare. Jag hade inte mycket hopp om Svenska folkets röstningsförmåga efter Carolafloppen.
För att inte tala om hur den där hemska kebabpizzalåten kunde ens gå vidare till dom fem bästa förra gången.
Idag hade folk fått tillbaka sitt förnuft i alla fall.
Funderar på en tidig kväll idag. Det blev inte mycket av sömnen inatt.

Jag skulle ju ner och handla presenter till en viss 8 åring. Jag trodde att jag skulle ramla över mängder av saker och tips till pojken när jag väl kom till affärerna men inte då.
Vi var i massor av affärer men jag är inte mycket klokare än.
Stackars barn.
Några grejer ska jag väl hinna få ihop.
Jag har nåra dar till på mig.

Jag hade ju dragit ner Nickos kompisar till två. Trodde jag i alla fall.
Plötsligt ringer nästa mamma och frågar om hennes son kan va här i helgen.
Vad säger då jessica? Klart han kan.
Nu är dom fyra på hans rum. Det är ju ändå inte lika många som innan så jag får väl va nöjd.

Det blåser nästan storm utanför. Jag hörde på vädret att småland låg risigt till så nu är den väl på väg. Det är skönt att ha ett hus att krypa in i när det blåser utanför. Jag kan tycka att det är rätt lugnande när det är lite lagom med oväder. Ett riktigt ösregn och lite åska på långt avstånd är härligt. Storm är kanske inte mitt favoritväder men man får ju inte välja.
Jag blev lite sugen på varma mackor men att åka till affären just nu tilltalar mig inte så jag får kolla kylen efter nåt annat.

Jag har inte fått nåt vettigt gjort idag alls känns det som.
Ibland går dagarna fruktansvärt fort på jobbet. Idag var en sån dag. Det har varit mycket stammisar som stått och pratat bort en stund och då blir det inget annat gjort.
Jag har väl sparat krafterna till mítt hem istället och det lär väl gå åt.
Vi har haft många barn hos oss sen i fredas. Nicko har haft fem kompisar som bott hela veckan och lanat. Igår fick jag nog och sa till om att alla barnen skulle hem igen.
Det kändes bra att ta det beslutet. En stund senare ringer Anton och Jakobs mamma och frågar om dom kan stanna till på söndag för att hon ska på nån jobbgrej i Linköping hela helgen.
Det blev i alla fall tre mindre så jag får va nöjd med det.
Jag har inga problem med många barn men ibland blir dom några för många dom små liven.

Jag är ledig hela helgen och det känns superskönt!!
Jag måste fixa present till min söta lilla Fabian som fyller på onsdag. Vad köper man till en 8årig datanörd.
Leksaker är svårt eftersom han knappt leker och lite har jag redan köpt från morfar och gammelfarmor så på den fronten har jag inga ideer kvar. Kläder intresserar honom inte speciellt mycket. Datagrejer vet jag inte mycket om och dessutom så har han väl det han behöver. Pengar får det väl bli lite grann så han kan sätta in på banken för det är det bästa han vet. Han älskar att spara.
ibland när jag betalar räkningar så vill han att jag ska visa honom hur mycket pengar det finns på hans konto. Skönt att ha en ekonomisk son i alla fall.
Första gången han skulle till banken och sätta in pengar och öppna ett sparkonto så ville han att dom skulle visa var hans låda var.
Han var övertygad om att dom på banken tog exakt dom pengarna som han gav dom och la i en låda med hans namn på. Annars kunde dom ju naturligtvis inte veta vilka pengar som var honoms sen när han skulle hämta dom.
Jag får fundera vidare. Vore ju snopet om han inte skulle få nåra presenter på födelsedagen. Jag vet att när jag väl tar mig i kragen och går till affären så kommer jag hitta massor perfekta presenter.
Japp en heldag i affärerna på lördag har jag att se fram mot då.

Jessica och jag skulle se råttatouille med barnen idag. Den gick som sportlovsbio för barnen.
Jag blev uppringd av fröken på skolan som sa att hela fritis skulle dit på en tidigare visning så då ändrade vi planerna.
Vi bestämde att Jessica skulle dit med sina barn och sen skulle vi träffas på Mc Donalds efteråt vid halv fem och ta en fika med barnen istället.
Mina planer blev plötsligt annorlunda igen och jag kunde inte komma till Mc Donalds i tid. Jag försökte ringa och smsa Jessica men hon hade ingen mobil med sig.
Vid halv fem ringde det i min telefon och det var en pojke som frågade om Emil kunde leka. Jag var övertygad om att det var Oskar så jag tänkte att dom hade väl fått ändrade planer dom med.
Jag:- Har ni kommit hem nu?
Pojken:- Ja.
Jag:- Gick ni inte till Mc Donalds?
Pojken:- Nej.
Jag:- Ska ni leka här då?
Pojken:- Ja.

Jag kände mig rätt lättad över ändå att inte Jessica satt och väntade på mig på Mc Donalds utan att jag kunde nå henne och säga till om att jag fått förhinder.

Tio minuter senare stannar det en okänd bil utanför och Adrian som går i Emils klass går ur med sin mamma.

Det var han som hade ringt och inte alls Oskar. Jessica satt med andra ord fortfarande och undrade var jag var.
Som tur var så hade Ronnie kommit hem så jag fick slänga mig i bilen och köra ner och möta upp henne och där var hon. Det blev med andra ord en fika i alla fall fast utan barnen.

Jag ska börja dubbelkolla vem det är som ringer mig så jag slipper såna här saker i fortsättningen.

Vi satt på gatuköket jämte macken. Vid bordet två bord bort satt det en mamma med tre små barn. Barnen var cirka 1, 3 och 5 år. 
3åringen:- Jag är bajsnödig!
Mamman:- SÅ SÄGER MAN INTE!! (mamman lät jättearg)
3åringen förtvivlat:- Men jag är ju det.
Jag började skratta och Ann-Kari tittade lite undrande på mig. Hon hade inte hört samtalet så jag berättade vad dom sagt.  Trots att jag pratade lågt så lyckades mamman att höra vad jag sa.
Mamman formligen skrek till mig:- JAG SKULLE KUNNA DÖDA DIG!!! MAN SÄGER FAKTISKT INTE SÅ!!!
Jag hade vett att hålla tyst och bita mig i tungan men jag undrade i mitt stilla sinne vad säger man då?
Om man är bajsnödig ska man inte säga det då? Om man är hungrig ska man inte säga det heller?

Jag ignorerade henne så gott jag kunde och när hon gick så ställde hon sig utanför fönstret och stirrade på mig som en galning. Hon sköt liksom fram ögonen ur skallen så hon såg ut som nåt hämtat ur en skräckfilm och bet ihop. Sen ställde hon sig och skrek nåt åt mig utanför också som jag inte kunde höra genom glasrutan. Tur var väl kanske det.
Jag undrar var hon hade rymt ifrån. Stackars barn att ha en sån humorbefriad mamma.

Jag vill ha mat!!!!
Jag har levt på mackor i två dar nu för att jag varit lat på mornarna. Meningen är när jag jobbar kväll att jag ska laga lunch på morronen innan jobbet men jag har inte orkat.
Jag svälter ju inte ihjäl direkt av smörgåsar men det är ju så fruktansvärt tråkigt.
Jag är inte hemma förrän åttatiden heller så då är det ingen ide att laga sig nåt heller.
Tack och lov att jag jobbar morron resten av veckan så jag inte får näringsbrist eller nåt.
Jag har i och för sig gatuköket jämte mig så jag får väl dra till med en kebab kanske.

Jag har ju den roliga uppgiften varje år att försöka få ihop hela sommaren.
Vi är ju tre ordinarie som ska ha tider men då ska man få in lite semestrar på det med.
Jag får införa vintersemester istället.
Detta eviga pusslande varje år är alltid lika kul. Förra året fick jag till det ganska bra men i år är det andra omständigheter som ska räknas in så jag kan inte använda samma.
Dessutom hade jag funderat på att unna mig tre veckor i år. Barnen har inte haft ledigt nåt speciellt på sommaren sen vi köpte macken så det är väl på tiden.
Jag får väl grunna på det ett tag till. Rätt som det är så lossnar det bara.

Jag har massor att göra hemma så idag känns det inte riktigt bra att va på jobbet.
Mitt hem håller på att rasera. Tvätten ramlar snart ut ur badrummet och golvet är så smuligt att man får hoppa över högarna snart. Mina stora barn har sportlov så dom skulle behöva ha sin mamma hemma och laga lite mat till dom så dom inte lever på mackor. Dom små gnäller över att behöva va ända till sex när alla andra har sportlov.
Min motivation ligger hemma.
Vad gör man? Det är bara att bita i det sura äpplet och ta tag i jobbet i alla fall.
Jag älskar mitt jobb och min mack men jag älskar mitt hem lika mycket.
Jag får väl hoppas på att min man kan gå hem tidigt idag.

Småbarnen var uppe men jag låg kvar en stund eftersom jag inte började förrän elva. När telefonen ringde gick Emil och svarade. Han kom till mig och sa att det var Jessica i telefonen. Eftersom jag inte kände för att rusa upp så sa jag till honom att lägga på så tänkte jag att jag ringer upp henne istället från mobilen som låg jämte mig.
jag hörde Emil lägga på luren så då slog jag hennes nummer.
Jag:- Ja det är Jessica.
Jessica:- Ja hej.
Sen blev det tyst när jag väntade på först att hon skulle berätta sitt ärende men hon var lika tyst hon som om hon väntade på att jag skulle komma till vad jag ringde för först.
Jag:- Vad var det du ville?
Jessica:- Jag? Det var ju du som ringde hahaha.
Jag:- Men du ringde ju mig nyss?
Jag:- Emil!! Vem var det som ringde? Sa inte du att det var Jessica som ringde?
Emil:- Ja det var våran fröken Jessica på skolan.
Och jag som hade sagt till honom att slänga på luren.
Jag fick ju ändå en trevlig pratstund i en timme och en anledning att gå upp ur sängen. Skolan ringde upp igen och frågade varför vi hade slängt på luren i örat på dom men jag fick förklara mig.

Kim körde kundvagnen så jag sa till honom att gå till kassan. Jag hann inte se att det var självbetjäningen han gick till förrän det var försent.
Det ska väl inte va så svårt tänkte jag som jobbar i kassa hela dagarna.
Den första varan gick inte in på streckkoden så då började en lampa blinka för att killen som hjälpte oss idioter vid vid självbetjäningen skulle komma.
Han kom och drog sitt kort och rättade till problemet och gick tillbaka till vad han nu höll på med. Jag tog upp nästa vara som var ett påslakanset till Kim. Jag visste att det skulle kosta 199 men på kassan stod det 349 så då skulle jag radera den men det gick ju inte. Då lyste lampan igen och killen kom. Han konstaterade att det var till dubbelsäng så jag fick springa och byta.
Visst. Jag sprang medan Ronnie tog resten. När jag kom tillbaka stod han redan med kortet och hade dragit men inte tryckt koden. Jag skulle inte använda det kortet utan Ikeakortet och dessutom var jag tvungen att få in påslakanet så jag tryckte på avbryt.
Naturligtvis började lampan blinka då och killen kom igen. Han såg surare och surare ut för varje gång.  han rättade till problemet så vi kunde fortsätta igen. Jag tryckte in den sista varan och tog fram mitt kort.
Jag drog kortet i kortläsaren gång på gång men inget hände.
Jag tänkte att magnetremsan är nog dålig så jag skulle trycka på manuell registrering. Gissa vad som hände då.
Lampan började blinka igen. Killen såg väldigt irriterad ut när han kom till baka igen.
Det visade sig att det fanns en speciell kortläsare för Ikeakort på andra sidan som jag inte sett. Den här gången lämnade han oss inte förrän köpet var helt klart.
Jag kommer nog aldrig mer att välja den kassan i alla fall.

Att inte Carola vann igår kom som en smärre chock för mig men men.
Den största chocken var väl ändå att den fruktansvärda låten kebabpizza kom som femma. Snacka om att folk rösta på den underligaste för att jävlas för ingen kan ha tyckt att den var bra i alla fall.
Jag sov länge idag och har precis förberett dagens middag.

Ronnie och dom stora barnen är och åker cross så jag har bara mig själv och småbarnen hemma.
När jag väl har det lite lugnare och skulle kunna sätta mig ner med en bok eller nåt så blir jag ändå rastlös. Jag var tvungen att leta efter en sak på internet så här hamnade jag.

Igår kväll ville jag se en film men ingen av min stora familj ville se den med mig. Jag försökte med alla men dom som inte var och meckade i garaget hade tjejbesök så jag blev själv vid tvn tills Ronnies kompis Johan kom och förbarmade sig över den övergivna ensamma mamman i soffan.Det kändes konstigt när man är van vid mycket folk. Jag tror att jag aldrig kommer låta mina barn flytta hemifrån. Dom kommer få ta med sig sina familjer och flytta hem till mig bara för att hålla mig sällskap.
Nu ska jag ta tag i tvätten sen kanske jag kan hitta lite läsro en stund.

Vi åkte till Linköping förut.
Det blev Ikea, lunch på kina, toys r us och busfabriken.
Det har varit mycket trevligt. Kan va skönt att komma hemifrån ibland och få lite miljöombyte.
Jag har ju en liten Fabian som fyller år snart också så vi var tvungna att fixa lite presenter.
Igår lät det som om alla barn ville följa med så då var jag lite orolig för hur vi skulle lösa det med bil men idag skulle varken Nicko eller Koffe med helt plötsligt så det var lugnt.
Vi åt lunchen på en kinarestaurang som heter chili. Jag har ätit där förut så jag vet att maten är fruktansvärt stark. Jag brukar hålla mig till det friterade och nudlar men Ronnie och Kim var tvungna att ge sig på grytorna. Dom brann i munnen. Efter en stund hade dom ingen känsel kvar på tungan. Gott är det ju i alla fall.
Nu är det melodifestivalen. Jag följer det inte slaviskt direkt men idag är det ju Carola och Andreas så lite nyfiken är jag på hur det ska låta.

Jag är ingen myrexpert men jag trodde inte myror var vakna nu eller?
När jag satte mig vid Ronnnies data så kom det en och kröp här. Ska dom det?
Jaja det är säkert som det ska. Det är väl bara jag som inte varit tillräckligt uppmärksam dom andra 34 vintrarna jag levt.
Jag har hela soffan full med tvätt. Jag orkar inte vika den. Tror jag ska göra som dom högt uppsatta moderaterna och skaffa mig svart städhjälp.
Emil och Fabian har delat ut massor av fina kort och presenter som dom gjort på skolan idag. Dom är så kreativa. Jag kanske borde köpt den där tårtan i alla fall.
Nej nu tar jag mig i kragen och tar hand om min tråkiga tvätt. Eftersom jag inte är nån moderat så har jag ju inte  råd med svart städhjälp så det är bara att bita i det sura äpplet.

Jag var ute i god tid i år och fick hem hjärtanen redan för två veckor sen. Nästan alla var slut redan idag så nu står alla killar som är på väg hem från jobbet och handlar en liten kärleksgåva till frun i sista minuten och är desperata.
Det blir andra chokladkartonger, kort med hjärtan på och lotter.
Det känns som satt det är samma killar varje år som står här den 14 februari och kliar sig i huvet och säger "javisst ja det är ju alla hjärtans dag idag vad ska jag ta med hem till frugan då?"
Ronnie hade köpt varsin bakelse med hjärta på förut. Det är alldeles lagom.
Jag brukar åka förbi bageriet varje år på den här dagen och köpa en tårta till hela familjen men idag blev det inte så.
Koffe har köpt parfym till sin Fanny. Han har väl ruinerat sig totalt förstås.
Den kärleken den kärleken.

Häromdan när Kim och jag skulle hämta småbarnen från skolan satt Emil och pysslade med några andra barn i målarrummet. Jag stod och pratade med fröken och Kim skulle gå in till Emil och prata med honom. Plötsligt kom Kim till mig och sa att han inte fick komma in dit för Emil. Jag tittade dit och såg att han höll på med ett med ett hjärta på så jag sa till Kim att han gör nog ett alla hjärtans dagkort till nån tjej så det är väl pinigt.

Igår kom Emil till mig när jag satt i soffan med en påse. Han tittade sig omkring och smusslade med nåt och viskade. " Är Kim här?" Sen tog han upp kortet som jag sett honom göra på skolan och visade mig. Jag som hade trott att kortet var till en tjej men inte då. På kortet stod det " Till Kim från Emil"!
Det var därför inte Kim fick se när han gjorde det.
Jag blev riktigt rörd. Jag har ju förstått att Kim är väldigt populär hos barnen men det där var väl den ultimata kärleksbetygelsen.

Fabian hade också gjort ett kort som var till hela familjen. Jättefint!
Det är såna saker som gör en varm en sån här dag.
Jag förstår inte riktigt det där larvet med att köpa dyra presenter bara för att någon har bestämt att det ska va en sån dag en gång om året. Det kan låta klyschigt men det är faktiskt tanken som räknas och om man vill göra nåt ändå så räcker det ju med en liten sak.

Ronnie kan faktiskt.
Jag måste erkänna att jag var tvungen att fråga ut lite diskret i alla fall. Ni vet " vad sa dom då?" Vad gjorde han då?" och sånt. Men det är ändå framsteg för att va jag.
Jag får öva fler gånger så ska det nog bli bättre.
Idag har jag kört alla möten och ärenden själv för säkerhets skull.
Koffe var hemma från skolan idag så jag frågade honom lite snällt om han kunde fixa lunch till oss tre som skulle jobba och det gjorde han. Fläskpannkaka blev det. Mycket gott.

Jag läste i aftonbladets söndagstidning om ett par som nog var som dom flesta i allmänhet. Tjejen hade den fulltecknade almanackan på sitt samvete men mannen gick på dom möten som hon bad honom om och diskade om hon sa till och lagade mat om hon planerade vad dom skulle äta osv.
Tjejen bestämde sig för att ta en veckas semester från att vara familjens "arbetsledare". Det blev ett smärre kaos när mannen skulle ta över ledarrollen.
Han sa när veckan var slut att han hade inte riktigt fattat innan hur mycket som behövde hållas reda på innan. Det räcker inte med att bara utföra order.
Hon sa att hon hade fått bekämpa sitt kontrollbehov massor.
Jag tror dom är rätt typiska som par. Ofta när man pratar om roller hemma så säger man att " Jag kan inte klaga. Min man "hjälper till" när det behövs med disk och mat och så". Allvarligt! Det är ju det som är problemet. Han hjälper till!. Vi är inte ett dugg mer jämställda än innan.
Nu är det faktiskt oftast inte mannens fel för det är ju vi som tar på oss den rollen frivilligt.
Jag kan ärligt säga att jag skulle bli galen om Ronnie bestämde att nu tar han över almanackan och planeringen. Jag skulle dubbelkolla honom hela tiden.
Det skulle va spännande att testa den där omfördelningen hemma nån gång men det skulle nog va mig det skulle va värst för.

Den känns smått överbelastad. Jag trodde att det skulle va lätt att skriva av sig ju mer man hade att göra men det är tvärtom.
Mycket av sånt som händer i min tillvaro rör händelser som jag inte kan berätta och det är sånt som upptar mina tankar.
Jag har i alla fall lagt märke till att ju mer upptagen jag är ju nöjdare blir jag. Måste va nåt fel på mig. Kanske är så att jag känner mig meningsfull när alla behöver mig? Jag vet inte. Jag är i alla fall stressad men nöjd just nu.
Det kan visserligen ha ändrat sig till imorgon men jag lever i nuet.
Idag skulle jag till doktorn med Emil om kisseriet och på möte med Kim men min man bestämde sig för att han skulle ta lite ansvar för den fulltecknade almanackan idag. Det känns lite underligt att släppa kontrollen men jag måste behärska mig.
Jag har ett enormt kontrollbehov när det gäller alla mina fem barn. Jag vill va den som är med överallt. Jag tror att jag kanske är nervös för att Ronnie inte säger allt som behöver sägas och att han inte kommer ihåg allt jag vill veta när han kommer tillbaka.
Jag måste väl ge honom en chans men jag biter mig i tungan hela tiden idag.
Han kommer antagligen att klara ut det även utan mig.
Häromdan när vi var på soc på möte och var på väg ner för trappan  så skrattade Ronnie åt mig och sa:
- Jag tror att det är därför jag älskar dig så mycket.
Jag:- Vadå?
Han:- För att du pratar så mycket. Jag försökte flera gånger att öppna munnen där uppe men jag fick inte en syl i vädret. hahaha
Det är det som ger mig en liten tankeställare idag när jag känner av mitt kontrollbehov.

Jill ringde häromdan och frågade om vi skulle se en film idag. Det enda som jag ville se var I am legend.
Den var bra men en aning otäck. Jag har suttit på helspänn i 1 timme och 40 minuter. Jag har bitit på naglarna och hoppat upp och ner i den där stolen.
Jag hatar thrillers men ändå envisas jag med att se dom. Tycker väl om lite självplågeri antar jag.
Innan bion var vi och fikade. Det är sällan vi träffas men alltid lika trevligt när det blir av.

Ikväll var vi bjudna till Annett ( jobbarkompis) som fyllde fyrtio.
Jag är sjukt mätt.
Ris, kyckling och currysås först och sen två sorters tårta. Inte nog med det så var hon tvungen att ställa en stor skål marshmallows framför mig. Det ska man aldrig göra. Livsfarligt. Det pyser snart ut genom öronen på mig.
Grattis än en gång Annett och tack för mat och allt gott.

Den här dan har varit speciell. Jag kan tyvärr inte ta upp allt här av vissa orsaker.

Jag gjorde misstaget att fråga Kim vad vi skulle ha till middag idag. Han fick välja vad han ville och det blev raggmunk och fläsk. Att steka raggmunk till våran enorma familj och Ronnies två kompisar tar en stund kan jag säga men gott var det. Det blev till och med en matlåda kvar.
Inatt har jag bara sovit fyra timmar så det blir nog en tidig kväll idag. Jag är hur seg som helst.
Nej idag är jag inte på humör så jag skriver mer imorron.
Godnatt och sov så gott.

När Lina och jag kom hem förut frågade hon vems dom crossarna var som stod utanför. Jag har ärligt talat inte en aning om vilken som är vems.
Vi gick runt till garaget där alla höll hus och där var resten av crossarna. I min familj har alla varsin (utom jag), det innebär sex crossar. Plus att Johan, Kim och Daniel ( Daniel har två) har sina crossar här med. Dessutom har vi två mopeder på det. 
Tio crossar och två mopeder det blir en del i det lilla garaget.
Innan dom kan åka imorgon så måste dom serva allihopa också så jag kommer inte se röken av dom ikväll.
Kul att Johans dotter Lina är här ikväll i alla fall så slipper jag va ensam tjej för en gång skull.
Vi tjejer kollar på grabben i graven bredvid på fyran.

Amy Diamond gick vidare. Helt underbart! Hon är ett underbarn. Även Christer Sjögren gick vidare.
Jag blev lite irriterad när kamerorna skulle filma vinnarna och man såg att Christer hade lyft upp Amy som om hon vore fem år och han släppte ju inte ner henne på ett bra tag. Hon är faktiskt femton inte fem! Hur löjlig får man bli?
Men hon verkade ta det med ro utom när programledaren sa, det sista han gjorde, till Christer och Amy att " ja då får ni pussa på varandra nu då" eller nåt.
Nog för att det var löjligt att stå och bära flickstackaren men han är väl ingen peddo i alla fall.
Jag hörde inte Christers låt för då var jag och hämtade pizzorna men Amys var jättebra.

Jag var egentligen inte så hungrig så Lina och jag delade på en pizza. Jag orkade inte ens min halva och Lina åt väl halva sin halva.
Skillnad var det på grabbarna. Där slank det ner.
När jag skulle hämta pizzorna förut så sa jag till killen i kassan.
:- Jag hade beställt sju pizzor men jag kommer inte ihåg vad alla hette.
Han:- Det är ingen mer än du som beställt sju pizzor så jag vet vilken hög det är.
För mig är det normalt med många pizzor och många människor men alla tycker tydligen inte det.
Ronnie och jag gick på bio med våra tre tonåringar och Koffes tjej och en kompis till Kim för ett tag sen och då log hon i kassan med när jag bad om sju biljetter.
Tyvärr blir allt bara så fruktansvärt dyrt när vi är så stor familj.
Man känner sig aldrig ensam i den här familjen i alla fall och det är ju härligt.

Jag har ju fått en ny mobil av Ronnie. Jag har ingen väckar klocka så jag använder mobilen till det.
Igår kväll ställde jag den på ringning vid sju ( jag öppnar vid åtta) och gick och la mig. Precis när jag höll på att slumra till så fick jag en sån där otäck känsla då jag undrade om jag verkligen ställde klockan. Först tänkte jag att jag inte orkade resa på mig för jag var ändå längst inne övertygad om att jag gjort rätt. Till slut kollade jag ändå för jag visste att annars kan jag inte sova gott.
På denna nya telefon var man tydligen tvungen att ange speciellt om den skulle ringa på helgen och det hade jag inte gjort.  Jag hade med andra ord inte blivit väckt idag om jag inte litat på min magkänsla. Jag hade aldrig vaknat av mig själv vid den tiden i alla fall det kan jag lova. Morgonpigg kan ingen anklaga mig för att va.
Frågan är hur lång tid det hade tagit innan jag skulle varit här idag.

Jag somnade om efter barnen gick till skolan förut. Det var ju min enda lediga dag den här veckan så jag tyckte jag behövde det.
Vid tio ringde telefonen. Då var det från skolan om Fabian efter det gick det i ett. Jag hann under dom följande tre timmarna prata med Nina, Jessica, soc, pappa, mamma, Ann-Kari och Ronnie. Pratade jag i mobiloen så ringde det på hemtelefonen och tvärtom. Jag kände mig väldigt attraktiv idag. Alla ville tydligen ha min uppmärksamhet.
Mycket trevligt.
Hela den här dan har jag fortsatt i samma trend. Jag kan tippa på att åtminstone fem timmar har jag tillbringat med en telefon vid örat.
Jag hade ett möte idag men det blev ombokat till på måndag istället så jag passade på att åka till Fabian och Emils skola istället.
Det var Fabians tur att ha fredagsskojet och då ville han att jag skulle komma och titta.
Det kändes bra att se hur glada barnen blev när jag kom.
Det var Fabbe och tre till som hade den här veckan så dom mimade till ett antal låtar och hade några gåtor till publiken. Sist hade dom två lekar.
Lekarna blev tyvärr inte så lyckade. Dom hade förberett en lek där två barn ska tävla i att få upp ett äpple ur med munnen ur en bunke med vatten och sen en sockerbit ur en tallrik med mjöl. Tyvärr sa fröknarna ifrån efter första paret för att dom ansåg att det är förkylningstider och då kan det smitta om alla stoppar ner ansiktet i samma vatten och mjöl.
Andra leken skulle dom sitta i en ring och sätta en hjälm på huvet och sätta på musik. Sen skulle dom låta hjälmen vandra runt tills musiken tystnar och den som har hjälmen då är ute. Den leken satte dom stopp för med  en gång p.g.a risk för lösspridning.

Jag startade upp min laptop förut. Det kom upp en ruta där det stod nåt om att ladda upp nåt nytt program. I normala fall skulle jag ha klickat ner den på krysset men nu råkade jag trycka på ok.
Eftersom jag inte visste vilket program det var eller så, tänkte jag att det är bäst jag avbryter. Så fort jag tryckt på avbryt blev skärmen svart. Jag försökte starta upp datan igen men det gick inte hur jag än försökte.
Jag frågade Koffe om hjälp men han kunde heller inte. Jag ringde Ronnie och frågade vad jag gjort och han lät som ett frågetecken och misstänkte nåt virus.
Jag blev helt ställd och var rädd att jag "dödat" min data och att den aldrig skulle gå att fixa igen.
När Ronnie kom hem bad jag honom titta på datan.
Han öppnade den och tittade på den :- Du har ju ingen ström i!
Jag:- Klart jag har! Jag fick ju igång den förut och sladden sitter ju i.
Ronnie:- Det finns ingen ström i!
Jag:- Sladden sitter ju i ser du väl (den satt faktiskt i datan).
Jag reste mig och kollade sladden i väggen. Ok den satt inte i. Fan också han fick rätt. Tydligen gick den igång på det sista batteriet innan.
Jag är inte så intellegent men eftersom den svartnade när jag tryckte på avbryt så var jag säker på att det var jag som tryckt på nåt fel.
Jag får nog snart ta en datakurs eller nåt. Första lektionen är säkert att slå på strömmen först och det lärde jag mig ju idag så då har jag ett försprång.

Det var krismöte i Nickos klass idag. Klassen har spårat ur totalt. Lärarna har ingen kontroll längre över huvudtaget.
Killarna bråkar låter och mobbar ett flertal tjejer i klassen. För en gångs skull kunde jag känna mig säker på att det inte bara är Nickos fel. Annars om åren ska det jämt skyllas på Nicko. Lärarna har trott förut att blir dom bara av med honom kommer klassen att bli exemplarisk. Dom stängde ju av honom i ett helt år från sexan men klassen var fortfarande hemsk. Nu på högstadiet skulle dom sätta honom på resursen. Det är bra där och Nicko trivs utmärkt. Nu äter han medicin och skolan går mycket bättre. Nu tycker dom att han ska va mer i sin riktiga klass men han vill inte. Han säger att klassen är hemsk och han orkar inte med allt bråk.
Han är fortfarande en av dom som stökar men det är inte han som är drivande och han är absolut inte nån av dom som mobbar tjejerna.
Jag frågade läraren efter mötet och han bekräftade att jag hade rätt om Nicko. Det kändes väldigt skönt.
Jag tyckte inte att vi kom fram till nåt vettigt egentligen på det mötet men nu kanske nån mer förälder fick upp ögonen för hur det ser ut i deras klass så dom går hem och tar ett ordentligt samtal med sina barn.
Hur löser man sånt här? Alla kom med väldigt många förslag. Vissa helt ogenomförbara andra vettiga och några självklara lösningar.
Merparten av föräldrarna var tysta. Dom enda som pratade (utom jag) var föräldrarna till två flickor i klassen som var så skötsamma. Alla pojkmammor höll tyst (utom jag) för dom visste att det är grabbarna som bråkar mest.
Jag tycker att det är just därför man ska öppna munnen. 

Jag blev jättenöjd med håret. Jag tog av en bra bit så det blev en stor skillnad.
När jag kom hem sa Kim med en gång att håret blev fint. När dom andra barnen kom hem så kommenterade dom allihop till och med Koffes kompis att håret blev bra.
Johan kom in i vardagsrummet och det första han sa var att håret blev bra.
Ronnie som var den som borde se min förändring sa inte ett smack. Timmarna gick och strax innan Johan skulle gå hem sa han till Ronnie.
: Erkänn att du inte ens sett att Jessica klippt sig hahaha.
Han träffade mitt i prick. Pinsamt för min man då.

Jag har fått en ny beställningsdosa till macken.
Jag lyckades efter en hel del pussel att koppla in den till pcn igår.
Jag är inget geni på datorer så det var inte lätt kan jag säga. Till handdatan följde det två häften. När jag läser böcker fattar jag varenda ord som står men när jag läser instruktioner så har jag nån sorts dyslexi.
Jag läste informationen gång på gång men jag fattade inte vad det stod. När allt äntligen var inkopplat stod jag självklart med en kabel kvar. Jag undrade lite smått var den skulle sitta men jag orkade inte bry mig om det.
Idag skulle jag använda den för första gången så jag läste användarinstruktionen och där på första sidan står det om nån ruta på pcn som jag ska klicka på. Jag hittade naturligtvis ingen sån ruta. Det var bara att ringa supporten.
Jag: Jag har kopplat in den där nya handdatan som vi fick och i broshyren står det att det ska finnas nån ikon på datan som heter cubcomm jag hittar ingen sån.
Han: Nej det är klart! Står det inte också att du ska ringa oss innan du kopplar in den? (han lät väldigt arrogant)
Jag: Jo det stod det på nåt papper men på ett annat papper står det att jag ska ringa första gången jag sänder bara och kolla så det kommit in. Jag tänkte på med att jag har en grå kabel kvar som liksom inte passar in nånstans.
Han: Står inte det också i dina papper att den grå usbkabeln ska läggas undan så länge eller kan du inte läsa!

Jävla datanörd!!

Fanny sov över inatt och meningen var att hon skulle med bussen vid fem i sex imorse och Koffe skulle skjutsa henne dit på moppen.
När jag gick upp var fortfarande hennes skor kvar så det blev inte mycket med det. Hon får väl ta en senare buss. Jag visste att inte Koffe skulle klara att vakna vid typ halv sex. Han är lika morgontrött som resten av den här familjen.
Igår kväll satte jag mig i köket en stund och kollade lite på hur min telefon funkade. Snart kom koffe och hans tjej och två kompisar och satte sig hos mig. Vi pratade en bra stund och åt mackor och sen när jag skulle duka in blev det skiftbyte. Då var det bara att duka fram fler mackor för då kom Ronnie och hans två kompisar och Kim in.
Jag satt på köksstolen i tre timmar. Jag har nog aldrig skrattat så mycket innan i hela mitt liv.
Vi har väldigt intressanta människor i vårat hem. Väldigt unika speciella roliga och trevliga människor som lyser upp tillvaron. Man får aldrig tråkigt hos oss. Jag älskar mitt liv!

Jag måste erkänna det. Jag vet att man inte ska skolka men jag ville inte gå till skolmötet.
Jag antar att dom inte märker nåt om det saknas en mamma. Eller?
Det är ju två föräldrar från varje klass så en mer eller mindre.
Jag har fruktansvärt dåligt samvete. Shit jag är nog skolans sämsta klassmamma men dom får skylla sig själva när dom ger mig ett sånt uppdrag. Det var faktiskt inte jag som bad om det. Dom tog dom två som var först på klasslistan och börjar då efternamnet på A så ligger man risigt till.
Varför tog vi inte Ronnies efternamn när vi gifte oss? Karlsson är mycket längre ner på listan.
Jag har haft kvalitetstid med mina barn istället. Vi har ätit mat och suttiti lugn o ro och pratat och sen såg vi på tv en stund och slappade.

Det händer inte så ofta. Mitt hår är som svinto nu. Jag gör av med enorma mängder balsam och hårinpackning.
Jag är lite sugen på att klippa av luggen med men jag vågar nog inte. Jag brukar göra det ibland när jag har modet, men det slutar alltid med att jag ångrar mig. Sen tar det ju nästan ett år innan den har nått acceptabel längd igen. Under tiden får man stå ut med hårspännen och sånt för att hålla den borta från ögonen.
Nej luggen får nog stanna kvar som den är.
Ikväll ska jag på samarbetsrådet på Nickos skola. Jag känner mig inte motiverad. Känns inte som jag ahr så mycket att säga. Har jag tur så har ingen det så jag kan gå hem tidigt.

Häromdan när Svenne och Kim åkte til tippen med en väldigt full släpkärra fick dom tvinga igen luckan.
När dom kom till tippen upptäckte dom att luckan hade åkt upp. Det var bara till att åka samma väg tillbaka och plocka upp efter sig. Jättekul!
Jag frågade nu om luckan var stängd den här gången hahaha. Jag fick inte lika glada miner tillbaka.
Jag får en känsla av att jag tyckte det var roligare än dom. Konstigt. Dom har ingen humor.

Han har blivit lite mer än en kund för oss. Mycket trevlig. Han spelar i ett band tillsammans med en vän till oss.
Han undrade nu om vi ville sponsra dom för dom ska släppa en skiva.
Han: Jag tänker ju som så att man vill ju ha en koppling till musiken när en sponsor står på affisherna. Då tänker du att vad har en bensinmack för koppling till vår musik? (Ja tanken slog mig faktiskt) Jo jag tänker så här bensin... släpkärror! Precis vad man behöver när man åker ut på spelningar. Så du ser kopplingen var inte så långt borta.
Har han nån poäng där eller? Var det bara jag eller känns kopplingen långt borta? Jag vet inte riktigt om jag hängde med i tankegången.

Nu väntar jag på mitt främmande sen ska jag äntligen få äta min semla som frestar mig i köket. Det är ju semledan för guds skull.
I och för sig brukar jag inte behöva ursäkter för att äta en semla men idag ska man ju äta så då kan det väl inte bli fel.
Jag fick ringa in Annett nu ikväll för Ronnie hade för mycket jobb så han kunde inte komma ifrån och hämta barnen. Det är ju bra att han har mycket jobb. Han har sagt att när han tjänar massa pengar på sitt jobb så ska jag få bli lyxhemmafru. Jag väntar på det fortfarande. Jag tror inte jag skulle stå ut i längden med att bara va hemma men ett tag kanske. Nej jag tror inte det.
Nu kommer nog snart min gäst så jag ska väl sätta på kaffet.

Nu kör jag ett nytt försök med barnens blogg.
Funkar det inte nu så ger jag upp snart

Helt underbart. Jag måste erkänna att jag absolut inte är nån vintermänniska. Jag är helt salig nu när solen lyser.
Tyvärr så är det gott om tid kvar till bakslag så jag ska inte ropa hej än.

Det blev lite mötesändringar nu i sista minuten med. Min almanacka är hårt pressad och den klarar inte alla dessa ändringar hela tiden.
Varje gång som jag tycker att jag löst alla problem med barnvakter, personal och eget jobb så ska det alltid va nån som lägger till drar ifrån eller ändrar ett möte.
Jag lägger mer tid på att planera min tid än att va på alla dessa ställen.
Jag har tre barn med sammanlagt fem olika sjukdomar och diagnoser som kräver återkommande läkarkontakt. Ovanpå det så är det alla nya möten med Nickos utflippade klass som lärarna inte kan hålla ihop längre och alla möten med myndigheter som nybliven fosterfamilj.
Jag älskar alla barnen över allt annat och går gärna på varenda möte som är relevant för barnens och vårat liv men allt annat gör mig galen.
Naturligtvis är jag ju klassmamma i alla klasserna med och det är samarbetsråd och annat som jag måste gå på. Jag förstår att det är viktigt för skolan att ha representanter från föräldrarna när dom har sina samarbetsråd för att få åsikter från oss men varför ska det alltid va jag?
Jag ska öva på att säga nej tror jag.
Jag vill lägga ner min tid jag har efter jobbet på alla barnen, sitta ner med dom och äta middag, prata om skolan och kompisar och sånt.  Jag ägnar mina kvällar åt att läsa läxor istället. Till och med på helgerna har dom läxor som ska va inne på måndan.
Nej kvalitetstid med barnen är grymt viktigt. Jag ska skriva in det i min almanacka så det blir av sen får mötena rätta sig efter det istället.

Kan nån tala om för mig vad jag gör för fel?
Jag är absolut inget datageni och jag antar att det är nån liten fjöntgrej som jag inte sett.
Det är väl så att jag är för gammal för att lära mig nya saker.
Anna hjälp mig! :)

Jag försökte mig på det där med att länka i förra inlägget men det blev ju inte så lyckat.
Envis som jag är så måste jag ju lära mig. Här komer ett nytt försök på barnens blogg.
Jag hoppas på bättre lycka den här gången då.

Jag får främmande ikväll efter jobbet så jag borde städa och baka eller vad det nu är en normal värdinna gör.
Jag är glad att jag inte är en normal värdinna för jag orkar inte. Dom får ta mig som jag är och mitt hem.
Egentligen så lockade boken först men datan kommer ta ett par timmar antar jag så det blev nog inget läsande.

Jag har hjälpt Fabian och Emil att göra en blogg med. Dom ville ju va som mamma och skriva. Tyvärr har jag sällan tid att sätta mig med datan medan dom är vakna så dom har inte skrivit så mycket än. Det svåraste var att skriva ordagrant som dom sa för dom trodde jag kunde skriva lika fort som Koffe och Nicko.
Jag ska ta mig i kragen och skriva med dom ikväl så det händer nåt på den sidan.
emilofabiansparadis.blogg.se gå gärna in och kolla och kommentera så blir dom nog glada.

Jag kan rekommendera filmen faktiskt. Visst kanske inte den mest seriösa film jag sett men det blev några skratt och den var underhållande.
Jag hade inte en enda cashewnöt kvar när det var dax för bio. Dom smockade jag i mig förut så jag fick skylla mig själv.
Jag är tyvärr uppbokad vädigt hårt resten av veckan annars skulle jag tagit den nya tecknade filmen Alvin och gänget med dom små på bio nån dag.
Jag försökte hitta nån enda liten, liten lucka i min almanacka men det gick bara inte.
Nästa vecka var det inte lika tight i schemat så jag hoppas den går då med.

Det blir tredje filmen på mindre än en vecka.
Jag älskar bio.
Eftersom det blir lite tight med tid mellan jobb och bio ikväll bad jag Ann-Kari om hon kunde handla lite nötter i förebyggande syfte åt mig.
Tyvärr kom hon hit med dom redan nu. Jag har stått med handen i påsen sen hon gick. Det kommer inte finnas en nöt kvar till bion sen.

Idag ska vi se good luck chuck. Det ska va nån komedi av nåt slag.
I helgen blev det Charlie Wilsons war. Rätt bra när den kom igång. Lite svårbestämd.
Förra veckan var det Arn (en månad efter alla andra sett den). Den var bra men lite för lång.
Får se vad jag har att säga om kvällens sen.

En kompis sa att Emil såg ut som ett mongo på förra bilden så nu gör jag ett nytt försök

Imorse väckte barnen mig och Ronnie vid elva.
Vi tog sen frukost och sen var halva familjen och åkte cross.
Efter middan umgicks jag med Åsa och nu är klockan helt plötsligt 10.
Hade jag gått upp i tid så skulle dan blivit längre.
Kim skulle söka till skolan senast idag men som alltid i den här familjen så skjuter vi upp allt till i sista minuten så när han äntligen kom till skott så gick det inte att logga in.
Får se om vi kan lösa det imorgon. Allt blir så mycket lättare om man gör sånt här i god tid och gärna en vardag när man kan få tag på hjälp.

Jag har egentligen ingen lust att plocka fram den trista boken igen men den är ändå tillräckligt intressant för att va omöjlig att sluta med.
I normala fall så lägger jag ifrån mig alla böcker som inte tilltalar mig inom femtio sidor men den här är svårbestämd.
Ronnie har kompis kvar och Kim har också kompis som ska skjutsas hem. Nicko har kompis som ska stanna över natten och småbarnen har inte somnat än.
Det är svårt att få ro och lägga sig då även att jag vill.
Nu loggar jag ut i alla fall.
Natti natti.

Tvivlar starkt på att mina stora grabbar går med på att va med på bild här på bloggen.
Ronnie sa i alla fall att jag inte får lägga ut honom.
Det är lite frestande att göra tvärtemot men jag ska nog inte utmana ödet kanske :)

Min mobil jag fick för ett år sen råkade jag tvätta i tvättmaskinen när jag hade haft den en vecka.
Då fick jag ta tillbaka min gamla men det dröjde bara ett par dar så stod jag och vispade vaniljsås med telefonen på axeln och tappade den i mjölken.
Sen dess har kameran varit trasig i den.
Nu har min kära man köpt mig en exakt likadan telefon som jag tvättade i maskinen.
Jag älskar den.
Min andra telefon behövde jag på slutet ladda två gånger om dan och ibland gick det inte att ringa från den. Dessutom hände det att jag inte kunde lägga på utan att stänga av telefonen helt.

Med sex grabbar i familjen och mig som ensam tjej så borde jag va van.
Idag åt Ronnies två kompisar här med och då sa Koffe: Hur känns det att va ensam tjej. (och flinade)
Jag kan ärligt säga att jag märker det inte ens längre.
Undrar om jag blir lite karlaktig med så lite feminin stimulans?

Igår diskuterade Koffe med mig om att vi inte är en "normal" familj. Jag undrade naturligtvis varför.
Koffe: Ok om jag säger som så Nicko (så gjore han en paus) ja du vet (med ett leende). Fabian (paus igen) ja datanörd. Emil (paus) jag säger bara Nicko en gång till (dom är väldig lika till sättet). Pappa ja vad säger man. Och sen du fjortismamma!
Jag: Fjortismamma! Vadå ska man ha blommig kjol och papiljotter för att va en normal mamma då?
Koffe: Du har en rosa data och nu har du köpt en rosa pyjamas med!

Det var egentligen bara mig han hade nåt att säga om tydligen. Det kanske var så att dom andra i familjen behöver inte ens kommenteras.
Jag försökte förklara att jag fick aldrig va fjortis för jag blev mamma då så jag får ta igen det nu.

Jag undrar hur länge dom stannar på crossbanan egentligen. Det är storm idag.
När jag skulle skjutsa Fabbe till kompisen så höll jag på att få en julgran på vindrutan. Den dök upp från ingenstans.
Jag tror inte det är så vanligt att olyckor händer för att föraren tappat kontrollen när julgranar blåser på bilar. Vet inte i och för sig. Det kanske händer varje dag fast jag inte hört talas om det.
Jag får nog vänta hem familjen tidigt idag.

Emil kolla disney channel, Fabbe hos kompis och resten på crossbanan. Underbart!
Ronnie var och träffade sitt nya syskonbarn i Stockholm igår. Han blev helt plötsligt lite bebissugen. Tur att inte jag var med så båda hae blivit smittade.
Han skickade bilder och jag måste hålla med om att hon var otroligt söt. Mörkt hår och mörka ögon.
Jessica och jag var ensamma med våra barn så vi bestämde oss för att äta ihop. Jag tänkte närmast på ris med biff och bambuskott (för att va lite nyttig i alla fall) men Jessica behövde bara nämna pizza innan jag nappade. Svag karaktär var det.
Jag får väl banta på måndag igen (som varje måndag).

För att va jag så blev det ovanligt långt.
Det är bara det att skulle jag få med allt jag har att skriva om Nicko så räcker inte den här sidan till.
Han är en enkel kille som omvärlden väljer att uppfatta som komplicerad. Om man lär sig att förstå människor istället för att döma dom så är inte allt så svart och vitt som en del tror.
En del fungerar bara lite annorlunda än man själv men vem kan egentligen säga vad som är "normalt" då.
Alla ska va stöpta i samma form. Gud nåde den som sticker ut ur mängden.
Jag är stolt över mina individer jag uppfostrat.
Jag har uppfostrat dom att tänka själva, stå på sig och inte följa strömmen.

Nu blev jag djup. Jag ska bättra mig till imorgon. Då blir jag mitt vanliga lättsamma jag igen:)

Han har under hela sjuan haft "resursen" att gå till. Det är för ett mindre antal barn som haft svårt med koncentration och sånt. Det ska inte va fler än fem barn där med två vuxna. Helt suveränt.
Meningen var att Nicko skulle börja där och vartefter slussas in i sin klass. Tyvärr vill han inte gå till klassen så han är mest på resursen fortfarande.
Klassen han går i är fruktansvärt jobbig. Lärarna har försökt få ordning på klassen men det går inte.
Nu har alla förädrar blivit kallade till ett krismöte.
Alla lärare säger att det är inte Nicko som är stökigast utan det finns många som är värre, ändå är det honom dom "slänger ut" när det blir jobbigt.
En lärare kom till mig och bad om ursäkt för att hon vid flera tillfällen fått skicka ut Nicko men hon sa att tyvärr så är det lättast. Nicko har redan resursen inblandad så han kan bara gå dit. Ska dom skicka ut ett annat barn måste dom gå igenom hela processen med rektorn, ringa förädrar och skriva rapport. Med Nicko är det "lättare". Han är liksom redan stämplad.
Han har egentligen aldrig gjort nåt. Inget stort i alla fall. Visst han hänger med, han låter (muntliga tics), han har koncentrationsproblem. Jag har aldrig nånsin fått höra att han varit uppkäftig, slagit nån eller mobbat nån.
Det finns flera barn på den skolan som gör alla dom sistnämnda sakerna men ändå får dom gå kvar i klassen.
Nicko var "avstängd" från sin klass hela sexan! Varför? Vad har han egentligen gjort?
Jag fick nog på vårterminen i sexan och krävde av den nyinsatta rektorn att få ett svar på varför hela cirkusen satte igång från början.
Hon sa ärligt att hon faktiskt inte visste vad allt handlade om men hon skulle gå till botten med det.
Jag blev kallad till ett möte med henne då hon bad om ursäkt å skolans vägnar. Hon erkände att dom gjort ett stort tjänstefel med Nicko men då var redan skadan skedd.
Nicko är redan stämplad av dom som inte känner honom. Förädrarna i den klassen tror att han är en värsting för varför skulle han annars inte kunna gå i klassen. Lärarna på nya skolan tar honom till syndabock för han är ändå ett resursbarn. Han har blivit lätt att skylla på.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har skällt, krävt och protesterat, men inte förrän rektorn erkände deras egen skuld i allt. Det var inte förrän då som jag fick självförtroende till det.
Jag har svårt för att kräva mina rättigheter. Jag finner mig i för mycket.
Jag har bestämt mig för att öppna munnen ordentligt på föräldramötet i alla fall. Nu kan dom inte skylla på Nicko den här gången för han är ju knappt i klassen.
Allt började med att Nicko kände ett utanförskap eftersom han var annorlunda mot dom andra barnen. Han blev självdestruktiv och deprimerad. Därför ska han tydligen straffas. När han fick sin diagnos och alla pusselbitar föll på plats och medicinen gjort att han mår bra idag så får han i alla fall inte en ny chans.
Han har alltid varit populär, haft massor med kompisar och varit klassens pajas.
Jag lider med honom!

Nickos rektor ringde.
Billy: Hej det är Billy Palmkvist från Ellen key är det Nicholas mamma?
Jag: Ja.
Billy: Du vet förstås att Nicholas har varit på polisförhör idag?
Jag: VA! Nej han har inte kommit hem än.
Billy: Han och två andra killar var inblandade i att trycka igång brandlarmet förut.
Jag: Oj!
Billy: Den ena killen har erkänt att det var han så det var inte Nicholas som tryckte men han ska ändå va med på ett möte imorgon där polis och brandkår går igenom med grabbarna varför man inte får göra sånt här.
Jag: Jag ska prata med honom när han kommer hem. Jag förstår.

Jag ringde upp Nicholas. Det visade sig vara så att han och två andra kompisar hade vattendrickartävling på hemkunskapen. Dom blev naturligtvis kissnödiga och gick på toan. När Nicko var på toa gick brandlarmet. Nicko var inte med och han visste inget om det men ändå blev han inblandad. Killen som tryckt erkände att det var han och ingen annan. Varför kommer ens Nickos namn upp då? Vad är det som gör att han alltid ska bli indragen även om han inget gjort? Jag fattar inte. Jag är så trött på att han är en syndabock.

Fabian satt förut och såg ledsen ut. Jag frågade vad det var och då formligen sprutade det ut. Han tyckte det var jobbigt på skolan med ett par grabbar som är elaka mot dom flesta. Den ena trycker upp barn mot väggen och hotar och lever rövare utan att nån reagerar.(han är 9 år). Jag frågade var dom vuxna är.
Fabian: Dom står på kullen och pratar.
Jag: Ja men säg till dom då att dom ska hjälpa er.
Fabian: Då säger dom bara att vi får vänta till dom pratat klart.
Jag: Står alla där?
Fabian: Ja dom står där så inte småbarnen ska gå i vattnet och bli sjuka.
Jag: Dom är där för att hjälpa er. Dom har betalt för det! Prata får dom göra på privat tid! Vad är det för dumheter!
Fabian: Om du undrar varför jag dröjer lite mellan varje ord så är det för att jag nästan börjar gråta när jag pratar om det här.
Stackars barn!!! Han går i ettan!

En stund senare sätter sig Nicko med oss i soffan och ska titta på "Hjälp" på fyran. Han ser jättedeppig ut. Fabian säger nåt och Nicko blir vansinnig.
Nicko: Kan du va tyst eller!!
Jag: Vad är det med dig?
Nicko: Amen vad fan! Det är skitjobbigt i skolan! Ingen är tyst där och så kommer jag hem och då bara låter det här med!!
Jag: Vad är det i skolan? (jag har fått kallelse till extramöte med alla föräldrar i klassen för att klassen inte funkar så jag vet att dom har stora problem i klassen)
Nicko: Jag orkar inte prata om det!

Det är verkligen tufft att gå i skolan idag. Jag lider med barnen. Vad gör man som förälder egentligen?

Filmen som jag hyrde ut hade jag inte varken läst på baksidan på eller lagt på minnet nåt speciellt. Kunden frågade om jag visste nåt om filmen.
Den hette black sheep. Jag läste på baksidan och såg att den skulle handla om muterade mördarfår!!! Har filmbranchen slut på ideer?
Jag var tvungen att erkänna att tyvärr skulle jag ALDRIG få tanken att titta på en film som handlar om mördarfår men kunden tog den i alla fall.
Vad ska dom hitta på härnäst? Blodtörstiga marsvin eller zombiekaniner?

Jag skulle ringa och säga till att jag skulle hämta tidigare idag eftersom det blev morgonjobb istället för kväll.
Jag: Ja det är Jessica Fabian och Emils mamma. Jag skulle bara tala om att jag började tidigt idag så jag blir avbytt vid tre. Jag kommer senast halv fyra och hämtar dom.
Fröken: Då blir barnen glada! Jättebra att du ringde! (med en väldigt trevlig och glättig röst)
Jag kan säga att av just den fröken så är jag inte van att få höra glad röst. Det var nästan läskigare än när hon skäller på mig så fort hon ser mig. Jag blir ju helt förvirrad. Ruggigt!

Jag skulle packa tidningarna imorse. Jag skulle bara rätta till bunten så jag strök över hela tidningens sida och skar upp fingertoppen.
Finns det något värre än att skära sig på papper?
Det bultar i mitt finger nu.

Jag var grymt trött igår så jag bad min kära man att han skulle fixa barnen på morronen så jag fick sova. Jag skulle ju börja klockan elva. Det skulle innebära en lagom skön sovmorgon.
Halv sex ringer mobilen och Ann-Kari har sjuka barn så där sprack den sovmorgonen.
I helgen tänker jag inte överhuvudtaget gå upp ur sängen.
Jag ska bara resa mig upp om jag måste på toa annars får det bli 48 timmar sovandes.
Inte så troligt när man har fem barn kanske men drömma får man ju.